Golf och turistande på Costa del Sol

Så var det dags igen - 2014-10-24  - 2014-11-02
I Maj åkte vi till Skottland. Då var vi tre par, men nu när resan gick till Spanien anslöt sig ytterligare ett par, samtliga medlemmar i Vasatorps GK. När vädret här hemma är som det brukar vara i oktober och november, kan det vara skönt att lagra lite D-vitaminer i sol och värme.

Malaga 0655!

Eva och jag skulle flyga med ett plan som lyfte redan 0655. Trots uppstigning klockan 0315, så kände vi oss inte speciellt trötta. För egen del hade jag sett fram mot en tupplur under resan, men det blev tyvärr inte så.

En liten Nissan blev vår transport under vistelsen.

Att boka hyrbil på nätet är väldigt bekvämt. Priserna ser ofta också väldigt förmånliga ut, ända tills du ska hämta bilen och du bör eller måste ta en massa extra försäkringar och betala upp till 10 Euro per dag om mer än en förare ska köra bilen. Men, så råkade jag hitta Brunos Hyrbilar på nätet. På deras hemsida påtalades just detta med extrakostnader och långa väntetider vid disken. Hos Brunos ingick allt och när vi väl hittade till rätt garage på Malagas flygplats gick allt väldigt snabbt. "Bilen har halv tank så lämna tillbaka den med ungefär lika mycket bensin" sade den engelsktalande killen som lämnade ut bilen. Det hade möjligen gått att fixa en billigare bil, vår kostade 1800:- för 10 dagar, men det får i så fall kosta lite att slippa allt strul och irritation.
Två killar i gänget hade åkt ner redan veckan innan. Deras damer skulle anlända till Malaga vid sjutiden på kvällen medan Eva och jag kom ner redan halv elva på förmiddagen. Det fjärde paret, som flög via Bryssel, skulle också anlända lite senare på kvällen.

Underbar utsikt. Här hade vi gärna stannat hela veckan.

Första natten skulle vi bo på Albayt Beach, ett lägenhetshotell i Manilva, för att dagen efter flytta till Hotel Sotogrande, inte långt från Valderama, där vi skulle bo en vecka. Lägenheten, som hade två sovrum, vardagsrum och kök, skulle vi dela med paret Kvant från Viken.

Eva kopplar av efter resan.

Eftersom Eva och jag kom till lägenheten först valde vi naturligtvis sovrummet med havsutsikt. Det tog inte många minuter innan Eva bytte om till baddräkt, tog med sin bok och gick ner och softade i en solstol nere vid strandkanten.

Trötta, mätta och belåtna.

Håkan och Bertil, som åkte ner veckan före oss andra, hade redan i ett tidigt skede lovat att ha middagen klar, när hela gänget samlats på kvällen. De höll sitt löfte och bjöd på kött och korvar som de grillat på altanen utanför deras lägenhet.

Här bodde vi under en vecka.

Någon golf var inte bokad under lördagen, utan vi ägnade dagen åt att flytta till Hotel Sotogrande samt lite turistande i omgivningarna. Detta hotell var helt OK, men vi saknade dock den utsikt och närhet till havet som vi hade i Manilva.

Frukostmatsalen.

Frukost ingick i priset och buffén som serverades varje morgon gick inte av för hackor. Scrambled eggs, bacon, stekta ägg, korvar, rostat bröd, frukt och faktiskt en hel del goda kakor gjorde att, åtminstone jag, inte kände någon hunger förrän framåt kvällen.

Övningsgreen bakom klubbhuset på Almenara.

På söndagen var det så dags för den första av de fem golfrundor vi skulle spela under vår vistelse. Klubben vi besökte på söndagen heter Almenara GC. Den har tre niohålsslingor, där två av dem kombineras till en artonhålare, som växlar från dag till dag.

Bedövande vacker utsikt, nästan överallt.

Banan var i fint skick med bra fairways och snabba greener, där det var svårt att se onduleringarna. Treputtar var därför väldigt vanligt förekommande. Att spela på torra fairways innebär ibland att de vanliga 160-metersdrivarna helt plötsligt kan bli längre än 200 meter. Ett hål på 385 meter går då, i bästa fall att nå på två slag, vilket åtminstone för min egen del, inte är möjligt på hemmabanorna.
Det som inte var så bra, på någon av banorna vi spelade var att tees var väldigt långhåriga jämfört med de välansade utslagsplatser vi har på Vasatorp.

