Jan Guillou och Hans Fallada - 2014-01-15
Regnar det inte så blåser det och gråväder är det oavsett.
Det mesta jobbet i garaget med vår Morgan är gjort ända tills att jag får tillbaka mina grejer från Tyskland och UK. Och, golf är det inte tal om för tillfället då banorna är stängda eller våta. Det är i sådana situationer jag tar min tillflykt till litteraturen.
Redan i november lånade jag hem Jan Guillous Brobyggarna som e-bok från biblioteket här i Kävlinge.
Tiden är i slutet av 1800-talet och boken handlar om tre pojkar, som bor med sina föräldrar på en norsk liten ö. Pappan och deras farbror är fiskare och båda omkommer under en storm på sjön. Familjens ekonomi blir så knaper att grabbarnas mamma tvingas skicka sina pojkar till deras andre farbror i Bergen. Han arbetar på ett repslageri och lyckas ordna så att pojkarna får börja där som lärlingar.
På ett spektakulärt sätt visar de där framfötterna och uppmärksammas av både repslageriets ägare och några andra potentater i staden. De uppfattas, trots sina unga år, som riktiga begåvningar vilket leder till att man ger pojkarna och deras mamma ett erbjudande. Det går ut på att den här gruppen potentater i Bergen tar hand om deras utbildning upp till gymnasienivå och därefter, om de kommer in, utbildning på världens bästa ingenjörsskola, som finns i Dresden i Tyskland. I gengäld ska pojkarna därefter hjälpa till att bygga en järnväg, som kommer att bestå till stora delar av tunnlar och broar.
Erbjudandet accepteras med glädje och vid cirka tjugoårsåldern har alla blivit civilingenjörer och alla placerade sig bland de tio främsta på hela utbildningen. En sådan placering uppmärksammas och över hela Europa finns det företag som slåss om att få anställa någon av de här tio främsta studenterna.
Men, så var det det här med järnvägsbygget. Här skulle de få kämpa mot snö och is under en följd av år till en betalning, som skulle vara bråkdelen av vad de kunnat få ute på marknaden. Direkt efter examen, med en hyfsad slant i form av premier på fickan, skiljs dock av olika anledningar deras vägar. Endast den äldste brodern åker tillbaka till Norge och får ensam genomföra det stora järnvägsprojektet.
Jag vill inte avslöja mer här för fortsättningen är både spännande, tragisk och lite komisk.
Brobyggarna är första delen i en triologi där bok nummer två har titeln Dandy. Denna lyckades jag också låna som e-bok. Men, när vi kom hem från Frankrike, efter julfirandet och barndopet där, så hade jag läst färdigt också denna bok. Den tredje och sista, som heter Rött och Svart, finns också som e-bok, men när jag skulle ladda hem den så gick det inte. Det tog ett tag innan jag kom underfund med anledningen. Dandy ligger högst upp på listan av mest lånade böcker och det kan vara på det viset att bibliotekets budget (de lär få betala 20:- för varje lån av en e-bok) för den månaden var slut. Så det blir att prova igen.
Är den tredje boken lika bra som de två första ska det bli ett nöje att läsa den och komma fram till hur hela denna mycket rörande men också spännande historia slutade. Rekommenderas varmt!
Men, jag hade också fått en "tegelsten" på nästan 700 sidor i julklapp av min dotter, så det fanns annat att sätta tänderna i tills jag får möjlighet att lägga vantarna på Rött och Svart.
"Året är 1940 och i huset på Jablonskistrasse 55 i Berlin bor Otto och Anna Quangel. De är skötsamma och tystlåtna - ett strävsamt arbetarklasspar. Men när de nås av beskedet att deras son stupat i kriget ter sig livet plötsligt meningslöst.
Så småningom inleder de en modig, om äm patetisk, kamp mot nazismen som ger deras tillvaro ett nytt innehåll. På olika platser runtom i Berlin lägger de ut hundratals handtextade kort som manar till motstånd, kort som kan plockas upp av vem som helst.
Den karriärhungrige kommissarie Escherich skyr inga ansträngningar för att hitta de skyldiga bakom de handskrivna lapparna och kommer paret allt närmare i en katt-och-råtta-lek med både komiska och skräckfyllda scener."
Av de totalt 692 sidorna har jag nu läst 606. Boken har hela tiden varit en riktig bladvändare där min avsky och förundran över hur, tidigare "vanliga" människor, mest beroende på rädsla, kan förvandlas till de känslomässiga monster som figurerar i boken, växer allteftersom jag läser.
Jag rekommenderar boken starkt och även om den är tjock, så vill jag inte att den ska ta slut. Till och med Leif GW Persson påstår att boken är en av hans favoriter.
Förmodligen har jag läst ut den ikväll.
Hoppas jag kan plocka hem e-boken Rött och Svart!
Regnar det inte så blåser det och gråväder är det oavsett.
Det mesta jobbet i garaget med vår Morgan är gjort ända tills att jag får tillbaka mina grejer från Tyskland och UK. Och, golf är det inte tal om för tillfället då banorna är stängda eller våta. Det är i sådana situationer jag tar min tillflykt till litteraturen.
Redan i november lånade jag hem Jan Guillous Brobyggarna som e-bok från biblioteket här i Kävlinge.
Tiden är i slutet av 1800-talet och boken handlar om tre pojkar, som bor med sina föräldrar på en norsk liten ö. Pappan och deras farbror är fiskare och båda omkommer under en storm på sjön. Familjens ekonomi blir så knaper att grabbarnas mamma tvingas skicka sina pojkar till deras andre farbror i Bergen. Han arbetar på ett repslageri och lyckas ordna så att pojkarna får börja där som lärlingar.
På ett spektakulärt sätt visar de där framfötterna och uppmärksammas av både repslageriets ägare och några andra potentater i staden. De uppfattas, trots sina unga år, som riktiga begåvningar vilket leder till att man ger pojkarna och deras mamma ett erbjudande. Det går ut på att den här gruppen potentater i Bergen tar hand om deras utbildning upp till gymnasienivå och därefter, om de kommer in, utbildning på världens bästa ingenjörsskola, som finns i Dresden i Tyskland. I gengäld ska pojkarna därefter hjälpa till att bygga en järnväg, som kommer att bestå till stora delar av tunnlar och broar.
Erbjudandet accepteras med glädje och vid cirka tjugoårsåldern har alla blivit civilingenjörer och alla placerade sig bland de tio främsta på hela utbildningen. En sådan placering uppmärksammas och över hela Europa finns det företag som slåss om att få anställa någon av de här tio främsta studenterna.
Men, så var det det här med järnvägsbygget. Här skulle de få kämpa mot snö och is under en följd av år till en betalning, som skulle vara bråkdelen av vad de kunnat få ute på marknaden. Direkt efter examen, med en hyfsad slant i form av premier på fickan, skiljs dock av olika anledningar deras vägar. Endast den äldste brodern åker tillbaka till Norge och får ensam genomföra det stora järnvägsprojektet.
Jag vill inte avslöja mer här för fortsättningen är både spännande, tragisk och lite komisk.
Brobyggarna är första delen i en triologi där bok nummer två har titeln Dandy. Denna lyckades jag också låna som e-bok. Men, när vi kom hem från Frankrike, efter julfirandet och barndopet där, så hade jag läst färdigt också denna bok. Den tredje och sista, som heter Rött och Svart, finns också som e-bok, men när jag skulle ladda hem den så gick det inte. Det tog ett tag innan jag kom underfund med anledningen. Dandy ligger högst upp på listan av mest lånade böcker och det kan vara på det viset att bibliotekets budget (de lär få betala 20:- för varje lån av en e-bok) för den månaden var slut. Så det blir att prova igen.
Är den tredje boken lika bra som de två första ska det bli ett nöje att läsa den och komma fram till hur hela denna mycket rörande men också spännande historia slutade. Rekommenderas varmt!
Men, jag hade också fått en "tegelsten" på nästan 700 sidor i julklapp av min dotter, så det fanns annat att sätta tänderna i tills jag får möjlighet att lägga vantarna på Rött och Svart.
"Året är 1940 och i huset på Jablonskistrasse 55 i Berlin bor Otto och Anna Quangel. De är skötsamma och tystlåtna - ett strävsamt arbetarklasspar. Men när de nås av beskedet att deras son stupat i kriget ter sig livet plötsligt meningslöst.
Så småningom inleder de en modig, om äm patetisk, kamp mot nazismen som ger deras tillvaro ett nytt innehåll. På olika platser runtom i Berlin lägger de ut hundratals handtextade kort som manar till motstånd, kort som kan plockas upp av vem som helst.
Den karriärhungrige kommissarie Escherich skyr inga ansträngningar för att hitta de skyldiga bakom de handskrivna lapparna och kommer paret allt närmare i en katt-och-råtta-lek med både komiska och skräckfyllda scener."
Av de totalt 692 sidorna har jag nu läst 606. Boken har hela tiden varit en riktig bladvändare där min avsky och förundran över hur, tidigare "vanliga" människor, mest beroende på rädsla, kan förvandlas till de känslomässiga monster som figurerar i boken, växer allteftersom jag läser.
Jag rekommenderar boken starkt och även om den är tjock, så vill jag inte att den ska ta slut. Till och med Leif GW Persson påstår att boken är en av hans favoriter.
Förmodligen har jag läst ut den ikväll.
Hoppas jag kan plocka hem e-boken Rött och Svart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar