Regnfritt öppetkörande

Ett besök på Sofiero - 2014-06-29
Kvällen innan upptäckte jag på facebook att det var bilutställning på Sofiero slott i Helsingborg. Det var bra det eftersom jag behövde en anledning att lufta Morganen, som inte fått röra på sig sedan vistelsen på Bornholm.

Resterna av min födelsedagstårta.

Efter några snabba samtal till några bilkompisar kom vi överens om att träffas hos Eva och mig för fika innan vi drog vidare till Sofiero. Precis innan våra gäster anlände kom det en regnskur. Den var dock kortvarig så att vi kunde sitta ute i trädgården när vi åt wienerbröd och princesstårta.

Med en sådan färg passerar man ingen obemärkt.

Anders och Gloria var tyvärr nödsakade att köra bruksbil eftersom deras Morgan fanns i Skillinge medan de hade övernattat i Malmö. Anita och Ola kom emellertid i sin vackra Roadster, trots att Ola tyckte att vädret så skumt ut. Anita framhärdade dock och hade sagt att "den lär nog tåla lite vatten".

En Auburn från Danmark.

Eftersom vi inte hade anmält oss för att medverka på utställningen så fick vi ställa våra klenoder på besöksparkeringen ute på en gräsbeväxt åker. Men det var inga problem då det fanns gott om personal som såg till att allt gick rätt till. Det vimlade av bilar inne i slottsparken, men inte bara klassiker utan tyvärr också en mängd moderna bilar som var ganska ointressanta. Den första bil som fångade min uppmärksamhet var en Auburn. Denna bil var tydligen ingen replica utan en äkta från tiden.
Under tiden vi gick omkring på området så var ljudnivån ganska hög från Danne Stråhed och hans band. Inte för att jag blev störd, då jag gillade den musik som framfördes.

Tre varianter av Tatra.

En tjeckisk Tatra såg jag senast på Bornholms Bilmuseum, men här visades faktiskt tre generationer av märket upp. Någon större fan av Tatra är jag nog inte, men jag minns dem från när jag var liden påg, då vi benämnde dem Tatraplan. Och, modellen i mitten har jag faktiskt aldrig sett tidigare.

Paret Jan (solbrillor) och Ann Persson med sin +8.

Mercedes och Porsche fanns det en uppsjö av och som jag som anglofil finner ganska ointressanta, även om det är bra bilar. Nej, vi letade oss vidare mot ett område längre in i parken där vi hittade en hel del brittiska ädlingar. Några klubbkompisar från Morganklubben fanns på plats som vi konverserade en stund för att sedan botanisera vidare bland fordonen.

MG var representerat både av MGB...

...och de klassiska T-modellerna.

Eva och jag var tidigare, under många år medlem i MG Car Club, inte minst därför att Eva på den tiden for fram i MGBGT under ett tiotal år. Vi hade också många kompisar i den klubben vilket ledde till att vi sällan eller aldrig var på Morgan- eller Triumphklubbarnas träffar, trots att vi även hade dessa märken i garaget.

Gladjazz.

Inte heller den här lite mer engelskorienterade avdelning behövde vara utan musik. I ett tält spelade ett gäng bestående av män i övre medelåldern samt en yngre kvinna på ståbas. Musiken var mer populärjazzbetonad och hade sin publik också den, vissa till och med dansade framför orkestern.

Vi på väg ut, andra på väg in.

Allt eftersom blev vädret allt bättre och solen kom, till allas glädje, fram och spred sin värme. Allt fler besökare kom under tiden vi stannade kvar.

Matvrak i farten.

När vi var mätta på bilar, mc och musik så var vi istället väldigt hungriga på mat. Det gick förvisso att få mat inne på området, men det var långa köer överallt. Eva och jag ledsagade istället de två övriga bilarna till Vasatorps Golfklubb, där vi intog en rejäl brunch. Här fanns både kalla rätter som ägg, leverpastej, sill, lax mm och varm mat i form av korvar, kålpudding, Jansson frestelse, pytt i panna etc etc. Om inte detta var nog kunde vi avsluta med pannkakor med sylt och grädde och en kopp kaffe.
Verkligen prisvärt.
Med våra Morgans ville vi köra småvägar tillbaka till Löddeköpinge respektive Bjärred, medan Gloria och Anders självklart inte hade anledning att följa oss med sin bruksbil utan tog motorvägen hem.
Eva och jag tog därför med Anita och Ola på småvägar tillbaka, vägar som de aldrig hade kört eller ens visste fanns. Det uppskattades mycket eftersom Morgans trivs bäst på små, asfalterade vägar med lite trafik.

Äntligen en bensinstation.

Ola var bekymrad för att bensinen höll på att ta slut i deras bil så vi lotsade dem till en mack som ligger utanför Häljarp, där han kunde stilla sin oro. När de tankade passade vi på att ta adjö av varandra, så när vi kom fram till Lödde åkte Anita och Ola direkt in på motorvägen för den korta vägen till Bjärred.
Och, till helgen är det Svenskt Sportscarmeeting på Knutstorp. Kul!

Äntligen en bra golfrunda

Det var på tiden - 2014-06-27
De hade hotat med regn och åska framåt tvåtiden på eftermiddagen, men Eva har semester och hon vill spela golf, så jag bokade en tid klockan 1035. Vi skulle spela Classic Course och efter att flera gånger ha slagit ut från både tee 58 och tee 54, har jag och flera andra med min spelstandard, kommit underfund med att det faktiskt är roligare att välja den kortare varianten. Visst, jag får några färre slag vilket idag innebar 20 extraslag, men från denna tee så har jag chans att nå green på rätt antal slag på de flesta av hålen.
Det började som det brukar göra med en dubbelbogey på den första hålet, en par femma. Men därefter radade jag upp tre par i följd, mycket beroende på bra drivar och säker puttning. Jag fortsatte att spela stabilt och efter nio hål med fem par och en trepoängare på hålet där jag har dubbelslag (jag vet att det är lite skämmigt med dubbelslag) så hade jag fått ihop 44 slag brutto och 21 poäng trots ett tomt hål.
Classic Course har jag inte spelat lika många gånger som TC, så än så länge har jag inte några "hathål" på denna bana, vilket jag har på TC, 5:an, 8:an och 13:e.
Ofta när man får en bra start på första halvan så ökar förväntningarna på en riktigt bra rond, men i många fall så grusas förhoppningarna snabbt efter några hål på inrundan. Så icke idag, jag fortsatte att spela över min förmåga. Jag vill dock inte påstå att jag hade någon direkt tur, men kan konstatera att jag inte heller hade någon otur.

Sextonde hålet.

Efter att ha blivit genomsläppta av en fyrboll danskar redan på det fjärde hålet, så kunde vi spela i vår egen takt ända till vi kom till det 16:e. Framför oss hade vi en fyrboll äldre herrar, som precis släppt igenom en tvåboll, som väntat i fem hål på att få gå igenom. Men nu hade vi bara några hål kvar så det var bara att ta det lugnt.
Efter att ha spelat klart det sextonde hålet hade jag redan 35 poäng och när jag gjorde en bogey på det 17:e så var jag nöjd med att ha försvarat min handicap med råge. Nu spelade det ingen roll hur det gick på sista hålet.

Min boll till höger.

Men, också här slog jag en, i mina ögon, perfekt lång drive. Tyvärr studsade den oturligt och lade sig i ruffen till vänster där jag låg lite i mask för träden. Med min pålitliga 22 graders hybrid fick jag ett hyfsat slag, som dock tog lite i grenarna. Men det är ganska torrt så med rull blev det ett riktigt bra resultat. Här ligger jag nu på två slag och har 160 meter till green. Det är endast en smal passage mellan bunkrarna in till green, så antingen får jag slå ett kort slag fram och sedan en wedge till green eller satsa direkt på green.

Eva på bolljakt.

