MOG South:s höstmöte på Bjärehalvön

En av årets höjdpunkter - 2014-09-12/14
Platsen för mötet var Valhalla Park, på samma ställe som den tidigare flygflottiljen F10 huserade på.
Här var Eva och jag på vårt första Morganmöte någonsin 2011. På den tiden var vår 1959 års +4 mötets äldsta bil, men i år åkte vi i vår Roadster från 2004.

För att kunna få plats här är det nästan ett måste att boka bord.

Ola och Anita, från Bjärred, skulle samköra med oss och eftersom vi startade tidigt bestämde vi att vi skulle äta lunch på Tunneberga Gästis i Jonstorp. Det är, av förståeliga skäl, ett populärt ställe och både på gården och parkeringen bakom huset var det fullt med bilar så det återstod bara för oss att parkera ute på landsvägen. På Tunneberga serveras rejäl och riklig husmanskost som verkligen är att rekommendera.

Lugnt och skönt till överdrift.

Vi hade inga tider att passa och eftersom Anita och Ola sällan är i dessa trakter, så valde Eva och jag att köra så mycket som möjligt längs havet och förbi fiskelägena för att slutligen hamna i Vejbystrand. Jag trodde kanske det fanns något café i hamnen eftersom jag var sugen på kaffe och en bakelse, gärna en Princessvariant.

Våra bilar väcker alltid uppmärksamhet.

Det var emellertid helt stendött i hamnen, när vi gick omkring och tittade på båtarna. I Vejbystrand bor även paret Tina och Björn Roxlin, mötets arrangörer. Eva och jag har hälsat på dem vid några tillfällen och vi visade därför Anita och Ola var de bodde, när vi var på väg att lämna byn.

En Draken i skala 1:1.

Nu var klockan fem så det kändes rätt att köra tillbaka till Barkåkra flygfält för att installera oss på våra rum på hotell Valhalla.

Paret Bergner i samspråk med Paolo Bartoletti från Stockholm.

Totalt var 49 bilar med besättningar anmälda till träffen. Nu kom inte alla dit redan på fredagen, men några av de första vi träffade ute på parkeringen var Lena-Karin och Örjan Bergner. De är nya i klubben och kom ända från Gränna i sin nära nog splitter nya Morgan +4.

Nu har vi "nattat" våra Morgans.

Som vanligt, när nya och gamla medlemmar träffas, så var minglandet och betraktandet av varandras bilar intensivt. Senare på kvällen åt alla en buffe uppe i det s k slottet, förmodligen den tidigare officersmässen. Innan alla drog sig tillbaka gick de flesta ut för att fälla upp suffletterna på sina bilar.

Tina och Björn berättar vad som gäller.

Lördagen var den stora dagen då allt skulle ske. Vid frukosten mellan 0800 och 0930 hade alla de övriga deltagarna anlänt och i frukostmatsalen presenterade Björn och Tina dagens program. Det var full rulle från klockan tio och framåt.

Louise och Gert Lövgren försöker skjuta ner plastflaskor med ett vattengevär.

Vi delades in i två grupper där den ena körde iväg till sevärdheter medan den andra fick klara av de uppgifter som ingick i pristävlingen för rallyt.

Eva och Ronny Pobiega fingrar sig fram över prylarna i lådan.

Utöver att skjuta ner tomma plastflaskor med en vattenkanon ingick det också att kasta hästskor, identifiera diverse saker, med endast händerna, i en låda samt, som utslagsfråga, gissa längden i mm på en fläktrem.

Line-up inför karavankörningen.

När alla hade genomfört alla dessa avancerade övningar var det dags för vår halva av gänget att köra i karavan. Som Björn mycket riktigt påpekade så handlar det i karavankörning om att hålla kolla på den som finns bakom dig och inte den som finns framför dig. Många har inte fattat detta vilket resulterat i att den tidigare karavanen splittras upp och många kommer på avvägar. Dagens karavan förblev dock intakt hela vägen.

Afrikahuset i Söndrebalj.

Karavanens mål låg 10 kilometer från startpunkten på gamla F10 och många medtrafikanter gjorde stora ögon när det mötte 25 Morgans på en gång, fler än de flesta någonsin sett under sin livstid. Vårt aktuella mål var något som heter Afrikahuset (www.afrikahuset.se) som ligger åtta kilometer norr om Ängelholm i en liten by som heter Söndrebalj.

Vardagsrum.

Huset ägs av ett par som heter Sven och Linda, ett par med en otrolig historia. Båda har arbetat länge i olika länder i Afrika och båda miste också sina respektive där. I det ena fallet blev Lindas man dödad när hans bil krockade med en lastbil, vars förare var berusad. Svens tidigare hustru dog när hon blev omkullsprungen av en elefant. Men, för drygt tio år sedan träffades Sven och Linda på en fest och blev ett par. En tid innan de var gifta åkte de tillsammans tillbaka till Afrika där de inbjöds till en fest hos Masajfolket, som de båda kände väl tidigare. Vad de inte visste var att festen arrangerats för att Masajerna skulle viga de båda.

Sovrum.

