Trots att det var lite ruggigt, med en mörk himmel, som såg hotande ut, så var Eva av den uppfattningen att en promenad var av nöden.
Vi körde därför ner till Barsebäcks Hamn för att gå, så många steg som möjligt enligt Eva, längs med stranden och bygatorna. Idag behövde vi inte parkera uppe vid busshållplatsen, som vi får göra på sommaren utan vid hamnen, där det nästan var tomt på parkeringen.
Ganska öde, eller hur?
Någon tätare promenadtrafik var det inte frågan om, för många gjorde det jag kanske inledningsvis hade föredragit, nämligen sitta inne vid brasan och läsa en bok. Just detta upptäckte jag i ett fönster i ett av de låga gatuhusen, där en äldre dam satt och läste i ljuset från fönstret.
Det blir i regel en eller några stenar i väskan efter en sådan promenad.
När vi gått så långt vi kunde till gatorna tog slut, så ville Eva fortsätta längs med stigarna som följer strandkanten. Här mötte vi dock en del andra som lämnade stugvärmen för en promenad, visa med hundar andra utan. Och, va som av någon underlig anledning gillar stenar fick här sitt lystmäte för längs hela stranden fanns det ett väldigt stort utbud.
Det var inte många ställen vi såg som krävde bättre underhåll, men de fanns.
Nu hade vi gått från det ena hållet till det andra och för att tillskansa sig ett tillräckligt antal steg tyckte nu Eva att vi skulle gå från det andra till det ena hållet. De flest husen vi passerade gatan längs havet verkade dels vara tomma, men oftast i fint skick. Men vi upptäckte att flera hus hade spånskivor för vissa fönster och vi undrade om de tidigare hårda vindarna kunde ha blåst upp någonting som skadade fönstren.
När slutligen Eva var tillfreds med antalet presterade steg, så förslog hon av var färdigpromenerade för dagen. Vi knallade bort till vår bil i hamnen, körde hem, satte på kaffe och åt Evas hemmalagade äppelkaka med vaniljsås.
Dagens motion avklarad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar