Min relation med Telia har upphört...

...istället har jag inlett ett förhållande med allente - 2022-11-15

Den sista dagen i september försvann, helt plötsligt, fem kanaler från Telias tablå, inte minst Viasat Golf som i mina ögon var den viktigaste. Att många Teliakunder var irriterade märktes, inte minst på den lokala facebookgruppen Löddekoll, där även jag gick in och beklagade mig. Anledningen till att dessa fem kanaler tagits bort berodde på att Telia inte kommit överens med Viasat, som "äger" dessa kanaler, om villkoren för det fortsatta samarbetet.

Nu är det inte bara Telia som är dom enda som kan leverera TV-tjänster och konkurrensen verkar vara hård. Men lite trist ändå att byta leverantör, som i en del fall brukar innebära en hel del initialt strul. Vi har varit väldigt nöjda med Telia så här långt, både vad gäller tjänster och support, men kan de inte leverera det vi vill så finns det bara en väg att gå.

Några golfkompisar i Viken var i samma situation och funderade på att gå över till allente, som är en sammanslagning av Viasat och Kanal Digital. Vid ett besök hos dem kollade vi lite mer vad allente hade att erbjuda och bland annat vilka omdömen företaget fått av sina kunder. Det var faktiskt skrämmande läsning, då väldigt många var missnöjda med framförallt supporten och varnade för företaget. Men efter att ha gjort motsvarande titt på andra företag som Tele2, Telenor, Telia m fl, så fick de ungefär samma negativa omdöme som allente fick. Det är väl så att är man irriterad och förbannad när man ringer supporten, så har nog de flesta av oss en lite taskig attityd som oftast leder till en dålig dialog. Är man nöjd, vilket man som kund egentligen alltid förväntar sig att vara, oavsett vilken produkt som köps, så går man sällan ut och skriver om det på facebook.

Våra kompisar beslutade att ge allente en chans och återkom några dagar senare och berättade att de blivit inkopplade och att allt verkade fungera bra. Då tyckte jag att vi också kunde göra detsamma. Min hustru Eva, var däremot tveksam. Vi hade för flera år sedan nappat på något erbjudande, som skulle minska vår månadskostnad med x antal kronor. När vi fick reda på konsekvenserna, med andra mailadresser med mera, så kunde vi efter en del strul, häva avtalet och behålla vår leverantör.

Men, jag stod på mig, att missa flera stora golftävlingar, nu i slutet av säsongen, det villa jag inte. Eva sade "OK, men du får själv ta smällen om det blir problem". Jag kontaktade allente för att bli kund. De bad mig uppge adressen var jag bodde och undrade om det gällde parabol eller fiber. Eftersom vi haft fiber i flera år, så borde det vara enkelt att komma igång. Men det var det inte. När vi installerade fiber för sex år sedan, så var det ett nät som en lokal entreprenör, TV-Net, under flera år dragit fram här i Löddeköpinge. För några år sedan såldes TV-Net till just Telia, vilket inledningsvis kändes lite tryggare. Men, när jag talade med Telias support så fick jag reda på att de inte upplät sitt (vårt lokala) fibernät till någon annan aktör.

För att komma runt problemet var jag tvungen att skaffa en parabol. Jag såg framför mig ett stort runt beläte, som både var tungt och dyrt, både själva antennen och uppsättningen. Det var jag inte speciellt intresserad av. Men så, en morgon när jag var på gymmet, berättade han som har hand om det att han själv hade en parabol, som var väldigt liten, fyrkantig och helt platt. Inte nog med det, han visade också på sin iPad, att allente hade ett erbjudande till nya kunder, där både parabol, uppsättning och anslutning till allentes program ingick.

Nu var det inget snack, klart att jag skulle utnyttja detta erbjudande. Efter ett telefonsamtal med allente, där jag beställde paket Standard samt Viasat Golf, så dröjde det bara till dagen efter tills jag fick ett annat samtal från företaget som skulle installera alltsammans, och fick frågan om de kunde komma dagen efter. Och mycket riktigt, prick klockan 1400 dagen efter ringde Robban från Antennexperten i Ängelholm (www.antennexperten.se) på dörren. Den mannen visste verkligen vad han sysslade med och inledde med att fråga om jag ville ha uppsatt en parabol eller använda nätet. "För du har väl en router?" sade han. Att slippa ha en parabol, som kanske skulle ändra riktning i hård blåst eller bli skadad på något sätt, tyckte jag var toppen.

Det nog knappt en halv timme innan allt var färdigt. Robban gav mig också en kortare introduktion hur fjärrkontrollerna fungerade och hur man använde de olika inställningarna. En sådan kille vill man gärna ha som kontakt, om det skulle bli någon form av problem i framtiden. Jag frågade också om detta och vad det i så fall kostade. Han berättade då att, oavsett var kunden befann sig, inom deras "revir", så kostade framkörningen 200:-. Konsultarvodet därefter var ca 1000:- per timme och de flesta närverks- eller andra problem med TV eller bredband brukade de fixa inom en timme.

Jag har nu använt allente under en veckas tid och hittills har allt fungerar klanderfritt. Och, även supporten, som fått mycket kritik på nätet, har jag haft anledning att kontakta. Bemötandet jag fick av flickan, som tog mitt samtal, är absolut inget jag kan klaga på, tvärtom. Jag kanske hade tur!

Avslutningsvis måste jag berätta att när jag ringde Telia för att säga upp vårt TV-abonnemang, fick jag frågan om varför jag vill säga upp avtalet. Jag förklarade hur det var och tjejen jag talade med hade stor förståelse för detta. Jag berättade också att jag för övrigt var nöjd med både Telia och deras tjänster och inte hade några hard feelings. Det gillade hon nog att höra, för "som lite plåster på såren" och att jag varit en trogen kund, sänkte hon kostnaden för vårt bredband med hundra kronor per månad ett är framåt.

Än så länge är jag en nöjd kund både till Telia och allente!

Förra helgen...

 ...hälsade vi på hos British Auto i Lerum - 2022-10-29

Nej, vi körde inte våra Morgans den här gången. Med tanke på både avståndet och årstiden valde vi att åka lite bekvämare i vår ganska nyinköpta hybridbil. Förslaget till resan fick Eva och jag från Louis och Gert, två av våra Morgankompisar från Bjärred. Det visade sig nämligen att British Auto hade bjudit in medlemmarna i Morganklubben till en träff i deras fina lokaler.

                             Så här glada verkade Eva och Louis vara när vi slutligen kom fram.

Träffen började klockan elva och skulle hålla på fram till klockan fem på eftermiddagen. Vi lämnade därför Löddeköpinge vid tiotiden på lördagen, för att i lugnt tempo, med några kortare pauser för fika,  hinna fram till Lerum vid lagom tid efter lunch.

                                                                 Här var det lyxigt värre!

British Auto har verkligen ett imponerande showroom, som inhyser massor av Morgans, både nya och begagnade, men också andra märken med sitt ursprung i England. I lokalen hade det dukats upp ett antal långbord, som redan var fullsatta när vi anlände. Träffen var verkligen välbesökt, men trots många Morganentusiaster på plats, så var det inte så värst många vi kände igen. Lerum tillhör ju West Center varför det naturligtvis var flest medlemmar härifrån.

                        Christer och Gert diskuterar vad som kan vara fel med Gerts Morgan.

Men Christer Håkansson fån Kalmar, som tillhör South Center, fanns dock på plats. Han är en riktig kändis i klubben och lär ha ägt upp emot trettio Morgans. En av hans tidigare bilar, en +8 årsmodell 2000, köpte Gert av honom för sexton år sedan. Tyvärr så står den för närvarande hos English Car Care i Löddeköpinge, då den har ett svårdiagnostiserat fel i styrboxen. Det är förmodligen därför Gert inte ser så glad ut på bilden.

                                    Vi tog plats i soffgruppen, då det var fullt vid långborden.

Innan vi mer noggrant gick omkring och inspekterade alla bilarna som fanns i hallen, fick vi ta för oss av både det ena och andra av det som British Auto undfägnade oss besökare med. I en hall intill deras showroom fanns det en streetfoodvagn som serverade fish and chips (vad annars?). Här erbjöds också både vin, öl och bubbelvatten, vilket uppskattades mycket. Efteråt serverades kaffe, te och massor av kakor.

                                                Färgen på en Morgan väljer du själv.

                                                Klart att även "kotten" ska ha en Morgan.

Efter mat och mycket prat med Christer och hans Carina, så var det tid för att närmare studera utbudet i bilhallen. Det fanns Morgans av olika modeller och färger, i prislägen från drygt 300.000 upp till över en miljon för de allra nyaste modellerna, Plus four och Plus six. De senaste åren har priserna på Morgans stigit till nivåer som, åtminstone jag tycker, blivit i princip oöverkomliga. Trots detta så säljs det nya Morgans, både tre- och fyrahjulingar, som aldrig förr. Och, har du trots priset fortfarande pengar över, så varför inte ge din lille son eller dotter en elektrifierad trehjuling, för endast 79.000 kronor?

                                            En fantastisk jacka, men smakar det så kostar det!

Hos British Auto fanns förutom bilar också en hel del annat att köpa, inte minst olika tillbehör till bilarna men också en hel del kläder som T-shirts, västar, mössor, handskar, skinnhuvor och den ultimata flygarjackan från Irvin i England. Själv har jag en nästan likadan, dock inte en Irvin, utan en från Petroff, som jag köpte för trettiofem år sedan för under tusenlappen.

                                                    "Big" Healeys bara stiger i pris.

                                                En Aston passerar man inte förbi oberörd!

Nästan alla bilar i hallen var av Märket Morgan, inte så konstigt då British Auto är svensk generalagent för märket. Men, det fanns också några andra ädlingar, nämligen en Austin Healey och en Aston Martin, båda med priser under 400.000 kronor. Visserligen, enligt ett avsnitt av Wheeler Dealers, så kallades denna modellen av Aston Martin lite respektlöst för "fattigmans Aston" då det till stora delar handlar om en Jaguar. Men trots detta så är det en underbar bil.

                                                        Tack och adjö för den här gången!

Efter ett antal timmars ätande, minglande och biltittande, så kände vi oss mätta och belåtna, både bad gäller mat och bilar. Vi tackade därför ägarna, Ann Hedström och Mats Johansson för träffen och deras gästfrihet och körde vidare i skymningen mot nästa mål på resan.

                                                                    Hällsnäs Herrgård.

Vi hade nämligen kommit överens om att resan inte enbart skulle gälla ett besök i Lerum utan utökas till att bli en minisemester. Det var längesedan vi unnade oss något sådan så därför hade Gert åtagit sig att leta upp ett lämpligt ställe för övernattning och en god middag. Hällsnäs Herrgård ligger idylliskt intill en sjö utanför Mölnlycke. Runt hela området finns det ett stort antal stugor som inrymmer hotellrummen. De är inte speciellt stora, men fullt utrustade med vad man förväntar sig av ett hotell med bra klass.

                            Mackmyras lager, där whiskyprovningen sker i glashuset på taket.

Innan den planerade middagen klockan 1900 så tog vi en promenad på ägorna. Det visade sig att Mackmyra har både ett lager och ett speciellt hus för whiskyprovningar på området. Det serverades också deras whisky i restaurangen, för de som hade råd. Priset per centiliter, beroende på kvalitet, varierade från 30 kronor till 75 kronor. Dyra droppar med andra ord. Vi valde istället att inleda kvällen i Gerts och Louis rum, där det bjöds på champagne och chokladpraliner, innan vi tog oss an kvällens middag.

                                                            Inte en krusning på sjön!

Efter en god natts sömn tog Eva och jag ännu en promenad på morgonen, innan vi skulle sätta i oss en rejäl frukost. Efter nästan en full english breakfast, kände vi oss reda att göra rätt för oss i receptionen, lasta in vårt bagage i bilen och så sakteliga dra oss vidare söderut. Vi valde att göra, ungefär som vi gör ibland när vi är ute med vår Morgans, att istället för att kasta oss ut på E6:an, leta upp de mindre vägarna söderut mot Falkenberg. Det gjorde vi rätt i, för vi passerade många små pittoreska samhällen som alla nästan bara bestod av villor byggda av trä.

                                            Perfekt golfväder och en hel del folk på klubben.

I närheten av Falkenberg såg vi en skylt som visade mot en golfbana. Det hade gått några timmar sedan vi åt frukost och vi kände att det skulle smaka med en kopp kaffe och kanske en macka och golfklubbar brukar vara bra ställen att käka på. Men, så besvikna vi blev när vi blev varse att restaurangen var stängd. Som medlemmar i Vasatorps GK är vi kanske bortskämda eftersom vår restaurang är öppen året runt. Och, det kan bero på att de får en massa lunchgäster från företagen som ligger i närheten, vilket förmodligen inte gäller för de klubbar som ligger lite längre från städerna.

Laxens Hus, ett säkert ställe.

Vi fick därför köra vidare med tomma magar. Det dröjde dock inte länge innan vi upptäckte skyltarna som visade vägen till Laxens Hus. Där har vi stannat och ätit många gånger och nu befarade vi att det skulle vara lika mycket folk som det brukar vara, med långa köer som följd. Men, så var inte fallet idag, visst var det gäster där, men inte på något sätt att det behövdes köas långa stunder, som vi varit med om flera gånger tidigare. Här åt vi var sin laxbakelse och drack kaffe till. Precis lagom för att orka med middag lite senare på kvällen. Från Halmstad och hem valde vi faktiskt att köra motorväg. Var sak har sin tid.

En trevlig helg med mersmak.

Uppdatering av takunderhåll.

 Det gäller att hålla mossan borta - 2022-10-18

För drygt sex år sedan konstaterade jag och en granne att vi nog fick fundera över om vi borde göra något vid våra tak på husen. De tidigare gula zandapannorna hade nu, efter omkring fyrtio år, blivit om inte svarta så i alla fall, väldigt mörka och fula.

                                                Så här såg vårt tak ut innan det åtgärdades.

I den här vevan sprang det också runt en del folk och ringde på dörren och erbjöd sig att byta ut våra tak, med nya takpannor, till "förmånliga" priser. En hel del gjorde också så, bland andra en annan av våra grannar, medan vi istället tog kontakt med taktvättare, som under samma tid annonserade flitigt i dagspressen.

                                        Taket efter tvätten, som var den första behandlingen. 

Kostnaden för att byta taket helt och hållet jämfört med tvättning och målning var cirka åtta gånger så hög. Och, man ska visserligen inte snåla på underhållet av sitt hus, men man kan i alla fall försöka vara ekonomisk. På något sätt kom vi i kontakt med ett företag som heter Roofia, som efter inspektion av våra tak, menade att de här zandapannorna var riktigt rejäla och skulle efter deras behandling bli som nya igen (säljsnack förstås, men taket är i alla fall fortfarande fint). 

                                        Två månader efter tvätten var det dags för målning.

Roofias arbete innebar inte bara tvättning av taket, man bytta också någon form av isolering längs med nocken. Efter tvätten och behandlingen med något speciellt medel skulle det få verka i några månader innan det var dags för målning. Målningaen innebar, förutom det rent estetsika att porerna i betongplattorna täpptes till. Men, att måla taket var inte det enda som ingick i uppdraget utan de målade också alla kuporna. Detta har jag tidigare gjort själv, men skönt att slippa göra det trots allt.

                                                        Hela taket sprutades alldeles vitt.

                                        Lite reklam för Roofia, som jag är mycket nöjd med.

Under de här sex åren, sedan renoveringen av taket gjordes, har jag märkt att det bildas mossa på och också mellan takpannorna. Jag har försökt att själv behandla de värst drabbade delarna med Grönfri, vilket har har hjälp till en del. Men, när det kom ett brev från Roofia, med ett erbjudande om efterbehandling av taket, slog både jag och grannen till. Det här var en mycket enklare prosess, som bara tog ett par timmar. Man sprutade upp en sorts skum på taket, med ett medel, som förmodligen var typ Grönfri, men hette något annat som jag har glömt. Precis som vid den första behandlingen dröjer det några månader innan medlet har hunnit verka och mossan försvinner.

Det gäller att se om sitt hus, heter det väl!

Verkstadsbesök hos English Car Care

Det blev snabbt fullbokat hos Steve på ECC - 2022-09-24

Det började samlas Morganägare redan en halv timme före den utsatta tiden, kl 1300. Maxantalet deltagare var satt till 35 personer, ett antal som snabbt anmälde sig direkt efter att Thomas Svensson skickat sitt mail om träffen till alla klubbmedlemmar i MOG South.

                                Två Morgans som skulle utgöra dagens demonstrationsobjekt.

Syftet med träffen var att informera oss klubbmedlemmar om hur vi på bästa sätt bör underhålla våra Morgans. Inledningsvis hälsade Steve och Thomas oss alla välkomna, varefter Steve, med assistans av en av sina anställda, amerikanen Don, fortsatte med att berätta lite om företaget. När ECC startade, för cirka 20 år sedan, fanns det ytterligare en delägare, men numera är det Steve själv som driver företaget.  Förutom Steve och Don arbetar även min namne, Kenneth Nilsson, sedan 12 år på ECC. Verkstaden servar alla engelska fordon och utöver Morgans så är bl a Jaguar, Rover MG, Triumph, Bentley och Rolls Royce frekventa kunder hos ECC.

                                       Thomas och Steve inledde med att hälsa oss välkomna.

Upp på liften hissades Ingemar Gustafssons Morgan +4 från 2011. Med den som utgångspunkt gick Steve igenom alla svaga eller kritiska punkter som vi borde vara uppmärksamma på. Här fick alla chansen att ställa frågor. Vanliga funderingar från oss besökare var till exempel var man skull sätta domkraften när man lyfte bilen, var man efter lyftet skulle placera pallbockarna, hur ofta framvagnen skulle smörjas, när man skulle byta bromsvätska och bakaxelolja m fl. En sak, som vi som är lite överambitiösa, bör tänka på är beträffande smörjningen av framvagnen. För egen del, och jag uppfattar mig som ambitiös när det gäller vården av vår bil, brukar jag pumpa i fett i nipplarana när jag kört cirka 150 mil. Detta då jag hört att fabriken rekommenderar smörjning var tusende mile. Men, Steve påpekade att även om framvagnen är en av de svaga punkterna på en Morgan, så kan allt för täta smörjningsintervaller riskera att det tränger ut mellan stötdämpare och fjärdrar och därför riskerar att man får fett på bromsskivorna. Och, det är definitivt inte bra. Själv är jag medveten om detta och är alltid noga med att torka bort överflödsfett när jag jobbat färdigt med fettsprutan. Att jag kanske är lite överförsiktig, just när det gäller framvagnen, är att jag vet vad det kostar att byta king-pins. Och, det är inte billigt om man inte gör det själv.

                                                                Lyssnar och begrundar.

                                                    Undersidan är ibland mest intressant.

Informationen från Steve omfattade både undersidan och ovansidan. Så hade till exempel Ingemar kompletterat sin bil med en katalysator, vilket hans hustru var mycket nöjd med, då bensindoften som kan märkas rejält när man kör öppet, hade minskat väldigt mycket. Många av de närvarande var säkert redan ganska kunniga när det gällde många av de frågorna som ställdes. Trots det är jag övertygad om att alla, i en del fall, lärde sig något nytt. Till och med jag, som är tekniskt obegåvad, har trots mina begränsningar  med tiden, lärt mig en hel del om Morgans, som jag varit ägare till i snart fyrtio år.

                                                En superfin helrenoverad Triumph TR3A.

Efter fikat, där det serverades kaffe och bullar, visade Steve oss lite andra fordon som fanns i verkstaden. Alla övriga bilar hade ett kapell över sig eftersom företagets huskatt hade en viss benägenhet att trava runt på karosserna, med sina ibland smutsiga fötter. 

                                                Är nog ändå för stor för mitt garage!

Både Bentley och Rolls Royce finns nästan alltid i verkstaden. Förmodligen inte för att de är sämre än andra engelska bilar, utan mer för att många ägare från hela landet lämnar sina dyrgripar i Steves vård. Ett exempel är den vita Bentley, som fanns lite längre in i garaget. På den var man tvungen att byta styrväxel, som kostade 47.000 kronor att införskaffa från England. Smakar det så kostar det!

                                            Thomas informerar på ett käckt och trevligt sätt.

När de flesta av oss fikat och minglat färdigt, påkallade klubbens eminente ditriktsansvarige, Thomas Svensson, vår uppmärksamhet. Han informerade om nästa års huvudaktiviteter, årsmötet och höstmötet. Årsmötet, till vilket medlemmar från hela landet brukar deltaga, arrangeras växelvis av de olika distrikten. Nästa år är det MOG South som är ansvarig för arrangemanget. Det kommer att avhållas i Älmhult, där hela IKEA-hotellet är bokat. Inte nog med det, här får vi verkligen riktiga IKEA-priser och kostnaden för ett par, som anländer på fredagen och lämnar på söndagen, lär enligt vanligtvis välinformerade källor, uppgå till omkring 3.000 kronor. Då ingår buffé på fredagen, trerätters på lördagen, två frukostar och naturligtvis hotellrum för två nätter. Ett oslagbart pris enligt min uppfattning.

Höstmötet, å andra sidan, är en regional träff i respektive distrikt, dit i regel endast medlemmar i det aktuella distriktet kommer. När det gäller MOG South kommer nästa års höstmöte att förläggas till Borstahusem, lite norr om Landskrona. Där har nu bokats ett antal (har glömt antalet) helt nyrenoverade stugor, som rymmer allt från två, upp till sex personer. Ytterligare information om nästa års begivenheter kommer att lämnas, dels i Bulletinen, men förmodligen också per mail från Thomas.

                                                    Ola och Gert erbjöd inte skjuts!

Som vanligt var det kul att träffa likasinnade. Jag är övertygad om att alla som var där, fick information som de tyckte var värdefull att ta till sig. När jag lämnade ECC fotledes, blev jag först tillfrågad av en vänlig själ från träffen, om jag ville ha skjuts hem. Jag tackade den empatiske föraren, men avböjde då jag ansåg mig behöva promenaden hem för mitt välbefinnande. Strax efter brummade det till och Ola och Gert kom farande i Olas välkända Roadster, en av få Morgans på dagens träff.

Och, hemma i garaget väntar Mr Brum på smörjning av framvagnen!

Morganklubbens höstmöte i Olofström.