Afrikahuset är inget muséum, det är parets hem, ett hem som är inrett med afrikanska möbler och konst, ett hem de släpper in allmänheten i så länge de sätter skorna utanför dörren. Afrikahuset får många gåvor och donationer. Pengar kommer också in från de böcker som paret skrivit. Det finns också afrikanska smycken och konsthantverk att köpa. Alla pengar skickas tillbaka till respektive hantverkare och konstnär i Afrika. En av dessa saknar båda benen och gör väldigt fina saker i metall. Trots sitt handicap har han blivit stolt pappa till fem barn.

Rallystart med en minuts mellanrum.

En sväng till Afrikahuset kan bli mycket berikande och det är verkligen väl värt ett besök och inte minst ett perfekt utflyktsmål någon helg. Som vanligt så var det Eva och en annan tjej som kom ut sist. Efter besöket på Afrikahuset började nämligen dagens rallyrunda. Vi skulle starta med en minuts mellanrum, ett mellanrum som dock blev lite längre för Eva och mig och ett annat par. Men, vi hade fått en Road-Book som var lätt att följa och efter en halv timme hade vi kommit fram till Lanthotellet Lögnäs Gård (www.lognasgard.se), där vi skulle äta lunch.

Nästan allt tillverkat i trä från sjuka almar.

Kaffet på maten intogs inte i samband med lunchen. Istället skulle vi förflytta oss ytterligare några mil till Ränneslöv utanför Laholm. Här skulle vi, utöver kaffe och kaka, också få möjlighet att titta på de mest fantastiska kreationer framställda av almträ hos Ölunds (www.olunds.com). Hos Ölunds kan man få tillverkat nästan vad som helst, som badkar, skräddargjorda kök, möbler, receptionsdiskar och en hel del annat. I Ränneslöv finns en permanent utställning och butik där du kan få många idéer till ditt hem. Även detta är värt ett besök.

Nästan alla samlade igen.

Ölunds var det sista stoppet på dagens rallyrunda. Nu skulle vi tillbaka till Valhalla och träffa alla de övriga som körde i den första halvan av gänget. Vägen tillbaka gick på fantastiska smala, kurviga och backiga asfalterade vägar, där våra Morgans verkligen fick visa vad de gick för. Många ner - och uppväxlingar, gasande och bromsande gjorde hemfärden till en riktig höjdare.

Bosse Lasson och hans +8.

Innan det var dags för en dusch och ombyte till lite prydligare klädsel inför kvällens middag på Slottet, så passade de flesta på att förbereda sina bilar för natten genom att sätta upp suffletterna.
I samband med dessa åtgärder blir det naturligtvis också en hel del bilsnack. En för året ny medlem i Morganklubben är Bosse Lasson, fotograf från Ystad. Han kom i en grymt fin +8 av sista årsmodellen, 2005. Han berättade att han tidigare haft fyra Porschar och också kört en hel del bantävlingar. Men nu hade han en Morgan och den kommer han inte att släppa. Han har hittat hem!
En annan ny medlem, som jag glömt namnet på, berättade att han egentligen var på väg att köpa en Corvette. Han hade vid något tillfälle träffat Lasse i Vetlanda och sagt "finns det någon anledning att jag inte ska köpa en Corvette?" "Ja", svarade Lasse och pekade på en Morgan Roadster som stod en bit bort. Det blev ingen Corvette för den här mannen!

Björn och Tina hälsar välkomna till kvällens begivenheter.
(Vet inte om det är bilden eller Björn som är suddig. Tina är helt tydlig!)

Ola Ahlqvist och Anita Johansson undrar om det ska bli något pris.

Klockan 1830 skulle vi samlas i "slottet" för prisutdelning och middag. Arrangörerna är duktiga på att skaka fram priser och sådana hade skänkts av Afrikahuset, Klippans Yllefabrik, Biltema, Skånetruck och inte minst av klubbens egen keramiker Tommy Steen.

En del av kvällens middagsgäster.

Ett flitigt besökt ställe.

När maten serverades och de flesta inmundigat både fördrink(ar) och några glas vin så började ljudnivån i restaurangen stiga till väldiga höjder.

Åke Bengtsson i samspråk med Ola Ahlqvist.

När alla ätit färdigt så flöt folket mellan de olika borden för att prata med de som de inte hunnit tala med tidigare. Det är ju ganska svårt att ha kontakt med var och en av hundra personer även om mötet gick över tre dagar.
Nu är det ju så att de flesta i Morganklubben inte är några ungdomar. Något nattsudd fram på småtimmarna blir det därför sällan tal om och nästan alla drog sig därför tillbaka till sina rum före tolvslaget. Att sitta i en bil hela dagen innebär att du får mycket luft. Och, sådant tröttar faktiskt.

Björn kollar så att alla kommer iväg utan problem.

På söndagsmorgonen vaknade vi inte förrän 0830. Tiden för frukosten var förlängd fram till halv elva för att eventuella sjusovare också skulle hinna få en bit mat i sig innan de vände nosen mot hemdestinationen. Efter att ha packat, satt resväskan på bagageräcket och fällt ner suffletten var Eva och jag redo att åka. Men, innan dess så gick vi också omkring på parkeringsplatsen och tog adjö av alla gamla och nya vänner som vi haft trevligt med under helgen.

Nästa stora träff blir årsmötet 2015. Då på Ronneby Brunn!