På planlös utflykt med Mr Brum

Vart ska jag åka idag - 2015-06-10
Det är den ständiga frågan när jag ser att vädret inbjuder till spontankörande. Jag hade dock bestämt mig för samvaro med Mr Brum redan kvällen innan, så direkt efter dagens gymbesök packade jag ryggan med ett hårdkokt ägg, en dubbelmacka samt kaffe. Eventuella bakverk borde jag kunna hitta någonstans på vägen.

Vart är vi på väg?

På onsdagen hade jag tvättat vår Morgan, vilket inte blivit gjort sedan klubbens årsmöte i Ronneby. för några veckor sedan. Den var med andra ord ren och presentabel för en solskenstur någonstans.
Normalt sett brukar jag antingen börja min färd längs med havet och Barsebäcks Golfklubb eller köra inåt landet via småvägarna mot Dösjebro. Denna gången blev det den senare varianten eftersom jag då kunde passera förbi English Car Care och se alla intressanta bilar som brukar finnas parkerade på gården. Jodå, det fanns bland andra en Morgan +8, några Jaggor, en Rolls och en Bentley, som jag dock glömde att plåta.

Luktar engelskt lång väg.

När jag tar till höger vid Hofterup så kör jag på smala, fina, asfalterade vägar förbi rapsfälten innan jag hamnar i Dösjebro. Och, vem huserar här om inte den kände Jaguarmannen Kalle Borg. När jag har vägarna förbi brukar jag titta in till honom för att slänga käft en stund och få en kopp kaffe. Just idag var det emellertid tyst och stilla och ingen hemma, men normalt sett så brukar han hålla på med någonting i sitt garage.

I sådana här omgivningar behöver man egentligen inget mål för färden.

När jag nu ändå bara var några kilometer från en annan kompis, som delar flera av mina intressen, så åkte jag vidare på mysiga vägar till Kvärlöv. Även om jag tycker om att gasa på lite, eftersom vår Roadster har rejäla resurser på den fronten, så gled jag bara fram i 60-70 kilometer i timmen, för att inte komma fram för fort till de etappmål jag kom på under resans gång.

Det är svårt att dölja att någon sysslar med amatörradio.

Jo, David, min kompis sedan minst trettio år tillbaka, har både sportbil och moped samtidigt som han är radioamatör. Vi har med andra ord mycket att dryfta när vi ses. Men, min otur höll i sig. Huset verkade vara tomt förutom att deras lilla hund Bosse stod och skällde ut mig innanför fönstret.

Dösarna och mitt tänkarträd.

Rönneberga backar är ett väldigt trevligt ställe att ta en fika på. Det ligger mellan Asmundtorp och Tågap. Här har min Morgankompis Ola och jag varit vid något tillfälle, en plats han varken kände till eller långt mindre hade besökt. Men, det är en Malmöpåg så han känner kanske inte till vilka fina ställen som finns norrut.

Visst är det fint.

Klockan var nu lite mer än lunchtid och jag hade tänkt att fika under det stora trädet där utsikten över nejden och Öresund är förförande vacker. Men, det blåste ganska mycket där uppe så jag ändrade mina planer och drog vidare på de smala vägarna över backarna.
Nu hade jag att välja på att antingen åka upp mot mina gamla hemtrakter Helsingborg och Viken eller att åka upp i skogarna på Söderåsen. Jag hade ännu inte bestämt mig när jag svängde av vägen mot en liten ort som heter Ottarp.

Vägen mellan Härslöv och Ottarp. Vackert!

Ottarps kyrka.

Där ligger det en vacker liten kyrka i vilken min son Jonas konfirmerades för väldigt många år sedan. Därifrån åkte jag vidare mot Vallåkra och på vägen dit passerade jag det vackra Bälteberga Gods.
Kommen till Vallåkra var jag tvungen att bestämma mig och valet föll på Söderåsen. Här var Eva och jag på picknick på en rastplats för ett år sedan som jag trodde jag skulle hitta igen. Jag körde upp på åsen vid Vrams Gunnarstorps slott för att efter någon mil hamna i Kvidinge! Det var inte meningen!

Underbara vägar. Vilken grönska!

Och, någon rastplats på vägen hade det inte heller funnits. Ute på stora vägen vid Kvidinge åkte jag vidare mot Klippan för att efter en stund kunna svänga höger igen upp på åsen, nu mot Stenestad.

Oj, vad gott det smakade.

Utan att hitta någon rastplats de senaste fem kilometrarna blev jag tvungen att stanna där det fanns möjlighet för att få tillfälle att äta mitt medhavda käk. Och, att sitta i gräset gick bra det också. Än så länge behöver jag inte nödvändigtvis bord och stol utan kan fortfarande veckla ner min kropp i sittande läge på marken. Under mitt stopp hade jag kontakt med flera personer på FB. En annan av mina bilkompisar undrade var jag befann mig och tyckte jag kunde komma och ta en fika med honom på Via 95. Någon aning om var detta etablissemang fanns hade jag inte, men när jag fick veta att det låg ute vi fria bad i Helsingborg så lade jag ner tanken på att åka dit. Jag var ju för sören ända uppe på Söderåsen.

Inte underligt att han trivs här uppe på åsen.

Istället åkte jag genom metropolen Stenestad där, någon kilometer ner mot Norra Vram, min gamle kollega, AD:n och fotografen Bo-Ingvar Svensson, bor på Lilla Lökagården. Han lämnar inte gärna sitt paradis och borde kunna bjuda mig på mer kaffe och kanske någon sötsak efter min lunch.
Men, min otur, när det gällde att oanmäld besöka kompisar, höll i sig. Här var det också tomt.
Jag satte mig en stund i den röda stolen på bilden och slog Bosse en signal. Tänkte kanske att han var på väg hem. När han svarade berättade han att han satt nere i Vikens Hamn i väntan på att överlämna ett släktfotografi till en gammal faster.

Inte helt fel ställa att stanna till en stund vid.

När vi talats vid en stund klagade jag på att det var dåligt med rastplatser här uppe, där det verkligen borde finnas all anledning att ha ett stort utbud av dylika. Han kommenterade detta med att jag förmodligen valt fel vägar och tipsade om att jag på hemvägen, mellan Stenestad och Kågeröd, skulle stanna till vid Finnstorpa Dammar.

Mr Brum väntar otåligt.

Jag mindes platsen när jag kom dit. Vi hade nog haft någon kontroll här i samband med något rally i MG-klubben för länge sedan. Och, visst är här vackert.
Det fanns lite kaffe kvar i termosen så jag parkerad och gick ner till sjön. Där satte jag mig på en bänk, drack mitt kaffe och reflekterade över livet en liten stund.

Innan jag gick upp till bilen för att återvända hem insöp jag lugnet vid sjön. Jag studerade ett äldre par som hade plockat fram var sin campingstol och satt i lugn och ro och läste sina böcker alldeles intill strandkanten.
Om man tänker efter, så är faktiskt mycket av det bästa i livet alldeles gratis, bara vi ger oss tid att upptäcka det.

Ibland är det faktiskt skönt att vara helt ensam!