Tre Morgans blev bara två - 2022-09-09

Vi träffades, som vanligt, vid Q-starmacken i Borgeby. Tillsammans med Ola, Anita, Louise och Gert skulle vi, på lite omvägar, köra våra Morgans till Olofström.

                                            Färdledaren Gert fick köra först i sin Volvo.

Nu blev det istället två Morgans och en Volvo. När paret Lövgren startade sin resa från hemmet i Bjärred hände det som inte ska få hända. Deras +8 stannade nämligen tre gånger under de första kilometrarna . Den gick förvisso att starta igen varje gång, men med ett sådant s k intermitent fel känns det ganska riskfyllt att fortsätta till ett avlägset mål.

                                                Premiär för mig på detta etablissemang.

Vi hade bestämt att vi skulle stanna för lunch någonstans på vägen. Gerts och Louise vägval var helt perfekt och på kurviga, asfalterade vägar parkerade vi, efter en dryg timme, utanför Brösarps Gästgiveri.

                        Vi hade nog ändå haft lite tur, då vi hörde att en del kört i regn hela vägen.

Efter att ha avnjutit en bamselunch lämnade vi mätta och stinna Brösarp för vidare färd åt nordost. Dagarna innan vår avresa hade jag, med jämna mellanrum, kollat väderutsikterna. Varje gång var prognosen att det skulle regna både fredag och lördag. Men Eva, som alltid är positiv, påstod att regnet var framför oss och skulle så förbli hela resan. Så redan från start körde vi öppet, medan Ola och Anita var mer försiktiga och hade suffletten uppfälld. Och, Eva hade rätt, nästan i varje fall. Från Brösarp och fram till fem kilometer före Olofström hade vi nämligen antingen sol eller växlande molnighet. Sedan började det duggregna lite lätt, som inte kräver att man tar och fäller upp suffletten. Men helt plötsligt öppnade sig himlen och regnet vräkte ner och vi hade inget annat val än att köra till sidan och fälla upp våra tak.

                                            Den nya versionen av modellen Plus Four...

                                           ...har följande utrustning och kostar därefter.

Den nye generalagenten för Morgan i Sverige är sedan ett år tillbaka British Auto i Lerum. Självklart ville de vara på plats och träffa alla de femtio medlemmarna och deras respektive på årets höstmöte. De kom fullastade med både en Morganbil och massor med kläder och tillbehör. I mina, och många andras, ögon har nu priserna på nya Morgans verkligen nått smärtgränsen. Inte nog med det, varför det finns automatlåda och även air condition i en sportvagn, förstår jag inte alls. I bruksbilen är dessa bekvämligheter dock nästan ett måste idag, men i en Morgan, NEJ. Men, med dessa priser vänder man sig numera till andra målgrupper än tidigare, folk som kanske uppskattar eller kanske till och med kräver sådana här faciliteter.

                                                Att den är 55 år gammal är svårt att förstå.

En av de äldst bilarna på mötet, var Lars och Ollys Morgan 4/4 från 1967. Som framgår ser den i princip exakt likadan ut som den nye plus four under tältet på bilden ovan. Skillnaden är emellertid att när denna gula bil hämtades av kunden någonstans i England, så kostade den omkring 16000 kronor. Men, så saknas emellertid både automatlåda och air condition.

                        Förare och passagerare från de 48 deltagande bilarna låter sig väl smaka.

Eva och jag hade anmält oss till den här träffen ganska sent och därför blivit tilldelat ett rum med lite enklare standard. Det var inte dåligt på något vis, men när vi såg sängen blev vi lite konfunderade om vi skulle kunna sova bra i den. Vi är vana vid en dubbelsäng som är två meter bred och den i vårt rum var på sin höjd 160 cm. Men, än var det inte dags att gå till sängs för först skulle vi nu kasta oss över en grillbuffé i restaurangen. Buffé är inte alltid någon höjdare, men den som serverades här var väldig fin. Efter middagen så var det dags för kvällen quiz, som de kallade Noll till Hundra. Vår förträfflige distriktsekreterare Thomas Svensson och hans hustru Irene, grillade församlingen med frågor där alla svaren var en siffra och där denna skulle vara mellan noll och hundra. Visste du till exempel att antalet stenar vid Stonhenge i England uppgår till 59? Inte vi heller då vi svarade 15.

                                                                    On the road again.

Nattens sömn blev riktigt angenäm. Trots mina farhågor sov både Eva och jag mycket bättre än förväntat. När vi vaknade utvilade så skulle vi efter den rejäla frukosten, ge oss ut på dagens tiomilarunda i förskingringen. Vi startade i grupper om fem bilar, med två minuters mellanrum, för att undvika köbildningar.

                                                            Jodå, alla fick plats till slut...

                            ...men tveksam om någon Morganägare är sugen på en sådan här.

Under den här rundan var det inplanerat ett antal stopp. Det första var vid ett besök hos Jocar (www.jocar.se) som faktiskt är sveriges tredje största biltillverkare, efter Volvo och Koenigsegg. De gör nämligen Hot Rods, både färdiga bilar och karosser, framförallt i plåt och säljer sina produkter över hela världen. Kvaliteten på karosserna var väldigt hög, med en passform som ingen kunde klaga på.

                                        Villa Solbacken, grosshandlarvillan som åkt båt.

Efter ytterligare några stopp för fika och/eller lunch kom vi fram till det mest spektakulära under dagens utflykt, nämligen "grosshandlarvillan" i Hällevik. Det här huset, som kommunen i Sundsvall skulle riva, upptäckte Jette Hillevig i ett tidningsreportage. Det var ett sådant hus som hon alltid drömt om och fick köpa det för 210.000 kronor. Huset är på 330 kvadratmeter och innehåller femton rum. Jette hade inga planer på att flytta till Sundsvall utan istället flytta huset till sin tomt i Hällevik. Det löste sig genom att frakta huset via en sjötransport och sedan på väg fram till tomten. Detta var 2020 och huset håller fortfarande på att renoveras. Jette, som driver en egen revisionsbyrå, planerar att starta både ett café och sedan ett Bed and Breakfast. Historien om grosshandlarvillan har också medverkat i TV-programmet Husdrömmar.

                                                                Mingel vid sittande bord.

När vi tittat färdigt och pratat med Jette utanför Grosshandlarvillan drog vi vidare efter den väldigt fina och detaljerade roadbooken, som framtagits av vår medlem BG Welander. På vägen tillbaka till Olofström passerade vi Nogersund, Hörvik och Krokås Hamn, alla väldigt pittoreska platser. Vid ankomsten till hotellet passade jag på att ekipera mig lite från det rika utbudet av varor från British Auto, som fanns upplagda i receptionen, innan det var dags för en fika på hotellets uteservering.

                                                    Riktigt fint med frågesport längs vägen.

Efter ha suttit i bilen hela dagen och samtidigt göra plats för kvällens trerättersmiddag, så tog vi en promenad längs med ån utanför hotellet. Utan att ha något minne av att ha besökt Olofström tidigare så hade jag dock en uppfattning att det skulle vara ett trist ställe. Hur det är egentligen, vet jag inte, men omgivningarna i centrum var trevliga, kanske tack vara närheten till ån som slingrar sig genom staden.

                                                                Bra väder igen på söndagen.

Morgondagen betydde hemresa, men innan dess ytterligare ett stopp med anknytning till bilar. De som ville, vilket var nästan alla, skulle få göra ett besök på Brocenter Bil- och fordonsmuseum i Olofström. Men innan vi drog iväg dit, vid niotiden på morgonen, åt vi återigen en rejäl frukost, packade våra väskor i bilen och checkade ut från hotellet.

                                                                        PV 654 från 1934.

                                                            PV och Amazoner i mängd.

Bilmuseet är inte längre öppet för allmänheten, men Morganklubben var trots detta välkommen på ett besök. I museet finner man ett 70-tal fordon varav huvuddelen är Volvobilar. Här finns bl a tre av de första Volvo Jakob från 1927. De byggdes på en ram av ask- och bokträ täckt med plåt. Under en resa i mellanöstern 1934, besökte dåvarande kronprins Gustav VI tillsammans med Prins Bertil och flera ur kungahuset flera länder i mellanöstern i Volvos lyxversion PV 654.

                                                Vet inte vad de gör, men jag vill fika nu.

Vi var nog några av de sista som lämnade museet, men kom till slut i väg. Vi kunde köra öppet hela vägen hem och det enda stoppet vi gjorde var på Ekerödsrasten utanför Hörby, där vi försåg oss med kaffe och diverse bakverk.

Det var kul att träffa alla Morgankompisar igen!

Abbekås, here we come!

Sexton mil i Morgan i strålande sol - 2022-08-10

Anita och Ola var nellade att köra Morgan. Och, i en öppen Morgan var nog det behagligaste stället vi kunde befinna oss i när temperaturen pendlade runt 30C. Naturligtvis var Eva och jag med på noterna.

                                Stora fingrar, smalt utrymme och liten lampa innebär problem.

