A lovely run in our Roadster

Tolv mil på småvägar - 2012-04-14
När jag kollade efter lediga golftider på Vasatorp igår (lite sent - jag vet) så var det knöka fullt på alla banorna. På söndagen var det också någon scrambletävling vilket gjorde att det var ännu mer bokat än någonsin. Både Eva och jag behöver all träning vi kan få, men alternativet att köra Morgan i det fina vädret är inte dåligt det heller.



Nytvättad Mogge redo för avfärd.

Vi drog iväg klockan 1200 och det första målet var Röstånga, där vi tänkte göra ett oannonserat besök hos en annan Morganägare, som nyligen hämtat en splitterny +4 i Vetlanda. Anders och jag hade träffats i samband med någon av de filmkvällar som arrangerats av UBCC och bestämt att vi skulle visa våra bilar för varandra någon gång. Vi hade inte bestämt när, men när jag såg att det skulle bli bra väder idag så mailade jag honom i fredags och berättade att vi skulle ha en outing med Moggen och kanske kom förbi. Nu hann jag inte få något svar på mitt mail, så vi körde dit på chans. Naturligtvis var ingen hemma. De var kanske också ute i sin nya Mogge. Det är alltid trevligt att ha ett mål när man ska ut och köra och Röstånga var det första.
Men om man tänker besöka någon oanmäld så måste man också ha alternativa mål. Vi hade emellertid inga planerade alternativ, men då vi var i närheten av Söderåsens vackra natur så åkte vi vidare förbi Nackarpsdalen mot Stenestad, som är en liten mysig by på uppe på åsen.



Bosses hus och hus- och hundpassaren Svenne.

Här bor också min före detta kollega Bo-Ingvar Svensson i sitt egenritade drömhus. Han är AD, husdesigner och artist inte minst känd för sina blyertsillustrationer av olika MB-modeller. Precis när vi svänger ner på den lilla grusvägen ner till hans lilla gård (inte bra för en Morgan) kom jag på att han var i Stockholm några dagar. Men Svenne var där. Han är en kille som Bosse och jag jobbat mycket tillsammans med under åren och som är en fena på program som Photoshop och InDesign. Han och hans fru var i Stenestad för att passa hus och hund när Bosse och Lena var bortresta.



Inte ofta som jag är med på bild.

Svenne gick flera rundor om bilen ochdreglade faktiskt lite. Han plockade fram sin i-Phone och tog några bilder. Han tog också några bilder med min kamera så att jag, för en gångs skull, fick vara med på en bild, men syns ju inte så bra på grund av sidofönstret.
Det är fina sportvagnsvägar på Söderåsen så efter besöket på Lilla Lökagården styrde vi kosan mot Knutstorp för vidare färd mot Sireköpinge. Eva kom nämligen på den briljanta idén att vi skulle stanna och ta en fika på Flinckmans café. Ni vet han från After Dark.



Bakom det grå huset ligger Flinckmans café.

Precis utanför caféet stod det en del motorcyklar, så där kunde vi inte parkera. Det finns dock en större parkeringsplats ett hundratal meter bort där vi ställde bilen.



Ganska oansenligt, men trevligt, nostalgiskt och med goda mackor och kakor.

Det här caféet är en tillflyktsort för många bil-coh MC-åkare och naturligtvis även "vanliga" människor.
Vi knallade in och beställde kaffe, rågbullar med skinka och ost och Eva valde en morotskaka till dessert. Det gick på 250 spänn. Och, så tog dom inte kort! Vi lyckades skramla ihop 140 spänn cash och resten kunde vi betala via BG, när vi kom hem. Vilket vi gjort.



Eva var hungrig efter en torftig frukost.

Personalen är jättetrevlig och det är dyrt, men du får verkligen vad du betalar för.



Den fina utsikten syns nog inte på bilden, men fin är den!

Sitter man på uteserveringen, som vi gjorde har man en vidunderlig utsikt över Asmundtorp och Landskrona.



Här kan du köpa både det ena och det andra.

På caféet har man tydligen produktutvecklat sig för nu finns det också något som heter Flinckmans affär. Här säljer man bijouterier och en hel del nostalgika till hugade spekulanter.
Nu var klockan närmare tre så vi tyckte att det var dags att köra vidare hemåt. Vi tog inte den närmsta vägen utan tog av vid varje liten asfalterad väg vi kunde hitta. Och, på någon liten väg utanför Svalöv, vad möter vi inte där om inte en annan Morgan. Det blev naturligtvis ett artigt hälsande från båda dessa ädlingar, men att stanna, som brukligt är, när man möter en Morgan, verkade lite svårt då annan trafik var i vägen för ett sådant, oftast exklusivt sammanträffande.



Tillbaka i Lödde och fortfarande är bilen ren.

Vi var båda överens om att vi haft ytterligare en fantastisk dag i vår nyinköpta Morgan, som fungerade utan något som helst problem, även om Eva påstod att hon borde haft en tröja till på sig. En medtagen filt gjorde dock att hon inte frös.
Ser fram mot många sådan här utflykter framöver!