När det är snö och kyla...

...får vi hjälpa fåglarna med käk - 2014-12-27
Eva brukar alltid se till så att vinterns fåglar har tillgång till mat. Ett litet problem vi kämpat med under alla år är att komma på ett sätt att placera maten så att småfåglarna hinner äta något innan de stora, finurliga råkorna hunnit sätta i sig allt.

Foder och fröer.

Lite av sortimentet.

Samma dag som den första snön föll så tog vi en promenad ner på Center Syd-området för att inhandla någon vettig foderbehållare. Eva föreslog att vi skulle gå till Blomsterlandet, som brukar tillhandahålla denna typ av produkter.

Småfågelrestaurang för två ätande.

Sortimentet, vad gäller foderautomater och typer av foder, var både brett och djupt. Vi ville ha en liten lätt grej och inte ett litet hus som de stora fåglarna lätt kan sätta sig på. Vi köpte därför en fröautomat där en råka definitivt inte skulle kunna varken få plats eller komma åt fröerna. Det är inte så att vi ogillar de större fåglarna, de behöver mat de också, men till dem brukar vi kasta ut lite bröd och frukt när vi ser dem.

En talgoxe på besök.

Fågelfrö hade Eva redan köpt tidigare och när vi kom tillbaka hem så fyllde jag fröautomaten och hängde ut den i trädgården. Det tog inte lång tid innan de första gästerna anlände och lät sig väl smaka. Vad jag inte riktigt förstår är hur de så snabbt hittar och kommer underfund med att den här behållaren innehåller mat. Det skulle vara intressant att få reda på av någon ornitolog.

Talgbollar brukar de större fåglarna kunna klamra sig fast vid.

Än så länge har vi inte haft besök av några ovanligare fåglar, det är mest talgoxar och rödhakar, men tidigare år har det faktiskt kommit även små hackspettar och ätit på talgbollarna. Lite märkligt är att jag inte sett en enda gråsparv, som ju är en väldigt vanlig fågel i våra trakter.

Koltrasten äter på marken.

En annan lite konstig sak är att sedan snön föll, har jag inte sett varken råkor, skator eller kråkor i trädgården. De enda fåglar som besökt trädgården och som är för stora för fröautomaten är koltrastarna. Men, de blir inte lottlösa de heller. Dels så kastar vi ut äpplen på gräsmattan, som de brukar kiva om, dels så sprätter småfåglarna ner en hel del frö på marken som koltrastarna girigt pickar i sig.
Det är rogivande att sitta och titta på de olika fåglarna som härjar runt i trädgården. Förhoppningsvis kommer vi kanske också att få se lite ovanligare arter vid fröautomaten framöver.
När ryktet spritt sig!

Visst är de fina.

När jag nu ändå är inne på det här med naturen, så tog jag en promenad i eftermidags och fick då se dessa gynnare ute på en åker. Bilarna, som susade förbi på vägen, endast 50 meter ifrån dem, brydde de sig inte om. Men, som framgår av bilden, så har de full koll på mig som säkert var minst dubbelt så lång därifrån som trafiken.

Det är fint med naturen!

Lite pyssel, ute och inne

Både det ena och det andra - 2014-12-05/17
Att vakna varje dag och återigen upptäcka att det är grått, regnigt och blåsigt ute kan ibland leda att min initiativförmåga helt försvinner. Och, att gå runt en hel dag och inte prestera någonting är något av det värsta jag vet. Men, vissa saker måste ju göras.

Arboristbesök
För någon vecka sedan infann sig ett par unga, friska, vältränade killar från Yggdrasil Trädservice för att härja lite i vår "skog".

Bäst att överlåta sådant jobb till proffs.

När de fått på sig alla sina attiraljer såg de ut som bergsbestigare. De här gossarna är väldigt välutbildade och vet exakt var och hur mycket de kan beskära de olika träden utan att skada dem.

Mycket efterjobb för mig.

