Regnfritt öppetkörande

Ett besök på Sofiero - 2014-06-29
Kvällen innan upptäckte jag på facebook att det var bilutställning på Sofiero slott i Helsingborg. Det var bra det eftersom jag behövde en anledning att lufta Morganen, som inte fått röra på sig sedan vistelsen på Bornholm.

Resterna av min födelsedagstårta.

Efter några snabba samtal till några bilkompisar kom vi överens om att träffas hos Eva och mig för fika innan vi drog vidare till Sofiero. Precis innan våra gäster anlände kom det en regnskur. Den var dock kortvarig så att vi kunde sitta ute i trädgården när vi åt wienerbröd och princesstårta.

Med en sådan färg passerar man ingen obemärkt.

Anders och Gloria var tyvärr nödsakade att köra bruksbil eftersom deras Morgan fanns i Skillinge medan de hade övernattat i Malmö. Anita och Ola kom emellertid i sin vackra Roadster, trots att Ola tyckte att vädret så skumt ut. Anita framhärdade dock och hade sagt att "den lär nog tåla lite vatten".

En Auburn från Danmark.

Eftersom vi inte hade anmält oss för att medverka på utställningen så fick vi ställa våra klenoder på besöksparkeringen ute på en gräsbeväxt åker. Men det var inga problem då det fanns gott om personal som såg till att allt gick rätt till. Det vimlade av bilar inne i slottsparken, men inte bara klassiker utan tyvärr också en mängd moderna bilar som var ganska ointressanta. Den första bil som fångade min uppmärksamhet var en Auburn. Denna bil var tydligen ingen replica utan en äkta från tiden.
Under tiden vi gick omkring på området så var ljudnivån ganska hög från Danne Stråhed och hans band. Inte för att jag blev störd, då jag gillade den musik som framfördes.

Tre varianter av Tatra.

En tjeckisk Tatra såg jag senast på Bornholms Bilmuseum, men här visades faktiskt tre generationer av märket upp. Någon större fan av Tatra är jag nog inte, men jag minns dem från när jag var liden påg, då vi benämnde dem Tatraplan. Och, modellen i mitten har jag faktiskt aldrig sett tidigare.

Paret Jan (solbrillor) och Ann Persson med sin +8.

Mercedes och Porsche fanns det en uppsjö av och som jag som anglofil finner ganska ointressanta, även om det är bra bilar. Nej, vi letade oss vidare mot ett område längre in i parken där vi hittade en hel del brittiska ädlingar. Några klubbkompisar från Morganklubben fanns på plats som vi konverserade en stund för att sedan botanisera vidare bland fordonen.

MG var representerat både av MGB...

...och de klassiska T-modellerna.

Eva och jag var tidigare, under många år medlem i MG Car Club, inte minst därför att Eva på den tiden for fram i MGBGT under ett tiotal år. Vi hade också många kompisar i den klubben vilket ledde till att vi sällan eller aldrig var på Morgan- eller Triumphklubbarnas träffar, trots att vi även hade dessa märken i garaget.

Gladjazz.

Inte heller den här lite mer engelskorienterade avdelning behövde vara utan musik. I ett tält spelade ett gäng bestående av män i övre medelåldern samt en yngre kvinna på ståbas. Musiken var mer populärjazzbetonad och hade sin publik också den, vissa till och med dansade framför orkestern.

Vi på väg ut, andra på väg in.

Allt eftersom blev vädret allt bättre och solen kom, till allas glädje, fram och spred sin värme. Allt fler besökare kom under tiden vi stannade kvar.

Matvrak i farten.

När vi var mätta på bilar, mc och musik så var vi istället väldigt hungriga på mat. Det gick förvisso att få mat inne på området, men det var långa köer överallt. Eva och jag ledsagade istället de två övriga bilarna till Vasatorps Golfklubb, där vi intog en rejäl brunch. Här fanns både kalla rätter som ägg, leverpastej, sill, lax mm och varm mat i form av korvar, kålpudding, Jansson frestelse, pytt i panna etc etc. Om inte detta var nog kunde vi avsluta med pannkakor med sylt och grädde och en kopp kaffe.
Verkligen prisvärt.
Med våra Morgans ville vi köra småvägar tillbaka till Löddeköpinge respektive Bjärred, medan Gloria och Anders självklart inte hade anledning att följa oss med sin bruksbil utan tog motorvägen hem.
Eva och jag tog därför med Anita och Ola på småvägar tillbaka, vägar som de aldrig hade kört eller ens visste fanns. Det uppskattades mycket eftersom Morgans trivs bäst på små, asfalterade vägar med lite trafik.

Äntligen en bensinstation.

Ola var bekymrad för att bensinen höll på att ta slut i deras bil så vi lotsade dem till en mack som ligger utanför Häljarp, där han kunde stilla sin oro. När de tankade passade vi på att ta adjö av varandra, så när vi kom fram till Lödde åkte Anita och Ola direkt in på motorvägen för den korta vägen till Bjärred.
Och, till helgen är det Svenskt Sportscarmeeting på Knutstorp. Kul!