Vår Triumph TR2 på väg mot sydligare nejder.

Idag sade jag adjö till en gammal trotjänare - 2011-10-14
I en av mina tidigare bloggar (My heart belongs to Morgan) har jag skrivit om mina funderingar om att sälja både min TR2 och min Morgan +4 till förmån för en nyare Morgan. Under en månads tid har jag fört förhandlingar med en italienare, som ville ha bilen.



Förberedde min vän inför flytten.

Och, häromdagen blev allt klart. Igår fick jag besked att bilen skulle hämtas som idag, vid tiotiden. Den skulle transporteras i en vanlig styckegodstrailer och för att få in den i trailern var vi tvungna att hitta en lastkaj med ramp, där jag kunde köra upp bilen. Med hjälp av Kalle Borg, en kändis i bil- och Jaguarvärlden och tidigare chef på dåvarande Micro bildelar, fick vi tillåtelse använda lastkajen hos Mekonomen, här i Löddeköpinge.



Visst är hon fin, min kära gamla Trajja.

Nummerplåtarna hade jag plockat av för vidarebefordran till Transportstyrelsen, så jag hoppades att jag inte skulle bli tagen av Lagen på den korta sträckan ner till Mekonomen.



Snart dags för avsked.

Jag var ute i god tid och vid 10:30-tiden anlände en dragbil med trailer. Det visade sig vara en polsk chaufför, som talade knappt hjälplig engelska.



Installerad i trailern.

Jag körde upp min vän på rampen och när trailern backat till så var det bara att köra den rakt in på flaket.
De här killarna är förmodligen inte vana vid den här typen av gods, så det är inte utan att jag är lite bekymrad för vad som kan hända på färden till Italien.



Trajjan redo för avfärd.

Jag lade i ettans växel och drog till handbromsen. Chauffören monterade sedan spännband rund alla fyra hjulen. För att i viss mån skydda bilen mot damm och smuts lade jag över min hustrus sydda garageöverdrag, som egentligen är sytt för att passa bilen när sufletten är nere (jag använder ju aldrig denna bekvämlighet).
Även om jag är lite tveksam till transportsättet, jag hade hellre sett en riktig biltransport, så är det köparen som ansvarar för frakten, vilket känns bra.

Ser ganska snäll och pålitlig ut, eller hur?

Jag bad chauffören ta det varsamt och vara rädd om bilen så gott han kunde. Tyvärr så skulle en annan chaufför ta över när han kom till Tyskland och köra vidare till Italien.



Bye, bye kompis, hoppas du får det bra!

Ja, det var ett nästan tårfyllt ögonblick när trailern drog iväg. Men, jag får tänka så här, att min vän kommer till ett behagligare klimat och att hon, för det är en hon, kanske får vara med om att åka Mille Miglia. Jag tror nämligen att den nye ägaren har planer på detta, då detta rally endast tillåter bilar till och med årsmodell 1957.
Hoppas allt går väl!