Rya GK, CQWWSSB och rotmos på PGA i Bara

Vann över grabbarna på Rya GK - 2010-10-28
Det var ett grått, disigt och lite blåsigt Rya, som välkomnade oss i torsdags. Regnet hängde i luften, men temperaturen var väl ganska OK och låg omkring 10C.



Det var en riktigt kulen höstdag på Rya

Vi blev fyra +en, som slutligen ställde upp för spel, Lars, som bokat tiden, Jörgen, Eiert och jag. Den femte var Lars hustru Agneta, som valde att gå ensam, eller köra golfmoppe, i den första bollen. Min seger grundlades redan under de första fyra hålen då jag presterade par, par, bogey och par. Sedan blev allt som vanligt. Men med detta chockerande ryck, även för mig själv, var det ingen som kunde komma ifatt mig.




När han såg att vi var avundsjuka på hans kaffe så bjöd han oss andra

Efter nio hål brukar vi normalt ta en kort fika. Nian på Rya ligger mitt ute på banan och kiosken var naturligtvis stängd vid den här årstiden. Ingen hade termos och kaffe med sig förutom Eiert, som bjöd runt så länge det fanns något kvar. Det var ganska vått på ett antal hål och för att göra saken värre så började det regna på det 13:e. Alla slog upp sina paraplyer utom Agneta, som körde sig och sin golfmoppe tillbaka till klubbhuset.


Korthålet, rakt ut mot Öresund, är lite spektakulärt

Det 16:e hålet på Rya är ett korthål på 150 meter. Utslagsplatsen är högt belägen och greenen, som vaktas av tre bunkrar kan nås med allt från en järnåtta till driver beroende på vinden. Idag var det rak motvind, inte så där väldigt mycket men omkring 8-10 sekundmeter. Jag tog min järnfyra, som antingen blir perfekt eller resulterar i en socket. Denna gången fick jag på ett bra slag, men bollen hamnade tyvärr i höger greenbunker. Men med fyra i på hålet var jag trots allt ganska nöjd. Med 30 poäng och 95 slag brutto kändes det ganska OK med tanke på vädret. Jörgen fick 27, Eiert 24 och stackars Lars, som naturligtvis också färdades med golfmoppe, åstadkom 22 poäng. Han lär få beställa tid också till nästa torsdagsrunda om en månad, men det lär inte bli svårt att få starttid då.

CQWWSSB-Contest - 2010-10-30 och 31
För de radioamatörer som gillar att köra radiotävlingar är CQWW-testerna årets höjdpunkter. Då är hela världen igång och alla ska försöka köra alla. Flera så kallade DX-peditioner var annonserade att deltaga. Det fanns tyskar på Madagscar, finnar på Åland medan andra befann sig i Chile, Vietnam och på öarna runt Karibien.
Denna gången handlade det om SSB, det vill säga att man pratar i mikrofon, till skillnad från CW då man kör morsetelegrafi. För egen del är jag inte så förtjust i SSB då jag endast använder 100W till mina antenner. Jag har även ett slutsteg, en effektförstärkare, men brukar störa mina grannars telefoner, TV-apparater och elorglar, vilket jag inte ville riskera med en högre effekt.


Min Yagiantenn är 30 år gammal, men funkar väldigt bra

Men, även om jag inte kan tävla med de stora grabbarna, så kan jag med min antenn på 19 meters höjd, i min mast, få kontakt med amatörer över hela jordklotet.



Här ser jag vilka länder som är aktiva och på vilken frekvens jag kan hitta dem

När jag kör contest nuförtiden använder jag två datorer. På den ena datorn kan jag se vilka intressanta stationer och länder som är aktiva på vissa frekvenser. Denna information gör att jag lätt kan hitta dem och få kontakt med dem.



Desto fler kontakter och olika länder jag kontaktar, desto högre poängsumma,
6W1RY är till exempel Senegal

På den andra datorn registrerar jag mina kontakter i ett logprogram och kan då följa hur många länder jag kört, hur många poäng jag har och hur många olika zoner i världen jag har haft kontakt med. Det är väldigt spännande att se på skärmen hur mina poäng växer efterhand som jag får kontakt med nya länder.
Nu blev det endast 297 kontakter denna gång. Det var ju golf på TV från Spanien, vilket faktiskt fick gå före amatörradion denna helgen.

Spaning efter nytt köksbord och lunch på PGA National i Bara - 2010-11-02
Sedan vi bytte kök i Maj passar vårt gamla köksbord inte riktigt in i den nya miljön. Det är två meter långt och tar lite onödigt mycket plats, när vi bara är två i hushållet. Nu är vi på jakt efter ett runt bord, som bör vara ca 120 cm i diameter. Men, inte nog med det, det ska också kunna förlängas till cirka 2,5 meter, ett utrymme vi behöver när barn och barnbarn kommer hit på middag. Eftersom Eva kunde sluta redan vid 11-tiden i förmiddags plus att vi ställde in den planderade golfrundan, så drog vi iväg till olika möbelbutiker.


Det blev att gå runt mycket i många butiker

Det blev besök på ILVA och IKEA i Malmö, Sköna Hem i Staffanstorp och slutligen Miljögården i Lund. På det sista stället hittade vi faktiskt ett bord, som med tre iläggsskivor, skulle bli 225 cm långt. Det var dock inte riktigt rätt färg och kostade 12600 kronor. Vi fick dock reda på att det kunde fås i ett antal olika betsvarianter innebärande att priset steg till sexton lakan. Lite häftigt kanske, för ett köksbord, men ingenting på Miljögården är billigt. Samtidigt så köper man ju inte köksbord så väldigt ofta, så slår vi ut kostnaden på ett antal år blir det ju inte så mycket. Något beslut är ännu inte fattat och Eva kollar stadigt på Blocket.
Vi tänkte äte lunch på IKEA, men när vi upptäckte att kön till maten var jättelång beslöt vi att dra iväg mot Sköna Hem i Staffanstorp. Jag föreslog att vi istället skulle intaga lunchen på PGA National i Bara, vi kunde ju passera den på vägen. Så blev det och när vi närmade oss det giganstiska klubbhuset kändes det nästan, som om vi var på väg till Kings Barns i Skottland.



Visst är det ett riktigt pampigt klubbhus

När vi steg ur bilen så var även ett annat par på väg in i klubbhuset. Döm om vår förvåning när vi upptäckte att det var två, före detta, klubbkompisar från Söderåsens GK, nämligen paret Liljeqvist. Kul att få sällskap under lunchen.
PGA är ju inte vilken landsortsklubb som helst, så det var ganska flott överallt. Dagens meny var en positiv överraskning eftersom den bestod av rotmos och fläsklägg, inte rimmad oxbringa, som blir allt vanligare i samband med rotmos. Maten var väldigt vällagad och god, ett ställe att rekommendera om ni har vägarna förbi.

Riktigt genuin brittisk golfmiljö

Efter lunchen intog vi kaffet i loungen utanför restaurangen. Då passerade klubbdirektör Owe Sellberg, som vi snackade lite med, han var ju tidigare på Vasatorp. Han undrade om vi skulle spela. Jag menade då att 900 spänn, en dimmig och regnig dag, var lite häftigt. Han kontrade med att de just nu har vintergreenfee, men nämnde inte något pris.

Det fanns inte många golfare på de två banorna, men Owe påstod att båda banorna var i fint skick. Bengt Liljeqvist, med hcp 4 eller 5, hade spelat Lakes Course frånte 62 och berättade att den även för honom var ganska svår. Hur skulle då jag känna mig, även om jag spelade lite längre fram?

Shopen ser ut som de brukar göra på lite finare klubbar

Naturligtvis gjorde vi också ett kort besök i shopen. Det blev kort på grund av att de hade rea och att släppa loss Eva där kan bli en dyr historia. Detta även om hon, som hon brukar säga, har tjänat si eller så mycket.

Sammantaget blev det en fin dag även om vi inte hittade det perfekta köksbordet.