Det blev snabbt fullbokat hos Steve på ECC - 2022-09-24
Det började samlas Morganägare redan en halv timme före den utsatta tiden, kl 1300. Maxantalet deltagare var satt till 35 personer, ett antal som snabbt anmälde sig direkt efter att Thomas Svensson skickat sitt mail om träffen till alla klubbmedlemmar i MOG South.
Två Morgans som skulle utgöra dagens demonstrationsobjekt.
Syftet med träffen var att informera oss klubbmedlemmar om hur vi på bästa sätt bör underhålla våra Morgans. Inledningsvis hälsade Steve och Thomas oss alla välkomna, varefter Steve, med assistans av en av sina anställda, amerikanen Don, fortsatte med att berätta lite om företaget. När ECC startade, för cirka 20 år sedan, fanns det ytterligare en delägare, men numera är det Steve själv som driver företaget. Förutom Steve och Don arbetar även min namne, Kenneth Nilsson, sedan 12 år på ECC. Verkstaden servar alla engelska fordon och utöver Morgans så är bl a Jaguar, Rover MG, Triumph, Bentley och Rolls Royce frekventa kunder hos ECC.
Thomas och Steve inledde med att hälsa oss välkomna.
Upp på liften hissades Ingemar Gustafssons Morgan +4 från 2011. Med den som utgångspunkt gick Steve igenom alla svaga eller kritiska punkter som vi borde vara uppmärksamma på. Här fick alla chansen att ställa frågor. Vanliga funderingar från oss besökare var till exempel var man skull sätta domkraften när man lyfte bilen, var man efter lyftet skulle placera pallbockarna, hur ofta framvagnen skulle smörjas, när man skulle byta bromsvätska och bakaxelolja m fl. En sak, som vi som är lite överambitiösa, bör tänka på är beträffande smörjningen av framvagnen. För egen del, och jag uppfattar mig som ambitiös när det gäller vården av vår bil, brukar jag pumpa i fett i nipplarana när jag kört cirka 150 mil. Detta då jag hört att fabriken rekommenderar smörjning var tusende mile. Men, Steve påpekade att även om framvagnen är en av de svaga punkterna på en Morgan, så kan allt för täta smörjningsintervaller riskera att det tränger ut mellan stötdämpare och fjärdrar och därför riskerar att man får fett på bromsskivorna. Och, det är definitivt inte bra. Själv är jag medveten om detta och är alltid noga med att torka bort överflödsfett när jag jobbat färdigt med fettsprutan. Att jag kanske är lite överförsiktig, just när det gäller framvagnen, är att jag vet vad det kostar att byta king-pins. Och, det är inte billigt om man inte gör det själv.
Lyssnar och begrundar.
Undersidan är ibland mest intressant.
Informationen från Steve omfattade både undersidan och ovansidan. Så hade till exempel Ingemar kompletterat sin bil med en katalysator, vilket hans hustru var mycket nöjd med, då bensindoften som kan märkas rejält när man kör öppet, hade minskat väldigt mycket. Många av de närvarande var säkert redan ganska kunniga när det gällde många av de frågorna som ställdes. Trots det är jag övertygad om att alla, i en del fall, lärde sig något nytt. Till och med jag, som är tekniskt obegåvad, har trots mina begränsningar med tiden, lärt mig en hel del om Morgans, som jag varit ägare till i snart fyrtio år.
En superfin helrenoverad Triumph TR3A.
Efter fikat, där det serverades kaffe och bullar, visade Steve oss lite andra fordon som fanns i verkstaden. Alla övriga bilar hade ett kapell över sig eftersom företagets huskatt hade en viss benägenhet att trava runt på karosserna, med sina ibland smutsiga fötter.
Är nog ändå för stor för mitt garage!
Både Bentley och Rolls Royce finns nästan alltid i verkstaden. Förmodligen inte för att de är sämre än andra engelska bilar, utan mer för att många ägare från hela landet lämnar sina dyrgripar i Steves vård. Ett exempel är den vita Bentley, som fanns lite längre in i garaget. På den var man tvungen att byta styrväxel, som kostade 47.000 kronor att införskaffa från England. Smakar det så kostar det!
Thomas informerar på ett käckt och trevligt sätt.
När de flesta av oss fikat och minglat färdigt, påkallade klubbens eminente ditriktsansvarige, Thomas Svensson, vår uppmärksamhet. Han informerade om nästa års huvudaktiviteter, årsmötet och höstmötet. Årsmötet, till vilket medlemmar från hela landet brukar deltaga, arrangeras växelvis av de olika distrikten. Nästa år är det MOG South som är ansvarig för arrangemanget. Det kommer att avhållas i Älmhult, där hela IKEA-hotellet är bokat. Inte nog med det, här får vi verkligen riktiga IKEA-priser och kostnaden för ett par, som anländer på fredagen och lämnar på söndagen, lär enligt vanligtvis välinformerade källor, uppgå till omkring 3.000 kronor. Då ingår buffé på fredagen, trerätters på lördagen, två frukostar och naturligtvis hotellrum för två nätter. Ett oslagbart pris enligt min uppfattning.
Höstmötet, å andra sidan, är en regional träff i respektive distrikt, dit i regel endast medlemmar i det aktuella distriktet kommer. När det gäller MOG South kommer nästa års höstmöte att förläggas till Borstahusem, lite norr om Landskrona. Där har nu bokats ett antal (har glömt antalet) helt nyrenoverade stugor, som rymmer allt från två, upp till sex personer. Ytterligare information om nästa års begivenheter kommer att lämnas, dels i Bulletinen, men förmodligen också per mail från Thomas.
Ola och Gert erbjöd inte skjuts!
Som vanligt var det kul att träffa likasinnade. Jag är övertygad om att alla som var där, fick information som de tyckte var värdefull att ta till sig. När jag lämnade ECC fotledes, blev jag först tillfrågad av en vänlig själ från träffen, om jag ville ha skjuts hem. Jag tackade den empatiske föraren, men avböjde då jag ansåg mig behöva promenaden hem för mitt välbefinnande. Strax efter brummade det till och Ola och Gert kom farande i Olas välkända Roadster, en av få Morgans på dagens träff.
Och, hemma i garaget väntar Mr Brum på smörjning av framvagnen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar