Flygplan, bilar och en del annat.

Fly n Ride i Ljungbyhed - 2019-08-31
Kanske var det en av de sista dagarna med afrikavärme denna sommar, så den var vi tvungna att utnyttja. Att spela golf i sådant väder är inget jag längtar utan det bästa stället är då att befinna sig
i en öppen bil, till exempel en Morgan.

Man ska alltid ha koll på bilen bakom.

Anita och Ola hade annat för sig, men i Bjärred finns det mer än en Morganägare. Denna gången fick vi sällskap av Louise och Gert Lövgren, som hängde på oss i sin mörkblå +8.
Färden gick, i vanlig ordning, på asfalterade, mindre trafikerade vägar mot Eslöv och Röstånga, förbi Skäralid och Nackarpsdalen på vår väg mot Ljungbyhed. Men redan när vi skulle passera Maieholm, så stötte vi på flera hundra motorcyklar, som tydligen väntade på att köra någonstans tillsammans.
Vi undrade om även dessa skulle besöka Fly n Ride, men fick i tidningen dagen efter reda på att det gällde en s k chatity run för prostata- och bröstcancer.

Vi skapade vår egen lilla Morganparkering.

När vi kom fram till den före detta flygflottiljen F5, så var vägen in till själva utställningsområdet full av besökares parkerade bilar. Dessa fick inte komma in på utställningsområdet, som var reserverat för fordon typ våra Morgans.
Väl inkomna på utställningsområdet hördes en speakerröst i högtalarna, som berättade om vad som hände och vad som skulle ske under eftermiddagen.

En fin MGA....

...och inte bara det utan en Twin Cam.

Vi började vårt flanerande med att gå runt bland alla bilar som fanns där. Våra Morgans, som konstigt nog var de enda Morgans som var där, tilldrogs sig, av naturliga skäl, en hel del uppmärksamhet och intresse. Jag upptäckte emellertid snabbt en röd MGA, en modell jag kände väl till, då det var den första engelska sportbil jag köpte som 19-åring. Detta var dock en twin cam, vilket innebär att den har två överliggande kamaxlar till skillnad från min 62:a. Den känns lätt igen på att den har stålfälgar på splines och vingmuttrar. Detta är en ganska ovanlig bil, som också har lite tveksamt rykte, då många ägare hade svårt att få den att gå ordentligt i motorn.

Ganska hårig sak!

Vid sidan av MG:n hittade vi en AC Cobra, en häftig bil som finns att köpa både i byggsats och från olika tillverkare, som säljer färdigmonterade bilar. Min sons våta dröm är en sådan här bil, som han i så fall skulle konvertera till biogasdrift.
En känd ägare till en äkta AC Cobra är vår nuvarande kung, som också har ett stort bilintresse. En bil, som på bilden kan man nog få tag i för 300000 till 600000 kronor, medan den äkta varan kan kosta MÅNGA miljoner kronor.

Verkar vara rysk. Kan det stå Aeroflot på sidan?

En dubbeldäckare, som förmodligen används för konstflygning.

En Blackwing, som tillverkas vid en anläggning i Eslöv.

Vi fortsatte vår vandring i riktning mot startbanorna, där plan startade och landade med jämna mellanrum. Tyvärr så varken såg eller hörde vi i år någon Mustang eller Spitfire, som brukat vara med vi tidigare års Fly n Ride. 
Här fanns en hel del flygplanstyper att studera och vid de tidigare besök jag gjort, så fanns också möjlighet att följa med på en flygtur. Mot en kostnad givetvis.

Både denna och Anglian kallades i folkmun för fyra ståplatser.

Inget att klaga på där inte.

Det räckte gott och väl med en sådan spec på dåtidens vägar.

När jag växte upp i Åstorp, i början av 50-talet, var jag redan då mycket intresserad av bilar. På gatan utanför vårt hyreshus parkerade de grannar, som hade bil på den tiden, sina bilar. Den finaste i mina ögon var en  gul och vit Studebaker Hawk Cupé. Vår granne mitt emot oss på tredje våningen hade en Opel Kapitän från sent 40-tal, även den lite "finare" än de fordon som dåtidens medelsvensson hade råd med. Resten av bilflottan på gatan bestod nämligen av en Minor (inte Morris), en Ford Anglia, en DKW och en Ford Prefekt. Och, visst blev både jag och Gert nostalgiska när vi upptäckte just en Prefekt, i ett enastående skick, på en gräsmatta på området.

Kanske två nya stamkunder till Flinckmans Cafe?

När vi sett oss mätta på allt vad som fanns att se på utställningsområdet så började suget efter något att äta göra sig påmind. Vi hade visserligen inhandlat var sin "slang med halka", under vårt flanderande, men det var inte något vi blev mätta av.
Eva och jag hade tidigare berättat för paret Lövgren om ett av våra favoritställe, när det gäller en rejäl fika. Det heter Flinckmans Cafe och är beläget mellan Tågarp och Sireköpinge. Det ägdes av den kände drag-showartisten Lasse Flinckman, men övertogs efter hans död av två av hans kamrater. 
Det, med eternitplattor klädda huset, är väldigt oansenligt till skillnad från inredningen som är väldigt spektakulär.
Hit tog vi alltså med oss Louise och Gert, som för första gången fick avnjuta ställets fantastiskt goda smörgåsar.

Ytterligare en trevlig utflykt i våra Morgans!