Årets andra golfrunda på hemmaplan.

Tournament Course öppnar för säsongen - 2019-03-22

Berra hade varit ute i god tid och bokat en tid på TC första dagen den var öppen för säsongen. Tur att det var en fredag för under helgen lär det ha varit fullbokat och omöjligt att få en starttid.

Två ungdomar med förväntansfulla blickar.

Vi träffades vid lunchtid, Berra, Kvant och jag, för att hinna ta en fika och snacka lite innan vi skulle slå ut klockan 1300. I god tid drog vi oss emellertid upp mot första tee för att hinna med några enkla uppmjukningsrörelser. I det här kyliga och lite blåsiga vädret och med alla kläder (vissa hade till och med ifört sig långkalsonger) så var vi nämligen ungefär lika  mjuka i kroppen som en lyktstolpe.

Ja Kvant, nu är det din tur och både Berra och jag ligger på fairway.

Svårigheterna börjar redan vid det första hålets utslag. Ett hundratal meter längre fram finns det en mur som man måste komma förbi. Ett toppat slag, kommer med stor sannolikhet att träffa muren och studsa tillbaka, vilket är väldigt pinsamt. Att efter ett misslyckat slag också få höra glåpord från sina skadeglada medspelare är inte heller någon tröst. Men, det är bara att ge igen när tillfälle kommer. Och, det gör det!

Kvant har flyt, han sänker sin putt trots att bollen låg utanför green.

Ett större eller mindre antal slag senare, beroende på vem vi talar om, så ligger jag och Berra på green medan Kvants boll ligger i höjd med hålet, men utanför greenen. För att vara så tidigt på säsongen är greenen i väldigt bra skick, men kanske inte lika snabb som på sommaren. Kvant rullar i sin boll direkt och det är absolut ingen slump att han kallas för Turkvant.

Vatten!!!!

Efter det att vi allihopa kom över muren på första hålet och därmed slapp bli förödmjukande, kommer nu utmaning nummer två. Det andra hålet är nämligen ett så kallat korthål, med vatten nästan hela vägen mellan utslaget och greenen. Avståndet till hålet är 140 meter, cirka tio meter längre än det brukar vara. Inte bara det, det är kallt och bollen går kortare plus att det är rak motvind. Men, även under dessa förhållanden lyckades vi alla tre, nöjda gå därifrån med var sin bogey (ett slag över par).

MUA brukar normalt markeras med blå pinnar, dock inte just här.

Den senaste tiden har det regnat väldigt mycket. På vissa delar av fairway var det därför lite sunkigt i marken varför vissa områden hade markerats som "Mark under arbete". Det innebär att man får flytta sin boll, som ligger i detta område, till ett ställe utanför markeringarna, där det är torrt.

Hemskt läge!

På ett av de följande hålen hände det som brukar hända. Jag slog ett dåligt slag och bollen flög, istället för rakt fram, som den brukar göra när jag slår, kraftigt till vänster. Ett dåligt slag kan jag väl ibland acceptera, men att som lök på laxen upptäcka att bollen hamnar i en bunker kan leda till både irritation och ibland även svordomar. Och, inte bara i en bunker, utan på ett extremt dåligt ställe där jag, som högerspelare, hade ett på pappret omöjligt slag. Men, nu var det jag som hade flyt. Jag hade cirka 80 meter till greenen och trots att jag nästan fick ligga på knä när jag skulle slå, så fick jag till ett konstslag som resulterade i att bollen lade sig till rätta bara två meter från hålet. Med rak rygg och ett kaxigt leende stagade jag fram till bollen och missade putten. Så kan det gå!

Trots sin höga ålder var Kvant först framme vid tee på sista hålet.

Bertil däremot, kom lite på efterkälken, trött han också.

Jag ska inte trötta ut eventuella läsare med att i detalj berätta om varje slag på de resterande hålen, men jag ville ta med de mest dramatiska händelserna som utspelade sig under rundan. Det var blåsigt och kallt och temperaturen var cirka sex grader, så när vi kom fram till sista hålet var vi faktiskt ganska nöjda att det snart var över, så att vi kunde ta en fika i det varma klubbhuset.

Ser lite bestämd och kaxig ut, eller hur?

Vi kände oss alla tre ganska slitna efter vår golfrond. De första gångerna på säsongen man spelar 18 hål är lite jobbiga eftersom man inte hunnit få upp konditionen till normal nivå så tidigt.
Hur som helst så blev det till att gratulera Turkvant, som blev dagens vinnare.
Det är honom väl unnat, för det händer inte så ofta.

Några dagar senare vill vi ha revansch!