Vackra bilar i passande miljö

Besök på Sofiero Classic - 2015-06-28
Min gamle kompis Gunnar ställde ut sin MGBRV8 och som utställare hade han också fått två VIP-biljetter, som han generöst lade i vår brevlåda, när han passerade Löddeköpinge vid sjutiden på lördagsmorgonen.

Vid entrén välkomnades besökarna av denne välklädde positivhalare.

Eva och jag hade inte anmält vår Morgan till utställningen utan tog oss till Helsingborg i "råttsoffan". Det var min födelsedag och efter besöket på Sofiero var vi bjudna till svärfar Olle, som bakat sin berömda jellotårta. Den är min favorit när det gäller tårtor och jag är ganska kräsen när det gäller sådant.

En del USA-bilar i början men längre upp fanns det en bra mix av det mesta.

Vid tidigare tillfällen har utställningen, nästan alltid, haft ett tema när det gäller fordonen som står framför slottsbyggnaden. Men, så verkade det inte vara i år. Här fanns nämligen bilar av alla de slag i en salig blandning. Men, det gjorde ingenting, de flesta bilar är intressanta att titta på antingen av den ena eller andra anledningen.

Här skymtar bakdelen på en MGTD.

Vi sökte oss ganska snabbt upp till den kungliga fotbollsplanen. Det var här många av de europeiska bilarna var utställda. Det var också här som Gunnar fanns och vi ville gärna tacka för våra fribiljetter.

Den närmsta bilen är en MGA Twin Cam som är ganska ovanlig.

MGA började tillverkas 1955 och firade därför 50-årsjubileum i år. Av den anledningen hade den svenska MG-klubben slagit på stort och lockat sextio MG-bilar till Sofiero. Det påstods också att alla modeller av MG skulle vara representerade förutom MGTC, vilket är lite underligt då det är en av de modeller det finns ganska många av både i Skåne och i landet i övrigt.
Även Eva och jag har varit ägare till en MGA. Det var en MKII från 1962 och hade lite större motor än de tidigare modellerna. Den fick vi dock sälja när vårt första barn föddes för 45 år sedan.
Tänk vad tiden går!

MGSA är en ganska stor bil med plats för fyra.

MGCC, eller MG Car Club of Sweden, är en av de största märkesklubbarna i Sverige.
I medlemmarnas ägo finns många modeller som är ganska ovanliga. Bland andra fanns det en MG SA cabriolet från 1936, som även var till salu.

Näpet!

Utrustad för flera behov.

Nu var det inte bara MG-bilar från Sverige. Det var faktiskt en hel del danskar som tagit sig över sundet för att medverka på Sofiero. Precis som det brukar vara. Ett dansk par kom i en MGB med tillkopplad husvagn av tidsenlig modell. På en lapp hade ägaren skrivit att den renoverats från vrak till det fina skick den nu hade.
Det är trevligt när människor lägger ner tid och pengar för att återställa saker till eftervärlden, saker som annars hade hamnat på skroten. Men, det är ju en hobby och då upplever man oftast arbetet som lustfyllt och känner sig stolt över vad man presterat.

Eva dukar fram. Enkelt men funktionellt.

Eva och jag hade nu gått runt och tittat på bilar under ett par timmar och hungern började göra sig påmind. I "ryggan" jag bar på fanns det både kaffe, äggamackor, kanelbullar och till och med två arraksbullar.

Kronborgs Slott ur en lite annorlunda vinkel än man är van att se det.

Vi drog oss till utkanten av kungliga fotbollsplanen där vi intog vår enkla måltid och samtidigt fick möjlighet att kontemplera över dagens intryck, med utsikten över Öresund framför oss. I normala fall, när vi är på utflykt i vår Morgan, brukar vi också packa ner vårt trangiakök. Då har vi med ett gäng wienerkorvar och korvbröd som vi kokar någonstans längs vår färdväg. Ganska mysigt faktiskt. Men, det får vänta till på lördag, då vi ska till Knutstorp och Svenskt Sportvagnsmöte. Där brukar vi bli ganska populära med vårt trangiakök och blir snabbt omgivna av både gamla och nya vänner. För vi brukar ta med korv så det räcker till de behövande.

När man talar om trollen... Ronnie, Eva och Gunnar.

Under de timmar vi vandrat runt bland bilarna så hade vi, konstigt nog, inte träffat på någon vi känner. Mycket märkligt tyckte både jag och Eva, eftersom vi är bekanta med massor av människor inom bilhobbyn. Precis när vi konstaterat detta så dyker Ronnie upp. Han är ägare av en MGBGT sedan tidernas begynnelse och jag hade precis själv sagt till Eva att det var konstigt att han inte var här.

Tomas med prydlig MG-kepa.

Sedan var det precis som om korken gick ur. Några minuter senare stötte vi på Tomas och Maj-Britt från Ljungby, mångåriga MGBGT-ägare även de, även om de idag kört ner till Skåne i sin BMW Z3.
Under tiden vi talade med Ljungbyparet dök även Stjernqvists från Staffanstorp upp. Nils har nu fyra MG i sin ägo. Den senaste, en MG Midget, är snart ready for the road efter en helrenovering.

Mäktiga fenor på dessa Cadillacs.

Svärfar Olle väntade med den nybakade tårtan så Eva och jag började dra oss tillbaka mot bilarna framför slottet. På vägen träffade vi bland andra kända Morganprofiler som Åke och Sonja från Gantofta samt paret Bentinger från Hittarp, så visst fanns här folk vi kände.
Även om jag, nuförtiden, inte får lika mycket förhöjt blodtryck när jag ser amerikanare, som när jag var yngre, så är jag fortfarande inte helt oberörd när jag ser dem.

DeSoto, en av dåtidens dollargrin.

När jag växte upp i Åstorp på 50-talet så brukade jag gå upp till taxistationen uppe vid järnvägsstationen och titta på bilarna där. Min far extraknäckte ibland som taxichaufför på helgerna. Någon gång fick jag då åka en sväng med någon av de mäktiga amerikanarna, som på den tiden var vanliga som taxibilar. Lyckan var fullständig!

En 4/4 fourseater med ny suflett.

Som Morganentusiast vore det ju närmast tjänstefel om jag i en blog om bilar inte hade med några bilder på dessa klassiker. För det fanns även ett antal av detta ädla märke på Sofiero.
En bil som presenterades för första gången var Björn Roxlins fourseater. Den är införskaffad för att kunna tillfredställa barnbarnens krav på att åka Morgan med farfar eller farmor. Den hade dagen före hämtats i Blekinge där den försetts med en ny sufflett i Mohair.

Jan Perssons +8 från 70-talet.

Fotografen Lassons +8 från 2003, tror jag.

En Morgan Aero prydligt uppställd vid klubbens flagga.

Ytterligare några Morgans av olika modeller lyckades jag hitta i vimlet av bilar framför slottet.

Sist men också minst. Fiat 500 Topolino.

Nu var det hög tid för Eva och mig att knalla bort till parkeringsplatsen för att åka vidare till den väntande tårtan. Men, precis vid utgången från slottet upptäckte Eva en söt liten bil, som var av samma årgång som hon själv. Den var jag tvungen att föreviga. Think small!

En bra födelsedag, so far!