Jag hade gott om tid på att fundera på vilken typ av slag jag skulle slå. De fyra äldre herrarna framför oss gjorde sig ingen större brådska på greenen. Varje gång vi måste vänta så utnyttjar Eva tiden till att leta efter bollar som hon vet att jag är i stort behov av.

Pinn-high i alla fall.

Till slut beslöt jag mig för att satsa och slå min hybrid, som hade fungerat bra hela dagen. Slaget blev bra men jag blev inte förvånad när jag såg att bollen carrade i bunkern till höger. Med min 56 graders wedge fick jag upp bollen till tre meter från flaggan och lyckades sänka ännu en putt för par. Helt otroligt, då jag nog inte gjort par på detta hålet tidigare i år.
Och det är självklart att puttningen betyder enormt mycket för resultatet. Idag hade jag 28 puttar och häromdagen 40.

Belöningsfika.

När vi kom in och satte os för att belöna mig med den rulltårta med vispgrädde ovanpå, som normalt är en tröstfika, så hade jag spelat ihop 40 poäng, gjort åtta par och fått en bruttoscore av 89 slag. I sådana lägen är det lätt att få lite hybris och tro att man börjar kunna det här med golf.
Men vänta bara till nästa runda!

En femmilarunda på moppen

Garagestopp, lunch och fika - 2014-06-12

Förra veckan var det riktigt fint sommarväder. Nyligen hemkommen efter en fyradagarstur på Bornholm, tillsammans med sju andra Morganbilar, så hade jag kört av mig det största suget som vår Morgan har på mig.

Nyputsade och servade.

Idag var det istället dags för mig och en golfkompis, Peter, att göra en riktig utflykt på våra viktkompenserade mopeder, Peter på sin Mustang Royale och jag på min Puch Florida. Det finns ganska många cykelbanor, där även mopeder förväntas köra, och fina småvägar runt ikring Löddeköpinge. Ganska skönt eftersom bilisterna många gånger kör väldigt nära när de passerar oss på de större vägarna.

Engelskt så det förslår.

Vår första anhalt blev Dösjebro där vi hälsade på den kände Jaguarentusiasten Kalle Borg i hans garage. Hos Kalle är det alltid mycket på gång och han är inte svår att få att berätta om olika projekt som han håller på med.

Kalle berättar för Peter om en ovanlig engelsman, som jag glömt namnet på.

Han håller inte bara på med sina egna bilar utan hjälper även andra att renovera. Det blir därför många timmar i garaget och Kalle kan tacka sin lyckliga stjärna för att hans kvinna, i högsta grad, delar hans intresse.

Jaguars V-12:a ser inte helt enkel ut att meka med.

Under många år, minns faktiskt inte hur många, har Kalle jobbat med att totalrenovera sin tolvcylindriga Jaguar E-type. Här har inget lämnats åt slumpen och nu återstår "endast" montering av inredning, krom, el och lite annat. Att det tagit så lång tid har inte minst berott på att Kalle tidigare reste världen runt som produktchef och inköpare för några bildelsföretag. Men nu, när han verkar få lite tid även för de egna projekten, så kanske jaggan slutligen ska kunna komma ut på vägen igen.

David visar stolt upp sin Puch Maxi.

När vi efter tre kvart tyckte att vi inte ville störa den alltid lika trevlige Kalle längre så besteg vi återigen våra stålhästar. Inte så långt från Dösjebro ligger Kvärlöv. Här bor en mycket gammal vän till mig, som både är en stor bilentusiast och radioamatör. Men även David, som han heter, har  blivit en återfallare vad gäller mopeder, så ett besök hos honom skulle nog uppskattas. Istället för den "vanligaste" Puchen så har David letat efter en Puch Maxi. Han hittade också ett väldigt fint exemplar på blocket, en klenod, som efter Davids flinka händer, nu ser ut som ny.

Rejäl husmanskost!