Med tanke på den offert på arbetet jag fått och accepterat tidigare, trodde jag att det skulle ta åtminstone en halv dag att göra jobbet, men redan efter två timmar var de klara.
Egentligen hade jag önskat att de ombesörjde bortforslingen av allt riset också, men det skulle kosta ytterligare 4000 kronor extra, varför vi beslöt att ordna detta själv.

Löv i rännan och mossa på taket.

När jag ändå var ute i trädgården och kollade när gossarna jobbade så tänkte jag att jag väl kunde göra någon nytta själv också. Det finnas alltid saker att göra och idag tog jag mig an hängrännorna på baksidan av huset.

Däckbyte
Vinterdäcken till våra bruksbilar lagrar vi på en firma här på Center Syd-området. För en gångs skull beslöt jag mig för att vara ute i tid, innan snön och halkan satte in. När jag var uppe på firman för att boka tid så kunde grabben snabbt konstatera att de vinterdäck han lagrade till min Audi var i princip slut.

Nya allrounddäck monteras.

Det fanns inget annat att göra än att låta honom beställa nya vilket innebar att ytterligare fem lakan försvann både snabbt och oplanerat.

Tandläkaren/tandhygienisten
För tio år sedan bytte jag tandläkare, eftersom min dåvarande bestämt sig för att göra roligare saker än att jobba. Jag fick av den nye tandläkaren reda på att jag led av tandlossning och remitterades till tandkirurgen i Helsingborg. Jo, enligt docenten, som undersökte mig, så krävdes en operation, där man skar upp tandköttet, både uppe och nere, för att komma åt att rensa bort all tandsten och annat skit som fanns därunder. Jag blev mycket skraj när jag hörde detta, men alternativet till operation var att jag skulle bli av med tänderna efterhand.
Som det, gud ske lov, oftast är, så var den här eperationen inte så hemsk som jag trodde. När de pumpat i mig lite olika kemikalier och jag fått på mig mitt head-set med Eric Clapton i lurarna, så verkade det inte ha gått speciellt lång tid innan allt var klart.
Naturligtvis vill jag helst undvika liknande ingrepp i framtiden och går därför nu till min tandhygienist fyra gånger per år för att hålla stenkoll på mina tänder. Mellan besöken så ska jag också dagligen använda mindre "flaskborstar" i fem olika storlekar för att hålla rent mellan tänderna. Jag sköter detta med militär disciplin och får ibland beröm av min trevliga tandhygienist Kerstin Granelli.
Men, så vid mitt senaste besök upptäckte hon att en tand verkade ha blivit sämre. Efter en röntgen kunde hon konstatera att den borde tas bort för att inte skadan på tandbenet skulle förvärras. Den aktuella tanden har varit ganska dålig under flera år. Dels har det ömmat lite när jag borstat tänderna och dels har den varit aningen lös. Så, i tisdags, trots en mycket "rälig" förkylning, tog jag mod till mig och åkte inte till min tandläkare, som på ett litet kick plockade bort den förbrukade kroppsdelen i min mun. Nästan femtonhundra spänn för tandutdragningen och drygt en tusing för tandhygienisten gör att budgeten för julmånaden definitivt inte kan hållas.

Putsperiod i garaget
Mr Brum, vår Morgan, kan jag i princip lägga hur mycket tid på som helst utan att tröttna. Därför har jag nyligen inlett det årliga underhållet med att inledningsvis polera och därefter vaxa hela bilen.

På en ljus bil är det ibland svårt att upptäcka ev. mister.

Prylarna jag använder är Meguiars Ultimate Compound respektive Meguiars Ultimate Wax, som jag tycker har funkat bra de senaste åren. När dessa inledande åtgärder är genomförda så kan jag fortsätta med allt finlir.

Med en träplatta mellan pallbock och ram undviks skador på den ganska tunna ramen.

För att komma åt under bilen så lyfter jag upp den på pallbockar. Denna gången placerade jag de främre pallbockarna på rambalkarna, lite längre bak på bilen. Detta för att komma åt lite bättre runt framvagnen som jag bestämt mig för att rengöra och snygga till.

Trist när det inte fungerar som det är tänkt.

Normalt sett brukar jag börja med att tvätta, putsa och konservera ekerfälgarna. För att få av de tvåvingade vingmuttraran brukar jag använda en tyngre gummiklubba, men denna gången gick det inte. Kanske är jag lite löjligt rädd om bilen, men kan jag undvika att slå på de perfekta vingmuttrarna med en bamsestor blyklubba, så gör jag helst det.

Enligt min  däckfirma, så har Steve på English Car Care två specialverktyg för detta ändamål, så kanske jag får försöka tala snällt med honom och låna det någon timme i mitt garage.

Det var allt för idag!

Jaguarmingel på Joes Garage

Lite bileri i höstmörkret - 2014-12-01
Ronnie, en bilkompis från Helsingborg, brukar åka till Joes Garage i Furulund när de har sina måndagsträffar. När han undrade om jag ville följa med så svarade jag ja. Nu när det är lågsäsong för bileriet så får jag nästan lite abstinensbesvär, så att träffa lite bilfolk igen kunde vara trevligt.

Jaguar XF

Vår egen Audi A6 har nu rullat drygt 9000 mil och ibland dyker tanken upp i huvudet att det kanske snart är dags att byta upp sig. Detta trots att en uppgradering av bruksbilen ofta är en av de sämsta affärer man kan göra. Men det är roligt! Tanken på att byta till en Jaguar har egentligen aldrig funnits, men Jaguars mellanmodell XF har faktiskt fått väldigt fin kritik. Och, en sådan som är några år gammal och har rullat femtusen mil kan man få för under 250000 kronor. Flera av mina kompisar i Morganklubben kör Jaguar som bruksbil och säger att de aldrig ångrat att de lämnat märken som Volvo eller BMW till förmån för denna brittiska ädling. Nuförtiden kör jag också betydlig mindre än när jag jobbade varför en sådan här Jagga vore kul att få äga några år.

Ytterligare en E-type.

Som vanligt var det fullt med Jaguarer ute på parkeringsplatsen så tydligen var det många som törstade efter lite bilsnack och biltittande. Varje gång så berättar personalen på Joes om en speciell bil som finns i deras verkstad. Den här gången handlade det om en 1966 års E-type i ett patinerat skick.
Den har en speciell historia och en mätarställning på 5400 mil. Bilen var i ett perfekt skick, även om lacken var matt och inredningen patinerad, men hel. Ägaren hade beslutat att sälja bilen. När man annonserade ut den, både i Sverige och utomlands, hade man förväntat sig att den skulle säljas för cirka 250000 kronor. Döm om deras förvåning när det redan första dagen efter annonsinförandet blev ett budgivande som slutade mycket, MYCKET högre. En orenoverad bil i originalskick, med en intressant historia och med matching numbers är ofta mer värdefull än superrenoverade motsvarigheter. Åtminstone när det handlar om en viss typ av bilar. Tyvärr fick jag ingen möjlighet att ta någon bild på bilen då det stod mycket folk runt den hela tiden.

Pågående långtidsrenovering.

Det finns alltid många bilar att titta på hos Joes, både i saluhallen och i verkstaden. Ibland när jag lyssnat länge på "föredraget" och det handlar för mycket om, i mina öron, allt för djupgående teknisk information, så brukar jag gå runt i verkstaden och titta på de olika projekten.
Den vita E-typen, som jag nämnt i en tidigare blog, har nog funnits i verkstaden nästan ett år. Denna bil är mycket speciell då det är den första E-typen som togs in till Sverige. Den hade stått i ett garage i 30 år och undergår nu en genomgripande renovering. Nyrenoverad motor och växellåda lär ha kommit tillbaka från England och när bilen snart blivit lackerad så monteras hela drivlinan tillbaka i bilen.

Vid sidan av den vita E-typen fanns ytterligare en Jaguar av en modell som man inte ser så ofta nuförtiden. Om jag inte har helt fel är det en Jaguar MK V, som tillverkades mellan 1948 och 1950.
I dessa bilar är inredningen av trä och läder, precis som det ska vara i en engelsk bil. Vad som skulle göras med denna bil fick jag ingen uppfattning om.

Går att njuta av även i ruskväder.

När berättelsen om den orenoverade E-typen var slut så bjöds det på kaffe och lussekatter ute i bilhallen. Då fortsätter minglandet och dräglandet över alla fina bilar som finns att beskåda. För någon vecka sedan så blev min golfkompis så begeistrad att han på stående fot köpte en Jaguar XK8, som han nu glider fram i i stället för sin Porsche Boxter. Ett bra val tycker jag.

Ikväll minskade lite av mina abstinensbesvär!

BIG 3

Lunds Universitetssjukhus kl 0720 - 2014-11-25

Idag kommer det inte att handla om varken golf, radio eller biler, utom om något helt annat och mycket allvarligare. Det fanns nämligen ett brev från Region Skåne, i brevhögen när vi kom hem från vår vistelse i Spanien för några veckor sedan. Man sökte 10000 personer i Skåne, i ålder mellan 45 och 75 år, som var villiga att delta i en stor forskningsstudie i syfte att förbättra kunskaperna om tre av våra folksjukdomar, nämligen KOL, lungcancer och hjärt- kärlsjukdomar.

För att se om jag hade rätt "kvalifikationer" fick jag först svara på ett stort antal frågor via nätet samt bekräfta att jag kunde tänka mig att delta i undersökningen, efter att ha läst igenom allt de tänkte göra med mig vid besöket. Bara några dagar senare blev jag uppringd av en sjuksköterska som undrade när jag kunde komma.

Blocket i gryningen.

Jag var alltså en av de utvalda och vi bestämde att jag skulle infinna mig idag, inte senare än 0800.
Besöket, som beräknades ta fyra timmar, inleddes med att en sköterska tappade mig på åtta rör med blod. Därefter fick jag lägga mig på en brits så att hon kunde mäta "maghöjden" när jag låg platt på rygg. "Höjden" uppmättes till 22 cm, tror jag det var, vilket ansågs vara OK.

"Maghöjdsmätare" och rören med mina blodprover.

När vi fortsatte med att väga mig och mäta min längd, kunde jag konstatera att vikten på 75 kg var ganska OK, men att jag krympt 2 cm från mina tidigare 184 cm till 182 cm. Det är förmodligen skelettet som sjunker ihop lite med åldern.
Nästa steg i undersökningen var att de tog ett vilo-EKG, som också verkade bra, vilket följdes upp med blodtrycksmätning både i armar och ben. Därefter ville man mäta blodgenomströmningen i fingrarna. Långfingern på varje hand fick jag stoppa ner i en liten hylsa, där innerdelen sedan sögs tätt intill fingern. Under fem minuter hade jag en blodtrycksmanschett på ena armen, som pumpades upp extremt mycket så att min arm slutligen domnade av. Lite obehagligt, men det gjorde inte ont.

Två apparater att andas in och ut i.

När detta var klart så var det dags att kontrollera min lungkapacitet. Jag fick andas in och ut, normalt och djupt, ett stort antal gånger och vid något av dessa tester fick jag först inandas Bricanyl, som egentligen är en astmamedicin. Resultaten i form av kurvor och siffror kom fram direkt på en datorskärm och jag kunde konstatera att mina värden var vad som förväntades och till och med något bättre med utgångspunkt från min längd och vikt. Ganska skönt att få detta resultat då jag unnar mig en och annan cigarrcigarett varje dag, vilket nog inte är så nyttigt.

Här satt jag ganska länge.

Nu hade jag varit duktig, tyckte sköterskan och endast en sak återstod. Jag placerades framför en dator, där jag skulle få svara på en enorm massa frågor om min livsstil, släktingars ev sjukdomar och en massa annat. Detta tog en god stund, men jag blev under tiden serverad kaffe av den trevliga sköterskan.
När allt var klart frågade sköterskan om jag kunde tänka mig att ställa upp även på steg 2 i undersökningen. Vid det besöket, som bara tar en dryg halvtimme, kommer jag att genomgå en datortomografi av bröstkorgen samt en CT thorax med översiktsbild av hjärtat. Har man sagt A får man säga B, så jag accepterade att komma på detta besök som bestämdes till den 4:e december.

Varför ställde jag nu upp på detta? Bara någon vecka tidigare hade jag ju varit på min årliga läkarundersökning på vårdcentralen här i Löddeköpinge och fått besked om att alla värden var normala. Men det här med BIG 3 innebar en lite noggrannare kontroll av fler organ och det är ju inte fel, att i min ålder, få gjort en lite grundligare koll av skicket på kroppen. Samtidigt känns det bra att på detta sätt bidra till forskningen av dessa tre sjukdomar, som varje år tar livet av folk i allt för låga åldrar. Sist men inte minst, OM de skulle hitta något skumt i min kropp vid dessa undersökningar så är det nog en fördel att de gör det innan några direkta symtom dykt upp.

Känns som jag gjort en liten, men dock insats för mänskligheten idag!

Jakten på Jaguaren

Från tyskt till engelskt - 2014-11-12
Även om han inte är lika nördig som jag är så är han trots allt ganska intresserad av bilar. Bruksbilar byter han lite oftare än vad jag gör och för några år sedan fick han och hustrun också för sig att skaffa en lite roligare andrabil. Ja, rolig och rolig, i mina ögon är en Peugeot 308 med plåtcabbe kanske inte så där överdrivet häftig, men som ett första steg in i cabriolet- och sportvagnsvärlden så kan den väl duga.

Maria och hennes Rune.

De döpte den till Rune och paret upplevde trevligheterna att, vid soligt och varmt väder, kunna fälla ner taket för att känna dofter och höra fågelsång, när de var ute och körde. De verkade gilla det här med öppetkörande och i Rune fick de även plats med sina golfklubbor.
När höst och vinter kom, så förpassades Rune längst in i garaget och det blev vardagsbilen som fick göra tjänst. Men som jag skrev inledningsvis så är Håkan, Marias äkta hälft, ibland lite ombytlig när det gäller bilar.

Porsche Boxter i väldigt fint skick - Rune II.

När våren kom surfade han omkring på Blocket och andra sidor där man kan finna bilar till försäljning och fick då en känsla av att de behövde byta ut Rune mot något häftigare. Valet föll på en Porsche Boxter, som även den hade ett nedfällbart tak. Detta var i mina ögon ett steg i rätt riktning, även om jag som anglofil kanske inte tyckte att en tysk bil har samma utstrålning och själ som ett fordon av engelsk härkomst.
Håkan och Maria har nu ägt sin Porsche något eller några år och haft mycket trevligt med bilen i samband med olika utflykter. Att den går som ett spjut och med sin automatlåda är snabb i accet tycker Håkan är kul och brukar vara kaxig över att han tror att han kör ifrån min Morgan Roadster från 0 till 100. Vi har aldrig provat, men själv är jag ganska tveksam till det då vår Morgan når 100 km på 4,9 sekunder. På pappret alltså, i verkligheten är det nog en annan sak.

Tiden går och nya bildrömmar dyker upp i huvudet. Detta är nog inte något som är unikt för Håkan utan gäller nog de flesta, åtminstone män. Det som hade börjat att väcka hans intresse nu var en Jaguar. Inte vilken Jaguar som helst utan en XK8 eller XKR.

Snacka om sexiga linjer.

Han har alltid gillat karossens mjuka linjer och en inredning som är av helt annat slag än i en Porsche. Dessutom är ju Jaguar en engelsk bil, så kanske har jag äntligen fått in Håkan på den "rätta vägen".
Så, i måndags ringde Håkan och undrade om jag, som moraliskt stöd, ville följa med och titta på några bilar av detta ädla och klassiska märke. Han hade hittat några bilar på nätet som var till salu inte långt härifrån.

Två MB 190 SL bredvid en av alla Ferraris.

