Lunds Universitetssjukhus kl 0720 - 2014-11-25
Idag kommer det inte att handla om varken golf, radio eller biler, utom om något helt annat och mycket allvarligare. Det fanns nämligen ett brev från Region Skåne, i brevhögen när vi kom hem från vår vistelse i Spanien för några veckor sedan. Man sökte 10000 personer i Skåne, i ålder mellan 45 och 75 år, som var villiga att delta i en stor forskningsstudie i syfte att förbättra kunskaperna om tre av våra folksjukdomar, nämligen KOL, lungcancer och hjärt- kärlsjukdomar.
För att se om jag hade rätt "kvalifikationer" fick jag först svara på ett stort antal frågor via nätet samt bekräfta att jag kunde tänka mig att delta i undersökningen, efter att ha läst igenom allt de tänkte göra med mig vid besöket. Bara några dagar senare blev jag uppringd av en sjuksköterska som undrade när jag kunde komma.
Jag var alltså en av de utvalda och vi bestämde att jag skulle infinna mig idag, inte senare än 0800.
Besöket, som beräknades ta fyra timmar, inleddes med att en sköterska tappade mig på åtta rör med blod. Därefter fick jag lägga mig på en brits så att hon kunde mäta "maghöjden" när jag låg platt på rygg. "Höjden" uppmättes till 22 cm, tror jag det var, vilket ansågs vara OK.
När vi fortsatte med att väga mig och mäta min längd, kunde jag konstatera att vikten på 75 kg var ganska OK, men att jag krympt 2 cm från mina tidigare 184 cm till 182 cm. Det är förmodligen skelettet som sjunker ihop lite med åldern.
Nästa steg i undersökningen var att de tog ett vilo-EKG, som också verkade bra, vilket följdes upp med blodtrycksmätning både i armar och ben. Därefter ville man mäta blodgenomströmningen i fingrarna. Långfingern på varje hand fick jag stoppa ner i en liten hylsa, där innerdelen sedan sögs tätt intill fingern. Under fem minuter hade jag en blodtrycksmanschett på ena armen, som pumpades upp extremt mycket så att min arm slutligen domnade av. Lite obehagligt, men det gjorde inte ont.
När detta var klart så var det dags att kontrollera min lungkapacitet. Jag fick andas in och ut, normalt och djupt, ett stort antal gånger och vid något av dessa tester fick jag först inandas Bricanyl, som egentligen är en astmamedicin. Resultaten i form av kurvor och siffror kom fram direkt på en datorskärm och jag kunde konstatera att mina värden var vad som förväntades och till och med något bättre med utgångspunkt från min längd och vikt. Ganska skönt att få detta resultat då jag unnar mig en och annan cigarrcigarett varje dag, vilket nog inte är så nyttigt.
Nu hade jag varit duktig, tyckte sköterskan och endast en sak återstod. Jag placerades framför en dator, där jag skulle få svara på en enorm massa frågor om min livsstil, släktingars ev sjukdomar och en massa annat. Detta tog en god stund, men jag blev under tiden serverad kaffe av den trevliga sköterskan.
När allt var klart frågade sköterskan om jag kunde tänka mig att ställa upp även på steg 2 i undersökningen. Vid det besöket, som bara tar en dryg halvtimme, kommer jag att genomgå en datortomografi av bröstkorgen samt en CT thorax med översiktsbild av hjärtat. Har man sagt A får man säga B, så jag accepterade att komma på detta besök som bestämdes till den 4:e december.
Varför ställde jag nu upp på detta? Bara någon vecka tidigare hade jag ju varit på min årliga läkarundersökning på vårdcentralen här i Löddeköpinge och fått besked om att alla värden var normala. Men det här med BIG 3 innebar en lite noggrannare kontroll av fler organ och det är ju inte fel, att i min ålder, få gjort en lite grundligare koll av skicket på kroppen. Samtidigt känns det bra att på detta sätt bidra till forskningen av dessa tre sjukdomar, som varje år tar livet av folk i allt för låga åldrar. Sist men inte minst, OM de skulle hitta något skumt i min kropp vid dessa undersökningar så är det nog en fördel att de gör det innan några direkta symtom dykt upp.
Känns som jag gjort en liten, men dock insats för mänskligheten idag!
Idag kommer det inte att handla om varken golf, radio eller biler, utom om något helt annat och mycket allvarligare. Det fanns nämligen ett brev från Region Skåne, i brevhögen när vi kom hem från vår vistelse i Spanien för några veckor sedan. Man sökte 10000 personer i Skåne, i ålder mellan 45 och 75 år, som var villiga att delta i en stor forskningsstudie i syfte att förbättra kunskaperna om tre av våra folksjukdomar, nämligen KOL, lungcancer och hjärt- kärlsjukdomar.
För att se om jag hade rätt "kvalifikationer" fick jag först svara på ett stort antal frågor via nätet samt bekräfta att jag kunde tänka mig att delta i undersökningen, efter att ha läst igenom allt de tänkte göra med mig vid besöket. Bara några dagar senare blev jag uppringd av en sjuksköterska som undrade när jag kunde komma.
Blocket i gryningen. |
Besöket, som beräknades ta fyra timmar, inleddes med att en sköterska tappade mig på åtta rör med blod. Därefter fick jag lägga mig på en brits så att hon kunde mäta "maghöjden" när jag låg platt på rygg. "Höjden" uppmättes till 22 cm, tror jag det var, vilket ansågs vara OK.
"Maghöjdsmätare" och rören med mina blodprover. |
Nästa steg i undersökningen var att de tog ett vilo-EKG, som också verkade bra, vilket följdes upp med blodtrycksmätning både i armar och ben. Därefter ville man mäta blodgenomströmningen i fingrarna. Långfingern på varje hand fick jag stoppa ner i en liten hylsa, där innerdelen sedan sögs tätt intill fingern. Under fem minuter hade jag en blodtrycksmanschett på ena armen, som pumpades upp extremt mycket så att min arm slutligen domnade av. Lite obehagligt, men det gjorde inte ont.
Två apparater att andas in och ut i. |
Här satt jag ganska länge. |
När allt var klart frågade sköterskan om jag kunde tänka mig att ställa upp även på steg 2 i undersökningen. Vid det besöket, som bara tar en dryg halvtimme, kommer jag att genomgå en datortomografi av bröstkorgen samt en CT thorax med översiktsbild av hjärtat. Har man sagt A får man säga B, så jag accepterade att komma på detta besök som bestämdes till den 4:e december.
Varför ställde jag nu upp på detta? Bara någon vecka tidigare hade jag ju varit på min årliga läkarundersökning på vårdcentralen här i Löddeköpinge och fått besked om att alla värden var normala. Men det här med BIG 3 innebar en lite noggrannare kontroll av fler organ och det är ju inte fel, att i min ålder, få gjort en lite grundligare koll av skicket på kroppen. Samtidigt känns det bra att på detta sätt bidra till forskningen av dessa tre sjukdomar, som varje år tar livet av folk i allt för låga åldrar. Sist men inte minst, OM de skulle hitta något skumt i min kropp vid dessa undersökningar så är det nog en fördel att de gör det innan några direkta symtom dykt upp.
Känns som jag gjort en liten, men dock insats för mänskligheten idag!
Well done....pleased everything went well. Many more years of Morgan motoring guaranteed!
SvaraRadera