OLA RINGDE...

 ...och ville att vi skulle ta en Morganrunda - 2020.10.18

Varken Ola eller jag brukar ställa av vår bilar förrän den siste oktober. Av erfarenhet vet vi att vädret, även så sent på hösten, kan överraska på ett positivt sätt.

               I dag var det ett måsta med den stora och klumpiga flygarjackan samt de smala skorna.

Både Eva och jag var positivt inställda till Olas önskemål. Vädret var nämligen strålande, åtminstone när vi tittade på himlen som var klarblå. Men, temperaturen låg bara strax under tio grader, så det gällde för oss alla att klä oss varmt.

                                                            Alla iklädda lämplig klädsel.

Som vanligt hade vi ingen aning om var vi skulle köra och inte heller vilka vägar, så det fick bli en liten konferens i trädgården innan avfärden. Vi kom dock överens om att denna utflykt inte skulle inledas längs med havet, som vi annars ofta gör, då blåsten gjorde sig påmind redan i trädgården.

                                                Intresserade individer betraktar våra bilar.

Min Eva brukar emellertid komma på lite idéer om tänkbara vägar och utflyktsmål, så det var bara för oss att följa hennes anvisningar efterhand som vi lämnade byn. Nosen pekade mot Dösjebro, som vi nådde efter att på småvägarna dit passera Karaby backar. Strax innan Hofterup går det nämligen en väg till höger, som är smal och asfalterad och som gjord för Morgankörning.

                                                    På väg in i den lilla byn Trollenäs.

                                                                    Trollenäs slott.                                 

Vi fortsatte sedan genom och förbi Södervidinge för att efter en liten felläsning av kartläsaren och en extrarunda förbi Eslöv hamna vid Trollenäs slott. För ett antal år sedan, ända fram till att den dåvarande ägaren Gustaf (tror jag) Trolle gick bort, var här varje år ett stort veteranbilsevenemang. Det kallades Gröna Träffen och var upptakten på årets säsong för veteranbilsfolket.  Då samlades flera hundra bilar, där alla tänkbara märken från både Europa och USA, inne på de stora gräsytorna i slottsparken. En trevlig tradition, som tog slut när den bilintresserade Trolle dog och som också resulterade i att Motorhistoriska Klubbens lokaler och kansli fick flytta. Numera huserar de i stället i Hemvärnsgården i Kyrkheddinge där både Gröna Träffen på våren och Gula Träffen på hösten numera äger rum.

                                                            Gamla smedjan, trevligt ställe...

                                        ...där det finns massor av grejer att fundera över.

Utanför slottsparken finns också den gamla smedjan, som när vi var där för rätt så många år sedan hade gjorts om till ett litet glasbruk. Idag är det en antik- och kuriosabutik, som drivs av ett par.

Ola är intresserad av gamla prylar och brukar ibland lägga bud på internetauktioner, när han där hittar något han tycker är intressant. Här gick vi omkring en stund och tittade på saker, framförallt sådana, som man inte upplevde att man var i behov av just då, pratade med ägarna och klappade deras hund. Efter genomgång av deras lager och när vi tittat på allt, tackade vi för oss. Och detta var ett av de sällsynta tillfällen när Eva gick tomhänt från en butik.

                                                   Det kan inte bli mycket bättre än så här.

Än en gång tog Eva befälet och vi fortsatte ut genom byn och fortsatte på de vackra, glest vägarna, i riktning mot nästa slott, nämligen Trolleholm.

                                                                    Trolleholms slott.

Nu minns jag inte hur det är med Trolleholms slott, om det är Trollefamiljen som äger även detta. Jag har fått för mig att Trolleholm nu är ett ställe där olika företag har möten och kanske också jakter. Jodå det är idag faktiskt en Country Club där företag kan bli medlemmar. Här erbjuds tillfällen för konferenser och företagsfester samt ett antal lyxiga sviter för övernattning.

Slottet uppfördes redan 1538 så det har några år på nacken!

                                                    Ett populärt ställe även för USA-bilar.

Dagens runda var inte meningen att bli så lång, utan syftet var mer att komma ut på vägarna i våra Morgans och hitta någonstans att inte en fika. Och, trots att Eva och jag besökte det här etablissemangen redan förra veckan, så hamnade vi, efter Anita och Olas önskemål, än en gång på vårt stamlokus Flinckmans Cafe´i Sireköpinge.

Efter en leverpastejmacka och blåbärspaj med vaniljsås kändes det bra att återvända till Löddeköpinge och jag fick tillfälle att se de sista timmarna från golftävlingen i Skottland.

En bra dag i fint väder!