Carl-Gustav Bengtsson och hans hustru Barbo, boende på en gård som heter Kullenbergstorp, är relativt nya i Morgangemenskapen. Det uppskattades säkert därför extra mycket att de tagit initiativet till en väldigt trevlig utflykt på Kullahalvön.
Alla våra Morgans parkerade framför slottet.
Det hela började på Kullagunnarstorps slott. Carl-Gustaf känner Gustaf Trolle, som äger slottet och blivit erbjuden att vi alla kunde köra in på det privata området och parkera framför huvudingången till slottet.
Eftersom det var grusväg upp till slottet, vilket är en plåga för vår bilar, så blev det också en del damm inne i sittbrunnen. Smällar man får ta!
Gustaf och hans fru på trappan till slottet.
När väl alla parkerat sina bilar i en stor halvcirkel, så hälsade Gustaf Trolle och hans hustru oss välkomna till slottet. Han började med att berätta lite om slottets historia och fortsatte med att berätta hur han blev slottsherre. När han var 18 år var hans plan egentligen att värva sig och bli officer. Men, ödet ville annat, när en av hans mostrar avlider och han får ärva slottet efter henne så blir han slottsherre i stället för militär.
Han har nu varit ägare till slottet i femtio år.
Baksidan på Kullagunnarstorps slott.
Fin plats för kontemplation.
Efter det att Gustaf Trolle hälsat oss välkomna fick alla möjlighet att ströva omkring i den omfattande slottsparken. Bakom slottet fanns en, uteplats låter ynkligt i detta sammanhang, men i alla fall ett ställe med sittgrupper, parasoller och en pool. Här kunde paret och deras ev gäster njuta av utsikten över ett betagande Öresund när de samspråkade, kanske om jordbruks- och samhällsfrågor.
Här hade det nog varit intressant att göra ett besök för en gammal radioamatör som mig.
Tid att inta den medhavda lunchen.
När alla sett sig mätta på de vackra omgivningarna, var det dags för uppsittning i våra fordon igen. Från slottsparken körde vi nu vidare ner genom den pittoreska byn Domsten för att därifrån köra ut på riksväg 110 i riktning mot Helsingborg. Efter bara någon kilometer vänder vi av från vägen för att göra ett besök på Beredskapsmuseet, som finna i närheten av Döshult. Här kunde de som ville besöka museet, där det finns mycket intressant att se. Eftersom stoppet bara var en timme valde de flesta bara att äta sin lunch och att mingla lite med "nya" bekantskaper, som deltog i träffen. Ett separat besök kommer jag nog att göra inom kort, när jag har gott om tid på mig.
På väg genom Viken på den smala vägen längs havet.
Efter lunchuppehållet drog den 14 bilar långa Morgankaravanen åter ut på vägarna. Från Beredskapsmuseet gick färden vidare genom Döshult och till Viken, där vi passerade den av turister fullpackade hamnen och körde längs sjösidan vidare mot Höganäs.
Här var det inte något folk varför vi kunde gasa på lite mer.
Idylliskt så det räcker och blir över.
Från Viken fortsatte sedan den långsamtkörande karavanen längs havet, om möjlighet fanns, genom Höganäs, Strandbaden och Lerberget ända upp till Krapperups Slott, där vi svängde in på smala, natursköna vägar, i riktning mot bl a Ingelsträde.
Finbilsparkering!
Efter ett antal mil på vägar, som ingen av oss ville skulle ta slut, närmade vi oss dagens slutmål, Kullenbergstorp. En gräsmatta, stor som en fotbollsplan, hade reserverats som uppställningsplats för våra bilar. I gården huserar nämligen Carl-Gustav och Barbro, som generöst hade ställt i ordning för gemensam grillning i sin magnifika trädgård.
Uppdukat strikt efter reglerna om social distansering.
Den här trevliga dagen avslutades med att alla packade upp sina mer ellr mindre fantasifulla råvaror och flockades kring de tre förvärmda grillarna. Med senap och ketchup lite varstans fortsatte de livliga samtalen om många saker, inte minst om Morgans och dess förträfflighet. Efter några timmar i denna trevliga samvaro kröp lördagskvällen allt närmare och de flesta kände att det var dags att dra sig tillbaka.
Eva och jag embarkerade därför Mr Brum och körde i fridfullt takt mot hemmet och sydligare nejder.
Tack Barbro och Carl-Gustav för en trevlig dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar