Morgans, Morgans, Morgans...

...närmare bestämt 142 stycken - 2015-05-22/24
Efter hemkomsten från Rügen i Tyskland, där vi varit tillsammans med sju andra Morgans, så var det bara fyra dagar innan det var dags för nästa Morganevent. De dagar Eva var på jobbet kunde jag, i lugn och ro, ägna mig åt att tvätta Mr Brum, smörja framvagnen, klippa gräsmattan, kupa potatisen samt fundera på vad vi borde ha med oss till Ronneby.

Nästan alla bilarna. Foto: Birger Lallo

Morganklubbens årsmöte skulle avhållas på Ronneby Brunn, ett av de få hotell i landet jag inte besökt under mina år på fältet. Antalet anmälda deltagare var rekordstort då nästan 300 personer kommit för att tillbringa helgen tillsammans. En kul grej var att alla bilarna fick parkera i färgordning i brunnsparken. Bilden, från denna vinkel, hade jag tänkt ta själv, men fick inte tillfälle att klättra upp på berget intill.

En 70-talare i nyskick.

Grannbilen, till vänster om oss på parkeringen, var en vit, mycket fin 4/4, som renoverats av den i Morgankretsar mycket kände Varabon Johan Wikström. Den nye ägaren, Lennart Kindmo från Svedala, hade köpt bilen av Lasse på Classics & Sportscars i Vetlanda. Egentligen var han där för att titta på en MGTD, men åkte hem med denna fina Morgan istället. Ett bra val!

Ola är helt betagen av anblicken av alla bilar.

Till träffen hade vi kört tillsammans med Ola och Anita från Bjärred. Eftersom min Eva slutade tidigt kom vi iväg redan vid ettiden och hade därför tid och möjlighet till ett litet lunchstopp på Ekerödsrasten på vägen upp.
När vi parkerat i Ronneby vid fyratiden på eftermiddagen, så tog det lång tid innan vi kom upp på våra rum. Det fanns ju nästan 150 Morgans att inspektera samt mingla lite med deras ägare.

Där stod den, som ett smycke i receptionen.

Innan vi parkerade Mr Brum nere i brunnsparken, som låg en bra bit från hotellet, hade jag kört upp till huvudentrén för att släppa av Eva och bära upp den kopiöst tunga, men väldigt snygga, resväskan som vi haft på bagageräcket. När vi kom in i receptionen upptäckte vi att Lasse hade lyckats köra in och parkera en splitter ny Morgan +4 Swedish Edition i loungen. Den väckte naturligtvis befogad uppmärksamhet och många "vanliga människor" var framme och provsatt i bilen och ställde en massa frågor om Morgan i allmänhet och priset i synnerhet, till både Lasse och oss andra som stod intill.

Utsikt från balkongen.

Eva och jag gick upp på vårt rum för att packa upp och fräscha upp oss efter resan. Rummet var försett med balkong, där vi i det fina vädret kunde koppla av med ett glas vin respektive en "stänkare" innan det var dags att gå ner i restaurangen för att inmundiga kvällens grillbuffé.

Fantastisk miljö.

Vi hade emellertid gott om tid innan det var dags för käk, så vi tog en promenad ner i parken, dels för att "natta" Mr Brum, genom att sätta upp suffletten och låsa, dels för att kolla in de nyanlända bilarna.
Det fanns en hel del människor runt bilarna, både ägare och "vanliga människor" som flanerade i parken. Genom att gå omkring där och titta så gjorde vi några nya bekantskaper med Morganägare som vi inte träffat tidigare. Alltid kul att träffa andra likasinnade.
Grillbuffén höll, enligt min uppfattning, en väldigt hög kvalitet. Personalen var mycket trevlig och serviceinriktad vilket tillsammans förmodligen bidragit till det goda rykte som Ronneby Brunn har.

Line-up inför rallystarten.

Mätta och belåtna drog vi oss tillbaka till vårt rum vid halvelvatiden. På lördagen var det, efter den fina frukosten, start på dagens begivenhet, rallyt runt om på de blekingska vägarna. Rallyslingan, som var nio mil lång, hade på grund av det stora antalet startande bilar, delats upp i ett vänster- och ett högervarv.
En mycket detaljerad "road-book" i färg hade därför tagits fram i två versioner, en för vänstervarv och en för högervarv. Det verkar lätt när det är klart, men man måste skänka en tanke till alla de som arbetat med träffen för att alla vi andra skulle ha trevligt.

Ett av proven var att vi skulle köra och ställa bilen med alla hjulen på fyra utplacerade plattor.

Vid många liknande rallyn så förekommer det en hel del tidsödande manöverprov, som leder till långa köer och mycket väntande. Sådant kan ibland skapa irritation hos deltagarna vilket ju är ganska tråkigt för arrangörerna. På vårt rally var de olika tävlingsmomenten lagda i samband med lunchuppehållet vid Karlsnäsgården där alla hade god tid på sig att äta och titta på varandras bilar.

Lunch i det fria.

Eva skulle lägga ut plattorna där jag sedan förmodades placera bilens fyra hjul. Mätningen Eva gjort var perfekt och jag placerade alla hjulen rätt, men råkade köra fem cm för långt vilket innebar noll poäng.

Se sån stil hon har!

Nästa tävlingsmoment gick ut på att kasta hästskor mot ett järnspett, en övning jag överlät på Eva. Hon är fritidspedagog och håller ofta på med diverse liknande övningar med barnen, så jag ansåg henne väl skickad till detta. Och, hon lyckades också kasta till sig 10 poäng. För egen del lyckades jag ganska bra när det gällde att skjuta pilar med blåsrör på en pricktavla.

Ganska nice!

