Golf och turistande på Costa del Sol

Så var det dags igen - 2014-10-24  - 2014-11-02
I Maj åkte vi till Skottland. Då var vi tre par, men nu när resan gick till Spanien anslöt sig ytterligare ett par, samtliga medlemmar i Vasatorps GK. När vädret här hemma är som det brukar vara i oktober och november, kan det vara skönt att lagra lite D-vitaminer i sol och värme.

Malaga 0655!

Eva och jag skulle flyga med ett plan som lyfte redan 0655. Trots uppstigning klockan 0315, så kände vi oss inte speciellt trötta. För egen del hade jag sett fram mot en tupplur under resan, men det blev tyvärr inte så.

En liten Nissan blev vår transport under vistelsen.

Att boka hyrbil på nätet är väldigt bekvämt. Priserna ser ofta också väldigt förmånliga ut, ända tills du ska hämta bilen och du bör eller måste ta en massa extra försäkringar och betala upp till 10 Euro per dag om mer än en förare ska köra bilen. Men, så råkade jag hitta Brunos Hyrbilar på nätet. På deras hemsida påtalades just detta med extrakostnader och långa väntetider vid disken. Hos Brunos ingick allt och när vi väl hittade till rätt garage på Malagas flygplats gick allt väldigt snabbt. "Bilen har halv tank så lämna tillbaka den med ungefär lika mycket bensin" sade den engelsktalande killen som lämnade ut bilen. Det hade möjligen gått att fixa en billigare bil, vår kostade 1800:- för 10 dagar, men det får i så fall kosta lite att slippa allt strul och irritation.
Två killar i gänget hade åkt ner redan veckan innan. Deras damer skulle anlända till Malaga vid sjutiden på kvällen medan Eva och jag kom ner redan halv elva på förmiddagen. Det fjärde paret, som flög via Bryssel, skulle också anlända lite senare på kvällen.

Underbar utsikt. Här hade vi gärna stannat hela veckan.

Första natten skulle vi bo på Albayt Beach, ett lägenhetshotell i Manilva, för att dagen efter flytta till Hotel Sotogrande, inte långt från Valderama, där vi skulle bo en vecka. Lägenheten, som hade två sovrum, vardagsrum och kök, skulle vi dela med paret Kvant från Viken.

Eva kopplar av efter resan.

Eftersom Eva och jag kom till lägenheten först valde vi naturligtvis sovrummet med havsutsikt. Det tog inte många minuter innan Eva bytte om till baddräkt, tog med sin bok och gick ner och softade i en solstol nere vid strandkanten.

Trötta, mätta och belåtna.

Håkan och Bertil, som åkte ner veckan före oss andra, hade redan i ett tidigt skede lovat att ha middagen klar, när hela gänget samlats på kvällen. De höll sitt löfte och bjöd på kött och korvar som de grillat på altanen utanför deras lägenhet.

Här bodde vi under en vecka.

Någon golf var inte bokad under lördagen, utan vi ägnade dagen åt att flytta till Hotel Sotogrande samt lite turistande i omgivningarna. Detta hotell var helt OK, men vi saknade dock den utsikt och närhet till havet som vi hade i Manilva.

Frukostmatsalen.

Frukost ingick i priset och buffén som serverades varje morgon gick inte av för hackor. Scrambled eggs, bacon, stekta ägg, korvar, rostat bröd, frukt och faktiskt en hel del goda kakor gjorde att, åtminstone jag, inte kände någon hunger förrän framåt kvällen.

Övningsgreen bakom klubbhuset på Almenara.

På söndagen var det så dags för den första av de fem golfrundor vi skulle spela under vår vistelse. Klubben vi besökte på söndagen heter Almenara GC. Den har tre niohålsslingor, där två av dem kombineras till en artonhålare, som växlar från dag till dag.

Bedövande vacker utsikt, nästan överallt.

Banan var i fint skick med bra fairways och snabba greener, där det var svårt att se onduleringarna. Treputtar var därför väldigt vanligt förekommande. Att spela på torra fairways innebär ibland att de vanliga 160-metersdrivarna helt plötsligt kan bli längre än 200 meter. Ett hål på 385 meter går då, i bästa fall att nå på två slag, vilket åtminstone för min egen del, inte är möjligt på hemmabanorna.
Det som inte var så bra, på någon av banorna vi spelade var att tees var väldigt långhåriga jämfört med de välansade utslagsplatser vi har på Vasatorp.

Aftergolf.

Det gick inte speciellt snabbt att spela här. Det var fullt på banan och de flesta gick i fyrbollar. En runda tog närmare fem timmar än fyra. Våra starttider var oftast vid tiotiden på förmiddagen så efter rundan var alla utom jag, lite hungriga. Eftersom vi gick ut och åt på kvällarna så blev det i regel bara en varm macka och kaffe, öl eller vin i klubbhuset efter våra golfrundor.

Massor av restauranger i hamnen.

Under en sådan här resa blir det inte många pauser. Efter golfen åkte vi oftast tillbaka till hotellet, där vi duschade, kollade mail och bytte om innan det var dags att åka ut någonstans och äta middag. Under tidigare besök här nere har vi flera gånger ätit middag på två ställen i hamnen i La Duquesa. Här finns en bra italienska restaurang och inte minst en argentinsk, som förra gången vi var här, serverade kalvlever.
Utanför restaurangerna, nere i hamnen, finns också en hel del marknadsstånd som bjuder ut diverse tingeltangel typ smycken, mobiltelefonfordral och annat. Men utöver dessa så går det också flera försäljare bland restaurangerna och "antastar" gästerna som sitter och äter.

Stor, tung och klumpig, men rätt snygg.

Ikväll kom också min klocksäljande favoritsenegales förbi med armen full av klockor. Alla han har på armen är batteridrivna och kostar mellan fem och tio Euro. Trots att jag nästan aldrig använder klocka så har jag köpt en mekanisk replika av något känt märke varje år vi varit i Spanien. Denna gången blev det en Bvlgari, som jag bland annat har sett annonser för i Time Magazine. Tidigare har jag i min ägo en Breitling for Bentley Motors och en Patek Phillippe. Trots att de är oäkta så fungerar de fortfarande bra efter två, tre år.

Trötta efter dagens golf och en häftig middag så gick alla och nattade sig vid halv elvatiden. Dagen efter, på måndagen blev det ytterligare en rond på Almenara, men nu på två andra niohålsslingor.
På tisdagen hade vi medvetet tagit en fridag från golfen.

Åtta till tio kilometerlånga marknadsgator finns på marknaden.

Vi åkte istället till Fuengirola, där det varje tisdag är en enormt stor marknad. Här finns i princip allt. Tjejerna kan tillbringa hur mycket tid som helst vid stånden där de säljer väskor eller skor. Kopior på tröjor från GANT och La Coste säljs för omkring 10 Euro. Jag köpte en sådan för något år sedan och den håller faktiskt fortfarande både färg och form.

Skönare att sitta!

Att gå omkring i de trånga marknadsgatorna tar på krafterna, åtminstone för oss killar, medan våra damer inte verkar bli trötta alls. Efter en snabb rundvandring så parkerade vi grabbar oss på en uteservering i anslutning till marknaden. Här studerade vi folklivet och lyssnade på några musiker som underhöll oss med sina låtar, medan vi väntade på våra respektive.

Såg lite kalt och kallt ut på framsidan.

Onsdag. Idag skulle vi spela en annan bana. Klubben heter Alcaidesa och har två 18-hålsbanor, Links Course och Heathland Course. På onsdagen spelade vi Heathland och på torsdagen Links. Dessa banorna var svårare än de på Almenara. Det berodde framförallt på att det fanns en hel del blinda hål.

Vi åkte golfbil alla rundorna.

I princip alla banor i det här området är enormt kuperade så att gå med bärbag eller vagn var inget alternativ. Spelar man flera dagar på raken och temperaturen ligger på 25C och däröver, så är det definitivt golfbil som gäller.

Eva på tee med Gibraltarklippan i bakgrunden.

Skicket på dessa banorna var lika bra som på Almenara, men deras tees var också lika dåliga. Däremot så var utsikten fin, precis som på Almenaras banor.

På fredagen var det återigen en vilodag från golfen för de flesta av oss. Eva Kvant hade hört talas om en stad som heter Ronda och tyckte att Eva och jag kunde åka med dem dit.

Först bara ödemark sedan helt plötsligt låg det en liten stad uppe i bergen.
Detta är dock inte Ronda.

