Julklappsboken

Jag gillar biografier - 2014-12-25
Under den här perioden av året läser jag ganska mycket, framförallt i sängen när jag gått och lagt mig. Hittills så har jag läst omkring fyrtio böcker på min iPad, e-böcker som jag lånat gratis på biblioteket. Några av de senaste är:

De tysta av Björn Hellberg.
Svart skugga av Ida Axelsson.
Detta är en deckare som utspelar sig i Helsingborg och var väldigt kul att läsa eftersom jag känner igen alla platser som förekommer i boken. Rekommenderas, inte minst för Helsingborgare.
Sista paret ut av Arne Dahl.
Spännande, men måste nästan sträckläsas eftersom risken annars är stor att man glömmer eller blandar ihop alla de mångtaliga personerna.
Dödslistan av Frederick Forsyth.
VIP-rummet av Jens Lapidus. Mycket bra!
Den man älskar av Marie Ljungstedt.
Zack av Jens Kallentoft.
En mycket spännande bok som utspelar sig i svensk gangstermiljö.
Snabba Cash av Jens Lapidus. Mycket bra!
Att inte vilja se av Jan Guillou.
Denna bok är den fjärde i raden som handlar om de tre fiskarbröderna, som alla utbildade sig till ingenjörer i Tyskland. Rekommenderas verkligen.

En av mina stora idoler.

Det har alltså blivit mycket läst på min iPad, men en jul utan någon riktig bok i julklapp är ingen bra jul. Så det blev två stycken i år. Av min dotter fick jag boken Skelettkusten av Clive Cussler, en bok som jag precis börjat läsa efter att ha läst slut på min sons julklapp en självbiografi av Eric Clapton.
Detta är den tredje biografin av gamla rockstjärnor som jag läst, de andra två har skrivits av Ozzi Ozbourne och Keith Richard.

Vårt band, The Madison.

Eric Clapton är ett år äldre än vad jag är och vi började nog spela ungefär samtidigt. Han nådde dock lite längre i sin karriär än vad jag gjorde.
Eric var och är enormt hängiven blues och när jag läser boken framgår det att det i första hand var musiken, inte pengarna, som var det viktiga. Han till och med hoppade av framgångsrika band som The Yardbirds, när han tyckte att musiken inte levde upp till hans ideal. Att han under sin karriär har tjänat massor med pengar, dels i olika band som till exempel Cream och dels som soloartist, är en annan sak. Han är en dedikerad samlare av olika saker bland annat av gitarrer, bilar, klockor och på senare år även jaktvapen. Fram till fyrtioårsåldern präglades hans liv, utöver av musiken, av alkohol och droger, men i slutet av boken, när han är 62 år gammal, har han varit nykter alkoholist i femton, tjugo år.
För oss som växte upp med rockn´roll på sextiotalet och kanske inte minst för de av oss som själv spelade i någon rockgrupp, så känner vi igen alla de namn från den tiden och framåt vilket gör boken värd värd att läsa.

Ångrar ibland att jag sålde min Fenderbas!