Min son och hans son

Elias kom och hälsade på

Innan vi fick barnbarn själv så tyckte jag ofta att våra vänner som fått barnbarn, gjorde lite för stor affär av det. Det var ständigt prat om dessa barnbarn, om att de hade lärt sig säga ditten och datten, att de kunde stå själv och att de var så duktiga så. Det gick till och med så långt att de inte hade tid att spela golf för att de skulle passa sina barnbarn. Jag tyckte att någon måtta fick det väl vara. Att till och med ge avkall på golfen var lite magstarkt.

Även om jag inte förfallit lika mycket, så finns det emellertid en växande tendens, även hos mig, att barnbarnen är något väldigt speciellt, även om min hustru är aningen värre än mig i detta sammanhang. Det har faktiskt hänt att hon, i undantagsfall, prioriterat passningen av barnbarnen framför golfen. Inte ofta, men dock!

När mina egna barn var små, var jag sällan hemma under veckorna. Jag arbetade som konsult och var verksam på företag över hela Sverige. Jag åkte i regel iväg på måndag morgon och kom hem sent med flyget på fredag kväll. Trött och sliten som jag var, så förstår jag att barnen inte fick den tid de borde fått. Det gick till och med så långt att mina barn, nästan skröt för sina kamrater och sade: "Min pappa är hemma!". Det kändes många gånger tungt att gå och lägga sig på hotellet på kvällarna. Arbetet låg på en nivå som nästan låg aningen över min kompetens samtidigt som jag saknade min familj. Tillika var jag ganska ung. Jag har också fått höra, nu i efterhand, av mina vuxna barn, att pappa inte var tillstädes särskilt ofta. Svårt att göra något åt idag, men det är kanske därför mina barnbarn kan innebära att jag kan försöka gottgöra något av det jag missat med mina egna barn.

Så idag tar jag därför alla chanser att skämma bort mina barnbarn både med leksaker, godis och ömhet. Den rättigheten har man som mor- och farförälder, tycker jag.