Smått och gott den senaste tiden

Japan Int. DX Contest - för ett bra tag sedan
En förmodligen gråmulen helg, för flera månader sedan, upptäckte jag att det var en CW-test, där syftet var att köra japaner. Eftersom jag gillar CW så tänkte jag att jag kunde ägna några timmar åt testkörande. Det blev väl inte kört så där enormt många QSO:n, men när jag fick svar varje gång på mina CQJA, så var det svårt att lämna shacket.



Ingen större merit, men ändå.

Döm om min förvåning, när det några månader senare damp ner ett diplom i min postbox. Jag hade blivit ETTA i Sverige i klassen 14 MHz low power och femma i Europa. Det är inte ofta jag hedras på detta sätt. Nu är det emellertid säkert så att antalet deltagare från Sverige inte var så stort, men det visar i alla fall att det kan löna sig att köra några QSO:n i tester, när tiden tillåter.
Varje gång jag hämtar QSL hos klubbens QSL-sorterare och tillika DL7, SM7DXQ Mats, så finns det alltid QSL-kort från dessa japaner, som är väldigt duktiga på att skicka QSL.
Och, att få QSL-kort är alltid lika kul.

En gammal Husqvarna moped - 2011-09-17
I samband med MOG South:s höstträff i Valhall Park, utanför Ängelholm (se tidigare blogg "My heart belongs to Morgan") fick vi en guidad tur på Flygmuseet. Här fanns det inte bara gamla flygplan att beskåda, utan också en massa annat med anknyning till flyget, från tidernas begynnelse till nutid. Som exempel kan nämnas uniformernas utveckling och hur det kunde se ut på officersmässen när det begav sig.
Som signalist på P6, under min militärtjänstgöring, och numera aktiv radioamatör, tittade jag länge i de montrar som innehöll signal- och radioutrustning från 50- och 60-talen. Det är inte utan att jag blev lite nostalgisk när jag såg en del grejer som jag hade förmånen att använda när jag gjorde lumpen.



Remdriven moppe som skänkts av en civilist,
som kanske köpt den på Överskottslagret en gång i tiden.

Det fanns också några tvåhjuliga fordon på museet. Bland andra fastnade jag för en gmmal moped av märket Husqvarna. Den hade förmodligen använts internt på regementsområdet när någon malaj körde omkring och delade ut internposten.
Det var tider det!

Spöade Håkan på Öresunds GK - 2011-09-23
En av mina golfkompisar på Vasatorp Håkan, eller Vasatorps egen John Daly, ringde kvällen innan och ville spela golf. Eftersom det var startförbud på "Torpet" så föreslog jag att vi skulle spela på Öresunds GK:s välansade golfbana. Jo, det gick bra, inte minst när jag berättade att Peter (ingenjören) också skulle delta. Det innebar nämligen att Håkan kunde spela till en starkt reducerad greenfee eftersom han gick med en fullvärdig klubbmedlem (jag är bara vardagsmedlem).



Håkan letar efter sin boll i vattnet på 15:e
medan Peter slår in sitt andraslag på green.

Håkan, som spelat väldigt steady golf de senaste ronderna, var segerviss, samtidigt som han visste att min form varit starkt i dalande. Han stoltserade i sin Loud-Mouth byxor, gick ut hårt, spelade stabil golf och efter nio hål var vi ganska lika alla tre.



Wow vilken propp, säger Peter,
när Håkan stänker iväg en spoon från fairway.

Men, när vi kom ut på sista halvan började Håkans nerver att ställa till det. Han toppade utslaget på tian och för att kompensera för detta skitslag försökte han sig på att slå en drive från fairway. Det gick naturligtvis åt helvete.
Både Peter och jag spelade bra golf och inhöstade vars sina 36 poäng, något inte Håkan var i närheten. av.
Skönt att få bita tillbaka nån gång ibland!

Trädgården kräver sitt - 2011-09-26
Min mor sade alltid: "Du får inte bara tänka på att ha roligt!" Hennes generation växte upp i den Lutheranska andan, där det roliga nästan ansågs som synd. Men för en annan, som växte upp under flower-power epoken med popmusik, fester och annat roligt, så betraktades livet på ett lite annorlunda sätt.
Men ett uns av hennes "visdomsord" sitter väl kvar i huvudet, så häromdagen bestämde jag mig för att göra något nyttigt. Efter mitt pass på gymet, då jag brukar ha stor energi, knallade jag därför ut i förrådet och plockade fram diverse trädgårdsredskap.



