Äntligen en bra golfrunda

Det var på tiden - 2014-06-27
De hade hotat med regn och åska framåt tvåtiden på eftermiddagen, men Eva har semester och hon vill spela golf, så jag bokade en tid klockan 1035. Vi skulle spela Classic Course och efter att flera gånger ha slagit ut från både tee 58 och tee 54, har jag och flera andra med min spelstandard, kommit underfund med att det faktiskt är roligare att välja den kortare varianten. Visst, jag får några färre slag vilket idag innebar 20 extraslag, men från denna tee så har jag chans att nå green på rätt antal slag på de flesta av hålen.
Det började som det brukar göra med en dubbelbogey på den första hålet, en par femma. Men därefter radade jag upp tre par i följd, mycket beroende på bra drivar och säker puttning. Jag fortsatte att spela stabilt och efter nio hål med fem par och en trepoängare på hålet där jag har dubbelslag (jag vet att det är lite skämmigt med dubbelslag) så hade jag fått ihop 44 slag brutto och 21 poäng trots ett tomt hål.
Classic Course har jag inte spelat lika många gånger som TC, så än så länge har jag inte några "hathål" på denna bana, vilket jag har på TC, 5:an, 8:an och 13:e.
Ofta när man får en bra start på första halvan så ökar förväntningarna på en riktigt bra rond, men i många fall så grusas förhoppningarna snabbt efter några hål på inrundan. Så icke idag, jag fortsatte att spela över min förmåga. Jag vill dock inte påstå att jag hade någon direkt tur, men kan konstatera att jag inte heller hade någon otur.

Sextonde hålet.

Efter att ha blivit genomsläppta av en fyrboll danskar redan på det fjärde hålet, så kunde vi spela i vår egen takt ända till vi kom till det 16:e. Framför oss hade vi en fyrboll äldre herrar, som precis släppt igenom en tvåboll, som väntat i fem hål på att få gå igenom. Men nu hade vi bara några hål kvar så det var bara att ta det lugnt.
Efter att ha spelat klart det sextonde hålet hade jag redan 35 poäng och när jag gjorde en bogey på det 17:e så var jag nöjd med att ha försvarat min handicap med råge. Nu spelade det ingen roll hur det gick på sista hålet.

Min boll till höger.

Men, också här slog jag en, i mina ögon, perfekt lång drive. Tyvärr studsade den oturligt och lade sig i ruffen till vänster där jag låg lite i mask för träden. Med min pålitliga 22 graders hybrid fick jag ett hyfsat slag, som dock tog lite i grenarna. Men det är ganska torrt så med rull blev det ett riktigt bra resultat. Här ligger jag nu på två slag och har 160 meter till green. Det är endast en smal passage mellan bunkrarna in till green, så antingen får jag slå ett kort slag fram och sedan en wedge till green eller satsa direkt på green.

Eva på bolljakt.

Jag hade gott om tid på att fundera på vilken typ av slag jag skulle slå. De fyra äldre herrarna framför oss gjorde sig ingen större brådska på greenen. Varje gång vi måste vänta så utnyttjar Eva tiden till att leta efter bollar som hon vet att jag är i stort behov av.

Pinn-high i alla fall.

Till slut beslöt jag mig för att satsa och slå min hybrid, som hade fungerat bra hela dagen. Slaget blev bra men jag blev inte förvånad när jag såg att bollen carrade i bunkern till höger. Med min 56 graders wedge fick jag upp bollen till tre meter från flaggan och lyckades sänka ännu en putt för par. Helt otroligt, då jag nog inte gjort par på detta hålet tidigare i år.
Och det är självklart att puttningen betyder enormt mycket för resultatet. Idag hade jag 28 puttar och häromdagen 40.

Belöningsfika.

När vi kom in och satte os för att belöna mig med den rulltårta med vispgrädde ovanpå, som normalt är en tröstfika, så hade jag spelat ihop 40 poäng, gjort åtta par och fått en bruttoscore av 89 slag. I sådana lägen är det lätt att få lite hybris och tro att man börjar kunna det här med golf.
Men vänta bara till nästa runda!