Staden ligger en åtta, tio mil rakt upp i bergen och den serpentinväg vi åkte dit på var ganska smal vilket gjorde att resan tog drygt tre timmar, inklusive ett fikastopp halvvägs. Ronda ligger på 750 meters höjd över havet och har omkring 40000 invånare.

Ett köpparadis för våra damer.

Själv trodde jag att det var en liten stad och blev förvånad när vi kom fram att det var ett så brusande folkliv, framförallt på den väldig långa gågatan som var kantad med butiker. Som vanligt gick Eva inte lottlös därifrån. Denna gången blev det en väska. Hon har ju nästan inga sådana tidigare.

Att gå in på arenan kostade 13 Euro, så det skippade vi.

Staden är framförallt känd för sin tjurfäktningsarena, som byggdes 1758. Ronda har också betraktats som tjurfäkningens Mekka. Den främste toreadoren någonsin hette Pedro Romero. Han föddes 1754 och lade under sin karriär ned fler än 5500 tjurar.

Vackert, men obehagligt högt.

Ronda består av en gammal och en ny stadsdeldel, som är separerade av en 100 meter djup gammal flodfåra.

Puente Nuevo

De båda stadsdelarna förbinds med tre broar varav Puente Nuevo, byggd på 100 meter höga pelare, är den nyaste. I fundamentet under bron finns ett fönster. Rummet innanför var en gång i tiden reserverat för dödsdömda fångar.

Efter att ha gått omkring i Ronda några timmar och både ätit lunch och tagit en fika med en väldigt "rälig" bakelse, så tyckte vi att det var dags att åka vidare hemåt Sotogrande. Vägen tillbaka var betydligt bättre även om den fortfarande var en väldigt kurvig serpentinväg. Vid flera ställen fanns det utsiktsplatser, över de vackra omgivningarna, som vi stannade vid. 

På ett ställe upptäckte jag en golfbana längst ner i dalen. Ett norskt par, som också betraktade utsikten, berättade att banan tillhör La Zagaleta Golf & Country Club samt att den är extremt privat.

Priserna på husen inom det inhägnade området börjar på 10 miljoner Euro. Här är det bara extremt rika som har sina sommarhus som t ex Vladimir Putin, Rolling Stones med flera, berättade de.

Gå gärna in på http://www.lazagaleta.com/ och titta på tomt- och husstorlekar. Det finns hus till salu, men några priser anges inte. Om man måste fråga har man, i vilket fall som helst, säkert inte råd.

Själv har jag aldrig hört talas om denna bana, men det är kanske inte så konstigt. Några greenfeespelare lär nog inte få komma in och spela där.

Par fem. Vid lilla trädet finns vattenhinder och fairway lutar åt vänster. Knivigt!

Sista golfdagen var på lördagen och vi skulle återigen spela två av niohålsslingorna på Almenara. Vädret hade varit perfekt hela veckan, med 25C och sol och så var det även idag. 

Resultaten under veckan var blandade och med poängen 28, 25, 28, 23 och 24 så var det ungefär som det brukar vara för mig när jag är ute på golfsemester.

Utsikt från hotellrummet.

Lördagen blev lite extra jobbig då vi efter golfrundan, som förresten tog 5,5 timmar, skulle flytta de cirka 10 milen till Torremolinos, där vi skulle bo på Hotel Cervantes sista natten.

Torremolinos by night.

Här har vi bott flera gånger tidigare och har då, efter att vi ätit middag på stán, satt oss i foajén och begrundat alla engelsmän som bor en vecka på hotellet med all inclusive. Här hämtar de ofta sina första G&T redan vid elvatiden på förmiddagen. Det är ju "gratis"!

På söndagen hade vi lite olika flygtider. Eva och jag tog en promenad i Torremolinos innan vi åkte till flygplatsen i Malaga vid ettiden. Några hade åkt iväg redan på förmiddagen medan Eva och Jörgen inte skulle åka hem förrän på måndagen och då via Bryssel.

Vi landade på Kastrup vid halvåtta på kvällen. Jag hade lyckats få en hyfsat billig parkering i P4 så efter att ha hämtat bagaget stegade vi bara rakt över gatan från terminal två och in i garaget, lastade bilen och körde hem.

Hur skönt det än var nere i Spanien så är det alltid lika skönt att komma hem, trots vädret.

Spanien är fint, men Skottland är fortfarande mitt favoritland!

Tankar inför höst och vinter

Hur kan jag utnyttja ruskvädret? - 2014-10-17
Jag gillar inte mörker!
Kyla och snöblask gillar jag inte heller.
Med i princip sex månader framför mig, med sådant väder i faggorna, utan både golf och Morgankörande, så känns det faktiskt lite trist just nu.
Men, eftersom jag sedan några år är fritidsforskare på heltid, så har jag all tid i världen att göra precis vad jag vill.  Det finns ju naturligtvis alltid något att göra. När jag hade MYCKET att göra, som när jag jobbade, så var det inga problem alls att få saker gjorda. Men nu när jag har förhållandevis lite att göra och det som ska göras oftast inte är tidsbestämt, DÅ är det lätt att skjuta saker och ting till morgondagen och sedan till dagen efter morgondagen o s v.
Det gäller därför att lägga upp en plan för vilka aktiviteter som är tänkbara och mer eller mindre lustfyllda (för det gäller att göra så många roliga saker som möjligt) under det kommande mörka halvåret. Och, som tur är har jag många intressen.

Jag är radioamatör
Intresset för denna hobby fick jag när jag gjorde lumpen som signalist på P6 i Kristianstad. Eftersom teknik, i synnerhet radioteknik, inte är min starka sida, så fascinerades jag av att, från mitt shack (det rum där jag har min radioanläggning) och med hjälp av en enkel tråd i luften kunde tala med likasinnade i USA, Japan och andra platser i världen. Än idag tycker jag det är lika märkligt.

Min transciever, en ICOM 765 PRO III

En stor fördel med denna hobby är att jag kan utöva den när som helst på dygnet under hela året, oberoende av väder och vind. However, på senare tid har jag varit väldigt inaktiv och inte haft någon lust att köra radio, något som drabbar de flesta radioamatörer ibland. Intresset går upp och ner precis som inom andra områden. Det är därför bra att inte vara enkelspårig och bara ha ett enda stort intresse utan istället kunna växla över till något annat som känns roligare just då.
Att kunna lite om mycket passar åtminstone mig bättre än att kunna mycket om lite.

Jag läser
Att läsa är både intressant, spännande och utvecklande. Däremot har jag svårt att sätta mig att läsa mitt på dagen. Det känns inproduktivt på något vis. På dagtid vill jag gärna "prestera" något så att jag, när dagen är slut, kan konstatera att jag t ex klippt gräset, spelat golf, tvättat bilen eller något annat. Läser gör jag på kvällarna, när jag gått och lagt mig. Att läsa på kvällarna har underlättats betydligt sedan jag köpte min iPad.

De senast lästa böckerna.

Dels stör jag inte Eva, när hon försöker sova med min nattlampa tänd, dels är läsning i iPaden väldigt bekväm då varje sidbyte genereras med en lätt touch med tummen. Den är också ett utmärkt alternativ till vanliga böcker, inte minst när man ska flyga iväg någonstans, eftersom jag kan ha flera olästa böcker i min läsplatta på en gång.
Jag är nu inne på min 33:e bok som jag läst på detta medium. Rekommenderas starkt!

Jag går på gym
Måndag, onsdag och fredag går jag till gymet. Uppstigning sker klockan 0615 för att jag ska hinna vakna i samband med att jag läser dagens tidning. På gymet brukar jag infinna mig vid halv- kvart i åtta och kör sedan ett pass på drygt en timma. Varje gång är det i stort sett samma gäng som finns där och som efter passet fikar tillsammans och diskuterar diverse aktuella händelser i samhället och världen. Gymbesöken fyller därmed två funktioner, dels att hålla golfmusklerna igång och dels den sociala samvaron. Hemkommen från gymet har jag vanligtvis en enorm energi, åtmin stone de närmaste timmarna, och jag märker också att mina besök på gymet betydligt minskat mina tendenser till minidepressioner under den här tiden av året.

Jag reser
När Eva och jag reser så handlar det oftast antingen om golf eller om något som är förknippat med vår bilhobby. Senaste resan gick till Skottland i Maj, där vi tillbringade drygt en vecka tillsammans med två andra golfspelande par.

Bakom första tee på St Andrews Old Course och visst skiner solen!

Ett av paren hade aldrig varit i Skottland tidigare då de har uppfattningen att det alltid regnar där. Men, de fick verkligen bevis på att Skottland kan var hur underbart som helst, med både värme och sol. Deras favoritland är Spanien för där är det alltid sol, påstår de.
Vår nästa resa ligger inte alltför långt fram i tiden och det blir till Spanien. Vi ska tillbringa tio dagar i närheten av Sotogrande, som ligger ganska nära Gibraltar.

Strul med kartuppdateringen.

Förra gången vi var på Costa del Sol så hade jag med vår GPS, men när vi kopplade in den visade det sig att Spanien inte fanns med bland kartorna. För att ha färska kartor över hela Europa i "Gibsan", som vi kallar vår GPS, så kopplade jag upp min enhet mot TomTom Home. Här beställde jag ett kartpaket för 650:- och började ladda hem. Efter en stund fick jag besked om att minnet i min enhet var för litet och upptäckte att det bara fanns en attrapp i minneskortfacket. Snabbt åkte jag ner till Kjell & Co (vilket fantastiskt bemötande man får där) och köpte ett 8GB minneskort. Tillbaka vid min Mac, för att ladda hem kartorna, kom det upp några obegripliga felmeddelanden. Mycket irriterad försökte jag på olika sätt, under en halv dag, att få hem kartorna utan att lyckas. Men, så slog det mig att jag, som sista utväg,  kunde testa med Evas iMac och av någon konstig anledning fungerade det med den. Att ladda upp kartorna från nätet till datorn tog 2,5 timmar. Att sedan föra över detta till minneskortet tog drygt en halvtimme. Nu känns det skönt att veta att allt finns uppdaterat i vår GPS.

Jag har min Morgan
Mr Brum, som våra barnbarn kallar vår Morgan Roadster, är det materiella ting som jag betraktar som min ögonsten. Det är visserligen trist att den inte används under den här tiden på året, även om
det naturligtvis går att köra med den året runt. Men, varken temperatur eller väder inbjuder till Morganåkande. Under höst och vinter ägnar jag därför mycket tid åt bilen i garaget.

En Cetekladdare håller batteriet vid liv.

Det ska poleras, vaxas, lagas stenskott, rengöras invändigt och en hel del annat. Enbart rengöring, polering och försegling av de rostfria ekerfälgarna kan ta fler dagar i anspråk. En hel del av det jag gör med bilen är säker "overkill", men eftersom jag tycker det är kul att "umgås" med min Morgan så upplever jag det inte som en belastning.

Enheten under de fyra mätarna är ny liksom blinkerspakarna och skyddet över ratten.

Förra vintern genomförde jag, ett i mina ögon, lite större ingrepp. Jag gillade inte utseendet på instrumentpanelen och köpte därför lite snyggare grejer från MK Holztechnik i Tyskland. Utan hjälp från min Morgankompis Ola, som är elektriker, hade jag aldrig lyckats att genomföra det.
I vinter har jag inte några dylika projekt utan ska istället ägna mig åt att rengöra och slipa bort ytrost på styrstag och andra framvagnsdelar. Ett lite skitigare arbete kanske, men med värme i garaget, radion på och kaffe i termosen, så ska det nog gå bra det också.

Jag har min PUCH
För åtta år sedan köpte jag en Puch Florida. Den är treväxlad, har bakåtkick och är aningen viktkompenserad.

Min PUCH.

Redan när jag var femton år och köpte min första moped, så var det egentligen en Puch jag ville ha, men av någon anledning så blev det en Monark istället.
En av mina golfkompisar, Peter, har också en nostalgimoppe av märket Mustang. Riktigt varma sommardagar brukar vi packa våra "ryggor" och åka på utflykter med kaffe och fikabröd. Det blir väl totalt en 15-20 mil med mopparna per säsong. Och även om det inte bli så mycket kört så kan, jag, när Morgan är färdigpysslad, ge mig på att göra lite "overkill" på moppen också.

Jag skriver lite bloggar
I mitt arbete inom reklamens värld handlade det mycket om att skriva. I början av min karriär, då jag enbart arbetade som projektledare på reklambyrån, så handlade det huvudsakligen om s k rekommendationer, där vi presenterade förslag till marknadsföringsåtgärder för våra kunder. Under de senaste 20 åren har det utöver att skriva rekommendationer också inneburit att jag arbetat som copywriter.  Den här typen av skrivande kräver, och då inte minst när det gäller copy, att man väger varje ord på guldvåg. När jag skriver en blog så behöver jag inte arbeta på samma sätt utan jag kan vara mycket mer spontan. För med en blog är det ju så att de som läser den inte behöver göra det om de inte tycker om innehållet. Visst är det kul om någon läser vad jag skriver, men jag skriver också lite för mig själv. Bloggen blir liksom en form av dagbok också, som kan vara kul att titta tillbaka i. Själv läser jag en del bloggar som andra skriver. Det är alltid intressant att läsa något som andra, med samma intressen som jag, skriver och berättar om. Tack vare mitt blogskrivande har jag kommit i kontakt med Chris i England. Han är några år äldre än jag och är en riktig Morganfreak även han. Hans blog heter "One man and his MOG", som är lätt att hitta om man googlar på detta.
Vi har sedan några år tillbaka fortlöpande korrespondens via e-mail, vilket är väldigt trevligt. Än så länga har vi inte träffats, han och hans fru bor i närheten av Liverpool, men jag försöker få dem att åka hit till Sverige i sin Morgan i samband med något Morganmöte.
Att blogga är därför både socialt, lite pensionärsterapi och faktiskt ganska kul.

Jag gör faktiskt annat också
Ovanstående aktiviteter är sådana som jag upplever som lustfyllda, men naturligtvis så gör jag en hel del annat också. Just nu står jag i startgroparna för att klippa en massa grenar och tjuvskott på två av våra halvstora prydnadsträd. Eftersom min hustru Eva envisas med att fortsätta arbeta ytterligare två år, så har det också lett till en hel del insatser i hemmet. T ex att dammsuga, som nog är den värsta sysselsättning jag kan tänka mig. Däremot att hålla snyggt på spisen och diskbänken i köket och att fylla och tömma diskmaskinen är sysslor som jag tycker är helt OK. Så lite verkmästare i hemmet har jag nog blivit på äldre dagar.

Med anledning av ovanstående skrivning så tror jag nog att jag kommer att ha full sysselsättning under årets mörka månader, men det finns dock alltid en överhängande risk.

Att jag skjuter upp saker och ting till imorgon!

Trädgårdshöst

Igår beställde jag hem en arborist - 2014-10-08

När vi flyttade hit till Löddeköpinge, från Viken för fyrtio år sedan, var huset alldeles nytt. Tomten är inte stor, bara omkring 600 kvm, och när vi "planerade" vår trädgård var målet att, så snabbt som möjligt, skapa en insynsskyddad sådan. I vår strävan att lyckas med detta så stoppade vi ner, helt ostrukturerat och utan kunskaper, allt vad vi kunde hitta i form av träd och buskar på baksidan av tomten. Det var tujor, björkar, blodlönnar och andra träd och buskar som jag inte minns namnet på längre, där allt som inte dött finns kvar.

Vår "skog".

På fyrtio år hinner dessa, precis som ens barn, att växa till oanade höjder och omfång. Själv märker man heller inte, förrän det är för sent, att allt blivit så stort och ohanterligt att man inte längre klarar av att beskära eller fälla träden själv.

Det skapar också en del problem. Till exempel blir vissa buskar eller träd höga och yviga som gör att stora grenar hänger in över grannens tomt eller skuggar deras uteplats. Nu har vi visserligen ingen granne som klagat ännu, men det gäller att tänka framåt. 

En del dött och sjukt.

Inne i vår lilla "skog", där vi sällan befinner oss, har jag också upptäckt två helt döda tallar. Förmodligen har de dött av undernäring eftersom vi, i vår iver att få en insynsskyddad trädgård, planterade alla växter alltför tätt.

Förenat med livsfara att klättra längst upp i denna.

Ett annat exempel är en blodlönn, som vi har utanför vårt sovrum. Den har blivit så stor och hög nu att grenarna hänger in över taket vilket får till följd att det bildas mossa på takpannorna. Dessa är sedan väldigt jobbig att få bort. Jag vet av egen erfarenhet

Mindre kul höstpyssel.

Inte nog med detta, dessa stora och till antalet allt för många träd, skapar årligen mycket jobb för mig med att räfsa ihop alla miljontals löv som samlas i trädgården.

Eftersom både mina och Evas kunskaper är för dåliga när det gäller träd och buskar så har jag kontaktat en arborist. Ett konstigt ord som jag inte lärde mig innebörden av förrän för tio år sedan. 