Ganska mysigt när det är snyggt och prydligt.

Jag inledde med att kratta bort alla löv från gräsmattan till de stenlagda gångarna och uteplatsen. Därefter krattade jag ihop alla löven och lade i vår trädgårdstunna, som töms en gång varannan vecka (något jag verkligen rekommenderar, då man slipper skita ner sin bil med trädgårdsavfall).


Eva påstår att det kommer nya blommor varje dag.
Kan det verkligen stämma?

Nästa steg i arbetet var att klippa gräset. Det var långt och förmodligen skulle det komma regn igen, som det gjort hela sommaren. Det gäller att passa på! Slutligen återstod att sopa alla gångar och uteplatsen från allt gräsklipp och annat som låg kvar efter grovrengöringen. Det känns rätt skönt när man är klar eftersom det är lätt att se resultatet av insatsen. Men, på sätt och vis kändes det nästan också lite meningslöst eftersom den gräsmatta som jag krattade ren från löv idag, såg likadan ut dagen efter.
När Eva kom hem från arbetet nämnde hon ingenting om vår fina trädgård, så jag fick påpeka det.
För att få lite beröm!

Porsche 911T- 2011-09-27
Min gamle kollega Bosse och jag hade ett litet arbetsmöte, som vi inledde på Kafferepet vi niotiden på morgonen. Här intogs andrafrukosten samtidigt som vi diskuterade lite marknadsföringsmaterial för en svensk fisknyhet, nämligen Tilapia.
Efter tre timmar, dock utan någon bakelse, som vi normalt alltid gottar oss med i sådana här sammanhang, blev det dags för lunch. Eftersom det serverades bruna bönor och stekt fläsk på Vasatorps GK så beslöt vi att åka dit och vräka i oss av denna populära husmanskost.



En riktig urporsche.

Det är nästan alltid fullt med bilar på parkeringen, så även idag. Men en bil fångade vårt intresse, nämligen en televerksfärgad Porsche 911T, som förmodligen var tillverkad på 60-talet.



En lyrisk Bosse betraktar bilen.

Bosse, som tidigare varit mycket aktiv i den svenska Mercedsklubben och har skrivit flera böcker om bland andra kompressormersorna, är precis som jag väldigt bil- och motorcykelintresserad.



Visst är den snygg.

Han gillar orginalbilar, som inte försetts med skärmbreddare, spoilers och annat påhäng och den här Porschen verkade verkligen vara helt i orginalskick.
Varje dag bjuder på något nytt!

Torsdagsgolf med grabbarna på Viken - 2011-09-29
Fredagsgolfen har blivit torsdagsgolf, som jag skrev i min blogg ("Fredagsgolf med grabbarna") beroende på att deltagarna nu är spridda i flera olika klubbar. Men en gång i månaden är det i alla fall tänkt att vi ska sammanstråla på någon golfbana.
Peter och jag lämnade Löddeköpinge i strålande solsken vid niotiden. Vi skulle träffa resten av deltagarna på Helsingborgs GK i Viken klockan tio. När vi kom några kilometer norr om Helsingborg så var det smådimmigt och helmulet samtidigt som temperaturen föll till 15 grader. Vi trodde att dimtäcket skulle försvinna uppåt dagen, men det visade sig att vädret, men bara i Viken, höll i sig hela golfrundan.
Detta var inget problem i sig, men visst hade det varit trevligare om vädret blivit som DMI utlovat.



Klubbhuset andas atmosfär.

Vi samlades vid det gamla anrika klubbhuset, där vi löste greefee och hängde våra plastkassar med mackor och kaffe.



Arne, Peter och Jörgen bekantar sig med varandra.

Idag blev vi sex deltagare, varav en inbjuden gäst, Arne Ström från Rya. Han var med hcp 7, den högst rankade i gänget, följd av Peter med hcp 13 och så vi övriga som ligger mellan 17 och 20.
En sällsynt gäst, Hasse, som bara spelat fyra runder tidigare i år, är utsedd till gängets ständige bollkastare. Alla lämnar en boll till Hasse, som sedan kastar upp den i luften. De bollar som ligger närmast varandra bildar sedan en boll. Eftersom vi var sex personer delades vi upp i två trebollar.



Arne slår ut på det 97 meter korta åttonde hålet
och lägger sig snyggt på green.
Precis som Jurgen och jag gjorde.

Idag fick jag spela med Jurgen (inte Jörgen) och Arne. Trots att Vikens bana inte är speciellt lång så är det inte en bana man leker med. Det finns en hel del ljung, varifrån det är svårt att slå ett vettigt slag. När man spelar Viken känns det som om man är på en linksbana i Skottland, vilket gläder en anglofil som mig.



Peter, Hasse och Jörgen gick ut först och var i
full gång med fikat när vi andra puttade ut på nian.

Dagens hödpunkt, utöver golfen, är när vi efter de nio första hålen sätter oss på klubbhusets verande för att stoppa i oss mackor med stekt ägg eller annat gott och en kopp kaffe. På Viken är det ingen stress och fikan är ett viktigt socialt inslag under golfrundan.



Hasse slår ut på tian.

Efter en kvart var det dags att gå de nio hålen ytterligare en gång. Spelet flöt fint och vi behövde inte vänta och ingen tryckte på bakifrån. Dagens segrare blev hemmaspelaren Jörgen Kvant med 33 poäng som följdes av Peter på 30 och sedan resten av oss på lite sämre poäng.
Ännu en fin dag, även om molnen låg kvar!

In i dimman på Vasatorp TC - 2011-10-02
Som vanligt var Eva spelsugen och bad mig boka en tid i helgen. När jag tittade på bokningsläget på Vasatorp så fanns det ingen ledig tid före klockan 14:30, vilket är i senaste laget. På torsdagen kollade jag igen och fann då att det fanns plats i en tvåboll. Men, starttiden var 08:25. Ville Eva gå upp så tidigt? Jodå, det var inga problem om jag satte väckarklockan på 06:30 och gick upp och förberedde frukosten.
Golfgrejerna packade jag in i bilen på lördagskvällen, för att vinna lite tid. Vid uppstigningen på söndagen var sikten maximalt 50 meter, så tät låg dimman.



Eva övningsputtar innan start.

Men vi körde trots det iväg och kunde konstatera att dimman låg lika tät i Helsingborg. Skulle vi verkligen bli utsläppta på banan? Vi talade med en av klubbens starters, som sade att det kanske blev lite försenat, men att de skulle fungera som forecaddies på det första hålet.



Så här såg det ut i stort sett hela dagen.

Vi skulle gå med ett par pensionärer, som verkade vara ännu mer golfnördar än jag och Eva. De spelade minst fyra gånger i veckan och hade handicap 18 respektive 20. Det visade sig var två mycket trevliga människor, som ju de flesta golfare är. Vi bokar ofta in oss i en tvåboll, när det är svårt att få tid. På så sätt lär vi känna lite fler medlemmar, på denna stora klubb, men än så länge har vi aldrig råkat ut för några "surdegar".
Hur det gick? Jo, Eva vann då jag fallit tillbaka till normal standard.

My heart belongs to Morgan

Morganträff på Bjärehalvön - 2011-09-17, 18

Klubbflaggan vajade stolt när vi anlände till Valhall Park, på gamla F10, dit vi anlände på lördagsmorgonen. Massor av Moggar fanns redan på Hotell Valhalls parkering och minglandet var i full gång.

Av någon underlig anledning har vi aldrig tidigare deltagit i en Morganträff i Sverige tidigare, så vi trodde inte att det skulle finnas många där som vi kände.



Björn Roxlin, utan sin välkända mustasch.

Helt plötsligt kommer en person fram till oss och sade "Vad kul att ni kunde komma, det var ju så längesedan". Detta trevliga välkomnande uppskattade vi verkligen, men undrade samtidigt vem personen ifråga var, eftersom det verkade som om han kände oss. Det visade sig vara arrangören själv, Björn Roxlin. Och, det var också Björn som registreringsbesiktigade min Morgan, när jag tog hem den från England på 80-talet. Men trots detta, vem kan känna igen honom utan den mustasch han burit under så många år.
Att "mussen" var borta fanns det en förklaring på. När hans dotter ville gifta sig med sin pojkvän, som var begåvad med ett enormt hårsvall i form av långa rastafläter, så ställde Björn ett krav att han i så fall fick klippa sig. Det accepterade dotterns pojkvän, men ställde samtidigt ett motkrav att Björn i så fall skulle raka av sig sin mustasch. Och, så blev det och dottern är numera gift. Björns avsaknad av mustasch är dock bara tillfällig, enligt honom själv.
När alla deltagare hade anlänt så försågs vi med färdkost samt en roadbook, som berättade vart vi skulle köra. Längs vägen fanns, som brukligt är, ett antal kontroller med manöverprov och/eller frågor, som skulle besvaras. Björn och hans hustru Tina hade verkligen hittat vägar, värdiga att köras på av Morgans, smala, krokiga, backiga och med en underbar utsikt på många ställen. Att alla vägar var asfalterade, behöver knappast nämnas eftersom en Morgan i stort sett är obrukbar på grusvägar.
Vid lunchtid anlände vi till hamnen i Vejbystrand. Här fanns det en restaurang där vi trakterades med en förträfflig lunch bestående av stekt sill (strömming säger man väl uppåt landet) och potatismos.



Vackra bilar i fin miljö i Vejbystrands hamn.

När jag gick omkring på parkeringen och fotograferade träffade jag också en väldigt intresserad kvinna ur lokalbefolkningen. Det visade sig att hennes tidigare make varit med och grundat Morganklubben och även varit pappa till designen av klubbens emblem. Hon var idag gift med en annan man, även han med bilintresse. Tyvärr gillade han Mercedes, som hans hustru nu ville att han skulle göra av med till förmån för en Morgan. Vi får se hur det går, kanske får vi en ny medlem, inom kort.



Morgan Roadster av senare årsmodell.

När jag gick och tittade på alla bilarna så kunde jag snabbt konstatera att vår Morgan +4 från 1959 var den äldsta Morganen som deltog. Lite underligt tyckte jag då det finns en hel del äldre Morgan i södra Sverige.



Morgan +8 1996 med modifierad panel. Snygg!



Panelen i en tidigare Morgan Roadster,
inte dum den heller.

Instrumentpanelens utformning, tycker jag är viktig och här fanns många varianter att studera. Jag vet också att en del ägare har modifierat sina och till exempel bytt ut en läderklädd panel mot en i ädelträ, vilket ju är snyggt i en engelsk bil.



Rekommenderas!

Något kaffe efter lunchen blev det inte på restaurangen. Istället körde vi vidare några kilometer till Sandgårdens skafferi (www.sandgardensskafferi.se), där vi bjöds på kaffe och kaka och där vi också skulle besvara några frågor. Det är ett revligt par, Therese och Dennis, som driver stället.

I familjen ingick två tonåringar, ett antal får och några höns, som ständigt jagades av familjens svarta, glada hund. I butiken gick det att köpa diverse saker som hela eller halva lamm, vaktelägg, tryffel från olika länder samt många olika sorters grönsaker. Ett ställe verkligen värt att besöka vid en helgutflykt i trakten.



Morgans på innergården hos Therese och Dennis

Nu var rallyrundan i det närmaste avklarad, men naturligtvis började det regna under den sista milen tillbaka till Valhall Park. I stort sett alla deltagarna forsatte dock att köra öppet. Så är det i Morgankretsar!
Det sista manöverprovet skulle utföras på plattan framför Flygmuseet i Valhall Park. Här gällde det att på en minut få ner så många pingpongbollar, dock en i taget, i ett antal mindre plasthinkar som var placerade i en cirkel.



En f d kofångare.

Naturligtvis så väcks tävlingsinstinkten i en vid sådana tillfällen. Det gick ganska bra för oss ända fram till slutet, då det inträffade en incident, som faktiskt kunde fått svåra följder. Inte för människa men för maskin. De som redan gjort sitt manöverprov hade parkerat ganska närma cirkeln med hinkarna och jag kom på slutvarvet alldeles för nära en bil. Jag beslöt att backa, men min kofångare tog tag i bakskärmen på en extremt fin +8, vilket fick till följd att vår kofångare böjde sig.



Tycker nästan det är fräckare utan kofångare.

Gudskelov syntes inget på den andra bilen, som tillhör våra kompisar Claes och Anita, vilket hade varit extremt skämmigt. Tur i oturen var att vår kofångare redan tidigare böjts när vår son, för många år sedan, skulle backa ut från vårt garage (som ju alltid innehåller en massa grejer, som inte ska finnas där).
Ja, där gick jag och skämdes riktigt ordentligt, men försökte uppträda normalt, även om det var svårt.
Men tiden läker alla sår och nästa punkt på programmet var en guidad rundvandring i flygmuseet.



Guide in action.

Guide var den i bil- och flygkretsar mycket kände Lars Lindström, som är flitigt anlitad som speaker på bilträffar över hela Sverige. Han är känd för att prata mycket och länge och har alltid massor av intressant information att förmedla till åhörarna. Inledningsvis berättade han att vid en bilträff, någonstans i Sverige, så hade Bosse bildoktorn hållit ett föredrag och bland annat berättat att engelska bilar är de enda i världen som kan stå stilla i ett garage och gå sönder. Tung sanning för en anglofil som jag.



Minns ni "flygande tunnan"?

Lars hade naturligtvis en anekdot eller en skröna att berätta om varje flygplan eller föremål som fanns på museet och allt var väldigt intressant att höra. Rundvandringen, som skulle ta en timme, blev till en och en halv innan det var dags att gå tillbaka till hotellet och förbereda sig för kvällens middag.



Klubbflaggan fanns med överallt.

Det var en uppsluppen stämning när vi anlände till restaurangen i gamla officersmässen vid 19-tiden. Flickan i den tillfälliga baren var välkomnande och tog emot våra beställningar av det vi ville dricka till maten.



Det åts, dracks och pratades.

Det var visserligen "bara" en tvårätters middag, men båda rätterna var utsökta och precis lagom mycket.
Det avhölls också prisutdelning för dagens rallyrunda och det visade sig att alla fick priser. Jag och Eva valde var sin Morgankeps, som skänkts av Lasse, Morgandealer i Vetlanda. Vi hade inga sådana tidigare och jag tänker använda min även på golfbanan, där jag gör reklam för vårt ädla bilmärke.



En Björn avtackar en annan.

Det hölls också några tal. Dels så avtackade den nye  MOG South representanten och dagens arrangör, Björn Roxlin, den avgående diton Björn Hedlund med blommor och present för ett väldigt fint flerårigt engagemang.


Björn Hedlund i tacktalstagen.

Därefter så var det Herr Hedlunds tur att tacka Björn och Tina för ett väldigt fint arrangemang.
Kvällen avlöpte på ett mycket behagligt sätt med Morgansnack och mingel i största allmänhet. De första började dra sig tillbaka vid 22:30-tiden medan många stannade kvar långt ut på kvällen. Det var svårt att slita sig från alla intressanta diskussioner och framtidsplaner.
Vid niotiden på söndagsmorgonen trädde Eva och jag in i frukostmatsalen och trodde att vi, som vanligt, var sist. Men, även om det redan fanns en del folk där så droppade de det in allt fler efterhand.
Efter frukosten var det avskedets bittra stund som gällde och Morgan efter Morgan lämnade parkeringen.



Packning inför hemfärd.

Många dröjde sig dock kvar och fortsatte att prata om Morgan och framtida träffar. Det visar sig att MOG South har fått förtroendet att arrangera årsmötet nästa år, vilket ska bli spännande. Om jag förstod det rätt kommer det att avlöpa i Kristianstadtrakten.



Flera bilar av den nya modellen Aero fanns på plats.

Under de här dagarna har Eva och jag träffat många trevliga människor, både nya och gamla bekantskaper och sett ett antal mycket fina bilar.



Tina och Björn redo för en tripp till Knutstorp, innan slutlig hemfärd.

Några av dem som körde Morgan Aero var arrangörerna Björn och Tina Roxlin, som förhoppningsvis uppskattade våra lovord för den fint arrangerade träffen.
När vi såg alla dessa fina bilar, av nyare årsmodell än vår egen, så var det naturligtvis lockande att diskutera ett eventuellt byte till nyare bil. Det är definitivt inget fel på vår +4, som vi ägt i snart 30 år, men som teknisk idiot är det lite nervöst för mig att åka längre turer ut i Europa med en 52 år gammal bil.
För att kunna förverkliga införskaffandet av en nyare Morgan, en +8 från 90-talet alternativt en Roadster, krävs det att vi kan sälja både vår Morgan och vår Triumph TR2 från 1954.



Visst blir man sugen.

Vi får väl se vad framtiden har i sitt sköte, som man brukar säga. Jag hade vissa diskussioner med Lasse och fick även broschyrer på nya Morgans av honom. Vår första Morganträff visade sig, förutom tidigare nämnd incident, vara otroligt posivtiv både vad gäller arrangemang och alla trevliga Morganentusiaster.
Det blir, om Gud vill, inte den sista!

Vår Morgan tillbaka i garaget

Moggen återställd efter "operationen" - 2011-09-15
Igår kom den hem igen, Moggen. Det var Steve på English Car Care, som hade varit ute och provkört den och nu påstod att den nu gick som "ett spjut", som kom och lämnade den.
Som jag skrev i min tidigare blogg ("Bilprovning, moppeköp och premiärtur") så fick jag påpekanden, ingen anmärkning, om att det fanns lite glapp i en king-pin och en kulled på vänstersidan på Morganen. Eftersom jag både tröttnat på att göra sådant arbete själv samtidigt som det skulle ta lång tid för mig att åtgärda felen så beslöt jag mig att ta hjälp av gossarna på English Car Care ("Lämnade Morganen till English Car Care").