Aftergolf.

Det gick inte speciellt snabbt att spela här. Det var fullt på banan och de flesta gick i fyrbollar. En runda tog närmare fem timmar än fyra. Våra starttider var oftast vid tiotiden på förmiddagen så efter rundan var alla utom jag, lite hungriga. Eftersom vi gick ut och åt på kvällarna så blev det i regel bara en varm macka och kaffe, öl eller vin i klubbhuset efter våra golfrundor.

Massor av restauranger i hamnen.

Under en sådan här resa blir det inte många pauser. Efter golfen åkte vi oftast tillbaka till hotellet, där vi duschade, kollade mail och bytte om innan det var dags att åka ut någonstans och äta middag. Under tidigare besök här nere har vi flera gånger ätit middag på två ställen i hamnen i La Duquesa. Här finns en bra italienska restaurang och inte minst en argentinsk, som förra gången vi var här, serverade kalvlever.
Utanför restaurangerna, nere i hamnen, finns också en hel del marknadsstånd som bjuder ut diverse tingeltangel typ smycken, mobiltelefonfordral och annat. Men utöver dessa så går det också flera försäljare bland restaurangerna och "antastar" gästerna som sitter och äter.

Stor, tung och klumpig, men rätt snygg.

Ikväll kom också min klocksäljande favoritsenegales förbi med armen full av klockor. Alla han har på armen är batteridrivna och kostar mellan fem och tio Euro. Trots att jag nästan aldrig använder klocka så har jag köpt en mekanisk replika av något känt märke varje år vi varit i Spanien. Denna gången blev det en Bvlgari, som jag bland annat har sett annonser för i Time Magazine. Tidigare har jag i min ägo en Breitling for Bentley Motors och en Patek Phillippe. Trots att de är oäkta så fungerar de fortfarande bra efter två, tre år.

Trötta efter dagens golf och en häftig middag så gick alla och nattade sig vid halv elvatiden. Dagen efter, på måndagen blev det ytterligare en rond på Almenara, men nu på två andra niohålsslingor.
På tisdagen hade vi medvetet tagit en fridag från golfen.

Åtta till tio kilometerlånga marknadsgator finns på marknaden.

Vi åkte istället till Fuengirola, där det varje tisdag är en enormt stor marknad. Här finns i princip allt. Tjejerna kan tillbringa hur mycket tid som helst vid stånden där de säljer väskor eller skor. Kopior på tröjor från GANT och La Coste säljs för omkring 10 Euro. Jag köpte en sådan för något år sedan och den håller faktiskt fortfarande både färg och form.

Skönare att sitta!

Att gå omkring i de trånga marknadsgatorna tar på krafterna, åtminstone för oss killar, medan våra damer inte verkar bli trötta alls. Efter en snabb rundvandring så parkerade vi grabbar oss på en uteservering i anslutning till marknaden. Här studerade vi folklivet och lyssnade på några musiker som underhöll oss med sina låtar, medan vi väntade på våra respektive.

Såg lite kalt och kallt ut på framsidan.

Onsdag. Idag skulle vi spela en annan bana. Klubben heter Alcaidesa och har två 18-hålsbanor, Links Course och Heathland Course. På onsdagen spelade vi Heathland och på torsdagen Links. Dessa banorna var svårare än de på Almenara. Det berodde framförallt på att det fanns en hel del blinda hål.

Vi åkte golfbil alla rundorna.

I princip alla banor i det här området är enormt kuperade så att gå med bärbag eller vagn var inget alternativ. Spelar man flera dagar på raken och temperaturen ligger på 25C och däröver, så är det definitivt golfbil som gäller.

Eva på tee med Gibraltarklippan i bakgrunden.

Skicket på dessa banorna var lika bra som på Almenara, men deras tees var också lika dåliga. Däremot så var utsikten fin, precis som på Almenaras banor.

På fredagen var det återigen en vilodag från golfen för de flesta av oss. Eva Kvant hade hört talas om en stad som heter Ronda och tyckte att Eva och jag kunde åka med dem dit.

Först bara ödemark sedan helt plötsligt låg det en liten stad uppe i bergen.
Detta är dock inte Ronda.