En sådan är i alla fall en person som har rätt, både utrustning, utbildning och mod, för att klättra upp i stora träd och beskära dem eller i drastiska fall såga ner dem. Jag har bett honom om att ge oss råd om vad de anser vi behöver göra, därefter göra det som behöver göras för att slutligen föra bort allt resultatet av deras arbete.

Han kommer på lördag klockan elva. Ska bli spännande!

Hoppas rotavdraget finns kvar!

Golfhöst.

Fyra hål på TC - 2014-10-01
DMI.DK brukar vara pålitliga när det gäller att förutse vädret. Enligt dem skulle det vara uppehållsväder från middagstid och sedan hela dagen.

Vått och trist.

Jörgen, Håkan och jag träffades på klubben vid halvtolvtiden och tog var sin kaffe under tak i väntan på starttiden. Det regnade fortfarande, ett sådant där fint, tätt och vått regn, som tar sig in genom alla kläder.

"Nu verkar det ha slutat", påstod Håkan.

Men, så helt plötsligt hände det. Regnet upphörde och vi drog oss mot första tee. Visserligen hade tiden för vår starttid passerat, men någon kö för att komma ut på banan var inte i sikte.
Det kom väl fortfarande en och annan droppe när vi spelade första hålet, men inget som vi blev störda av. Men, redan på tvåan ökade regnet i styrka. Himlen var jämngrå, så långt ögat nådde, så när vi skulle slå ut på det tredje hålet bestämde vi oss för att gå direkt till det sjuttonde för att därefter sista hålet in mot klubbhuset.

Stekt strömming med skirat smör är underbart.

Det var nog första gången jag spelade en fyrahålsrunda, men de fyra hålen räckte för att vi alla tre skulle hinna bli riktigt genomvåta. Det serverades fortfarande lunch i restaurangen och eftersom vi inte käkat något före ronden så gick vi in i det varma torra klubbhuset och åt lunch. Till skillnad från Håkan så gillar både Jörgen och jag fisk, varför Håkan valde att äta en kanelbulle.

Våta klubbor och våta kläder, men skönt att ha varit ute!

Fullblod

En Ferrari på parkeringen - 2014-09-26
I fredags förra veckan, när Eva och jag åkte upp till Vasatorp för att spela golf, så fanns det en fin bil på golfbanans parkeringsplats.

Inte svår att upptäcka!

Förvisso är jag inte någon Ferrarifanatiker, som anglofil är det ju andra märken som får hjärtat att klappa snabbare, men det är ju inte så att en Ferrari passerar mig helt oberörd.

Visst är den vacker!

Nu är jag inte någon kännare av de olika modeller av Ferrari som finns, men jag tror inte att detta exemplar är en av de "billigaste", om man nu kan använda ett sådant ord när det gäller Ferrari.
Om jag minns rätt så är den röda färgen den som Ferraristallet använder när de kör Formel 1.

Motorn syns genom ett fönster vid bakrutan.

Jag tror den kallas Ferrari Rozzo, en färg som även en del andra biltillverkare, till och med Morgan, ibland använder till sina bilar. Det är väl också den vanligaste färgen på de Ferraris man ser i trafiken. Men, jag har dock flera gånger sett även gula, blå och bilar lackade i silvermetallic.
Vad det är för motor som sitter i just den här modellen, vet jag inte, men förmodar att det är en V8. I vissa modeller lär det finnas både V10 och även V12:or.

Kaxig häck!

Så även om jag inte får någon vill-haupplevelse, så blir jag, som bilentusiast naturligtvis påverkad, även om bilen inte är tillverkad i UK.

Jag fördrar emellertid min Morgan Roadster!

Två fyrbollar på Söderåsens GK

Damboll och herrboll - 2014-09-20
Om några veckor åker paret Andersson ner till sitt nyinköpta boende i Spanien och innan avfärd ville de spela en runda med sina golfkompisar. Vi blev två fyrbollar, en dam- och en herrboll. Vi är alla tidigare medlemmar i Söderåsen, men Eva och jag har nog inte spelat banan de senaste åren, så vi såg fram mot att spela där igen.

Damerna förbereder sig på första hålet.

Av artighetsskäl tyckte vi herrar att damerna kunde gå ut i första bollen. Samtidigt hade vi en buffert framför, att skylla på om någon bakom tryckte på. Eftersom vår starttid var 12:40 hade vi ätit en lätt lunch, bestående av en varm macka, i klubbhuset innan vi skulle gå ut.

