Äntligen en liten sänkning
Efter att, under en längre tid, spelat ostabil golf, där jag höjt mig från 14,4 till 16,4, kom äntligen ett litet positivt tecken i torsdags (5/8). På Öresunds GK, där jag är vardagsmedlem, skrapade jag ihop 38 poäng. S
ex par och ingen otur! Spelet var för en gångs skull stabilt och framförallt inspelen med mina wedgar var dagens höjdpunkt. Jag lyckades till och med göra par på på det nionde hålet, ett par tre på 143 meter. Hålet är egentligen inte svårt, men med en stor damm mellan tee och green innebär det att jag alltid blir nervös inför utslaget och då slår jag i regel väldigt dåliga slag. Jag vet inte hur många bollar jag toppat eller duffat ner i den förbannade dammen. Idag gick det dock bra när jag satte upp en järnsexa till tre meter från hål, men naturligtvis missade birdieputten. Drivarna har jag en benägenhet att trycka ut till vänster i ruff eller i värsta fall i vatten. Även en del sockets har funnits med i min slagrepertoar. Ordet socket får man förvisso, enligt Zacke, inte nämna vid namn, men jag tar risken i alla fall. Golfen är, som de flesta känner till, en färskvara. Varje gång man startar en runda finns förväntningarna i bakhuvudet. För egen del har jag funnit att när jag går ut på golfbanan och egentligen inte är riktigt sugen, så brukar det gå bäst. Det är förmodligen ett bra bevis på hur mycket det mentala betyder för resultatet. Nu blev jag i alla fall sänkt till 15,8 och kan höja mig sex gånger igen innan jag nått de maximalt två slagen man får höja sig under en säsong. Skönt med en liten buffert!
ex par och ingen otur! Spelet var för en gångs skull stabilt och framförallt inspelen med mina wedgar var dagens höjdpunkt. Jag lyckades till och med göra par på på det nionde hålet, ett par tre på 143 meter. Hålet är egentligen inte svårt, men med en stor damm mellan tee och green innebär det att jag alltid blir nervös inför utslaget och då slår jag i regel väldigt dåliga slag. Jag vet inte hur många bollar jag toppat eller duffat ner i den förbannade dammen. Idag gick det dock bra när jag satte upp en järnsexa till tre meter från hål, men naturligtvis missade birdieputten. Drivarna har jag en benägenhet att trycka ut till vänster i ruff eller i värsta fall i vatten. Även en del sockets har funnits med i min slagrepertoar. Ordet socket får man förvisso, enligt Zacke, inte nämna vid namn, men jag tar risken i alla fall. Golfen är, som de flesta känner till, en färskvara. Varje gång man startar en runda finns förväntningarna i bakhuvudet. För egen del har jag funnit att när jag går ut på golfbanan och egentligen inte är riktigt sugen, så brukar det gå bäst. Det är förmodligen ett bra bevis på hur mycket det mentala betyder för resultatet. Nu blev jag i alla fall sänkt till 15,8 och kan höja mig sex gånger igen innan jag nått de maximalt två slagen man får höja sig under en säsong. Skönt med en liten buffert!Väckte liv i min Puch
Trots en fin somm
ar har mina leksaker i garaget i stort sett fått stå orörda. Det är egentligen synd och skam. Men då jag är begåvad med en hustru, som är lika intresserad av golf, som jag själv, så har huvuddelen av tiden tillbringats på någon golfbana. Häromdagen fick jag dock tillfälle att ta ut min gamle moppe i trädgården. Den gav jag mig själv i present när jag fyllde 60. Köpte den på blocket av någon i mellansverige, som påpekade att den var något "viktkompenserad". Den går med andra ord lite fortare än det ursprungligen var tänkt. I medvind, lätt framåtlutad och med vurpollonet käckt på svaj, kan jag pressa upp den i 60 knutar. Har dock upptäckt att en marschfart på 45-50 känns precis lagom. Efter att ha flödat några gånger och aktiverat choken, så visade det sig att den startade på fjärde kicken. Snabbt iklädde jag mig mitt svarta vurpollon och drog iväg. Med endast T-shirt och shorts i den 28-gradiga värmen var det lika skönt som att sitta i bruksbilen med AC:n på. Det lär nog bli några rundor till innan augustis slut. Jag har oxo haft planer på att skaffa mig en äldre Vespa, kanske en Popolino, som en del av de välbärgade skolkamraterna hade när jag gick på gymnasiet i Helsingborg. Men, med för mycket prylar är det lätt att man blir en "fånge" med tanke på att allt behöver underhållas och framförallt användas. Det är inte bra att de ska stå mer eller mindre oanvända i garaget år efter år. Har därför ibland funderingar på att sälja båda bilarna till förmån för en nyare Morgan +4 eller +8. Men det är en lång process innan jag dels hittar köpare till de jag har och dels innan jag hittar en ny bil, som är i bra skick och värd pengarna. Vi får se hur det går.