Staden ligger en åtta, tio mil rakt upp i bergen och den serpentinväg vi åkte dit på var ganska smal vilket gjorde att resan tog drygt tre timmar, inklusive ett fikastopp halvvägs. Ronda ligger på 750 meters höjd över havet och har omkring 40000 invånare.

Ett köpparadis för våra damer.

Själv trodde jag att det var en liten stad och blev förvånad när vi kom fram att det var ett så brusande folkliv, framförallt på den väldig långa gågatan som var kantad med butiker. Som vanligt gick Eva inte lottlös därifrån. Denna gången blev det en väska. Hon har ju nästan inga sådana tidigare.

Att gå in på arenan kostade 13 Euro, så det skippade vi.

Staden är framförallt känd för sin tjurfäktningsarena, som byggdes 1758. Ronda har också betraktats som tjurfäkningens Mekka. Den främste toreadoren någonsin hette Pedro Romero. Han föddes 1754 och lade under sin karriär ned fler än 5500 tjurar.

Vackert, men obehagligt högt.

Ronda består av en gammal och en ny stadsdeldel, som är separerade av en 100 meter djup gammal flodfåra.

Puente Nuevo

De båda stadsdelarna förbinds med tre broar varav Puente Nuevo, byggd på 100 meter höga pelare, är den nyaste. I fundamentet under bron finns ett fönster. Rummet innanför var en gång i tiden reserverat för dödsdömda fångar.

Efter att ha gått omkring i Ronda några timmar och både ätit lunch och tagit en fika med en väldigt "rälig" bakelse, så tyckte vi att det var dags att åka vidare hemåt Sotogrande. Vägen tillbaka var betydligt bättre även om den fortfarande var en väldigt kurvig serpentinväg. Vid flera ställen fanns det utsiktsplatser, över de vackra omgivningarna, som vi stannade vid. 

På ett ställe upptäckte jag en golfbana längst ner i dalen. Ett norskt par, som också betraktade utsikten, berättade att banan tillhör La Zagaleta Golf & Country Club samt att den är extremt privat.

Priserna på husen inom det inhägnade området börjar på 10 miljoner Euro. Här är det bara extremt rika som har sina sommarhus som t ex Vladimir Putin, Rolling Stones med flera, berättade de.

Gå gärna in på http://www.lazagaleta.com/ och titta på tomt- och husstorlekar. Det finns hus till salu, men några priser anges inte. Om man måste fråga har man, i vilket fall som helst, säkert inte råd.

Själv har jag aldrig hört talas om denna bana, men det är kanske inte så konstigt. Några greenfeespelare lär nog inte få komma in och spela där.

Par fem. Vid lilla trädet finns vattenhinder och fairway lutar åt vänster. Knivigt!

Sista golfdagen var på lördagen och vi skulle återigen spela två av niohålsslingorna på Almenara. Vädret hade varit perfekt hela veckan, med 25C och sol och så var det även idag. 

Resultaten under veckan var blandade och med poängen 28, 25, 28, 23 och 24 så var det ungefär som det brukar vara för mig när jag är ute på golfsemester.

Utsikt från hotellrummet.

Lördagen blev lite extra jobbig då vi efter golfrundan, som förresten tog 5,5 timmar, skulle flytta de cirka 10 milen till Torremolinos, där vi skulle bo på Hotel Cervantes sista natten.

Torremolinos by night.

Här har vi bott flera gånger tidigare och har då, efter att vi ätit middag på stán, satt oss i foajén och begrundat alla engelsmän som bor en vecka på hotellet med all inclusive. Här hämtar de ofta sina första G&T redan vid elvatiden på förmiddagen. Det är ju "gratis"!

På söndagen hade vi lite olika flygtider. Eva och jag tog en promenad i Torremolinos innan vi åkte till flygplatsen i Malaga vid ettiden. Några hade åkt iväg redan på förmiddagen medan Eva och Jörgen inte skulle åka hem förrän på måndagen och då via Bryssel.

Vi landade på Kastrup vid halvåtta på kvällen. Jag hade lyckats få en hyfsat billig parkering i P4 så efter att ha hämtat bagaget stegade vi bara rakt över gatan från terminal två och in i garaget, lastade bilen och körde hem.

Hur skönt det än var nere i Spanien så är det alltid lika skönt att komma hem, trots vädret.

Spanien är fint, men Skottland är fortfarande mitt favoritland!