Peter började bli hungrig så efter en halv timme hos David så gav vi oss iväg för att hitta någonstans att äta lunch. Någon mil från Davids hus ligger Öresunds golfklubb. Peter och jag har spelat där många gånger och vet att klubben har en restaurang men vanligtvis mycket bra mat. Det serveras alltid två rätter och när vi anlände dit kunde vi konstatera att dagens meny bestod av stekt fläsk med löksås samt hemgjord pytt i panna. För egen del är jag lika förtjust i båda alternativen, så istället för att välja gjorde jag en kombinationsmåltid av båda rätterna.

Peter låter sig väl smaka. Och jag också!

På restaurangen ingår naturligtvis kaffe efter lunchen, men istället för att inta vårt kaffe på klubben åkte vi vidare ner till Barsebäcks Hamn. En moppetur åker vi aldrig utan en rygga eller en korg med kaffe, som vi gärna dricker på någon mysig plats. För att överraska Peter hade jag också inhandlat var sitt wienerbröd med choklad ovanpå, som jag tog fram när vi skulle fika. I Barsebäcks Hamn råder livlig aktivitet vid den här tiden på året så det finns mycket att titta på. Här finns också Barsebäcks Hamnkrog, där man både kan äta lunch och middag eller nöja sig med en av deras häftiga räkmackor.

Tvåfilig asfalterad cykelbana. Fint!

När vi fikat färdigt så hade vår moppetur pågått flera timmar och det var nu dags att åka den dryga milen tillbaka till Löddeköpinge. Sedan något år tillbaka så finns det numera en cykel- och mopedled hela vägen mellan Lödde och Barsebäck, där vi kunde åka utan att behöva bry oss om biltrafiken på vägen. Vi stannade till för att se på utsikten, när vi kom till en punkt där det fanns en uppgift om att vi befann oss 22 meter över havet. Säden stod hög på fälten och ute på Öresund sågs ett stort antal segelbåtar.
Att åka moped är faktiskt väldigt roligt. Det känns faktiskt som det går fort även om man bara håller en hastighet av 45 km i timmen, så egentligen är det nästan lika kul att åka på mopeden som att köra Morgan.

Nja, kanske inte riktigt!

Med åtta Morgans på Bornholm

Fyra dagar på sportvagnsvägar - 2014-06-05/08
Ola och jag hade talat om att åka till Bornholm med våra Morgans redan i höstas. Vi bestämde även att kontakta några andra, som vi kände i Morganklubben, för att höra om de ville hänga på. Det blev den ene efter den andre, som i sin tur ringde sin kompis o s v, och till slut blev vi nio Morganbilar som bokade överfart och hotell via Team Bornholm i Ystad.

Förväntansfulla med fulltankade bilar.

Ola, Åke och jag träffades, med våra äkta hälfter, vid en mack intill motorvägen utanför Löddeköpinge, vid tiotiden på torsdagen, för vidare färd mot Ystad. Åkes +8 hade råkat ut för ett litet missöde någon vecka tidigare, men Ola erbjöd sig generöst Åka att låna honom sin röda 1987 års 4/4. Den är också till salu då Ola införskaffat en Roadster i UK i en häftig orange färg.

Tommy verkar glad att vi lyckades "knö in" oss.

Avgångstiden för färjan var 1230 och när vi anlände till färjeläget var det redan massor av köande bilar.
Vi hade visserligen bokat biljetter till just denna färjan, men när det körde på rad efter rad med bilar, så trodde vi faktiskt inte att vi skulle komma med. Men färjan hade kapacitet att lasta 357 bilar så även om vi kom in bland de sista så gick allt bra.

På väg mot Gudhjem.

Färjan, som var en katamaran, gjorde 40 knop och den timme och tjugo minuter överfarten tog, ägnade vi oss att äta en enkel lunch i sätena av typen flygplansfåtöljer. När vi körde i land i Rönne kom det faktiskt lite regn men inte i sådan omfattning att det fanns anledning att sätt upp suffletterna.
Vi skulle tillbringa nätterna på Hotell Thern i Gudhjem. Den orten låg på andra sidan ön och färden dit tog gott och väl en halv timme. Gudhjem är en liten pittoresk fiskeby med smala trånga gator, som enkelriktas under turistsäsongen.