Jörgen och Jurgen pratar taktik.

Det var länge sedan vi träffades alla åtta så vi hade mycket att fråga och berätta om för varandra. På morgonen var det väldigt dimmigt och småkyligt och inte förrän vid tvåtiden klarnade det upp och blev varmare. Banan var sig lik även om jag tyckte att tees inte var speciellt bra. Greenerna var snabba även om jag minns att de var såphala för ett tiotal år sedan. Söderåsen var kända just för sina snabba greener på den tiden.

Hela gänget vid fikat efter ronden.

Vi hade all mycket trevligt under rundan och trots grova missar hörde jag inte en enda svordom, inte ens från mig själv. Spelet vi presterade får nog betraktas som typisk medelgolf då den som vann lyckades få ihop 28 poäng, ett resultat han delade med två andra. För egen del blev det, trots en bra start och stort självförtroende, endast 27.
Nu varnas det för kallare och blåsigare väder, så det var kanske tur att jag tillbringade tre dagar på golfbanor förra veckan.

Men mer golf väntar, nämligen Ryder Cup på TV!

Golf på Öresunds GK

En heldag med svärfar - 2014-09-19
Min svärfar Olle är golfdomare. Som ersättning för sina insatser på olika banor får han ofta ett gäng greenfeebiljetter, som både jag och min svåger Mats gärna tar del av. I onsdags ringde Olle och frågade om jag ville följa med och spela på Öresunds GK dagen efter, vilket jag naturligtvis ville.

Verkar rymma hur mycket som helst.

Olle kom hit och hämtade mig och trots att han har en väldigt liten bil, en Citroen C1, så var det inga problem att få in min bärbag, hans elvagn och stora bag på en gång.

En golfrestaurang väl värd ett besök.

Eftersom Olle försåg mig med en greenfeebiljett, så bjöd jag på lunch i klubbrestaurangen. Jag har skrivet det tidigare och gör det igen, att här bjuds det alltid på två rätter i form av husmanskost, varje dag. Själv åkler jag ofta hit och äter även om jag inte ska spela golf. Maten är fantastiskt god och för 80:- väldigt prisvärd.
Vårt golfspel gick upp och ner, precis som det brukar, men att bara få befinna sig på denna enormt fina och välansade bana är en förmån. Skicket på fairways är helt otroligt och det känns nästan som att gå på en tät heltäckningsmatta.

Olle slår tredjeslaget från dropprutan.

Det 13:e hålet är ett kort par tre, med vatten hela vägen fram till green och vatten även bakom. Här brukar det antingen bli par eller, beroende på hur många bolla man slår i vattnet, en betydligt sämre score.

Birdieläge!

Här lyckades svärfar slå ner första bollen i vattnet, medan jag satte upp min boll två meter från flaggan. En birdie fanns alltså inom räckhåll, men i sådana lägen blir jag ofta alltför försiktig och slår för kort. Och, en kort putt har aldrig chansen att gå i. Att man aldrig lär sig!

Efter en bra drive sopar Olle iväg en spoon på det 17:e hålet.

På 16:e hålet blev Olle, trots en stadig lunch några timmar tidigare, helt plötsligt hungrig igen. Efter rundan går vi därför tillbaka tillrestaurangen för en fika. Både jag och min svärfar är kända för vår fablesse för kakor och tårtor, men fick just nu nöja oss med kanelbullar och kokosbollar.

Jörgen, själv duktig golfare med singelhandicap.

När vi skulle åka från golfbanan träffade vi Jörgen, en av de som är ansvariga för att hålla banan i det fina skick den är i. Han berättade att de lägger ner stor möda på banan. Från och med den förste oktober kan man bli s k vintermedlem fram till den sista december för endast 875 kronor. Detta är mycket populärt och massor av golfare från Rya, Vasatorp med flera klubbar brukar utnyttja detta, vilket också genererat nya med lemmar till klubben.

Ser ut som en linksbana.

Klockan 1600 började sändningarna från europatourgolfen på Celtic Manor i Wales och det blev Olles och min fortsättning på en redan lyckad dag i golfens tecken. Men innan vi satte oss i TV-soffan åkte vi till café Uven i Löddeköpinge och inhandlade bakelser och ett par dajmkyssar.

Kakor är viktigt för både Olle och mig!