Bo Hansson brotschar bussningarna
för perfekt passning till min nya king-pin.

En ny king-pin hittar man inte var som helst här i Svedala, men hos Johan Wikström på Morgan Restoration Service i Vara, fanns en dylik på hyllan, som jag beskrev i min blogg ("Reservdelsinköp till Morganen och slottsmiddag").
Utöver byte av framvagnsdelarna har Steve också bytt nålar och säten i förgasarna samt stift, brytare och tändspole. Förhoppningsvis får jag inga klagomål om hög CO-halt vid mitt nästa besök hos bilprovningen om två år.



Här lagrar vi våra däck till bruksbilarna.

Framvagnskonstruktionen på Morgan är, som de flesta vet, väldigt speciell. Min undran var därför om det gick att göra hjulinställningen på vilken däckfirma som helst.


Moggen på liften för framhjulsinställning.

Bara några kvarter från English Car Care finns Däckia, dit Steve brukar lämna sina kundbilar för hjulinställning. Jag körde inom och kollade hur det gick. Mitt minne av tidigare hjulinställningar är väldigt gamla och verkade då väldigt komplicerade.



Grabbarna på däckfirman vred på grejerna
tills värdet på datorskärmen blev rätt.

Idag görs tydligen även sådant med hjälp av datorer. Och, det konstiga var att det även fanns program i datorn för hur hjulen på min 52 år gamla Morgan skulle ställas in. Tja, det är kanske inte så konstigt då Morganfabriken inte är kända för att göra några revolutionerande ändringar av sina bilar. Kanske är det samma framvagnskonstruktion även idag? Kul att vår Morgan blev klar i tid till helgen. Då ska Eva och jag nämligen deltaga på en träff, anordnad av MOG SYD, som avlöper på Valhalla Park (Gamla F10) på lördag och söndag.
Där får vår Morgan träffa många släktingar!

En fin dag på Vikens golfbana

Åtta par och en birdie - 2011-09-09
Den senaste månaden har jag spelat så medioker golf att jag nästan helt tappat lusten. Hade inte min Eva "tvingat" ut mig på banorna, så hade jag nog föredragit att göra något annat. I måndags, när en av mina golfkompisar Jurgen ringde och frågade om jag ville spela med honom och Maggan på tisdagen, så svarade jag, med viss tvekan, ja till inbjudan.
Vi spelade Vasatorps TC-bana och trots att jag fick 24 poäng och hisnande 107 slag, så tyckte jag helt plötsligt att det var kul med golf igen. Bollträffen verkade komma tillbaka så smått och ett antal bra drives i kombination med några bra inspel var betydligt viktigare för mig än en bra score.
Åtminstone i tisdags.
Suget efter golf hade börjat komma tillbaka. När jag såg på DMI att vädret skulle bli hyfsat igår så bestämde jag mig för att skippa fredagsbesöket på gymet till förmån för en runda golf. På Vasatorp var det fullbokat varför jag beslöt att göra ett besök på Helsingborgs GK. Vikens golfbana hade jag bara spelat en gång tidigare i år och då med ett uselt resultat.
I Viken finns inga faciliteter i form av restaurang så när jag vaknade vid sjutiden på morgonen inledde jag med att fixa en lingongrova med ett stekt ägg. Mackan tillsammans med en pannkaka och en termos kaffe packades därför ner i golfbagen.



Närmare en skotsk linkdsbana i Sverige
än banan på Viken kan man inte komma.

Vid framkomsten upptäckte jag att det fanns ganska mycket folk på banan, så jag inledde med en kopp kaffe på det gamla charmiga klubbhusets veranda. Jag hade ju hela dagen på mig och ingen brådska. Ingen av mina golfkompisar hade möjlighet att följa med så jag var inställd på att gå ensam och filosofera lite under rundan. Utslaget på ettan blev till min förvåning perfekt och landade mitt på fairway. Sådant uppmuntrar! Det var flera bollar framför, så jag fick vänta redan på tvåans utslag. Där blev jag upphunnen av en annan ensam spelare och vi kom överens om att spela resten av ronden tillsammans.
Min medspelare hette Bosse och var en pensionerad tandläkare. Han hade vid yngre år haft sex i hcp, vilket jag inte kunde undgå att märka. Bosse visade sig vara en mycket trevlig och intressant bekantskap som var lätt att prata med. Spelet gick bättre än jag kunnat drömma om och det ena paret efter det andra noterades i scorekortet. Och till och med en birdie ramlade i hål.
Tyvärr hade jag en nia och någon sjua, men kom in med 85 brutto och 71 slag netto vilket innebar 35 poäng. Med endast 31 puttar så brukar scoren bli hyfsad.
Golf är en märklig sport. Det är precis som att när man inte bryr sig om hur det går, så går det bra. Är man taggad och sugen så brukar det vara tvärtom.
Efter många års erfarenhet vet jag att jag varje år får en djup, djup svacka i mitt spel, men blir ändå lika förundrad varje gång. Kanske är jag på väg ur den.
Imorgon är det TC som ska utmanas. Hoppas att jag inte bryr mig!

