Hälsningsregler sportbilsägare emellan

Från en artikel i Miscellany - Längesedan
När jag köpte min Morgan +4 1959 i England på 80-talet så passade jag också på att bli medlem i den engelska Morganklubben, MSCC (http://www.mscc.uk.com/). Klubbtidningen heter Miscellany och var på den tiden en publikation i A5-format med svartvita bilder och texter.
Här fanns mycket nyttigt och även roligt att läsa för en nybliven Morganägare, bland annat nedanstående artikel, som jag fritt översatt till svenska (det blir i regel dock trevligare att läsa på engelska).
Som förmodligen framgår av ironin på och mellan raderna är artikeln, med stor sannolikhet, författad av en Morganägare. Så, även om ni nu inte råkar vara ägare av en Morgan, utan något annat annat fordon av ädel härkomst, så hoppas jag ni inte tar illa upp.

Att hälsa när en sportbil möter en annan på vägen är en sed som med åren blivit allt mindre aktningsvärd. Det har till och med gått så långt att den nuförtiden är praktiskt taget okänd.
Trots detta innebar hälsandet, en gång i tiden, ett viktigt inslag i sportbilsåkandet och förmedlade en anda av kamratskap och samhörighet mellan likasinnade, vilket skapade positiva vibrationer hos människorna i de inblandade bilarna.
Detta förutsatt att man hälsade enligt de oskrivna reglerna.




När två Morgan möts så brukar de inte nöja sig med att bara hälsa.
En liten pratstund brukar höra till dessa unika tillfällen.

De tidiga "trendsettarna", som införde detta hälsande, insåg förmodligen aldrig vilken strikt formalisering som skulle bli följden av deras agerande. Många av de nyare ägarna till "British Leyland sportscars" undrar säkert varför ibland helt främmande människor hälsar igenkännande på dem. Av den anledningen följer här en allmän beskrivning om när du ska hälsa och när du inte ska hälsa. Vetgiriga läsare ska dock ha i minnet att detta bara är tumregler. Ingenting är ju någonsin svart eller vitt, d v s undantag från reglerna finns alltid. För att undvika "etikettsbrott" i det här sammanhanget, måste du därför lära dig att snabbt bedöma situationen och vid behov kunna improvisera.

För det första: att hälsa på natten är meningslöst. Dels kan ingen se att du hälsar, utom på väl upplysta gator. Dels ser du inte att det är en sportbil du möter förrän det är för sent.

Generellt sett kan sportbilar grovt delas in i olika grupper beroende på förarnas beteende. Dessa beteenden är i sin tur avhängiga av vilka bilar de kör. Därför ska vi direkt börja med att titta på
olika biltyper.




En TC kräver, i kraft av sin ålder, att övriga
sportbilsförare hälsar först.

En viktig faktor, beträffande bilarna, är bilens status vad gäller hur "inne" den är, när och var den är tillverkad, priset, etc. Till exempel så hälsar ägare till MG TC och gamla Morgan +4 aldrig först. Om de har sufletten nere och du har din uppe så hälsar de överhuvudtaget inte alls.
Om det regnar och de har passagerare i bilen och du har sufletten uppe, föreligger risk för att de pekar finger och fnissar. Den enda klena trösten för dig, i denna penibla situation, är att du är varm och torr.

Sprites, Spitfires, Healeys, TRs och MGAs måste hälsa på alla. Och inte nog med det, de måste hälsa först.
Inom denna grupp, till exempel när en Healey möter en TR, gäller regeln om sufletten. Om din är uppe och deras är nere ska du hälsa först och tvärtom.
Om du befinner dig i denna grupp och någon av de "häftigare" bilarna inte vinkar alls, ska du inte ta detta alltför hårt. Det är trots allt din bil som är otvättad.

Corvetteägare hälsar nästan aldrig. För det första så är de inga sanna sportbilsentusiaster. För det andra är de alltför upptagna med att dels hålla koll på bensinmätaren och dels koll i bacckspegeln efter eventuella poliser.

Ägare till Alpines kan också sägas tillhöra denna kategori av bilägare, då föraren i dessa bilar upplever att de kör en sportig bil snarare än en sportbil. Ibland vinkar dom, ibland inte. Oavsett vilket, låt dom vinka först.

Förare av Jaguarer, MB 300 SLs, Aston Martin, Ferraris och Maserati hälsar inte särskilt ofta. Då och då kan emellertid ägaren i en DB4 hälsa. Men varför ska dom egentligen anstränga sig? Diamantringar är ju tunga. Besvara dock hälsningen. Det får ju dem att för en kort stund glömma skattemyndigheterna.



Porschar utgör ett undantag.

Förutsatt att du inte råkar känna ägaren väl, så hälsa inte på "saloons" eller "coupes" av något slag, förutom på Porschar. Speciellt gäller denna regel P 1800s och Alfa Romeos. Den senare är visserligen på gränsen  att vara kvalificerad för en hälsning, men dom hälsar aldrig tillbaka. Så för att du ska kunna behålla så mycket som möjligt av din värdighet - glöm det.

Det är min förhoppning att innehållet i denna lilla artikel har gett dig en uppfattning om hur kul det här med hälsning faktiskt är och vilken känsla av samhörighet den skapar.

Ni får testa det här med hälsning nästa gång ni är ute och kör med era klenoder!