Två Morgans och en MG

Kors och tvärs på Österlen - 2024-05-23/24

För någon vecka sedan fick jag ett mail från Gunnar, en sedan många år god vän och bilkompis i Beddingestrand. Han undrade om vi var intresserade av att tillsamman med honom och Catarina köra runt på Österlen några dagar innan turistsäsongen gjorde det svårare att ta sig fram på vägarna.

                                Vi som kom längst ifrån kom naturligtvis först till mötesplatsen.

En mycket god idé tyckte både Eva och jag, som själv pratat om detta med våra Morganvänner i Bjärred Ola och Anita. Jag frågade Gunnar om det var OK att ta med ytterligare en bil, vilken han bara tyckte var trevligt. Det visade sig att Ola skulle vara gräsänkling de här dagarna, så han fick komma med utan sin Anita. Det bestämdes att vi skulle träffas på Ystad Saltsjöbads parkering klockan 1000 på torsdagen.

                                        Under högsäsongen hade vi fått parkera uppe i byn.

                                         Vi fick vänta en kvart, men sedan kunde vi ta en fika.

Gunnar hade en plan för var vi skulle åka och vad vi skulle titta på. Han hade dessutom fixat ett boende på Kaptenshuset i Kivik där vi skulle övernatta till fredagen. Planen var inte något absolut utan kunde ändras och varieras allt efter önskemål. Första anhalten blev hamnen i Kåseberga. Eftersom det var en vanlig arbetsdag, för alla som inte är pensionärer, var det gott om plats på parkeringen nere i hamnen. Vi anlände dit redan en kvart i elva och konstaterade snabbt att ingenting var öppet förrän klockan elva. Fikasugna var vi allihop och en stund senare satt alla och njöt av en kopp kaffe och nybakad saffransbulle. Nystekt sill fick vänta till en annan gång.

                                                                        Lugnt och tyst.

                              I hamnen låg också några båtar som verkade behöva omvårdnad.

Tillbaka i bilarna körde vi vidare österut. Vi parkerade i hamnen i Skillinge, som om möjligt var ännu mer folktom än den i Kåseberga. Efter allt bilsittande tyckte vi att vi behövde ta en promenad och rör på dödköttet. I småbåtshamnen låg det förvånansvärt få båtar, förmodligen beroende på att de sommarboende i byn ännu inte anlänt.

                                                                Här bodde Anders tidigare.

Vi knallade fram genom den pittoreska byn och letade efter ett café inne bland smågatorna, där vi fikat för något år sedan. Vi gick också upp på höjden i byn där vi såg det hus som tidigare bebodde av Anders Weidow, ytterligare en bilnörd i bekantskapskretsen. Efter en halv timmes promenad ansåg vi att motionspasset var slut. För att ersätta den stora mängd av kalorier som åtgått ville vi så snabbt som möjligt kompensera oss för detta genom att inta en närande lunch på Skillinge Hamnkrog. För att fortsätta nyttighetsambitionen valde alla att äta fisk och/eller skaldjur.

                                        Här på Ottoverken bedriver Anders sin verksamhet.

                                        En ny ömsesidig bekantskap för Anders och Gunnar.

Dagen innan vi påbörjade våra irrfärder på Österlen talade jag med Anders Weidow i telefon. När vi nu skulle köra omkring i området skulle det vara trevligt att träffa Anders, som numera bor i Hammenhög och arbetar i Borrby. Anders skulle. finnas på företaget nu på eftermiddagen, men när vi kom dit verkade det tomt på kontoret. Ola nog på sig att utforska resten av de stora lokalerna och kom till slut ut igen tillsammans med Anders. Han var ute i maskinhallarna och tog emot ännu en lastbil som levererade någon stor och tung maskin till dem.

                                                            Anders berättar lite för Ola.

Det är alltid intressant att hälsa på Anders på Ottoverken. Hans företag bedriver köp och försäljning av alla sorts maskiner som har med metallbearbetning att göra. Och, det handlar inte om några små svarvar eller fräsar för hobbybruk utan enorma pjäser som kan väga uppemot femtio ton eller mer. Vi fick därför en rundvandring i lokalerna där han berättade vad allting kunde användas till och att marknaden fanns, inte bara i Sverige, utan både i Europa och Sydamerika.

                    Morgan 4/4, Mini Clubman Cooper S med 250 hk, Oldsmobile, Jaguar, m fl.

            En fin HD, men jag har glömt vad modellen heter. Den är i alla fall bekväm enligt Anders.

                                                En hyresgästs Railton, ingen dussinvara precis.

Men det mest intressanta med Ottoverken och något som jag begriper mig lite mer på är att Anders brukar ha en hel del både bilar och motorcyklar i lokalerna. Alla är inte hans då han även hyr ut garageplatser till andra fordonsentusiaster. Förra gången jag var här fanns det både Rolls Royse, Bentley, Jaguar E-type, Lotus 7 och en mängd motorcyklar, men att ha för många grejer blir till slut för jobbigt och han har nu reducerat sitt fordonsinnehav en hel del. 

                 Hotell Svea, ett anrikt ställe där Eva och jag firade milleniumskiftet på en stor fest.

Det försvinner ganska lätt några timmar när meningsfränder träffas och pratar bilar. Men till slut fick vi bege oss vidare så att Anders kunde fortsätta att jobba och betala skatt. Innan vi skulle inkvartera oss på Kaptenshuset i Kivik han vi med en tur till Simrishamn där vi passade på att äta glass i hamnen.

                                    Ola och Eva diskuterar menyn, och det blev fisk än en gång.

                                                        Färgrik miljö på hemvägen.

Nu for vi tillbaka till Kivik och checkade in på Kaptenshuset. Här erbjuds endast B&B, så kvällens middag fick vi inmundiga på Restaurang Buhre, som låg någon kilometers gångväg från vårt nattläger. Naturligtvis regnade det lite på ditvägen, men som tur var hade det slutat när vi gick samma väg till baka. Fast nu hade vi uppförsbacke.

                                                            Gunnar verkar tagen av vyn.

                                                                   Eva uppe på toppen...

                                                            ...där utsikten var fantastisk.

På morgonen dagen efter tog vi för oss av den rikliga frukostbuffén som fanns på Kaptenshuset. På dagens agenda fanns det tre stopp varav det första var ett besök på Kiviks Musteri. Någon större tillströmning av folk var det inte så här tidigt på förmiddagen, så vårt shoppande klarades av ganska snabbt. Nästa anhalt var Stenshuvud. Här, vid parkeringen fanns ett Naturum, men också stigen som gick upp till toppen av Stenshuvud. Catarina, som nyligen bytt höft valde att stanna kvar, tillsammans med Gunnar medan Eva, Ola och jag bestämde oss för att gå upp. Det var 800 meter till toppen och uppför hela vägen. 

                                                        Det här lär vara ett välkänt ställe.

Efter den riktigt påfrestande vildmarkspromenaden, tyckte vi att vi kunna unna oss något onyttigt. Bara 300 meter på tillbakavägen från parkeringen låg nämligen Café annorlunda. Här fanns det möjlighet att ta för sig av en kakbuffé för 90 kronor, men den bestod av smulkakor typ finska pinnar och drömmar och inte av bakelser, som har varit en helt annan femma. Vi valde istället att nöja oss med kaffe och rabarberpaj med vaniljsås, som ligger i närheten av en bakelse. Ja, här spenderade vi en stund under skuggan av ett träd tills någon upptäckte att det fanns en hel del mygg runt om oss, något som alla ogillade.

                                           Autoseum är en stor turistattraktion i Simrishamn.

Vi embarkerade åter våra fordon och körde än en gång till Simrishamn. Här finns nämligen sveriges förnämsta bil- och motormuseum, något vi alla, ja faktiskt tjejerna också, sett fram emot att få besöka.

                                          Morris 8, en sådan var mina föräldrars första bil.

                                        En hel rad RR bl a en som ägts av Zsa Zsa Gabor.

                                                                            Koenigsegg?

Här hade vi nog kunnat stanna hur länge som helst, för var man än vände sig så fanns det något ytterligare att titta på. Vi hittade också en Koenigsegg, som jag blev lite fundersam över. Dels verkade det vara en tidig modell och dels tyckte jag det var konstigt att en så pass ovanlig och inte minst dyr bil fanns på muséet. Jag kontaktade därför Peter Arvell som bekräftade att det förmodligen bara vara skalet till en modell som kanske inte blev tillverkad över huvud taget.

                                                                        Märklintåg.

                                                                    Volvo modellbilar.

Det fanns också mycket annat än bilar att beskåda, som modelljärnväg, leksaker, motorcyklar, cykelbilar och sådant som man också hitta på Johannamuseet i Skurup.

                                                                Tack för denna gången!

Till slut gav vi upp och återvände till parkeringsplatsen och våra bilar. Det var nu långt fram på eftermiddagen så det var dags för oss alla att åka hem. Vi tackade Catarina och Gunnar för deras initiativ till den här tvådagarsutflykten och ser fram mot att kanske göra något liknande en annan gång.

Fina dagar med himlen som tak!

.

Spontanutflykt med våra Morgans.

Först till kvarn - 2024-05-11

Nu verkade våren ha kommit på allvar. Eftersom det, trots perfekt väder, inte fanns något golfspel på agendan denna dag så ägnade Eva och jag, mest Eva, lite tid med att försöka få trädgården i någorlunda skick inför utesäsongen.

                                                                "ja, jag är redo att dra!"

Strax efter lunch hade vi, i stort sett, hunnit med det vi föresatt oss att klara av och Eva tyckte nu vi skulle ta en tur med Morganen. Ett snabbt samtal till Ola i Bjärred, som också slet i sin trädgård på order av Anita, med en fråga om de ville hänga på. Det var inga tveksamheter hos någon av dem, så en dryg halvtimme senare dök de upp utanför vårt garage.

                                                    En mörk bil passar bättre bland rapsfält.

Normalt sett brukar vi inte ha några bestämda mål vid våra utflykter utan vi hittar vägar som är lämpade för våra bilar, det vill säga smala, kurviga och asfalterade. Och, på sådana kan man ju köra hur långt som helst. Nu var det inte meningen att det skulle bli någon längre tur, då någon hade en tid att passa senare på eftermiddagen. Men ett fikastopp hade vi liksom tänkt skulle ingå i programmet.

                                                Jag fick nästan med hela möllan på fotot.

Eftersom vi just då befann oss i närheten av Marieholm slog det oss att det i närheten fanns ett ställe som vi tidigare besökt. I närheten av en by som heter Reslöv finns nämligen ett fikaställe som är beläget i en kvarn. Detta är inte en gammal mölla som legat här under lång tid. Den är tvärtom nybyggd, sedan ett antal år tillbaka av ägaren själv, som uppfört den från grunden. Vingarna ligger färdiga vid sidan om kvarnen och ska snart monteras med hjälp av en kranbil. Strax intill kvarnen finns också en stor gård där det finns ett hembygdsmuseum, som drivs av samma person som byggt möllan.

                                    Damerna är redo att äta och Ola letar efter sina solglasögon.

Utbudet i caféet är väl inte översvallande, men kaffe, varm korv, våfflor och mjukglass är emellertid alldeles tillräckligt i våra ögon. Vid kaffet berättade jag att en annan av våra bilkompisar föreslagit Eva och mig en tur på Österlen, med övernattning i Kivik och att Ola och Anita också var välkomna att föla med. Den här lilla minisemester kommer att ske inom någon vecka innan alla turister invaderar hela trakten. När vi ändå är i området är det troligt att det också blir ett besök på bilmuseet i Simrishamn. Det har hänt mycket där de senaste åren.

                                                              En ny väg för Eva och mig.

När vi hade pratat färdigt och kaffet var uppsprucket var det dags att lämna den fina kvarnen och återvända till respektive hem. På hemvägen var det Anita och Olas tur att välja väg och mot alla odds så fungerade det faktiskt riktigt bra.

Nu ser vi fram mot Österlen.

En sen Morganpremiär i år.

 En kylig tiomilarunda under bar himmel - 2024-04-21

Termometern visade plus tre grader! Men, solen och den blå himlen fick Eva att föreslå en runda i Moggen.  Inte nog med att den besiktigades bara några dagar tidigare, en dag när det naturligtvis regnade, den hade också genomgått en s k A-service hos Steve och grabbarna på English Car Care. Det fanns med andra ord inga ursäkter för att inte acceptera Evas förslag. Och, jag var inte nödbedd!

                                                                    Redo för nya äventyr.

Vintern har varit ovanligt seg och kall. Garaget har känts väldigt ogästvänlig och att värma upp ett sjuttio kvadratmeter stort garage med tanke på vinterns elpriser lät sig inte göras. När temperaturen ibland gick upp till tio, elva grader, så var jag dock igång och gav Mr Brum den sedvanliga behandlingen, som jag skämmer bort bilen med varje höst eller vår.

                                                                    Full kräm på värmen.

Både Eva och jag har var sin flying jacket. Eva använder sin ganska frekvent, men jag tycker egentligen att den är väldigt klumpig och obekväm och brukar istället använda en tunnare variant. Men idag gjorde jag som Eva, för nu kunde jag vika upp den stora kragen bakom nacken, vilket verkligen var befogat idag. Till skillnad från vår tidigare Morgan, en +4 från 1959, är vår Roadster utrustad med den lyxiga detaljen värmepaket. Det är effektivt och värmer bra på benen när vi är ute i kyligt väder.

Sådana här vägar är roliga att hitta.

De flesta gånger vi belastar vägnätet med vår Morgan så har vi ingen aning om vart vi är på väg. Snacka om nöjeskörning! Det är rätt kul, när man kört några mil hemifrån, att bara svänga in på första bästa väg som dyker upp och se var man hamnar. Det enda krav på dessa avvikelser är att vägen är asfalterad. Det lär inte finnas någon Morganägare av kvinna född, som gillar att framföra sin bil på grusväg.

                                            Eva kom på att vi behövde visp grädde till våfflorna.

Vår första tur för säsongen brukar nästan alltid gå till Flinckmans cafe i Sireköpinge. Men just en oväntad sväng in på en okänd väg ledde oss idag i en ny riktning. Vart den ledde vet jag inte, för strax hittade vi ytterligare en ny okänd väg som verkade spännande, som vi vek in på. Vi började bli kaffesugna och i en lite by såg vi en skylt där det stod bageri med en pil till vänster. Vi körde naturligtvis åt det hållet, men inte fan hittade vi något bageri. Jag kände mig kränkt för att jag blev offer för falsk marknadsföring. Vi hade nog missat flera fik på våra irrfärder, för de fanns säkert där ute någonstans. Men till slut tröttnade vi och bestämde oss för att baka våfflor när vi kom hem, så vi sparade kanske några hundra kronor som vi annars kunde spenderat på ett cafe om det bara hade visat sig.

Tio trevliga mil utan fika!

Lejde bort ett trist jobb.

 Rengöring av uteplatsen - 2024-04-12

Några gånger har jag gjort det själv, tagit fram högtryckstvätten, klätt mig i "dykardräkt" och satt igång. Uppfräschning av vår marktegel på trädgårdssidan är definitivt ingen lek utan ett skitigt och tålamodsprövande arbete, som kräver sin man. Och den mannen, alltså jag, vägrar numera att påta mig den uppgiften.

                                                            Skulle ra en evighet att fixa till.

                                                                    Total yta är ca 70 kvm.

Jag har sedan en tid tillbaka uppmärksammat massor av inlägg från olika företag på Facebook, som erbjuder sina tjänster när det gäller spolning och behandling av trädäck och stenplattor. Ett av företagen heter Nanostone. För att kolla lite om företaget gick jag in på deras hemsida, där det också finns en del referenser från tidigare kunder, som till övervägande delen verkar vara nöjda. 

                                                                    Några dagar senare...

Sagt och gjort, jag skickade in en intresseanmälan med uppgift om storlek på ytan som skulle åtgärdas. En kort tid senare fick jag ett telefonsamtal från en trevlig kille, Elias på Nanostone, som berättade att de hade använt Google Earth för att få en uppfattning om tomten. Offerten omfattade Tvätt, skumbehandling, impregnering och sandning till ett pris jag accepterade. Och, i fredags ringde det på dörren och där stod Melker.

                                                                    Massor av vatten.

Det var nämligen han som skulle göra jobbet. Han kopplade in sin långa slang på vår vattenutkastare, startade någon form av kompressor bilen och satte igång. Han hade inte arbetat mer än några veckor på Nanostone, så jag undrade hur han skulle lyckas utan att skita ner både sig själv, huset och resten av trädgården. Precis som när jag gav mig på det här själv, så bildades det i princip små sjöar på flera ställen på plattorna. Vattnet har ju ingenstans att a vägen och fullt av mossa och grus är det också. Men vad Melker hade, som inte jag hade tillgång till när jag gjorde jobbet själv, var en form av sug som med hjälp av en grov slang skickade ut allt vattnet på gräsmattan. Han fick visserligen hålla på ganska länge med att växelvis spola och suga innan allt vatten och smuts var borta.

                                Skumbehandling, där skummet försvann efter någon timme.

När han och även jag var nöjda med resultatet, så var det dags och spola ut ett skum över plattorna. Vilken verkan skummet har, vet jag inte riktigt, men det är säkert bra -:)

                                                            Rent, snyggt och prydligt.

Efteråt såg vår marktegel ut nästan som den dag, för många år sedan, den först satte ut. Jag hade alltså inte behövt att bekymra mig för hur Melker skulle klara av jobbet, för det gjorde han med äran och lämnade inget skräp efter sig.

Så idag, 0700 ringde det på dörren igen. Jag sov sött och fick kasta på mig min morgonrock. Denna gången var det en tjej, som jag glömt namnet på, som skulle göra steg två i processen,impregneringen. Det gick tydligen snabbt för när jag tittade ut en kvart senare så var både hon och bilen borta. Nu återstår bara det sist steget, sandningen, sedan kan vi ta fram trädgårdsmöblerna på en fint uteplats.

Det gäller att se om sitt hus!

Två "grabbar" på stadsbesök

 Denna gången valde vi Helsingborg - 2024.02.29

Vi brukar göra det några gånger varje höst/vinter, Peter och jag, åka någonstans och göra någonting. Peter är en golfkompis som bor bara några kvarter bort från mig här i Löddeköpinge. Flera gånger har vi gjort våra stadsbesök i Lund, där vi inlett med lunch på Saluhallen, följt av vrålfika på caféet på torget och avslutat med bio, antingen på stora biografen eller på Kino.

                                                        Peters sprillans nya Hyundai elbil.

Idag var vi emellertid överens om att besöka Helsingborg, där man på biografen Röda Kvarn på Karlsgatan, visade filmen The Old Oak, en film Peter läst om någonstans och som han gärna ville se. Han insisterade också på att vi skulle åka i hans nya bil, så han kunde visa alla finesser med en elbil.

                                Kullagatan leder så småningom fram till dagens val av restaurang.

                            I dag hade jag rekommenderat Peter att vi skulle inta vår lunch här.

Färden till Helsingborg förflöt tyst och problemfritt, något som är sällsynt på E6:an, där det ofta är köer av olika skäl. När jag ska göra något i centrum av staden brukat jag alltid parkera i det underjordiska garaget vid Dunkers Kulturhus, ett säkert kort när det gäller att få plats. Nu skulle vi promenera. När vi sneddat över Drottninggatan var vi strax på Kullagatan. Peter gillar inte att gå fort så jag fick ta det lite lugnt. I slutet av Kullagatan, ett antal meter innan man kommer fram till Stortorget, finner man en innergård till vänster där en skylt upplyser de sökande om att även från detta hållet kan man träda in på Restaurang Mustasch. En anledning till att jag gillar den här restaurangen är att de alltid erbjuder kalvlever anglaise som á la carte. Nu blev det inte någon lever idag utan istället ärtsoppa med fläsklägg och fläskkorv samt med pannkakor som avslutning. Inte dumt det heller!

                                Lite annorlunda restaurangmiljö, där man serverar dagens rätt.

                            Vid utgången mot Storgatan finns denna skylt med tänkvärda ord.

Restaurangen är belägen i en korsvirkesbyggnad från 1700-talet och är, eller har varit, också en ordenslokal. Det går även att komma in i lokalerna från Storgatan, paralellgatan ovanför Kullagatan.

                                  Terasstrapporna, en av de mest kända platserna i Helsingborg.

Lite dästa och småtrötta efter vår måltid gjorde vi rätt för oss innan vi lämnade näringsställe lugnt och värdigt. Någon vrålfika var det tyvärr inte tal om den här dagen, trots att Fahlmans berömda och välsorterade konditori finns strax intill. Nej, nu skulle vi promenera igen och ute på Stortorget stannade vi upp, inte för att vila, ute för att titta upp mot terasstrapporna och Kärnan.

         Här upp till vänster i Ålgränden, låg "Likkistan" en gymnastiksal som vi använde på Gossis.

För att komma fram till vårt mål, biografen Röda Kvarn, gick vi längs Storgatan tills vi kom fram till korsningen ner på Karlsgatan. Vad jag förvånades över var att det finns så många gymnasieskolor mitt nere i centrala Helsingborg, förmodligen privatskolor allihop. På min tid fanns det Högra Allmänna Läroverket för Gossar, allmänt kallat Gossis eller, av någon underlig anledning Mettan, Högre Allmänna Läroverket för Flickkor, eller Flickis, Tekniska Läroverket, Handelsgymnasiet och Praktiska Realskolan. Alla namn är ett minne blott, men skolorna finns kvar, men flera med annan inriktning.

                                                            Fasadrenovering tydligen.

När vi så kom fram till Röda Kvarn, fick vi faktiskt vänta en stund innan vi blev insläppta. Den här biografen är nu endast en, utöver Filmstaden, som finns kvar i Helsingborg. När jag växte upp i stan så fanns det förutom Röda Kvarn även Saga, Odeon, Palladium, Scala, Capitol, Roxy och Spegeln.. Det var tider det! Roxy ute på söder var känd för att man kunde komma in på barnförbjudna filmer lite innan men fyllt de lagstadgade femton åren.

                                                 Lite godis får vi ha, precis som förr i tiden.

Filmmens titel, The Old Oak, är en gammal sliten pub i ett gruvsamhälle i nordvästra England. Gruvan är sedan länge nerlagd och arbetslösheten och tristessen är stor. När det en dag kommer att antal bussar med flyktingar från Syrien, som ska bo i samhället, så uppstår naturligtvis problem, liknande de vi har/hade i vårt land 2015 och framåt. Men allt ordnar sig med tiden och filmen, som jag tyckte var väldigt rörande (beror det på åldern?), slutar trots allt lyckligt.

                                                            Känt och älskat av många.

                                                                Ett populärt retrofik.

Vi lämnar Röda Kvarn tillsammans med de omkring tio övriga besökarna och ska än en gång promenera, nu lite längre då vi ska ända tillbaka till Sundstorget. Trots att Peter bodde hos en äldre dam i stan när han studerade i Helsingborg, är han inte lika hemtam i Helsingborg som jag är. På tillbakavägen valde jag att gå på Bruksgatan bort mot Mariatorget, som nu för tiden är omgärdad av restauranger, och sedan återigen vidare på Kullagatan. På Bruksgatan passerade vi Ebbas Fik, ett kultställe i stan.

Nu var stadsbesöket snart slut och på väg till Sundstorget, passerade vi än en gång Fahlmans. Peter är, inte bara nästan, han ÄR en ännu större gottegris än vad jag är, så det var inte långt ifrån att han ansåg ett besök där var befogat. Det blev dock inte mer än en snabb titt på sortimentet innan han tänkte på ett ev kaloriintag innan han sansade sig så att vi kunde gå vidare och åka hem.

Men, en fin dag hade vi!