Ännu en jul med barndop i Frankrike

Sju dagar, mycket mat och 250 mil - 2013-12-23/29
Till skillnad mot för tre år sedan, när Elias skulle döpas, så åkte även vår dotter Jessika med familj ner till Frankrike i år. Fattas bara annat när Jessika skulle vara gudmor till Sarah.

Hela familjen på väg.

Jonas med familj åkte tåg från Köpenhamn, där jag lämnade dem på Köpenhamns Hovedbangård, redan den 21:e. Med tanke på Elias diabetes, med bestämda mattider, blodsockerkontroller och annat, är tåg mer praktiskt än flyg för dem.
Tyvärr visade det sig att det blev en riktig mardrömsresa, med bland annat en otrevlig oförstående yngre kvinna och missat tåg i Hamburg för vidarebefordran till Karlsruhe.

Inga köer i Rödby.

Eva och jag startade vår 110 mil långa bilresa kl 0715 på lillejulafton. Några färjebiljetter eller hotell för övernattning hade vi inte beställt. Sådant brukar ordna sig ändå och vi hade inga direkta tider att passa.
Jag hade visserligen kollat upp några Gasthaus strax norr om Frankfurt, innan vi åkte och upptäckt ett ställe som verkade OK, men bokat hade jag inte gjort. När vi kom till Butzbach, som orten hette, lade jag in adressen på vår GPS. När vi kom fram till rätt gata fanns dock inget Gasthaus.

Helt OK för en natt.

Det blev en hel del frågande och letande, men när vi äntligen kom fram, jag var irriterad som vanligt, så visade det sig att man bytt namn på den gata vi skulle till. Det fanns lediga rum och efter installation åt jag en wienerschnitzel och Eva något annat, innan vi gick till sängs.
Efter frukosten vid åttatiden på morgonen åkte vi vidare. Vi hade 25 mil kvar på julaftonsmorgonen, vilket var ganska lagom i våra ögon.

Ett Manhattan i miniformat.

När vi närmade oss Frankfurt behövde vi köpa bensin. På just denna macken fanns ett utsiktstorn man kunde åka upp i där jag tog några bilder på Frankfurt am Mains skyline.

Någon timme senare körde vi så över gränsen till Frankrike. Här lyste tullarna, precis som vi bron mellan Malmö och Köpenhamn, med sin frånvaro. Vår GPS var nu inställd på staden Hagenau, som ligger bara några mil från slutdestinationen Ingelshof.

Här kollar man nog inte på Kalle Anka kl 1500.

Hagenau besökte Eva och jag också vid vårt förra besök, tre år tidigare. I staden pågick julmarknaden för fullt. I Frankrike och Tyskland lägger man inte av med sådant bara för att julen passerat ut den pågår ända till en bit efter nyår.

Även typiska hus från trakten fanns att köpa.

I Frankrike är nog de flesta katoliker och i flera av stånden längs gatorna såldes mängder av figurer med religiös anknytning. Förmodligen köpte folk sådana pjäser för att ha i julkrubborna hemma, något som tydligen alla har här.

Blev förvånad att hon gick tomhänt därifrån. Händer väldigt sällan!

Trots att Eva hittade en försäljare som sålde, i hennes ögon, intressanta hattar, så blev det inga inlöp gjorda på marknaden. Däremot köpte Eva en blomstergrupp att lämna till Annes mamma vid ankomsten till Ingelshof.

Gården är gammal och bostadshuset flyttades hit 1822.

Efter vår promenad i staden var det dags att leta upp ett café, som det finns många av, för en fika som naturligtvis omfattade bland annat en bakelse, innan vi åkte vidare till Ingelshof. När vi kom fram fick vi reda på att Elias, tre år, blivit magsjuk några dagar tidigare. Magsjuka för en liten kille med diabetes kan vara ganska kritiskt varför Anne och Jonas varit tvungna att åka till universitetssjukhuset i Strassbourg, där Elias fick behandling med dropp. Nu blev det i alla fall så lyckligt att han kunde komma tillbaka på julaftonen för att öppna sina, alldeles för många, julklappar.

Dukat för julmiddagen.

Någon brunkål och skinka förekommer inte på julbordet i Frankrike. Här bjöds vi bland annat på en väldigt god fiskrätt efter förrätten, som jag glömt vad det var för något. Champagne och hemmagjord snaps, stark som tusan, tillhör tydligen också vanligheterna vid dessa högtider.
Med alla barn och Annes farbror Francoise, som är präst, blev vi totalt 19 personer på julafton.

Frukost på vårt B&B

Framåt åttatiden på kvällen, när vi suttit till bords cirka fem timmar, åkte Eva, jag och Jessika med familj till det B&B som vi hade bokat för fyra nätter. Det låg i Reichshofen, ungefär en mil från Ingelshof.
Dagen efter, på juldagen, var det först julmässa i Ebenbach, två kilometer från Ingelshof. Dit åkte Annes syster med familj, jag, Jessika och min svärson Olof. Vid mässan tog jag också nattvarden vilket var första gången i en katolsk kyrka. När mässan var slut vid 13-tiden så var det dags för mat i Ingelshof igen, denna gången med bland annat en hel del gåsleverpastej, eller fois gras som det heter här. Det är väldigt gott, men många menar att när man vet hur de stackars gässen blivit "korvstoppade, så är det kanske ingen lämplig rätt. Men, man får ta seden dit man kommer!

Alltid kul att hitta likasinnade.

Dagen efter, på fredagen, tyckte vi att vi borde klara oss själva. Efter frukosten på vårt B&B tog vi en promenad i byn där vi bodde. Här upptäckte jag en mast med antenner på och kunde konstatera att det var antenner för amatörradio. Jag stannade därför till och tog några bilder på masten. Då kommer det ut en man, som mycket riktigt var radioamatör han också. Vi utväxlade några artigheter och information om vår hobby. Tyvärr var mannen, trots att han var radioamatör, väldigt dålig på engelska.

Malva och Jonas vi spårvagnshållplatsen.

Efter vår morgonpromenad åkte vi, som vi hade planerat, först och hämtade Jonas i Ingelshof och sedan till Strassbourg för lite turistande. Men, först skulle vi åka förbi sjukhuset där Jonas skulle skriva på några papper efter Elias vistelse där. Vid sjukhuset fanns en jätteparkering där vi ställde bilen för att fortsätta in till centrum med spårvagn.

Omöjligt, med min kamera, att få med hela kyrkan på bild.

Även här var det julmarknad på flera olika ställen i staden. Inte minst fanns det mycket att titta på både utanför och inne i den enorma katedralen, som var 138 meter hög, om jag hörde rätt.

När vi var ute och promenerade i Strassbourg, bland annat i jakt på en restaurang, så hittade jag en butiksskylt, som jag naturligtvis inte kunde undgå att ta en bild på. Lite tramsigt kanske, men är man nörd så är man.
När vi ätit lunch på en trevlig restaurang åkte vi tillbaka och lämnade av Jonas i Ingelshof och åkte sedan vidare till vårt B&B. Här spelade vi "finns i sjön", ett kortspel, med Jessika, Max, Malva och Olof.

Jag fick förmånen att stanna på platsen som var reserverad för prästen.

Nu var det dags för den stora dagen, när Sarah skulle döpas. Tyvärr var det nu Evas tur att bli magsjuk och fick därför stanna kvar i sängen i Reichshofen. Vi andra åkte alla till Ingelshof och därifrån tillsammans med resten av den franska familjen, med prästen i spetsen, till den lilla bykyrkan i Eberbach.

Jessika, Sarah och Francoise

Precis som när Elias döptes blev det en mycket familjär och trevlig stund, där Annes farbror på ett lättsamt och humoristiskt, men ändå högtidligt, sätt döpte vår sondotter till Sarah, Eva, Jaqueline.
I samband med dopet är det brukligt att mamman, pappan och gudmor håller ett tal. Lite krångligt blir det ju med språket, men Jessika höll sitt på engelska som sedan Jonas översatte till franska. Även övriga närvarande skulle sedan i tur och ordning säga vad de önskade för Sarah i framtiden.

Den var svår att motstå.

När allt var klart bar det tillbaka till Ingelshof. Det skulle ätas igen. Bland annat fick vi en förrätt som var en comsommé med något som liknade frikadeller. Men det var det inte, det var benmärg. Det står nog inte högst på min önskelista, men det gick ner. Efterrätten i form av tårtor av olika slag var jag emellertid inte nödbedd att ta del av. Flera gånger faktiskt.
När vi återvände till vårt B&B så kände sig Eva betydligt bättre. Att hon missade dopet var naturligtvis trist, men det fanns inget annat hon kunde göra.

Regnbåge på himlen kändes som ett gott tecken.

Nu skulle vi åka hem dagen därpå. Vi hade bestämt att ta oss till Lubeck för övernattning och dit var det lite drygt 80 mil. Vi beslöt därför att komma iväg redan vid åttatiden på morgonen, vilket vi också gjorde utan att göra avkall på vår frukost. Resan till Lubeck blev händelselös, förutom att vi hamnade i en åtta kilometer lång stau. Det var faktiskt den enda på hela resan och när vi hamnade i den passade vi på att åka av vid ett tankstelle och fika.

Kunde inte missa ett besök här på Bordershop på hemvägen.

På hotellet i Lubeck bodde det flera svenskar på väg hem från kontinenten. Vi träffade dem även dagen efter både när vi handlade vin på Bordershop i Puttgarden och på färjan hem.
Vi anlände till Lödde klockan 1300 på söndagen. Precis när jag kom in genom dörren hade magsjukan drabbat mig. Vi fick också sedan erfara att totalt elva av de nitton som funnits med under julhelgen drabbats av samma åkomma.

Jag kan så här i efterhand konstatera att det blivit alldeles för mycket ätande och alldeles för lite motion under vistelsen i Frankrike. Nu måste jag komma tillbaks till de normala rutinerna.

Gym imorgon till exempel!