Tre premiärrundor på golfbanan.

Vasatorp TC - 2012-03-25
Under nästan hela förra året så var jag inte speciellt sugen på golf. Vet faktiskt inte varför. Resultaten blev därefter och det var väl framförallt puttningen som inte fungerade.



Håkan var självklart iklädd sitt Loudmouth-utstyr.

När Eva och jag gick ut på TC tillsammans med Håkan och Maria var jag därför ganska nollställd och undrade hur det skulle kännas. En bra drive på första hålet, sol och ingen vind gjorde att jag fick en liten känning av positiva vibbar. Nu blev det, efter bland annat någon topp och en treputt, dock åtta slag i, men för första gången på länge tyckte jag det var kul att spela igen.



Eva slår ut på det långa tolfte.

Fairways verkar att ha växt till sig något och greenerna var fina, men tröga. I år har jag ambitionen att försöka lära mig att spela mer med de längre järnen. Därför blev det lite järnfemmor och järnfyror både från tee och från fairway. Eftersom jag är väldigt resultatorienterad, tror jag att det har påverkat mig negativt. Kanske beror det på att jag ständigt får bjuda Håkan på kaffe och bakelse, när jag fått stryk av honom. Nu ska jag försöka hitta en annan attityd till spelet, försöka ha kul och glädjas åt de bra slagen istället för att bli förbannad efter ett duffat utslag ner i vattnet. Jag vet att det är lätt att säga och inser att det kan bli svårt, men jag ska verkligen försöka.



Ett enda par blev det, på det 14:e.

På korthålet, det 14:e, slog jag en perfekt liten draw, nästan ut över vattnet, som hamnade pin-high på green. Det slaget resulterade i mitt enda par för dagen. Det är sådana slag, även om de kommer alltför sällan, som gör att det är kul att spela golf.

Första nio avklarade.

Efter nio hål brukar vi ta en fika i restaurangkiosken, men det nyrenoverade klubbhuset hade ännu inte öppnat. Det fick bli termoskaffe och macka på en bänk i solen istället.
Nu lyckads jag emellertid inte komma under 100 slag, vilket jag tycker är pinsamt, men det viktigaste var att jag tyckte det var roligt att spela golf igen.
Hoppas den känslan finns kvar framöver!


Söderåsens GK - 2012-03-29
Det gäng som tidigare spelade varje fredag spelar nu istället en torsdag varje månad. Det beror framförallt på att vi nu alla är med i olika klubbar, vilket komplicerar det hela, inte minst av ekonomiska skäl.



Eiert stoltserade med nyinköpt bil.

Vi blev en fyrboll bestående av Eiert, Sven, Lars och jag. Banan var som vanlig fin, men även här var greenerna, av naturliga skäl, ganska tröga. Men det var trots solsken väldigt kallt och blåsigt.
Lars spelade stor golf och verkade vara i fin form, vi andra tre spelade väl som vanligt, lite si så där. Det kändes fortfarande väldigt roligt att spela, framförallt på 8:an. Här hamnade jag på andraslaget i mask bakom dungen. Det fanns dock en glipa mellan träden och jag tog fram järnfyran och sade till Lars att "nu ska jag försöka slå en låg, drawad järnfyra ner mot green". Och, det var precis vad jag gjorde. Tror nästan Lars blev lite impad av det slaget. När jag sedan slår en perfekt hög järnfyra på det nionde och hamnar tre meter från flaggan och gör par, blev jag på gränsen till kaxig.



Analys av de första nio.

Restaurangen var öppen så vi hämtade kaffe och korv och satte oss i lä i ett hörn utanför klubbhuset.
Jag kunde inte låta bli att föra mitt spektakulära slag på åttan på tal och fick återigen uppmuntrande bifall från grabbarna.
På de tre följande och faktiskt ganska svåra hålen, hade vi rak motvind. Men vind är fostrande, har jag alltid sagt, så det var bara att swinga lugnt och försöka hålla bollen lågt, vilket det väl bara är Lars som behärskar. Men försöka duger!



Sven myser i sin golfbil.

Lars fick nog ihop 35 poäng och för egen del var jag ganska nöjd med mina 27 eftersom jag streckat både, 15, 16 och 17. Det är inte ofta jag känner mig trött efter en golfrunda, trots att jag bär min bag, men marken var ganska mjuk vilket gör att det suger musten ur en att gå. Lars hade förmånen att få åka med Sven, som hade hyrt golfbil, men fick faktiskt gå ibland för att inte frysa.

Tillfälliga Gamla Banan på Vasatorp - 2012-03-31
Gamla banan på Vasatorp är under ombyggnad, varför de första nio hålen inte är spelbara. Så Gamla banan utgörs nu av Allébanan plus de sista nio hålen på Gamla banan.
När vi gick ut, tillsammans med Eiert och Inga-Lis klockan 11:25, var det 4C och blåste, i mitt tycke, minst kuling. Men solen sken och det känns bättre att vara ute än att sitta hemma och dega i soffan.
När vi kom till det femte hålet, ett korthål med ö-green, så hade vi vinden rakt i ansiktet. Här brukar jag normalt slå en sexa eller sjua, men det skulle definitiv inte räcka idag. Funderade ett tag nästan på en drive men valde till slut min "lille", en spoon som egentligen är en träfem enligt Lars på Ättekulla Golf. Träffen var inte speciellt bra men bollen landade precis en halv meter in på green, så där hade jag tur.



Eva i kön i nya restaurangen.

Det var Grand Opening på Vasatorp med invigning av det nya klubbhuset. Här bjöds det både på det ena och det andra plus att restaurangen var öppen för hågade gäster.



Eiert och Eva i lä i solen på uteserveringen.

Vi tog en rejäl paus efter nio hål efter att ha blivit helt urblåsta och frusna ute på Allébanan.
I det här vädret så var spelet väldigt hasardartat men samtidigt kul de gånger jag fick på en rökardrive i medvinden. Resultaten ska vi inte tala högt om, men så mycket kan jag säga att ingen av oss kom upp till 25 poäng.
Känns fortfarande roligt med golf!