Efter käk, mingel, genomförda prov och svar på ett antal frågor så bar det iväg till nästa kontroll några mil bort. Målet var Johannishus Slott, där vi skulle svara på ytterligare ett antal frågor. Dock blir man lite förvånad när några fuskar sig till svaren genom att använda sig av mobiltelefoner. Vi är ju faktiskt vuxna och inte barn.
Vid slottet fick jag emellertid möjligheten att plåta vår Morgan i ståndsmässig miljö.

I Edestads gamla skola huserar konstnärinnan Susanne Demånes (www.demone.se). Det är en kvinna som verkligen har många strängar på sin lyra.

Del av trädgården.

Dels gör hon skulpturer av trädstammar med hjälp av motorsåg medan vissa av hennes konstverk, i den fantastiska trädgården, var gjorda i något som verkade vara fartygsplåt.

Träskulpturer.

Oljemålningar.

Inte nog med det, hon målade också stora tavlor i olja, tror jag att det var, och hade uppvisning med sina hästar i en paddock intill skolan. Precis granne med skolan låg ett litet café där det gick att fika. Nu hade vi dock bara en kort sträcka kvar tillbaka till målgång på hotellet, där det skulle bjudas på kaffe och kakor, varför vi avstod besöket på caféet denna gång.

Nervarvning efter dagens vedermödor.

Åter tillbaka på den stora gräsmattan, där vi ställde upp våra bilar, så hade jag en tanke på att gå upp på berget och själv ta den bild som ligger först i denna bloggen. Men så besviken jag blev när det nu rådde ren anarki bland parkerarna, som inte längre stod uppställda i färgordning. Är det ingen ordningsman som dirigerar så blir det inte bra. Enda fördelen var att jag slapp släpa mig upp till utsiktsplatsen och istället kunde gå direkt till restaurangens långa balkong och ta min fika.

Det var några timmar kvar innan vi skulle inta restaurangen för prisutdelning och trerättersmiddag. Tiden ägnade jag mig åt att duscha, kolla golfresultat och mail på min i-Pad samt i lugn och ro ta en stänkare i solen på balkongen.

En stylad Björn talar till menigheten.

Kvällens begivenheter inleddes med att vår South Center ansvarige, Björn Roxlin, förrättade prisutdelning för dagens rallyrunda. Något pris blev det dock inte för Eva och mig, men vinnarna fick en betald helg på Ronneby Brunn. Björn berättade också att en del helt nya medlemmar fanns bland den trehundrahövdade publiken. För att dessa skulle komma snabbt in i gemenskapen hade de utplacerats vid ett antal speciella bord där det fanns en bordvärd med erkänt hög social kompetens.
Ett bra initiativ tycker jag, då risken annars är att man känner sig utanför och kanske aldrig åker till en träff igen.

B G in action.

Under kvällen skulle vi också bli underhållna av en duo, som jag tror kallar sig för Vaduvill. De roade hela kvällen publiken med både musik och olika upptåg för att den sista timmen också spela musik till lite "kasedans". En av de två hade i sitt tidigare liv varit medlem av den på 60-70-talet välkända gruppen The Spotnicks. Vid ett tillfälle, mitt under middagen, kallades B G Welander, en av arrangörerna, upp på scen, där han genomförde ett gitarrnummer som uppskattades av de flesta. Ingen fattade nog om det var han själv eller om han fick hjälp med att spela, för det lät bra. Men det visar sig att han, precis som jag, faktiskt har ett förflutet som medlem i rockband på den tiden det begav sig.

Vårt bord under kvällen.

Maten och musiken under kvällen var alldeles utmärkt. Med så mycket människor på plats så blev det tyvärr svårt att tala med alla de man ville prata med. Det fanns ju både gamla bekanta, som man bara sett lite snabbt under dagen och många medlemmar som kom långväga ifrån som man kanske gärna velat lära känna.
Efter maten och sedan några varv på dansgolvet, det var åravis sedan jag dansade sist, så blev det allt glesare i lokalen. De flesta var nog ganska tagna efter dagens övningar då solen "vräkt ner" hela dagen vilket, i en öppna bilar, resulterat i många röda näsor.

På söndagen skulle alla åka hem. Frukosten serverades från 0700 till 1000 så de som hade långt att åka hade redan försvunnit när Eva och jag satte oss till bords vid niotiden. Det fanns inget jag saknade vid frukosten och jag t o m bakade mig en våffla med sylt och vispgrädde. Inte dumt.

Färdigpackad.

Att bära vårt bagage hela vägen ner till parkeringen var det inte tal om. Samtidigt befarade jag att alla andra hade samma inställning och att det därför skulle bli kaos uppe vid entrén. Men, jag inväntade rätt tillfälle och kunde kaxigt parkera precis framför ingången.

Vilken väg ska vi åka när vi åker hem?

Vi tog avsked från alla de nära och kära som fanns omkring oss och väntade sedan på att Ola också skulle komma upp till hotellet med sin bil så att vi kunde dra oss hemåt.
Tanken var att vi skulle åka småvägar på hemvägen, men då det var nästan tjugo mil så skulle det ta allt för lång tid. Vi tog därför E22 hela vägen och stannade även nu på Ekerödsrasten där jag åt en likadan sillsmacka som på uppvägen. Till min stora glädje hann jag också hem för att hinna se de sista timmarna från golfen på Wentworth.

Nästa år firar Morgan Owners Group of Sweden 50 år. För att celebrera detta har klubben hyrt hela Tylösands hotell då det utöver flera hundra svenska medlemmar med sin Morgans förväntas ytterligare ett hundratal bilar från övriga Europa. Det ser vi fram emot.

They who have owned a Morgan have not lived in vain!