Peters Mustang Royal ska bli kraftfullare

På jakt efter rör och packningar - 2011-09-05
Nu när Peter har fått tag i en ny större cylinder till sin moppe, så gäller det att få resten av grejerna att lira ihop. Som jag skrev häromdagen i min blogg ("Peters moppe är lite slö") så är förgasaren den trånga sektorn för närvarande. Insugningsröret till den förgasare som sitter på Peters Mustang är begåvat med två böjar.



Att själv tillverka ett rör, som det längst
ner på bilden, är lättare sagt en gjort.

Eftersom dimensionen är alldeles för liten för att passa den nya cylindern så måste förmodligen Peter försöka tillverka ett nytt rör, i större dimension, på egen hand. Han behöver också nya packningar både till toppen och botten på cylindern samt till förgasaren. Eftersom det skulle regna hela dagen i dag och golf därför var uteslutet, så åkte Peter och jag ut på en liten inköpsrunda till tänkbara fyndplatser i närområdet.



Här fanns kopparrör i lämplig dimension.

Inledningvis besöke vi byns lokale rörläggare i hans butik. Trots hur mycket rör och böjar som helst så fanns det inget som passade Peters syften. Vi fick då tipset att åka till en firma i Kävlinge, som heter VIS och där hittade Peter några grejer han trodde han skulle kunna använda.

Välkänt ställe bland moppefolk.

Nu gick färden vidare till Staffanstorp, där det finns en firma som säljer delar till gamla mopeder och som heter Mopedservice i Staffanstorp.



Här kan man hitta det mesta.



Det fanns också en ganska fin gammal Monark
i butiken, men jag tror inte att den var till salu.

Peter behövde nya wirar till både koppling, broms och gas samt ett antal packningar till cylinder och förgasare.

Grejer för att kunna meka vidare i garaget.

Bruno, som driver firman, letade tålmodigt i alla sina skåp och lådor och hittade till slut nästan allt Peter behövde. Peter investerade också i en backspegel så att han vid sina utflykter, med den förhoppningsvis snabbara moppen, kan hålla koll bakåt så att inte Lagen ligger i bakhasorna på honom.



Det hade räckt till en väldig massa rör.

För att kunna böja kopparröret i mjuka fina böjar så behövde Peter även lite väldigt finkornig sand att stoppa i röret. Väl tillbaka i Lödde åkte vi därför in till Bauhaus och kollade deras sandsortiment. De minsta förpackningar som fanns var säckar med 20 kilo, vilket var lite mycket när Peter bara behövde något hekto.
Men, kreativ som han är, kom Peter på den goda idén att besöka Löddes zoobutik, där han hittade precis vad han sökte.



Här är den kritiska punkten.

Nu var Peter laddad till tänderna och for skyndsamt hem i garaget och satte igång med sina experiment. Skulle han verkligen klara av att få till de böjar han behövde för att få förgasaren att passa till cylindern? Fortsättning följer!

Sillamarknad i Barsebäck

Barsebäckshamn - 2011-09-04
Våra barnbarn Max och Malva har sovit över hos oss i natt. Och naturligtvis blev det lite extra lördagsgodis igår, eftersom morföräldrar lär få skämma bort sina barnbarn lite extra. Efter frukosten i morse så åkte vi upp till Björkenäs GK:s drivingrange och slog några hinkar bollar. Max hade sina golfklubbor med och eftersom hans golfkurs på Höganäs GK snart är slut, så gäller det att han tränar lite extra inför avslutningen.
När barnen hämtades vid 12:30-tiden åkte Eva och jag ner till Sillamarknaden i Barsebäckshamn.
Vi parkerade på kärnkraftsverkets parkering varifrån det gick gratis bussar ner till byn. Det var första gången vi besökte denna, årligen återkommande marknad, vilket egentligen är ett fattigdomsbevis eftersom vi bott i kommunen i 35 år.



