A perfect day to go away in the Morgan.

Skillinge tur och retur - 24 mil - 2016-09-10
I fredags skickade jag några sms till Morgankompisar och undrade om de kände för en outing under lördagen. Ett snabbt svar kom från Anders i Skillinge, som föreslog att vi skulle göra visit hos honom och Gloria. Ola i Bjärred, som också var intresserad, beklagade att de inte kunde följa med då de var på väg till sin lägenhet i Frankrike.

Weidows hade nog redan varit ute en tur i sin Morgan.

Men, Eva och jag gav oss i väg i solskenet, vid halvelvatiden på förmiddagen och tillbringade omkring 90 minuter på mindre vägar innan vi parkerade vår Roadster på Weidows rymliga uppfart vid deras villa i Skillinge.

Eva och Putte.

När vi kom fram satt Gloria redan och väntade på en stol på uteplatsen. Anders hade hon skickat iväg för att köpa kaffebröd, ett initiativ som vi uppskattade. Under tiden vi väntade på Anders passade Eva på att bekanta sig med familjens franska bulldog Putte. En vänlig själ mot människor, men lär avsky allt som finns inom hundsläktet.

Anders Lambo är förmodligen den nuvarande juvelen i kronan.

Tre av Anders MC som används för tillfället.

Snart hördes ett muller på gatan och Anders gled in i sin relativt nyinförskaffade gula Lambourghini. Anders är nog den mest motorintresserade person jag känner och har under årens lopp byggt upp ett stall med en hel del europeiska bilar och en mängd motorcyklar.

Trevlig liten grupp av fordon.

Nu är Anders inte den ende i Skillinge som är lycklig ägare till en Morgan. Här bor också Jonas Martin och hans fru Lena. Så fort Anders kom tillbaka  från sin köprunda ringde han till Jonas och berättade att Eva och jag hade anlänt. Och, det dröjde inte många minuter innan även Jonas rullade in på uppfarten en röd 4/4:a från 70-talet. Jonas och Lena ingår också i den grupp av Morganägare som under de tre senaste åren gjort en tredagars Morganutflykt varje år.

Perfekt utsmyckning i vardagsrummet.

Det var inte så längesedan vi träffades senast, då det bara var cirka tre veckor sedan vi alla deltog vid den svenska Morganklubbens 50-årsjubileum i Tylösand. Men, trots det hade vi mycket att avhandla.
Vi fortsatte snacket inne hos Weidows, där vi bjöds på kaffe och wienerfläta.
I vardagsrummet stod en glänsande mortorcykel av märket Velocette uppsställd, som ett smycke, vid sidan av den öppna spisen. Det är nog inte många som tillåts av sin äkta hälft, att släpa in ett motorfordon i möblerade rum. Men Gloria verkar faktiskt vara nästan lika fascinerad av bilar och mc, som Anders.

Att bo så här hade jag inte haft något emot.

När vi nu ändå var i Skillinge så propsade Jonas på att vi skulle åka vidare hem till honom och Lena för att gå husesyn och inte minst titta in i hans garage. Paret Martin bor i en alldeles underbar gammal gård med halmtak. Den har renoverats under många år och är i ett fantastiskt skick. Köket, med bjälkar i taket andades brittiskt lång väg och jag kom direkt att tänka på TV-programmet "Ett hus på landet".

Denna målning är underligt nog helt platt.

På en vägg, i anslutning till köket, hängde en tavla, som mer såg ut som en liten installation. I mina ögon ser det nästan ut som om man skulle kunna greppa glaset och ta ut det från den hylla den verkar stå på. Den påminner mig om när vi hade perspektivritning, när jag gick på Högre Allmänna Läroverket för Gossar i Helsingborg. Vi hade en teckningslärare, som kallades för Masken, som bad oss rita en trappa. Hur jag än gjorde fick jag aldrig till det, medan några andra skolkamrater fixade det ganska lätt. En traumatisk upplevelse för mig på den tiden. Jag ville ju så gärna kunna, jag också.

Ett trevligt par.

Nä, nu var det dags för en kort garagerunda innan vi skulle bjudas på flädersaft och skorpor på altanen.
Jonas har ett fint garage, som är mycket större än vad som framgår av bilden. Här finns också kompisen till hans 4/4 nämligen en +4 av mycket senare datum. Det skymtar också en golfbag med klubbar mellan bilarna, vilket tyder på att Jonas understundom och med blandat resultat, precis som jag själv, plågar sig fram över 18 hål på golfbanan.

Eva gör sig klar för fortsatt färd.

Paret Martin skulle inom kort få gäster, varför Eva, jag och Weidows tyckte det var dags att tacka för oss och dra vidare. Innan vi åkte kunde jag emellertid inte låta bli att ta en bild på vår bil framför den pittoreska byggnad som även innehöll garaget.

I väntan på något att äta.

Konst, i detta fallet i form av fotografier.

Det var egentligen tid för oss att åka hem. När mörkret fallet är risken för att stöta på ett rådjur eller ännu värre ett vildsvin nämligen överhängande. Men, vi var också lite hungriga. Anders och Gloria föreslog därför att de följde oss en bit på vägen hem, för att tillsammans med oss ta något lätt att äta på ett ställe som heter Backagården. Det är verkligen en riktig oas, mitt ute på landet. Vi satt i ett inglasat jätterum där vinrankorna växte ända upp i taket och det fanns konst längs väggarna.

Dags för hemfärd åt var sitt håll.

Allt trevligt har ju som alla vet ett slut, så efter en halv timmes ytterligare bilsnack och lite planer för nästa års vårutflykt, tog vi avsked av varandra. Efter att ha embarkerat våra fordon vände vi nosarna åt var sitt håll och drog iväg.
På vägen hem mötte vi en Morgan i samma färg som vår. Vi vinkade naturligtvis och de i den mötande bilen vinkade ännu livligare. Registreringsnumret började på ENP, men när Eva kollade i matrikeln, som alltid finns i bilen, så fanns det ingen bil som började med dessa bokstäver. Då finns det två förklaringar. Den ena är att ägarna inte var medlemmar i klubben, vilket verkar på gränsen till osannolikt. Den andra, att ägarna nyligen köpt bilen, som då kanske dyker upp i den nya matrikeln.
Kul är det i alla fall att möta en Morgan på vägen, vilket verkligen inte händer ofta när vi är ute och spontankör i ensamt majestät.

Fler Morganturer väntar då väderprognoserna ser positiva ut!