Vita villan i Åstorp.

En lunch med hustrun - 2018-10-25
För en gångs skull var Eva ledig en hel dag. För trots att hon, precis som jag, är heltidspensionär, så säger hon aldrig nej när de ringer från skolan och undrar om han kan rycka in. Men denna torsdag hade hon redan tidigt berättat för rektorn på skolan att hon inte kunde ställa upp. Det var nämligen tid för hennes Mini att få byta ut sommardäcken till vinterdäck. Bilen levererades redan 0900 så vi hade hela dagen till förfogande för andra aktiviteter.

Vita villan får en extern uppfräschning.

För några månade sedan hade vi blivit varse att de tidigare krögarna på Spången och sedermera Tunneberga Gästis nu huserade på ett ställe i Åstorp, något som garanterar bra mat. Krogen går under namnet Vita villan och omfattar idag även hotell. Under min uppväxt i Åstorp på 60-talet var det kommunen som hade sina huvudkvarter i huset, men det finns nu sedan länge, i det forna stationshuset.

Himmelskt gott!

Vid ett tidigare besök på denna restaurang hade jag upptäckt att de ibland serverade kalvlever anglais och det var just det de gjorde denna torsdag. Även Eva gillar lever, så vi bestämde oss för att köra dit och inta vår lunch. Lever är inte så vanligt förekommande på menyerna nuförtiden och gillar men lever så gäller det att passa på när tillfälle bjuds.

Inte precis närmaste ingången till Pressbyrån.

Vi var på plats redan vid halv tolv, vilket var lite tursamt, för en halv timme senare vällde folk in i lokalerna. Antingen för att äta lever eller den egentliga dagens rätt, som var ärtsoppa med tillbehör. Det var ju torsdag! En eftermiddag utan några måsten låg alltså framför oss och Eva kom på att hon var ute efter en tidning som hon ofta köpte när vi besökte Väla i Helsingborg. OK, det ligger ju på hemvägen, tänkte jag, så låt gå för det.

"Jag väntar utanför så länge"

Jag vet inte exakta antalet butiker som ryms under taket på Väla Centrum, men det är stort. De flesta män, som tillsammans med sin äkta hälft besöker dylika ställen, vet hur det brukar gå till. Vid de flesta skyltfönster brukar det ofta vara något som fångar den äkta hälftens intresse, varför hon, nästan alltid i sådana situationer, bara måste ta en snabb titt inne i i butiken.

Eva kom faktiskt tillbaka ut tomhänt denna gången också.

Det är därför det ofta finns massor med soffor och bänkar längs med gångarna, som oftast är ockuperade av män i väntan på sin kvinnor. För egen del blir jag ofta väldigt trött i ryggen när jag går och står längre tider, vilket ju är fallet på sådana här ställen. Men, som man biter man ihop och låter sin älskling få sitt lystmäte.

Här verkar det vara skarpt läge.

Det är ganska långt till Pressbyrån samtidigt som det är lätt att gå fel i de många affärsgatorna. Medvetet eller omedvetet? När jag själv ska handla något vet jag i princip alltid exakt vad jag ska köpa. Kvinnor däremot verkar vara lite mer flexibla och hittar, utan att egentligen ha för avsikt att införskaffa något, helt plötsligt, till exempel kläder till gymet, som hon absolut inte visste att hon behövde när hon gick in för att "bara titta".

På Väla finns det skyltfönster till och med i golvet.

Jodå, det blev affär och eftersom hon fick två plagg till priset av ett och ett halvt, så hade hon naturligtvis "tjänat" 150 kronor. Hon är inte dum min kvinna! När vi så äntligen nådde fram till Pressbyrån så visade det sig att just den tidning Eva var ute efter var slutsåld. Men Eva hade gjort fynd och det finns ju fler tillfällen att åka dit och se om tidningen kommit in igen.

Eva var nöjd och då är i regel jag också hyfsat nöjd!