Golf, bilunderhåll och shackkomplettering

Nytt fiasko på Öresunds GK - 2010-10-06
Jag kom inte under 100 slag idag heller.
Peter ringde tisdag kväll och undrade om jag ville spela med honom och hans två barndomsvänner på onsdagen. Det fanns inget direkt golfsug i min kropp, men det blir inte bättre om jag avhåller mig från spel. Så, jag accepterade hans inbjudan.


Mina tre medspelare, Arne med hcp 5,6, Mats hcp 19 och Peter hcp 12

Starttiden var redan 09:50, det var molnigt, blåsigt och omkring 12 grader. Banan var däremot i kanonskick, precis som den brukar vara, så inga undanflykter av den anledningen.
På nian, detta mitt hathål, toppade jag en järnsexa ner i dammen, precis som jag gjort så många gånger tidigare. Att toppa slag var också något jag ägnade mig väldigt mycket åt under ronden. Jag verkar kunna denna typ av slag väldigt bra. Arne, är vanligtvis en mycket säker spelare med långa raka drives och säker på inspel och puttar. När även han, som på treans hål, slicar ut två bollar i vattnet uppe vid green, så ska jag inte säga att jag blir glad, men upplever kanske att jag inte behöver gråta blod för att jag också slår dåliga slag, även om jag gör det oftare. Det är faktiskt en del av spelet för oss allihopa.



Arne tittar på när Mats ska skicka ner sin boll i vattenhindret

Det var väl egentligen inte någon av oss som spelade på den nivå vi kan. Arne och Peter var dock inte lika bräckliga i spelet, som Mats och jag.
De små positiva inslagen i mitt spel var några hyfsade utslag samt att jag gjorde fyra par. Men 25 poäng, 101 slag och 39 puttar är inte så kul att lägga in på http://www.fore.nu/, där jag för min statistik.


Som den anglofil jag är, så lever jag som jag lär

Bilunderhåll - 2010-10-07
När jag köpte ny bil förra året var min ambition att sköta den bättre än jag gjort med mina tidagare bilar. Ja, nu talar jag om mina bruksfordon, för britterna i garaget är jag väldigt noga med. Detta är min fjärde egna bil efter att ha haft tjänstebil under ett 25-tal år, något som kanske inte alltid ledde till överdriven omvårdnad av det dagliga transportmedlet.
När jag hämtade min nya bil i januari, förra året, så hade jag hört talas om lackkonservering. Det finns många företag som utför sådan behandling, men enligt min "forskning" i ärendet så skulle DITEC-behandling vara väldigt bra.



Under flera år hade jag noterat att detta märke satt bak på många bilar
och jag undrade varje gång vad det innebar

 I Lund finns ett förtag som heter P&B Bilvård och någon månad efter bilköpet åkte jag in dit och lämnade min bil. Första behandlingen kostade visserligen cirka 5000 kronor, men jag tyckte att det kunde vara värt det. En fördel med lackkonserveringen är dels att lacken får ett väldigt bra skydd mot all smuts och sådant men innebär oxo att jag slipper vaxa bilen, något jag tycker är väldigt jobbigt. När jag hämtade bilen dagen efter, de behöver den två dygn vid första behandlingen, fick jag oxo ett paket med ett speciellt shampo och en stor tvätthandske. Rådet var att helst inte tvätta bilen i maskin utan göra det för hand, vilket jag oxo brukat göra med mina tidigare bilar.
Efter 18 månader är det dags för en ny behandling, men nu lite enklare, till en kostnad av 1800 kronor. Så igår morse följde min hustru Eva, i sin bil, med mig till Lund vid 7:30-tiden på morgonen. Eftersom jag haft kontoret hemma under ganska lång tid har jag inte haft anledning att åka till Malmö eller Lund på morgnarna, utom i undantagsfall. Det är jag glad för när jag märkte vilken otrolig trafik, bilköer och vägarbete som gjorde den normalt korta turen till en färd på 45 minuter. Stackars människor som upplever detta varje morgon och kväll. Livskvalitet?
Vi åkte sedan tillsammans i Evas bil till Kävlinge där Eva skulle ha några möten. När jag lämnat henne tog jag över ratten i hennes Mini Cooper och drog iväg. Hennes bil är betydligt roligare köra äm min store Audi, men kanske inte riktigt lika bekväm.
På kvällen blev turen i omvänd riktning när jag skulle hämta min bil som nu fräschats upp både ut- och invändigt. Det låg till och med ett stort papper över golvmattan i förarsätet, så det kändes som att sätta sig i en sprillans ny bil.



Ren och snygg - den var ganska smutsig i morse

Till våren är det dags för samma åtgärd med Evas bil.

En ny apparat i shacket - 2010-10-?
När det gäller amatörradio så kör jag oftast CW och vid behov SSB. För ett antal år sedan provade jag oxo på RTTY, vilket jag upplevde väldigt trevligt. Som humanist fick jag under min tid på Helsingborgs Handelsgymnasium förmånen att lära mig skriva maskin. På den tiden var det stora tunga FACIT-maskiner, där man täckte över tangentbordet med en skärm för att man skulle lära sig att skriva utan att titta på tangenterna. Det här inslaget i undervisningen har jag haft mycket glädje av, både i arbetet och på fritiden. Jag är förhållandevis snabb på att skriva även om jag idag endast använder två fingrar på högerhanden men alla på vänsterhanden. Av någon underlig anledning!
RTTY passade mig därför ganska bra och jag hade många långa och intressanta konversationer med amatörer över hela världen, med hjälp av min rig och min dator. Idag är det emellertid flera riggar sedan jag använde detta mode och jag har naturligtvis glömt hur man gör. Samtidigt har mitt intresse för RTTY ökat i takt med alla DX-spottar på clustret där RTTY och PSK blir allt vanligare. Så när jag häromdagen blev uppring av en amatör i min lokala amatörradioklubb, SSRA, som frågade om jag ville köpa en Micro Keyer, (den används som interface mellan rig och dator) så slog jag till. Den hade använts av en annan av våra klubbkamrater, som blivit SK, och där nu den som ringde mig var behjälplig med att sälja alla de prylar, som nu stod till ingen nytta i shacket. Det fina med att köpa just denna apparat är att den avlidne hade en likadan transciever som jag har, en ICOM 756 PRO III, vilket innebär att alla kablar passar i min station och dator.
Nu är det dock inte bara att koppla alla sladdarna. Det ska också läggas in mjukvara varefter det sedan gäller att få apparaten att "lira" med de program som ska användas till exempel MMTTY. Allt ska sedan oxo fungera tilsammans med ett eventuellt logprogram typ N1MM eller WriteLog, i de fall jag vill köra en RTTY-contest. Med andra ord behöver jag en kraftig support av en eller flera som förstår sig på allt detta bättre än vad jag gör. Jag upplever nämligen mig själv som en ganska hyfsad operatör, men när det gäller att sätta upp en station är jag mer eller mindre hjälplös.
Det bli alltså för mig, precis som när jag får hjälp i garaget, att köpa hem öl, mackor och kanske någon bakelse för att blidka "ingenjörerna" när de kommer hit.