Efter att ha passerat Eslövs GK, där vi åt en mycket god lunch, åkte vi vidare in till Eslöv där vi gjorde ett besök hos U-cars. Här finns omkring 300 bilar till salu, mest intressanta och lite dyrare sådana, även om Audi, Volvo och MB fanns med i utbudet. Här fanns alla lyxmärken som Bentley, Ferrari, Maserati, Porsche, m fl you name it.
Men vi var här för att titta på en Jaguar XKR från 1999. Det var en bil som hade rullat omkring 12000 mil, vilket inte är mycket att snacka om när det ligger en V8 under huven. Jag har flera kompisar som kör just sådana här bilar och som även kan och vet en hel del om bilar. De är rörande överens om att modellen är toppen och att man får massor av bil för pengarna om man köper en bil som har några år på nacken. Jag berättade detta för Håkan redan tidigare, som trots att han gillar Jaguar är lite tveksam just för att de är engelska. Detta tog jag nästan personligt.

130.000 är betydligt mindre än vad den kostade ny.

Efter att ha gått omkring i den stora hallen och beskådat många fina bilar en lång stund, så letade vi upp den aktuella Jaguaren. Det är en svart XKR, där R innebär att det är den största motorn, men som dock bara har 14 hk fler än en vanlig XK8.

Så ska det se ut.

För egen del har jag aldrig varit förtjust i svarta bilar, då minsta lilla repa eller smuts syns direkt. Visst, det är sobert med svart på en del bilar som t ex Rolls Royce och andra stora limousiner, men en sportbil tycker jag inte ska vara svart. Möjligen då Porsche. Det var också vad vi kunde konstatera på den här bilen, lite repor och några stenskott, som var alltför framträdande.
Inredningen i alla XK är däremot av mycket hög klass. Trä och läder, inte en massa plast här inte.
Nej, det kändes inte riktig rätt och det sade inte klick, som Håkan sade. Vi åkte därför vidare.

Wow, vilken bil.

I Furulund finns Joes Garage. De sysslar enbart med försäljning och renovering av Jaguarer, så är det några som kan dessa bilar så är det dom. Vi hann inte in genom porten förrän den stod där, rakt framför oss. En av de som jobbar där, Christer, berättade en lång historia om bilen. Det är en XK från 2002 och har rullat 12000 mil. Förre ägaren hade lämnat kvar kvitton på upp till 80.000:- för de förbättringar och det underhåll han gjort de senaste arton månaderna.

Allt ser ut som nytt.

Vi gick runt bilen flera gånger, tittade i bagage- och motorrum och kunde inte hitta en fläck. Vi stannade ganska länge och efter lite trugande från försäljaren tog vi en liten provtur. Det ville vi egentligen inte göra eftersom vädret var lite regnigt och vi inte ville smutsa ner den fina bilen.
Färgen, någon form av mörkare metallic grå, är jättesnygg och passar verkligen den här modellen.

Jag vet inte om Håkan kunde sova på kvällen, när han kommit hem. En stor förhandling, när hustrun kom hem från Stockholm dagen efter, var något han måste förbereda sig för. Jaguaren är visserligen ingen cabbe, men dels är det frågan om inte coupén är vackrare och dels är nog ett hårt tak lättare att underhålla.

I fredags när jag var på väg hem efter ett möte i Helsingborg, tyckte jag att jag mötte en likadan bil som den i Furulund. Jag skickade ett sms till Håkan när jag kom hem och undrade hur det hade gått med förhandlingarna med Maria, samt att jag mött en grå XK. Han svarade direkt.

Den är här och den är min!

Morgonpromenad i Helsingborg

Sakta jag gick genom stán - 2014-11-11
Jag var tidigt i Helsingborg. Vår Audi skulle få ny vindruta hos Ryds Glas på Berga. Redan kvart i åtta fick jag nycklarna till lånebilen, som jag fick tillgång till utan kostnad. Generöst! Vad skulle jag nu göra, under närmare tre timmar, innan jag skulle på besök hos min trevliga tandhygienist Kerstin Graneli.
Det var ett tag sedan jag satte något ljus för mina föräldrar på minneslunden. På min mors dödsdag brukar jag alltid åka dit och sätta ett ljus, men i år var vi i Spanien vid den tidpunkten. Det hade också varit fars dag, så det fanns dubbla anledningar att åka dit och minnas dem idag.

