Jakten på Jaguaren

Från tyskt till engelskt - 2014-11-12
Även om han inte är lika nördig som jag är så är han trots allt ganska intresserad av bilar. Bruksbilar byter han lite oftare än vad jag gör och för några år sedan fick han och hustrun också för sig att skaffa en lite roligare andrabil. Ja, rolig och rolig, i mina ögon är en Peugeot 308 med plåtcabbe kanske inte så där överdrivet häftig, men som ett första steg in i cabriolet- och sportvagnsvärlden så kan den väl duga.

Maria och hennes Rune.

De döpte den till Rune och paret upplevde trevligheterna att, vid soligt och varmt väder, kunna fälla ner taket för att känna dofter och höra fågelsång, när de var ute och körde. De verkade gilla det här med öppetkörande och i Rune fick de även plats med sina golfklubbor.
När höst och vinter kom, så förpassades Rune längst in i garaget och det blev vardagsbilen som fick göra tjänst. Men som jag skrev inledningsvis så är Håkan, Marias äkta hälft, ibland lite ombytlig när det gäller bilar.

Porsche Boxter i väldigt fint skick - Rune II.

När våren kom surfade han omkring på Blocket och andra sidor där man kan finna bilar till försäljning och fick då en känsla av att de behövde byta ut Rune mot något häftigare. Valet föll på en Porsche Boxter, som även den hade ett nedfällbart tak. Detta var i mina ögon ett steg i rätt riktning, även om jag som anglofil kanske inte tyckte att en tysk bil har samma utstrålning och själ som ett fordon av engelsk härkomst.
Håkan och Maria har nu ägt sin Porsche något eller några år och haft mycket trevligt med bilen i samband med olika utflykter. Att den går som ett spjut och med sin automatlåda är snabb i accet tycker Håkan är kul och brukar vara kaxig över att han tror att han kör ifrån min Morgan Roadster från 0 till 100. Vi har aldrig provat, men själv är jag ganska tveksam till det då vår Morgan når 100 km på 4,9 sekunder. På pappret alltså, i verkligheten är det nog en annan sak.

Tiden går och nya bildrömmar dyker upp i huvudet. Detta är nog inte något som är unikt för Håkan utan gäller nog de flesta, åtminstone män. Det som hade börjat att väcka hans intresse nu var en Jaguar. Inte vilken Jaguar som helst utan en XK8 eller XKR.

Snacka om sexiga linjer.

Han har alltid gillat karossens mjuka linjer och en inredning som är av helt annat slag än i en Porsche. Dessutom är ju Jaguar en engelsk bil, så kanske har jag äntligen fått in Håkan på den "rätta vägen".
Så, i måndags ringde Håkan och undrade om jag, som moraliskt stöd, ville följa med och titta på några bilar av detta ädla och klassiska märke. Han hade hittat några bilar på nätet som var till salu inte långt härifrån.

Två MB 190 SL bredvid en av alla Ferraris.

Efter att ha passerat Eslövs GK, där vi åt en mycket god lunch, åkte vi vidare in till Eslöv där vi gjorde ett besök hos U-cars. Här finns omkring 300 bilar till salu, mest intressanta och lite dyrare sådana, även om Audi, Volvo och MB fanns med i utbudet. Här fanns alla lyxmärken som Bentley, Ferrari, Maserati, Porsche, m fl you name it.
Men vi var här för att titta på en Jaguar XKR från 1999. Det var en bil som hade rullat omkring 12000 mil, vilket inte är mycket att snacka om när det ligger en V8 under huven. Jag har flera kompisar som kör just sådana här bilar och som även kan och vet en hel del om bilar. De är rörande överens om att modellen är toppen och att man får massor av bil för pengarna om man köper en bil som har några år på nacken. Jag berättade detta för Håkan redan tidigare, som trots att han gillar Jaguar är lite tveksam just för att de är engelska. Detta tog jag nästan personligt.

130.000 är betydligt mindre än vad den kostade ny.

Efter att ha gått omkring i den stora hallen och beskådat många fina bilar en lång stund, så letade vi upp den aktuella Jaguaren. Det är en svart XKR, där R innebär att det är den största motorn, men som dock bara har 14 hk fler än en vanlig XK8.

Så ska det se ut.

För egen del har jag aldrig varit förtjust i svarta bilar, då minsta lilla repa eller smuts syns direkt. Visst, det är sobert med svart på en del bilar som t ex Rolls Royce och andra stora limousiner, men en sportbil tycker jag inte ska vara svart. Möjligen då Porsche. Det var också vad vi kunde konstatera på den här bilen, lite repor och några stenskott, som var alltför framträdande.
Inredningen i alla XK är däremot av mycket hög klass. Trä och läder, inte en massa plast här inte.
Nej, det kändes inte riktig rätt och det sade inte klick, som Håkan sade. Vi åkte därför vidare.

Wow, vilken bil.

I Furulund finns Joes Garage. De sysslar enbart med försäljning och renovering av Jaguarer, så är det några som kan dessa bilar så är det dom. Vi hann inte in genom porten förrän den stod där, rakt framför oss. En av de som jobbar där, Christer, berättade en lång historia om bilen. Det är en XK från 2002 och har rullat 12000 mil. Förre ägaren hade lämnat kvar kvitton på upp till 80.000:- för de förbättringar och det underhåll han gjort de senaste arton månaderna.

Allt ser ut som nytt.

Vi gick runt bilen flera gånger, tittade i bagage- och motorrum och kunde inte hitta en fläck. Vi stannade ganska länge och efter lite trugande från försäljaren tog vi en liten provtur. Det ville vi egentligen inte göra eftersom vädret var lite regnigt och vi inte ville smutsa ner den fina bilen.
Färgen, någon form av mörkare metallic grå, är jättesnygg och passar verkligen den här modellen.

Jag vet inte om Håkan kunde sova på kvällen, när han kommit hem. En stor förhandling, när hustrun kom hem från Stockholm dagen efter, var något han måste förbereda sig för. Jaguaren är visserligen ingen cabbe, men dels är det frågan om inte coupén är vackrare och dels är nog ett hårt tak lättare att underhålla.

I fredags när jag var på väg hem efter ett möte i Helsingborg, tyckte jag att jag mötte en likadan bil som den i Furulund. Jag skickade ett sms till Håkan när jag kom hem och undrade hur det hade gått med förhandlingarna med Maria, samt att jag mött en grå XK. Han svarade direkt.

Den är här och den är min!