Motorträff på Näs och golf på Öijared

Några dagar hos kompisar i Lerum - 2011-07-11, 13
Efter vår vistelse på Bjertorp Slott och golf på Vara-Bjertorp GK, gick vår lilla resa söderut till Lerum. Här skulle vi tillbringa några dagar hos våra gamla kompisar Kristina och Lars och deras tax Otto. Det visade sig att de också hade besök av en annan av deras kompisar, Stefan från Stockholm, men som är skåning från början. Det visade sig att även Stefan ägnade sig åt golf varför vi bokade tid på Öijareds Gamla bana på tisdagen.

Utflykt till Näs slott - 2011-07-12
Lars är också mycket bilintresserad och stolt ägare till en Austin Healey 100 från 1954. Den har en stor fyrcylindrig motor på 2,6 liter. Själv har jag också en speciell relation till denna bil eftersom det var jag som hittade den i samband med en semester i Ross-on-Way i England, för många år sedan. På promenad i den lilla byn Goodrich, utanför Ross-on-Way, passerade vi nämligen ett hus där det på gårdsplanen stod denna Healey samt en AC Ace. Sådana fordon passerar man inte utan att antasta ägaren med diverse frågor. Det visade sig att ägaren, Mr Kirby, använde båda bilarna i hillclimbtävlingar på Prescott Hill, Bugattiklubbens egen tävlingsbacke. Mr Kirby hade vissa planer på att avyttra sin Healey och efter att ha förmedlat denna information till Lars, som då bodde i England, så blev det som det blev.
Han har nu ägt och vårdat sin bil under 29 år.

Varje måndag är det motorträff vid slottet Näs, bara någon mil från Lerum, och naturligtvis var vi tvungna att besöka detta evenemang. Även om det fanns en hel del, både bilar, MC och mopeder, så var antalet fordon inte tillnärmelsevis så stort som det brukar vara på motorträffen i Vikingabyn här i Lödde.



Packard från 40-talet.

Men det fanns många intressanta bilar här, som av naturliga skäl inte dyker upp i Vikingabyn. Bland annat fanns en Packard Cupé. En bil av samma märke, fast en sedan, brukade alltid stå utanför det hus i Helsingborg, där min farmor och farfar bodde på 50-talet. Redan då kunde jag, som sjuåring, namnet på alla fordon som fanns på den tiden.



En riktigt fin Thunderbird.

På träffen dominerade de amerikanska bilarna totalt och europeerna representerades av ett antal Volvo PV, några Amazoner, tre Lutus Seven och en Ford Taunus.



Detta var en riktig pärla.

På träffen fanns också ett antal Hot Rods, där speciellt en av dem skiljde sig starkt från de övriga. Jag förstår faktiskt inte hur den har kunnat bli godkänd av bilbesiktningen (det kanske den inte var), men den var försedd med nummerplåtar, så det borde vara OK.



En sådan här lär man inte behöva vaxa.

Precis som på träffarna i Vikingabyn fanns det en hel del motorcyklar, där HD var det klart dominerande märket. Men det fanns också några veteranare i form av Triumph och Husqvarna.



Tyckte detta var den snyggaste MC:n när jag var i 18-årsåldern.
Den har de rätta formerna enligt mig.

Eftersom jag själv har en gammal Puch Florida så letade vi oss också fram till platsen där mopederna fanns.



En Husqvarna i ett otroligt fint skick.

Jag såg bland annat en moped som jag aldrig sett tidigare. Den verkade vara väldigt klen, men mycket snygg, och stod parkerad vid sidan av en 100-kubiks HD.



Minns inte vilket märke det var.

Uppe vid slottet spelade The Cadillacs, en rockgrupp som spelade musik från tiden. Hela gårdsplanen var fylld av sittande 50+-are som kände sig som unga på nytt. Inträdet kostade 295 spänn och konserten skulle vara i tre timmar. Vi avstod därför och åkte tillbaka till Lerum där vi åt en god middag bestående av grillad lax med tillbehör.

Golf på Öijared - 2011-07-13
Jag vaknade med huvudvärk! Nej, nej, det berodde inte på några utsvävningar kvällen innan utan mer på att vi spelat golf i hög värme på Vara-Bjertorp. Förmodligen hade jag druckit för lite vatten under rundan, vilket kan få sådana här konsekvenser för mig.



Elegant så det förslår.

Klubbhuset på Öijared är verkligen spektakulärt. Det är delvis ingrävt i en kulle, där det finns en utslagsplats på taket. Inne i klubbhuset var det väldigt lyxigt och det kändes som att komma in i lobbyn på ett större hotell. Greenfeen var 550 kronor, men då jag var försedd med mitt Viasatkort så fick vi rabatt och betalade endast 330 per person. Öijared är en stor anläggning, som de påstår vara den största i Sverige.



Eva och en av våra spelpartners, Alexander hcp 12,
framför utslaget på ett av korthålen.

Vi spelade gamla banan, som var en trevlig bekantskap. Det var dock långt mellan många hål och backarna upp och ner, i kombination med värmen, bidrog till att min huvudvärk blev allt värre. Resultatet blev naturligtvis inget vidare och 23 poäng var jag lyckades få ihop. Jag gjorde dock tre par, som var lite plåster på såren.
På hemvägen mådde jag riktigt dåligt med huvudvärk och illamående. Så det fick bli två Treo och en timme i sängen direkt efter hemkomsten. Efter den timmen var jag som en ny människa och kunde delta i middagen som innehöll musslor, havskräftor och räkor.
Ett bra avslut på dagen!