Efter besöket på Krematoriet åkte jag ner genom vackra Pålsjö Skog och parkerade bilen utanför Pålsjö Krog. Vädret var än så länge lite mulet och disigt, men ganska lugnt.

Helsingborgs egen hjälte.

Jaha, nu stod jag här. Vad göra? Varför inte en promenad? Så jag lämnade bilen och började gå längs strandvägen. Den förste jag träffade på var Henke, som stod och frös i sina kortbyxor, men med en svensk flagga om axlarna.

Kommer nog att bli fint.

Precis bakom Henke kunde jag se hur arbetet fortskred med byggandet av nya kallbadhuset. Eller är det något annat som tillhör Pålsjöbaden?

Grått och trist...

...och mitt i Öresund stävade detta containerfartyg fram.

Något mål med min promenad hade jag inte, då jag egentligen bara skulle slå ihjäl tiden innan jag skulle till tandhygienisten. Så, jag fortsatte gå söderut på Strandvägen, där jag mötte en och annan hurtigbulle som var ute och joggade.

Fin sundsutsikt från uteserveringen.

På Facebook har jag på Helsingborgssidorna kunnat konstatera att det etablerats ett nytt café någonstans nere vid havet. Och när jag närmade mig Halalid så upptäckte jag en nyuppförd byggnad som inhyste Café via 95. Varför det har fått detta namnet är mer än jag vet, men det finns säkert en relevant anledning.

VW-buss.

När jag gick runt om byggnaden hittade jag en trevlig liten sak som placerats på uteserveringens trägolv. En sådan bil i naturlig storlek har börjat få veteranbilsentusiaster att betala fantastiska summor, när någon ibland bjuds ut på marknaden. Jag var faktiskt glatt överraskad över att den fått vara ifred.

Inte så tokig tycker jag.

Min promenad fortsatte in mot stán och helt plötsligt befann jag mig under bron eller vad jag ska kalla det, där järnvägen går. Tyckte vinkeln på bron var fin och var tvungen att ta en bild.

Ingen dålig barre.

När jag kommit halvvägs fram till Tågagatan så vände jag tillbaka norrut och fick för mig att istället knalla upp för Halalid och upp till Öfre Tågaborg. Här uppe finns det fina gator med pampiga villor.
I en ståtlig villa på Tågaborg har även jag huserat ett antal år. Det var dock inte som bostad den fungerade för mig utan som en arbetsplats.

I det här huset arbetade jag i flera år.

Det var när vi, på reklambyrån Liberg & Co, tröttnade på alla de p-böter som både vi och våra kunder drabbades av när vi hade vårt kontor på Springpostgränden, som vi lämnade city för Tågaborg. Det var i mitten eller slutet av 80-talet, som vi övervägde att flytta till andra lokaler, Det var när vi helt plötsligt fick möjlighet att hyra den här gamla villan på Mäster Franzensgatan, som vi beslöt att flytta dit. Efterhand som byrån växte fick vi också möjlighet att hyra ytterligare lokaler i huset som låg mitt över gatan.

Jag hade nu promenerat en dryg timme och återvände till min lånebil på parkeringen utnför Pålsjörestaurangen. Under hela tiden hade jag haft igång appen Runkeeper i min mobil och kunde konstatera att jag tillryggalagt drygt tre kilometer, vilket kändes bra. Ett antal kalorier hade jag oxo gjort av med, något som kanske kunde kompenseras genom intgandet av en bakelse lite senare.

Lugnt i city.

Min fortsatta färd, nu bilburen, gick vidare mot centrum. Bilen parkerade jag i källargaraget vid Dunkerska för att slippa hålla koll på några tider vid parkeringsautomaterna på Stortorget, där min tandhygienist har sin praktik.

Lägg till bildtext

Klockan var lite över nio på förmiddagen, men det var fortfarande ganska glest med människor på Kullagatan, när jag fortsatte min vandring i centrum. Kanske berodde det på att de flesta butiker förmodligen inte öppnar förrän klockan tio.

Stortorget är magnifikt tycker jag.

Säkert ett av de mest fotograferade motiven i Helsingborg.

I mina ögon har alltid Helsingborg varit en vacker stad. Att gå nere i centrum, utan något direkt mål, känns väldigt avkopplande. Idag har jag tid att titta mig omkring istället för att rusa förbi allting som ofta är det vanliga.

Gammalt anrikt hus.

För att fortsätta på det lite nostalgiska spåret, som besöket på Mäster Franzensgatan var, så ville jag också ta en sväng bort till Springpostgränden, dit min tandläkare faktiskt också nyligen flyttat.
Här, nästan högst upp under takåsen, i f d Stenströms Skjortfabriks lokaler, startade jag och två andra avhoppande kolleger från Ted Bates, byrån Liberg & Co Hbg. Själv ville vi inte vara delägare utan byrån ägdes av moderbolaget med samma namn i Malmö. När vi flyttade in var hela den stora lokalen nyrenoverad och jag minns speciellt att vi hade en soffgrupp i ljusblått läder som stod runt ett soffbord, som i sin tur bestod av en glasskiva som placerats på ett motorblock från en V8-motor. Ganska häftigt.

Utsikt från fönsterbordet på Fahlmans.

Tiden för mitt besök hos tandhygienisten närmade sig och jag drog mig åter ner mot Kullagatan, där jag slank in på Fahlmans för en fika. När jag stod där vid disken kom jag på att, trots en kraftig kaloriåtgång vid mitt promenerande, inte kunde käka en bakelse utan fick hålla mig till en slät kopp kaffe. Jag ville ju vara någorlunda ren i munnen innan jag skulle plågas under en timme.

En timme senare och cirka elvahundra kronor fattigare lämnade jag nöjd och glad min trevliga tandhygienist Kerstin. Efter att inte ha ätit någonting sedan klockan sju på morgonen så började jag känna mig väldigt hungrig.

Jörgen väntade på mig i dörren till restaurangen.

Jag hämtade lånebilen, en liten Seat, i garaget och styrde mot Vasatorps Golfklubb. Där skulle jag träffa en av mina golfkompisar, Jörgen Kvant, för att äta lunch tillsammans med honom. Det var alldeles fullt i restaurangen så vi fick ta plats vid ett av småborden med sofforna. Där smorde vi kråset med stekt fläsk och löksås.
Precis när vi ätit färdigt och tagit avsked av varandra, får jag ett SMS, i vilket Ryds Glas meddelar att min bil är klar för avhämtning. När jag hämtar Audin på Berga får jag reda på att självrisken på 1500:- har dragits på mitt självrisktillgodohavande hos försäkringsbolaget. Det enda jag behövde betala var 520:- för nya torkarblad, som jag accepterat att de bytte samtidigt som de bytte vindrutan.

På hemvägen till Löddeköpinge kom jag på att Vårdcentralen där hade öppet mellan klockan två och fyra, för de som ville bli influensavaccinerade. Jag tyckte det var lika bra att fixa detta oxo idag, men tänkte vänta till närmare fyra, då jag trodde de flesta redan varit där och fått sin spruta. Så fel jag hade.  Det var massor av folk och någon parkering i närheten fanns inte att få utan jag fick åka tillbaka till Lödde Centrum, där jag parkerade bilen på baksidan vid bankomaten.
När jag fått min spruta promenerade jag tillbaka för att hämta min bil och köra hem.

Ingen kul avslutning på dagen!

DET VAR DÅ DET HÄNDE!
När jag körde ut från parkeringsområdet upptäckte jag inte att det fanns ett lågt räcke till vänster om bilen, med följden att jag skrapade upp plåten på en del av framdörren och på hela bakdörren. Trist! Naturligtvis känner man sig som en riktig klant när sådant här inträffar, men när jag lugnat ner mig lite så kom jag fram till att det handlar ju bara om materiella skador och bilen är ju helförsäkrad.
Jag gick in i vårt hus, satte mig vid datorn och kom på ännu en sak.

Jag hade glömt körkortet på Vårdcentralen!