Fredagsgolf med grabbarna

Söderåsens GK den 28:e augusti

Ganska många år i rad har vi nu, ett gäng på sju grabbar, spelat fredagsgolf. Deltagarnas handicap varierar från 6 upp till 20, där antalet som har omkring 20 är dominerande. Fredagsgolfen spelas varje fredag året om, såvida inte snön lägger hinder i vägen. För enkelhetens skull spelar vi poängbogey och poängen för varje rond läggs till respektive spelares totalsumma. Endast de 12 bästa ronderna per år räknas så när jag spelat 13 ronder kan jag stryka en tidigare sämre runda.Det gäller alltså att vara med så ofta som möjligt för att få så högt slutresultat som möjligt.

Eftersom alla inte är medlemmar i samma klubb spelar vi på olika banor. I fredags var det alltså dags för spel på Söderåsens GK, en klubb jag var medlem i under många år innan jag gick över tll Vasatorp. Någon övergångssumma blev det tyvärr inte tal om.

Vi var sex grabbar som ställde upp i fredags. Vädret var perfekt, med sol, svag vind och drygt 20 grader. Och, banan var i kanonskick med nästan lika snabba greener som banan bjöd på för ett tiotal år sedan.

Lars, som driver Nobrandgolf på Ättekulla i Helsingborg (http://www.nobrandgolf.com/) kom till spel med sin senaste produkt, en golfmoppe, eller vad man nu ska kalla fordonet. Hos Lars hittar du också all övrig tänkbar utrustning samt inte minst ett ställe där du kan analysera din swing med hjälp av filmduk där du kan se hur du slår dina slag. Med 6 i hcp behöver han all hjälp han kan få för att kunna spela jämnt med oss höghandicappare. Och, det såg onekligen också väldigt bekvämt ut när han enkelt tog sig upp för backarna på banan när vi andra slet med våra vagnar. Sven, som har lite problem med ett ben, hyrde sedvanligt en golfbil av klubben. Vissa av grabbarna är lite klena och för egen del har jag tvingats använda golfvagn sedan en axel börjat krångla.

Ålderskrämpor? Jag hoppas det bara är tillfälligt.

Det började inte bra för mig. Det var utslagen som krånglade som vanligt. På andra hålet, banans svåraste, toppade jag min drive till två meter framför röd tee. Pinsamt! Dagens höjdpunkt var emellertid att jag gjorde par på 8:an. Det är ett par femhål uppför, som jag tidigare har betraktat som mitt hathål. Men denna gången slog jag en lång, rak drive upp på krönet och därefter en perfekt fairwaywood för att slutligen spela in en väldigt bra järnåtta. Greenen på detta hål är en av de svåraste på banan, så trots att jag hade en putt för birdie var jag tacksam för att par.

Mitt eget spel blev något bättre efterhand och min poäng hamnade slutligen på 30 samt 95 slag brutto, trots någon dropp, några duffar och toppar. Det är slag som dessvärre ständigt finns med i min repertoar. Trots att jag inte hade spelat speciellt bra så visade det sig att de övriga hade spelat sämre. Det var faktiskt en av grabbarna, jag vill inte nämna namnet, som endast fick ihop 19 poäng. Pinsamt det också faktiskt även om det, vid sällsynta tillfällen, hänt även oss andra.

Vi har en regel som säger att den som blev sist är ansvarig för att boka starttider till nästkommande fredag. Men då har han också förmånen att få välja sin favoritbana.

Efter ronden är det alltid lite eftersnack, där alla beklagar sig över sin otroliga otur. Så även idag. I samband med dessa eftersnack är det flera som passar på att fylla på energiförrådet med diverse drycker och matintag. Hasse och Sven beställde in jätteportioner av Pytt i Panna medan vi övriga var lite mer återhållsamma och nöjde oss med kaffe och kaka.