Innan de kom hit för att vi skulle börja färden från Löddeköpinge, hade Ola gjort en liten "åtgärd före körning" och upptäckt att en av lamporna i positionsljusen var sönder. I mitt ganska omfattande förråd av lampor letade vi fram en som verkade passa. Efter flera försök, både av tjejerna och Ola, lyckades de till slut få in glödlampan i fästet. Jodå, den lyste, men ynkligt svagt. Ola, som är elektriker konstaterade att det var en trewattare och inte den femwattare, som hade behövts för att det skulle lysa ordentligt. Han får väl kontakta någon av sina leverantörer, så fixar dom det säkert.

                                        Så här ska det se ut när vi är ute  våra Morgans.

Efter att ha varit inne och snurrat runt i utkanterna i Lund, kom vi så småningom ut på den typen av vägar som vi föredrar att färdas på. På vägar med mycket trafik bör man, även om man inte är tvungen, men för att visa hänsyn, hålla den hastighet som gäller för den vägen, för att inte orsaka köbildning. Och, visst är det kul att gasa lite, men behagligast är det att cruisa i cirka 70 km i timmen.

                                                Undrar vad det var han ville titta på där?

Eftersom det är resan som är målet och inte själva slutmålet, så tar vi vanligtvis inte den närmaste vägen på våra utflykter. På slingrande smala vägar och ofta också omvägar, så får vi se platser, som vi inte sett tidigare. Vid vår färd söderut hade vi också turen att se flygande storkar, vilket nog berodde på att vi var i närheten av det välkända storkhägnet. När vi passerade genom skogsområden så gjorde vi ibland ett kort stopp då Ola ville titta lite närmare på skogen.

                                        Två fortskaffningsmedel för intresserade att betrakta.

                                                    Äntligen skulle vi få något i magen.

Nu var klockan omkring halv två på eftermiddagen och hungern gjorde sig påmind hos oss alla fyra. Så småningom anlände vi i alla fall till slutdestinationen, Abbekås. Här skulle det, enligt Anita och Ola, finnas ett etablissemang som serverade bra mat. Vi parkerade i hamnen, som nu när semestern var slut för många, inte var så överbefolkad, som vi befarat. Etablissemanget, Anita och Ola, talat om visade sig vara Bongska Huset. Det har säkert en historia, men som jag glömde att ta reda på.

                                                Till och med too much köttbullar för mig.

Restaurangen visade sig ha gott om plats både ute och inne. Med tanke på vädret var det ganska självklart att vi skulle inta vår måltid på uteserveringen. Som allmänt känt föredrar jag enkla rätter, typ husmanskost. Det enda i den vägen, som fanns på menyn, var barnportion med köttbullar. Lite försynt frågade jag därför servitören om det gick att få motsvarande rätt för en vuxen, vilket visade sig gå alldeles utmärkt. För de övriga i sällskapet föll valet på räkmacka (Ola) medan damerna valde var sin mycket god fiskgratäng.

                                                        En del verkade vara ute på sjön...

                               ...medan andra satt och filosoferade i lugnet utanför fiskeboden.

Maten var till belåtenhet, även om min vuxenportion av köttbullar var i största laget. Mor lärde mig vid späd ålder att det inte var fint att lämna mat kvar på tallriken, men det fick jag faktiskt göra den här gången. När vi nu var här för första gången, åtminstone för Eva och mig, så tog vi en liten runda i hamnen och kollade på båtarna och det sömniga folklivet.

                                                    Det var vackert i denna skogen också!

Det blev varmt i solen när vi gick omkring i hamnen och vi bestämde oss att sätta oss i bilarna, där vi kunde svalka oss i fartvinden och vända kosan hemåt. Vid hemfärden försökte vi välja andra vägar än på vägen ner till Abbekås. Även här passerade vi skogsområden, som vi var tvungna att betrakta lite närmare.

                                                            Märkligt ställe för flygplan.

Längs en väg passerade vi en gård, där fältet vid sidan av gården var full av flygplan. Vem som äger dem och varför de fanns mitt ute på en åker förtäljer inte historien, men det finns säkert någon som kan berätta.

                                                                    Tack för denna gången.

Dagens utflykt närmade sig sitt slut och när vi närmade oss Borgeby Slott, i närheten av Löddeköpinge, stannade vi till. Idag var det tomt på bilar och MC runt slottet, men varje tisdag från klockan fyra på eftermiddagen och fram till åttatiden på kvällen, är här en bilträff dit det vallfärdar tusentals bilar och MC från hela Skåne och till och med från Danmark. Vi tyckte det var ett lämpligt ställe att ta avsked av varandra nu när Anita och Ola skulle köra hem till Bjärred och vi vidare till Löddeköpinge.

Fortfarande mätt skippade jag kvällsmaten!