En kylig tiomilarunda under bar himmel - 2024-04-21
Termometern visade plus tre grader! Men, solen och den blå himlen fick Eva att föreslå en runda i Moggen. Inte nog med att den besiktigades bara några dagar tidigare, en dag när det naturligtvis regnade, den hade också genomgått en s k A-service hos Steve och grabbarna på English Car Care. Det fanns med andra ord inga ursäkter för att inte acceptera Evas förslag. Och, jag var inte nödbedd!
Redo för nya äventyr.
Vintern har varit ovanligt seg och kall. Garaget har känts väldigt ogästvänlig och att värma upp ett sjuttio kvadratmeter stort garage med tanke på vinterns elpriser lät sig inte göras. När temperaturen ibland gick upp till tio, elva grader, så var jag dock igång och gav Mr Brum den sedvanliga behandlingen, som jag skämmer bort bilen med varje höst eller vår.
Full kräm på värmen.
Både Eva och jag har var sin flying jacket. Eva använder sin ganska frekvent, men jag tycker egentligen att den är väldigt klumpig och obekväm och brukar istället använda en tunnare variant. Men idag gjorde jag som Eva, för nu kunde jag vika upp den stora kragen bakom nacken, vilket verkligen var befogat idag. Till skillnad från vår tidigare Morgan, en +4 från 1959, är vår Roadster utrustad med den lyxiga detaljen värmepaket. Det är effektivt och värmer bra på benen när vi är ute i kyligt väder.
De flesta gånger vi belastar vägnätet med vår Morgan så har vi ingen aning om vart vi är på väg. Snacka om nöjeskörning! Det är rätt kul, när man kört några mil hemifrån, att bara svänga in på första bästa väg som dyker upp och se var man hamnar. Det enda krav på dessa avvikelser är att vägen är asfalterad. Det lär inte finnas någon Morganägare av kvinna född, som gillar att framföra sin bil på grusväg.
Eva kom på att vi behövde visp grädde till våfflorna.
Vår första tur för säsongen brukar nästan alltid gå till Flinckmans cafe i Sireköpinge. Men just en oväntad sväng in på en okänd väg ledde oss idag i en ny riktning. Vart den ledde vet jag inte, för strax hittade vi ytterligare en ny okänd väg som verkade spännande, som vi vek in på. Vi började bli kaffesugna och i en lite by såg vi en skylt där det stod bageri med en pil till vänster. Vi körde naturligtvis åt det hållet, men inte fan hittade vi något bageri. Jag kände mig kränkt för att jag blev offer för falsk marknadsföring. Vi hade nog missat flera fik på våra irrfärder, för de fanns säkert där ute någonstans. Men till slut tröttnade vi och bestämde oss för att baka våfflor när vi kom hem, så vi sparade kanske några hundra kronor som vi annars kunde spenderat på ett cafe om det bara hade visat sig.
Tio trevliga mil utan fika!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar