Äntligen!

Säsongstart för Morganåkandet - 2018-04-08
Efter en ganska dålig sommar, en tidig och oangenäm höst och en alltför lång vinter, så kom äntligen dagen då det var dags. Bara för några dagar sedan låg det kvar lite snö på marken, men idag visade termometern 18 C tack vare lampan som sken från en klarblå himmel. Ingenting kunde avhålla Eva och mig från en tur i vår Roadster.

Var är vi på väg?

Mållöst beträffande destinationen var det som vanligt, även idag, så vi inledde med att dra ner längs med havet förbi Barsebäcks golfbana och vidare mot Häljarp och Asmundtorp. Där körde vi rakt över den stora vägen som går mellan Eslöv och Landskrona och fortsatte med lite hill-climp uppför Rönneberga backar. Ibland stannar vi på toppen, tar en fika och njuter av den fina utsikten. Men, idag hade vi inte någon rygga med kaffe och bullar med oss utan fick fortsätta utan paus.
På väg nerför igen så närmade vi oss Tågarp, en gång en livlig liten by med både butiker och systembolag, men som efter det senares nedläggning, nu tyvärr endast har en pizzeria i en källare, som det enda dragplåstret.

Att suffletten är uppe beror på att vi alltid fäller upp taket när vi parkerar. Så det så!

Men, inte lång från Tågarp ligger en annan liten by, som heter Sireköpinge. Jag minns inte om det var Eva eller jag som kom med idén att vi skulle stanna vid ett av de vattenhål vi brukar frekventera på våra utflykter i vår Morgan, nämligen Flinckmans café. Men dit körde vi i alla fall. Vi hade flyt beträffande parkeringen, då det fanns plats precis utanför huset. Vanligtvis får vi parkera på ett litet fält som ligger ett hundratal meter bort.

Fyra feta HD på besök.

Flinckmans är ett populärt utflyktsmål för både bilintresserade, även om det kanske inte precis är motorburen ungdom som kommer dit, och motorcykelfolket. Det är nämligen ett riktigt nostalgiställe som verkligen är värt en omväg. Personalen är trevlig och deras mackor går inte av för hackor. Det finns naturligtvis också bakverk för de som har en fäbless för sådant.

Mycket material från karriären.

Som framgår av namnet ägdes caféet tidigare av Lasse Flinckman, som var en av de tongivande i artistgruppen After Dark. Så länge han var i livet, gick han ofta omkring bland gästerna och socialiserade och berättade om After Dark.

Mysigt och informellt...

...som påminner om tider som flytt,

Det finns en stor uteservering på baksidan av huset, men även om vädret är dåligt kan det vara minst lika trevligt att sitta inne. Alla rummen är nämligen inredda med möbler och annat från 40- och 50-talen.

Med en sådan utsikt får man ro i själen.

När Eva och jag var där så var vädret alltför fint för att vi skulle sitta inomhus. Vi parkerade oss i stället vid ett bord i väntan på vår beställning. Två kaffe latte och var sin stor smörgås kostar omkring 200 spänn, men det är det verkligen värt.

Trädgårdskonst?

Vägg i vägg med Flinckmans finns en keramikverkstad som, utöver sina egna alster, säljer en hel del kuriosa och annat, som speciellt damerna brukar vara intresserade av. Utanför butiken finns det en häst, i naturlig storlek, som byggts upp av allehanda metalldelar, som är mycket spektakulär.

Smal asfalterad väg, små mysiga byar och ingen trefik. Perfekt!

Efter att ha betittat hästen och utan att Eva, för en gångs skull, hittat något som hon inte visste att hon behövde, så kunde vi så sakteliga återvända mot Löddeköpinge. Naturligtvis tog vi inte närmaste vägen hem, det gör vi aldrig. Utan hittar vi en liten väg, som vi inte vet vart den leder, så brukar vi chansa och se var vi hamnar. Genom dessa beslut om vägval har vi lärt känna många små byar, som vi knappt visste fanns. Idag passerade vi till exempel igenom den lilla byn Källs Nöbbelöv.

Årets första tur gav mersmak!