Gammal typ av papptak.

Avsläppta vid busshållplatsen, i början av byn, promenerade vi ner till hamnen. För att undvika trängseln på trottoaren tog vi en tvärgata in i den lilla mysiga byn, där många hus har bevarats i sin gamla stil, trots renoveringar.



Alla aktiviter var förlagda till huvudbryggen.

När det är sillamarknad i Barsebäckshamn går "man ur huse" och eftersom vädret var perfekt för detta evenemang, som arrangeras av LIONS, så var det natruligtvis mycket folk. Inte bara från byn och kommunen utan också folk lite längre ifrån.



Det var trångt i leden.

Det blev naturligtvis mycket snack eftersom vi träffade många vänner och bekanta, inte minst vår son Jonas med familj. Det fanns mycket att titta på, tävla i, lyssna på och inte minst äta. Är det sillamarknad så är det. För att få en överblick över utbudet tog vi först en sväng in i "röran" på huvudbryggan för att sedan gå ut på den sydligaste piren för att titta på båtar.



En fin träbåt var en av gästerna i hamnen.

Många gästbåtar fanns i hamnen så det blev för vissa att lägga sig utanför någon annan båt, precis som det brukar vara i hamnarna uppe på västkusten under högsäsong. Bland annat fann vi en båt som kom ända från Vikhög (grannhamnen) och som ägdes av en person som jag arbetat mycket tillsammans med i samband med mina uppdrag för AkkaFRAKT. Här bjöds vi frikostigt på både kaffe och kaka.



Franska och engelska delikatesser.

Efter rundan på piren gick vi in till huvudbryggan igen. Vi var ju tvungna att gynna evenemanget genom att åtminstone köpa en sillamacka. Det fanns visserligen mycket annat att äta som korv och godis, men är det en sillamarknad så är det sill som gäller, tycker vi i alla fall.



Pinhättan.

Dagens speaker, vem det nu var, fanns uppe i Pinhättans fyr och annonserade ut de lokala artister och musiker som underhöll hela dagen. Fin musik och sång, bland annat av Bernt Hammarlund, tror jag i alla fall det var.


Snygga glasgrejer.

Många lokala "månglare" och hantverkare/konstnärer var på plats i sina tält. I ett tält fanns det glasskålar som var ganska snygga, men som tur var lyckades jag hindra Eva att köpa hem mer grejer. Vi har tillräckligt, tycker jag.



Information om bygden i forna tider.

Det fanns även ett visst kultur utbud i form av information om hur Barsebäck såg ut förr i världen, vilket var ganska intressant.
Efter två och en halv timme tyckte vi det var dags att ta oss tillbka hem. Det var ju finalvarvet på Golfen från Schweiz och många svenskar låg bra till.
Det ville jag inte missa!

Peters mopedtrimning på gång.

Peter fick paket häromdagen. - 2011-09-02
Som jag skrev i min tidigare blogg ("Peters moppe är lite slö") så kontaktade Peter Lennart på Moppehörnan i Jonsered angående en tysk NOS originalcylinder till hans Mustang Royal från 1958.
Lennart hade också lovat att skicka med en förgasare, som han trodde skulle passa. Så när paketet anlände igår, fredag, så var Peter naturligtvis spänd på innehållet.

Sprillans ny NOS cylle.

Jodå, allt fanns med, cylinder, kolv och förgasare. Sådant är godis när man håller på med viktkompensering.

Ny kolv föjde givetvis med, dock ingen topp.

Men när det gäller förgasaren, så visade det sig att den tyvärr inte skulle passa på Peters motor. Nu funderar Peter på att själv försöka tillverka ett nytt insugningsrör, med rätt dimension till förgasaren. Kanske inte helt lätt eftersom det finns två böjar på röret. Men Peter är ju ingenjör, så det ska nog lösa sig.
Han har funderat att göra det i något kompositmaterial man kanske det blir i aluminium, han får se.



Kanske svårt att se, men hålet är beydligt större i den tyska
originalcyllen, till vänster, än i den gamla.

Nu har han i varje fall en cylinder med rätt storlek i insuget så nu gäller det att få till förgasaren, så att blandningen blir rätt. Nu gäller det för Peter att antingen hitta en passande förgasare alternativt göra ett rör som passar till cylindern.
Vi följer fortsättningen med spänning!