När det är snö och kyla...

...får vi hjälpa fåglarna med käk - 2014-12-27
Eva brukar alltid se till så att vinterns fåglar har tillgång till mat. Ett litet problem vi kämpat med under alla år är att komma på ett sätt att placera maten så att småfåglarna hinner äta något innan de stora, finurliga råkorna hunnit sätta i sig allt.

Foder och fröer.

Lite av sortimentet.

Samma dag som den första snön föll så tog vi en promenad ner på Center Syd-området för att inhandla någon vettig foderbehållare. Eva föreslog att vi skulle gå till Blomsterlandet, som brukar tillhandahålla denna typ av produkter.

Småfågelrestaurang för två ätande.

Sortimentet, vad gäller foderautomater och typer av foder, var både brett och djupt. Vi ville ha en liten lätt grej och inte ett litet hus som de stora fåglarna lätt kan sätta sig på. Vi köpte därför en fröautomat där en råka definitivt inte skulle kunna varken få plats eller komma åt fröerna. Det är inte så att vi ogillar de större fåglarna, de behöver mat de också, men till dem brukar vi kasta ut lite bröd och frukt när vi ser dem.

En talgoxe på besök.

Fågelfrö hade Eva redan köpt tidigare och när vi kom tillbaka hem så fyllde jag fröautomaten och hängde ut den i trädgården. Det tog inte lång tid innan de första gästerna anlände och lät sig väl smaka. Vad jag inte riktigt förstår är hur de så snabbt hittar och kommer underfund med att den här behållaren innehåller mat. Det skulle vara intressant att få reda på av någon ornitolog.

Talgbollar brukar de större fåglarna kunna klamra sig fast vid.

Än så länge har vi inte haft besök av några ovanligare fåglar, det är mest talgoxar och rödhakar, men tidigare år har det faktiskt kommit även små hackspettar och ätit på talgbollarna. Lite märkligt är att jag inte sett en enda gråsparv, som ju är en väldigt vanlig fågel i våra trakter.

Koltrasten äter på marken.

En annan lite konstig sak är att sedan snön föll, har jag inte sett varken råkor, skator eller kråkor i trädgården. De enda fåglar som besökt trädgården och som är för stora för fröautomaten är koltrastarna. Men, de blir inte lottlösa de heller. Dels så kastar vi ut äpplen på gräsmattan, som de brukar kiva om, dels så sprätter småfåglarna ner en hel del frö på marken som koltrastarna girigt pickar i sig.
Det är rogivande att sitta och titta på de olika fåglarna som härjar runt i trädgården. Förhoppningsvis kommer vi kanske också att få se lite ovanligare arter vid fröautomaten framöver.
När ryktet spritt sig!

Visst är de fina.

När jag nu ändå är inne på det här med naturen, så tog jag en promenad i eftermidags och fick då se dessa gynnare ute på en åker. Bilarna, som susade förbi på vägen, endast 50 meter ifrån dem, brydde de sig inte om. Men, som framgår av bilden, så har de full koll på mig som säkert var minst dubbelt så lång därifrån som trafiken.

Det är fint med naturen!