Vi spelade Herrarnas Dag på Vasatorps GK

Ambitionen var att vinna, men vi slutade sist - 2016-09-24

Jörgen Kvant och jag skulle spela tillsammans under tävlingen. Redan på torsdagen hade vi, tillsammans med golfkompisen Håkan, varit ute och provspelat Tornament Course från tee 47, den tee vi skulle använda vid tävlingen. Eftersom vi normalt spelar TC från tee 57, så skulle det bli spännande att se vad vi kunde prestera från en främre utlagsplats. Tävlingsformen var bästboll slagspel och när vi kom in efter träningsvarvet kunde vi konstatera att vi hade gått banan på 69 slag netto. Ett resultat som förmodligen inte hade räckt till någon vinst, men var ganska hyfsat ändå.

En fin höstmorgon på Vasatorps GK.

Nu var det lördag och självförtroendet var ganska bra då vi både tyckte att vi var i hyfsad form.
För egen del så har säsongens resultat varit ganska nedslående, med endast ett fåtal rundor i närheten av 30 poäng. Detta har till viss del berott på att jag haft en fruktansvärd  s k yips, som resulterat i treputtar även från en meter. Men de senaste sex rundorna har jag både gjort en och annan birdie och lyckats få mellan 30 och 36 poäng varje gång.

Jörgen tränar sig i form.

Efter telefonsamtal med Jörgen under fredagskvällen, bestämde vi att vi skulle träffas på klubben vid åttatiden så att vi i lugn och ro kunde värma upp och slå några bollar på rangen. Vi slog väl cirka 50 bollar var och en och Jörgen tyckte det kändes bra med de flesta klubborna.

Penngreppet.

När vi ansåg oss klara på rangen var det dags att slå några chippar och inte minst träna lite puttning.
De fruktansvärda puttproblem jag haft hela säsongen har resulterat i att jag bytt grepp, från klassiskt till numera två olika grepp. De långa puttarna slår jag med vänster hand under den högra och de där korta, som jag hade panik varje gång jag skulle slå dem i hål, har jag börjat testa det s k penngreppet.
Att börja använda denna teknik var mitt sista desperata försök att komma ifrån ryckningarna i händerna vid korta puttar. Det känns visserligen inte alls bekvämt, men det fungerar faktiskt och yipstendenserna är helt borta.

Håkan försöker ingjuta självförtroende hos brorsan.

Alla tävlande skulle starta samtidigt klockan 1000. Det kallas kanonstart och de tävlande får starta från olika hål på banan, för att komma in vid ungefär samma tid till den gemensamma lunchen.
Men innan dess skulle vi äta frukost, något som ingick i tävlingsavgiften. Redan lite efter nio så började det bli allt varmare, varför frukosten kunde intagas utomhus, tillsammans med vår gemensamma golfkompis Håkan och hans bror.

P-O, Bengt och Jörgen ser förhoppningsfulla ut inför det första hålet.

Vi hade turen att starta på hål nummer 17, dit det inte var speciellt långt att gå. Här skulle vi också träffa det par som Jörgen och jag skulle spela tillsammans med. Det visade sig var två trevliga killar vid namn P-O resp. Bengt och som låg på ungefär samma handicapnivå som Jörgen och jag.

Håkan var den ende som hamnade på green.

Även Håkan och hans bror startade på samma hål som vi, varför vi kunde konstatera hur det gick för några av våra konkurrenter redan då. Det sjuttonde hålet är ett par trehål på omkring 125 meter och ett hål som vi sällan, av någon underlig anledning, lyckats få bra resultat på.

Jörgen hamnade inte alltid där det var tänkt.

När det var vår tur så hamnande ingen av oss på green. Men, vi låg i greenkanten och kunde chippa och tvåputta för fyra i. Inte bra, men inte någon katastrof heller. Spelet, de första nio, flöt på ganska bra för Jörgen och mig. Vi höll jämna steg med våra spelkamrater och ibland låg vi något för och ibland de.

Jörgen och P-O kontrollräknar scorerna.

Vi hade väldigt trevligt i bollen och kunde skämta hur mycket som helst med varandra. Jag menar golf handlar inte bara om att slå på en boll, det sociala inslaget är minst lika viktigt och har lika stor betydelse som resultatet för upplevelsen. Nästan i alla fall!
Med detta sagt så får jag väl försöka förklara varför vi inte lyckades vinna tävlingen, ine bara det vi lyckades komma förödmjukande sist.
De sista nio hålen kompletterade Jörgen och jag inte allas varandra. Gjorde jag ett par, så gjorde han ett par och om jag fick en dubbelbogey så gjorde han detsamma. Oflyt alltså! Samtidigt så gällde det motsatta för våra spelkamrater, som utöver detta, åtminstone i Jörgens och mina ögon, också hade en hel del tur.
Våra spelkamraters resultat blev 68 slag netto medan Jörgen och jag hamnade på 76. Det visade sig också, när vi träffade Håkan att även han och hans bror spelat dåligt och slutat på 72 slag netto, endast två placeringar ovanför oss. En tröst för ett tigerhjärta!

Om någon vecka är det Gåsatävling på Vasatorp, denna gång på Classic Course. Kanske Jörgen och jag gör ett nytt försök. Tävlingsformen denna gång är greensome, vilket innebär att vi slår ut var sin boll från tee, väljer sedan vilken av dessa vi vill spela vidare på och slår därefter vartannat slag på bollen. En sådan spelform gör att det är lätt att bli lite sura på varandra, när någon slår ett slag där bollen hamnar i en bunker eller tjock ruff. Denna risk föreligger också i allra högsta, eller kanske i ännu högre grad, också när du spelar med din hustru.

Ett dåligt resultat, men en mycket trevlig dag!