Sommaren kom tillbaka...

...och dags för en ny outing - 2014-09-02
Man vet aldrig hur länge den varar. Sommaren alltså. Så det gäller att fånga de tillfällen till öppetkörande som bjuds. Det var också ett par veckor sedan jag luftade Mr Brum senast så vi var båda sugna på att åka en sväng. Lika körsugen var Ola, som kom hit vid tiotiden utrustad med en ryggsäck och kaffetermos. Första stoppet blev ICA Maxi där jag inhandlade två wienerbröd överdragna med choklad.

Det är ganska lätt att hitta till Kalle.

Som vanligt hade vi inga direkta mål, men på småvägarna förbi Karaby Backar, hamnade vi efter en stund i Dösjebro. Och, här bor Kalle Borg, som oftast uppskattar ett kort spontanbesök av likasinnade.

Det gäller att ha tydliga regler.

Tyvärr visade det sig att herr Borg inte fanns i sin verkstad vid vårt besök, så vi gick runt och tittade på hans gamla engelska telefonkiosk, som faktiskt behöver blästras. Det fanns också en förbudsskylt på husväggen, som var väldigt klargörande.

Det finns en parkeringsficka intill gravhögarna.

Ola, som alltid bott i södra delarna av Skåne, känner inte till de småvägar och smultronställen som ligger lite norrut. Det var därför som jag körde vidare till ett ställe, som jag och Peter var till vid vår senaste mopedutflykt. Rönneberga Backar.

Kontemplativ miljö.

Här hade Ola aldrig varit och tyckte det var både intressant att läsa om historien bakom gravhögarna och inte minst blev han fascinerad av utsikten. Vi gick upp på den högsta gravhögen, tog fram våra ryggsäckar med kaffe och wienerbröd. Vi hade en fin stund här och när vi inte diskuterade saker och ting satt vi bara tysta och njöt av utsikten och tillvaron.

Tydligen ett populärt utflyktsmål för folk som är ute och åker med sina ögonstenar.

Under tiden vi satt och filosoferade kom det ytterligare två personer med sin fikakorg. Det var ett par som anlänt i en Jaguar. Först trodde vi att det var vår kompis Anders från Skillinge, för mannen hade likadant vitt och lite rufsigt hår som Anders, men så var inte fallet. Och, vad i hela fridens namn skulle Anders göra här, just idag?
Efter fika och kontemplation ville jag köra vidare och visa några av de favoritvägar jag brukar köra när jag ska åt Helsingborgshållet. För egentligen hade jag tänkt mig att vi skulle köra upp bland annat till Domsten, Viken och Mölle, på vägar som var som gjorda för en Morgan. Eller i detta fallet två.

Här finns både butik och tillverkning.

Som ett delmål på vägen dit hade jag tänkt mig att vi skulle åka till Vallåkra Stenkärlsfabrik. Här finns ju förutom den kända fabriken även ett café och en restaurang som serverar bra mat. Vi började bli hungriga eftersom klockan var över ett på eftermiddagen och såg fram mot lunch i restaurangen. Men, si det gick inte, för den var inte öppen måndag-tisdag, vid den här tiden på året.

Det är lätt att bli imponerad av drejarens skicklighet.

Vi styrde då istället stegen till butiken, inte för att handla, utan mer för att titta lite. Efter en stund kom den kvinnliga ägaren ner och bjöd upp oss till våningen ovanför där vi kunde beskåda hantverket på när håll. Hur gör de egentligen för att få krusen exakt lika stora och lika höga varje gång?

Färdigt och ofärdigt. Ugnen är ju inte på ständigt.

Det fanns massor av drejade produkter som ännu inte var brända i ugnen. Fabriken har funnits i 150 år och allt som tillverkas här säljs direkt på plats. Så vill man ta del av deras produkter så måste man åka dit, vilket verkligen är värt en omväg.
Ola och jag stannade kvar på stenkärlsfabriken ganska länge eftersom det var intressant att lyssna på när ägarinnan (glömmer alltid namn) berättade både om företagets historia och dess framtid. Nu verkade det emellertid vara för sent att dra ända upp på Kullahalvön, den här gången. Dessutom skulle Ola var på ett möte klockan 1830 och nu var klockan tre på eftermiddagen.

Rya GK.

Men, ännu hungrigare hade vi hunnit bli så skulle vi få något i oss så måste det ske inom kort. Jag bad Ola hänga på när jag körde vidare på, för honom, okända vägar. Nu hade de flesta normala krogar slutat servera Dagens Rätt, men på golfklubbarna brukar det serveras mat ända långt in på kvällarna ibland. Och mycket riktigt, på Rya Golfklubb kunde vi fortfarande äta en dagens, som bestod av färsbiffar, underbar sås och nypotatis. Och, lingon naturligtvis.

Fin utsikt över Öresund och utslaget på det fjärde hålet.

På klubben träffade jag en gemensam bekant till mig och min golfkompis Peter. Han hade precis spelat färdigt sin rond och när Ola och jag senare intog vårt kaffe utanför klubbhuset, steg han upp ur Öresund efter ett svalkande bad. Det blev ytterligare lite snack om golf och bilar innan det var dags för Ola och mig att vända nosarna söderut. Men, en fin dag kom vi överens om att vi hade haft.

Och, jag har massor kvar att visa Ola på Kullahalvön!