ar har mina leksaker i garaget i stort sett fått stå orörda. Det är egentligen synd och skam. Men då jag är begåvad med en hustru, som är lika intresserad av golf, som jag själv, så har huvuddelen av tiden tillbringats på någon golfbana. Häromdagen fick jag dock tillfälle att ta ut min gamle moppe i trädgården. Den gav jag mig själv i present när jag fyllde 60. Köpte den på blocket av någon i mellansverige, som påpekade att den var något "viktkompenserad". Den går med andra ord lite fortare än det ursprungligen var tänkt. I medvind, lätt framåtlutad och med vurpollonet käckt på svaj, kan jag pressa upp den i 60 knutar. Har dock upptäckt att en marschfart på 45-50 känns precis lagom. Efter att ha flödat några gånger och aktiverat choken, så visade det sig att den startade på fjärde kicken. Snabbt iklädde jag mig mitt svarta vurpollon och drog iväg. Med endast T-shirt och shorts i den 28-gradiga värmen var det lika skönt som att sitta i bruksbilen med AC:n på. Det lär nog bli några rundor till innan augustis slut. Jag har oxo haft planer på att skaffa mig en äldre Vespa, kanske en Popolino, som en del av de välbärgade skolkamraterna hade när jag gick på gymnasiet i Helsingborg. Men, med för mycket prylar är det lätt att man blir en "fånge" med tanke på att allt behöver underhållas och framförallt användas. Det är inte bra att de ska stå mer eller mindre oanvända i garaget år efter år. Har därför ibland funderingar på att sälja båda bilarna till förmån för en nyare Morgan +4 eller +8. Men det är en lång process innan jag dels hittar köpare till de jag har och dels innan jag hittar en ny bil, som är i bra skick och värd pengarna. Vi får se hur det går.Uppstart Morgan efter vintervila
I mitt garage finns två äldre fordon med engelskt ursprung. Den ene är en Triumph TR:2 från 1954 och den andre en Morgan +4 från 1959. Den senare är köpt i England och har därför ratten on the right side, d v
s högerstyrd. Den är oxo försedd med Moss växellåda, som även satt i en del äldre Jaguar. Båda bilarnas batterier har jag hållit vid liv med var sin underhållsladdare hela vintern. "Trajjan" startade upp direkt på andra försöket, men med "Moggen" gick det lite trögare. Vid varje startförsök orkade startmotorn dra runt vevaxeln ett varv sedan var det slut. Motorn, som är en 4:a på 2,2 liter är förvisso lite tung, men jag blev lite besviken att det var så segt. Men, efter ett antal försök och lite vänliga ord så small den igång. Det är ett härligt ljud i båda bilarna, som har identiska motorer. Ett dovt muller, precis som det ska vara i en sportbil. Det ska höras när man kommer!
s högerstyrd. Den är oxo försedd med Moss växellåda, som även satt i en del äldre Jaguar. Båda bilarnas batterier har jag hållit vid liv med var sin underhållsladdare hela vintern. "Trajjan" startade upp direkt på andra försöket, men med "Moggen" gick det lite trögare. Vid varje startförsök orkade startmotorn dra runt vevaxeln ett varv sedan var det slut. Motorn, som är en 4:a på 2,2 liter är förvisso lite tung, men jag blev lite besviken att det var så segt. Men, efter ett antal försök och lite vänliga ord så small den igång. Det är ett härligt ljud i båda bilarna, som har identiska motorer. Ett dovt muller, precis som det ska vara i en sportbil. Det ska höras när man kommer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar