Morganen på återbesök hos Svensk Bilprovning

Varför regnar det alltid när jag ska till Bilprovningen?
Resultatet hos Bilprovningen, som jag skrev om i min blogg "Bilprovning, Moppeköp och Premiärtur", blev att jag fick underkänt på CO-halten. Den var uppåt 9,0, vilket definitivt inte kunde accepteras.
Nu hade det nästan gått en månad sedan förra besöket, så för att undvika en hel ombesiktning, var jag tvungen att ta en sväng ner till Steve på English Car Care, för att få hjälp med att trimma förgasarna.
Men innan jag körde dit så passade jag på att tanka upp bilen med Shells 99-oktaniga soppa, något Lennart på Moppehörnan i Jonsered (se min blogg "En tur i Lars Austin Healey 100") sagt skulle bidra till lägre CO-värde. Utöver det hade jag även hällt i lite K-sprit i tanken, som också lär ha samma effekt.



Förgasarna får sig en duvning.

När jag kom ner till Steve började han att skruva isär förgasarna för att göra rent och därefter ställa in dem på mager blandning. Enligt hans mätare så lyckades han, efter viss ansträngning, få ner värdet till omkring 3,5, vilket ligger under maxvärdet som är 4,5.
Så drog jag då iväg mot Landskrona. Efter Steves insats så gick naturligtvis Moggen inte särskilt bra, plus att det givietvis började regna. Jag hade halva sittbrunnskapellet uppe så jag blev inte våt så länge jag körde (se min blogg "Nercabbat").
När jag kom fram stannade jag på baksidan, där de brukar göra avgastesterna när man ombesiktigar. På Steves inrådan lät jag bilen stå på tomgång när jag gick in och anmälde min ankomst.
Enligt besiktningsmannen var jag dock tvungen att registrera mig vid deras dator först, sedan lovade han att komma ut till mig när det var min tur. När jag kom tilbaka till bilen kokte den. Det finns ingen mekanisk fläkt i min Mogge, bara en elektrisk, som jag glömt att sätta på. Jag tryckte på knappen till fläkten, startade bilen och körde en runda runt huset och sedan var det frid och fröjd igen. När besiktningsmannen kom ut och kollade CO-halten fick jag nästan stort A i betyg, då mätaren visade på 1,3, hur den nu kunde göra det.
Glad i hågen och med godkänt papper körde jag tillbaka hemåt, via Häljarp, i regnet.
Halvvägs till Häljarp började fanskapet koka igen. Jag stannade direkt och väntade en kvart innan jag startade upp igen och körde vidare.
Mitt i Häljarp kokte den än en gång, det kan inte ha funnits mycket vatten kvar, och bilen dog. Jag visste direkt att det kommit vatten på fördelaren, så jag tog fram mitt badlakan, som jag alltid har i bilen, då det alltid regnar när jag kör. Jag tog av fördelarlocket och torkade av så gott jag kunde, även mellan brytarna och runt tändstiften.



Moggen i viloläge i Häljarp.

Jag stod på genomfartsvägen, utanför en villa, och strax kom det ut en vänlig person och undrade om jag hade problem. "Det här är en engeslk bil", berättade jag, "och deras enda fördel är att de är vackra, för problem finns det alltid". Han undrade om jag behövde hjälp och jag sade då "att en slurk vatten hade inte varit fel, för kylaren har kokat".  "Det kan vi ordna", sade han och kom strax därefter ut med en vattenkanna.
Vatten fylldes på och jag försökte starta, men fick ingen positiv reaktion från bilen. Jag vet emellertid att tiden läker alla sår, så fick bilen bara stå och torka upp en stund, så brukar det lösa sig. Det gjorde det den här gången också så efter en halvtimme så startade Moggen åter snällt och färden tillbaka till Lödde kunde slutföras.
Det är skönt att det finns snälla människor!