Fick ett tråkigt besked idag.

Janne, SM5DJZ, har blivit Silent Key - 2018-12-13
Janne, Jan Hallenberg SM5DJZ, lärde jag känna för dryg femtio år sedan, när vi båda gjorde lumpen på P6 i Kristianstad. Vi skulle båda utbildas till signalunderofficerare, vilket innebar att morsetelegrafering ingick som ett ämne under utbildningen.

DJZ till vänster och jag själv längst till höger, på väg till eller ifrån någon övning.

Redan tidigare hade jag ett stort intresse för radio och lyssnade en hel del på kommersiella radiostationer på kortvåg, som till exempel Radio Luxemburg, Radio free Europe, men även Radio China. Till dessa stationer kunde man skicka lyssnarrapporter och som tack för detta fick jag många gånger QSL-kort, tidskrifter om radiostationerna och till och med olika typer av vimplar. Däremot hade jag aldrig hört talas om något som hette amatörradio, men det blev jag verkligen varse vad det var, när Janne invigde mig i denna fantastiska hobbys hemligheter. (Detta kan du läsa mer om i en av mina tidigare bloggar med namnet "Mitt möte med amatörradion").

Janne i sitt välutrustade shack (radiorum) i Knivsta.

Efter lumpen vidtog dock vuxenlivet med studier, jobb och familjebildning, både för Janne och mig. Ett tiotal år senare lyckades jag emellertid klara av alla proven för att erhålla min amatörradiolicens och skaffade både sändare, mottagare, telegrafinyckel samt inledningsvis lite enklare antenner. I samband med detta ringde jag upp Janne, som jag inte talat med på tio år och sade när han svarade "det här vet du nog inte vem det är". "Det låter i alla fall som SM7CQY" (som var min amatörradiosignal), svarade han. Sedan fortsatta vårt samtal precis som om det vore igår vi talades vid senast.

Janne vid sitt "QSL-postkontor" i hemmet i Knivsta. Ett fack för varje land!

Eftersom mitt huvudintresse inom amatörradion var att jaga DXCC-länder, öar, amerikanska counties och annat annat som gick att jaga, i min strävan att få diplom eller plaketter, så fanns det många anledningar för mig att hålla tät kontakt med Janne. För det första var han en av de mest kända DX-arna och mycket duktig och framgångsrik när det gällde att köra s k contests (tävlingar där man t ex skulle försöka ha radiokontakt med så många radioamatörer och/eller radioländer under en begränsad tid, från ett antal timmar upp till två dygn, som möjligt). Han var också utsedd som QSL-kortskontrollör för flera stora diplom som t ex DXCC och IOTA. Utöver detta var han också den, som alla radioamatörer i Sverige skickade sina QSL-kort till, som Janne sedan sorterade upp och skickade vidare till amatörradioorganisationernas QSL-byråer över hela världen.

I bakgrunden ser man en del av Jannes många och tunga trofeer han erhållit under åren.

Under större delen av sitt arbetsliv arbetade Janne på SAS. Som anställd i bolaget fick han flyga till mycket förmånliga priser, i stort sett var som helst i världen, så länge det fanns en ledig flygstol. Det passade herr Hallenberg väldigt bra. Han körde nämligen inte bara radio från hemmet, han var också en flitig DX-expeditionär. För de som inte vet vad detta är så innebär det att, en eller flera radioamatörer åkte till ett land, eller en ö någonstans i världen, där det inte fanns några radioamatörer eller, om det gällde en ö, kanske det inte bodde en levande själ där. För oss, som jagade länder var dessa expeditioner ovärderliga i vår strävan att kunna sätta ytterligare ett X i en ruta i listan över de cirka 340 länder, eller entities, som finns inom vår värld. Vid en del av dessa expeditioner deltog flera av världens mest prominenta och välkända radioamatörer. Och, Janne platsade i högsta grad i detta sällskap och var mycket respekterad i the ham radio community runt om i världen.

En glad Enock, SM7BHH, som några år lyckades snuva Janne på segern.

Som tävlingsmänniska och DX-are deltog Janne också i en årlig tävling, som vi döpt till Årskampen. Här gällde det för alla att försöka få kontakt med så många s k DXCC-länder under ett år. Den självklare segraren var naturligtvis Janne de flesta åren och brukade i samband med den högtidliga utdelningen av diplom till deltagarna, samt överlämnande av det åtråvärda vandringspriset, komma ner till Skåne och oftast hämta sin plakett själv eller i enstaka fall överlämna den till någon annan.

En lite suddig bild på Janne i mitt shack, förmodligen beroende på våra dry martinis.

När han flög ner till Skåne, bland annat för att hälsa på sin syster här nere, så brukade han också stanna hos mig några dagar. Och nätter, för då satt vi upp i mitt shack till sena timmen och körde radio och intog en och annan dry martini, ett annat intresse vi delade.
När han besökte Skåne, så tog vi i radioklubben SK7DX tillfället i akt för att få oss till livs de nyheter som Janne kunde berätta om när det gällde bl a DXCC- och IOTA-diplomen. Som fördragshållare var Janne flitigt anlitad av många klubbar och han kom mer än gärna dit och berättade både om de tidigare nämnda diplomen och inte minst om alla de expeditioner han deltagit i.

Som person var han, trots mycket pondus, en av de vänligaste och mest hjälpsamma personer jag någonsin lärt känna. Och, det är inte bara jag som har den uppfattningen utan jag tror hela amatörradiosverige sörjer denne fantastiske entusiast, som nu lämnat oss.
Inom vår värld finns dock ett talesät som säger att "old hams never die, they just fade away".

Oh, vad jag saknar dig Janne!