Inte bästa alternativet att parkera våra Morgans på gatan.

Någon plats att parkera våra klenoder på hittade vi inledningsvis inte. Det fanns parkering nere vid hamnen, men där kostade det tjugo danska kronor per timme, ett alternativ som inte var något alternativ. Vi parkerade därför längs den smala gatan, så gott det gick. Nu är Bornholm inte något ställe som lockar en massa festande ungdomar, men det hade ändå känts tryggare med någon mer skyddad plats för våra bilar.

Många mysiga miljöer...

...som påminner om hur det ser ut i Gamla Viken.

När vi hämtat våra nycklar till rummen, lastat in vårt bagage och installerat oss, så tog besättningarna i de fem bilar som anlänt en liten promenad för att bekanta oss med byn.

Så här kändes det bättre.

Lite senare, vid nitoden på kvällen, skulle ytterligare fyra Morgans anlända till hotellet. Men, det blev bara tre då ett par fått oväntat besök från norra Sverige och därför var tvungna att ställa in. Nu skulle egentligen parkeringsproblemet bli ännu större, men någon i gruppen hade hittat en bakgård till hotellet där han parkerat sin bil. Detta trots att hotellet inte nämnt något om detta. Det visade sig att vi till slut fick plats alla åtta inne på gården.

Utsikten från Helligdomsklipperne var praktfull...

...och längst ner, dit man kunde komma via en massa trappor, fanns en liten naturlig hamn.

Det fanns naturligtvis många, högst divergerande, önskemål om vad vi skulle åka att titta på under vår vistelse på ön. Det finns mycket att se, egentligen oberoende av vad man är intresserad av, men på fredagen bestämdes det att vi skulle vara kulturella och allmänt turistiga. Första anhalten blev därför Bornholms Kunstmuseúm, som tydligen innehöll mestadels stenskulpturer. För egen del kände jag att jag kunde undvara detta och gick istället, tillsamman med några andra okulturella individer, ner till Helligdomsklipperna, som låg strax intill.

Hammers Hus, något man tydligen måste se när man är på Bornholm.

Nästa anhalt på dagens kulturresa var Hammers Hus, en gammal fästning, som varit både fängelse och högborgerlig bostad. Detta är en av de mest kända sevärdheterna på Bornholm. Vi parkerade, under stor uppmärksamhet, våra Morgans på parkeringsplatsen, och de som ville gick sedan den långa backen upp till ruinen.
Mellan de olika anhalterna stannade vi till på något café eller någon krog för att få i oss lite mat och diskutera vart vi skulle åka härnäst. Nu var det ju inte tvunget att alla skulle åka till samma ställe hela tiden, men samtidigt så var det kul att vara tillsammans allihopa. På kvällarna frekventerade vi någon av alla restaurangerna i Gudhjem. En kväll åt vi en fiskbuffé som var väldigt god, men som resulterade i en väldigt törst hela natten och även dagen efter. Andra kvällen besökte vi pizzerian, som låg i samma kvarter som hotellet vi bodde på.

Vissa besökare trodde nog att våra bilar tillhörde muséet.

Under lördagen skulle vi bli kulturella igen , men på ett lite mer jordnära sätt. Vi ämnade besöka Bornholms Bilmuséum i Aarkirkeby,  (www.bornholmsautomobilmuseum.dk) vilket åtminstone alla av det manliga könet hade sett fram emot flera dagar.

Morgan 4/4 Flat Rad.

Vad är det första vi får se, efter att ha betalt entréavgiften på 50 danska kronor, om inte en Morgan.

Mycket intressant att titta på.

Trevligt.

Tänkvärt.

Muséet lär innehålla åttiotalet bilar, men här fanns också mopeder, vespor, motorcyklar och traktorer.
Väldigt trevlig var den verkstadsmiljö, som byggts upp med tidsenlig utrustning och fordon.

Lite spektakulär är den allt.

Ett sakralt inslag under våra rundturer på ön var besöket i en så kallad rundkyrka. Vet inte om dessa är speciellt förekommande på Bornholm eller Danmark. Har inte något minne av att jag sett någon liknande i vårt land i alla fall.
När söndagen, dagen för hemresan, kom så var vi bara sex Morgans kvar eftersom två varit tvungna att åka tillbaka tidigare p g a diverse åtaganden. Men resten av gänget åkte och tittade på Bornholms Rovfugleshow.

Den kloka ugglan.

Detta skulle visa sig vara mycket intressant. "Showen" började inomhus i en stor hall. Här inledde man med att visa en stor färggrann papegoja, som flög mellan de olika skötarna och fick sig en godbit. Nästa fågel på scenen var en stor uggla, som också dresserats att flyga till olika ställen i lokalen, där personalen lagt döda möss.

Slagfalk.

Efter cirka en halv timme inomhus förflyttades publiken ut till ett stort fält. Här framfördes en intressant uppvisning med falkar, en örn och till och med en stor gam. Under tiden showen pågick kommenterade skötarna vad som hände i sina head-set vilket hördes bra i högtalarna. Tyvärr är mina kunskaper i danska alltför dåliga för att jag skulle kunna tillgodogöra mig speciellt mycket. Man berättade också att man födde upp och dresserade fåglar, som man sedan kunde sälja till andra som sysslade i samma näring. Tiotusen euro var ett vanligt pris för en dresserad fågel, om jag förstod det rätt. Detta var ett sätt att finansiera verksamheten.

Efter besöket på fågelshowen hade vi gott om tid innan vi skulle på färjan, som skulle avgå halvåtta på kvällen. Vi körde därför lite härs och tvärs på de fantastiskt fina, smala vägarna som gick genom vackra miljöer, tills vi hittade en liten hamn där det fanns en skylt "Café".

Förstår inte att alla kan se så molokna ut på en gång. Kanske har de fått notan.

Själv blev jag riktigt upphetsad när jag såg ett plakat där det utlovades bakelser och tårtor, några av mina svagheter. Men rabarberpaj med vispgrädde var det närmaste man kom vad jag kallar bakelse. Nu är i och för sig rabarberpaj inte alls fy skam, men den kan inte mäta sig med en princessbakelse.
På vägen till färjeläget passerade vi en skylt med "Golfbana" något som varit en av mina intressepunkter under resan. Men, det får bli en annan gång, för till Bornholm kommer vi definitivt att åka tillbaka igen.
Samtliga deltagare var rörande överens om att vi hade haft mycket trevliga dagar tillsammans. Åtta bilar var nog precis lagom, hade vi varit fler så hade vi nog varit tvungna att dela upp oss i mindre grupper.

Avskedets stund.

Färjeturen tillbaka till Sverige blev en repris på utresan, lite käk i flygplansfåtöljerna och lite godis och någon flaska vin i shopen. Vid ankomsten till Ystad stannade vi till på en bensinmack för att vinka av varandra. Någon skulle mot Hässleholm, några andra till Skillinge, medan vi var fyra bilar som skulle mot Bjärred, Lödde, Helsingborg och Kvidinge.

Några dagar med likasinnade är aldrig fel!

Fyra Morgans i Tryde

UBCC/BAC-träff + garagebesök 2012-05-31
Q8-macken i Staffanstorp var vårt första delmål när vi lämnade Löddeköpinge kl halv nio på lördagsmorgonen. Här skulle vi möta upp med Ronny och Eva i deras +8 och Anders i sin 4/4.
Eva och Ronny fick visa vägen till Tryde, som jag aldrig har hört talas om, men som ligger utanför Tomelilla.

Femtiotalsstuk.

Här finns det nämligen ett litet nostalgicafé, dit många bilintresserade brukar komma till olika evenemang med motorinriktning. Denna gången var det BAC (British Automobile Club) www.bac-sweden.se som hade sin årliga vår-/sommarträff, ett samarrangemang med UBCC (United British Car Clubs). BAC:s medlemmar skulle inte bara träffas över dagen utan ämnade övernatta i stugorna på området efter kvällens grillpartaj.

Mannen i hatten är Kalle Borg, försäkringsansvarig i BAC.

Som på de flesta möten med bilintresserade så utgör minglandet nästan den viktigaste delen. Och minglade gjorde vi fram till klockan elva då starten gick på det 24 kilometer långa rallyt. Sträckan gick ner i Fyledalen (tyvärr på grusvägar, vilket vi som kör Morgan inte är glada för) och längs vägen fanns 13 frågor med bilder på engelska fordon där vår uppgift var att svara med 1, 2 eller kryss efter de alternativ som fanns på frågan. Det här var ett helt föredömligt rally med avsaknaden av köer till en massa manöverprov och precis lagom långt. Flera av deltagarna hade kommit långväga ifrån och då är kanske ett tiomilarally inte precis vad man längtar efter när man kommer fram.
Efter rallyt tog vi fram våra kaffekorgar, satte oss i gräset och hade det fint.

En sådan bil hade en som bodde på min gata när jag växte upp i Åstorp.

Austin Healey och MGB.

Bentley.

Jämfört med märkesklubbarnas arrangemang så är det faktiskt trevligare med en salig blandning av märken med det gemensamt att alla är engelska. På träffen fanns allt från min uppväxts bruksbilar, som Anglian ovan, till sportvagnar och lyxbilar.

Visst ser den ut att vara i nyskick.

En bil som stack ut speciellt mycket, beroende på det fantastiska skicket, var en ljusblå MGB av tidig årgång. Tyvärr fick jag aldrig talat med ägaren, men bilen måste nyligen vara totalrenoverad.

Det fanns t o m en liten scen på caféområdet.

Nu var det snart dags för prisutdelningen efter rallyt, så alla förflyttade sig till cafeéts uteservering. Medan arrangörerna räknade ihop poängen på våra formulär blev vi underhållna av en ung duktig tjej, som sjöng låtar från femtiotalet accompanjerad av inspelad musik.

Reliant t v samt en Jaguar E-type.

Många skulle nu fortsätta sin samvaro i Tryde, men vi och våra fyra Morganbilar skulle vidare. Målet var Skillinge där vi skulle titta på några av Anders bilar och motorcyklar. För utöver sin Morgan har han också några engelska ädlingar även om hans RR, enligt honom själv, inte är någon ovanlig modell.
Men en RR är alltid en RR och underbar är den att sitta i.

Några kastar lystna blickar.

Anders motorintresse är väldigt brett. För några år sedan körde han också bantävlingar av olika slag, bland andra deltog han och en kompis i Camaro Cup-tävlingarna. Men ett motorfreak måste ju också ha något fordon på två hjul och naturligtvis fanns det också några MC hemma hos Anders.

Minimorganmöte i Skillinge.

När vi tittat oss mätta på saker och ting i Anders garage gick vi ut till våra Morgans och jämförde våra tillbehör som köpts och förändringar som gjorts.
Det hade varit en lång, men trevlig dag, som nu skulle avslutas med grillning. Anders satte fart på grejerna i trädgården och kom efter en stund med ett fat med kött som hade räckt till dubbelt så många som vi var. Ronny, jag och våra fruar hade 1,5 timmes bilfärd framför oss. Inget ont i det, det är själva körningen som är det fina. Men, nu i skymningen är vildsvinen i farten, inte minst här ute på Österlen.
Att köra på ett dylikt djur i hundrakilosklassen med våra Morgans, som har aluminiumkarosser, hade säkerligen resulterat i svåra skador. Alltså körde vi väldigt lugnt tillbaka mot västra Skåne och gasade bara på när det fanns viltstängsel längs vägen. Faktum är att vi upptäckte ett påkört vildsvin som låg vid vägkanten.
Vi vinkade av Ronny och Eva i Staffanstorp och min Eva och jag fortsatte ut på motorvägen, där Mr Brum fick sträcka ut rejält.
Nästa mål med Morganen är Bornholm!