Elias växer och golfen går på kryckor

Hälsade på Elias - 2010-10-13
Igår hälsade jag på Elias och hans föräldrar. Det var ett tag sedan sist och det händer mycket varje dag.
Han är snart tre månader och har gått upp från 2,8 kg till närmare 6. Det känns helt annorlunda att hålla i honom nu. Mycket stabilare är han i kroppen och han är en riktigt tung liten klump nu.



En glad Elias som just har vaknat

I alla fall, när jag hade varit på gymet igår så åkte jag till konditori Uttern, på Löddes gamla centrum och köpte tre princessbakelser och åkte hem till Jonas och Anne. Jonas hade precis förfärdigat en pizza som vi alla tre åt till lunch och åt bakelser till dessert.



När han fått ren och torr blöja brukar han vara vrålhungrig

När Jonas åkte till sitt arbete så var det dags att byta blöja på sonen. Därefter tyckte Anne att jag kunde mata Elias. Han är glupsk den lille, så efter första flaskan bröstmjölk, som Anne pumpat ut, så var det dags att lägga Elias över axeln. Efter varje flaska så ska han rapa och det gjorde han verkligen med besked. Efter varje flaska han fick. Det tog nog närmare en halv timme, med rapningar i pauserna, innan han fått nog, så det är inte konstigt att han går upp i vikt med raketfart.

Ojämnt golfspel
De hade lovat hyfsat väder på DMI till idag och istället för att gå på gymet beslöt jag mig för att spela golf på Öresunds GK. Peter, som gjorde 35 poäng i tisdags, var inte svår att övertala så kl 11:30 träffades vi på klubben och intog ärtsoppa och pannkakor. Dert gäller att ha kalorier i kroppen så att man kan ha fokus på det man gör.
De första nio hålen spelade jag, som jag brukar göra, utan timing och bollträff. Hur jag än försöker att hålla huvudet nere och ha huvudet bakom bollen, när jag swingar igenom, blev det mest skit med de flesta slagen. Sockets, toppar och duffar var vanliga inslag. Det är lätt att resignera och tappa självförtroendet totalt. Det blev 11 poäng och 51 slag de första nio hålen, medan Peter, stabil som vanligt, fick 17 poäng och 42 slag.
Men, jag slutar aldrig att försöka! När vi gick ut på tian, kändes allt, exakt som det gjort tidigare. Jag tyckte att jag gjorde likadant som jag gjorde de första nio hålen. Trots det så gör jag par på 10:an, 11:an 12: 13:e och 17:e. Helt plötsligt fungerade allt som det ska göra. Detta var visserligen roligt, men ändå så känner jag en stor osäkerhet eftersom jag inte vet varför. Denna osäkerhetskänsla är mycket frustrerande och leder till att jag nästan är rädd, varje gång jag går ut på banan. Hur ska det kännas idag?


Det är alltid trevligt att räkna scoren när det gått bra

Peter var missnöjd med sina sista nio hål och blev förvånad när vi kom in och jag berättade att han hade 18 poäng och 43 slag de sista nio hålen. Han slutade därmed på 85 slag brutto och 35 poäng. Det måste vara skönt att vara låghandicappare!