Tre Morgans körde på en utflykt...

...men snart blev de bara två - 2019-09-22
Dagens mål för de tre ystra Morganbilarna var höstträffen i Råga Hörstad, som arrangerades av Kalle Puur och hans hustru. Dit förväntades vi komma klockan 1300, men eftersom färden dit var alltför kort ville vi köra en längre tur innan mötet.

Samling i Lödde kl 1100.

Gert och Louise hade med sig ett förslag på en trevlig runda, vilket alla tyckte var ett väldigt bra förslag. Med Gert och Louise, i sin mörkblå +8, i täten begav sig de tre ut på smala vägar genom små samhällen i riktning mot Skäralid, utanför Röstånga. Dimman låg inledningsvis tät, men det syntes att himlen började bli ljusare, varför vi förväntade oss en dag med sol och värme när väl dimman lagt sig.

Huven uppe för okulärbesiktning.

Efter ett antal mil svängde ledarbilen in till kanten, i närheten av en lantgård. Vi antog att de ville diskutera färdvägen lite mer i detalj. Men icke, det visade sig att den blå +8:an inte fick någon laddning utan bara jobbade på batteriet. Efter kontroll under huven kunde vi konstatera att fläktremmen var hel. Ola, som är elektriker, gjorde en snabb och förmodligen kvalificerad bedömning som gick ut på att det var något fel på laddningsreläet.
Att fortsätta köra och hela tiden vara rädd för att bli stående stilla längs vägen är inte kul. Gert och Louise beslöt därför att vända 180 grader och försöka ta sig tillbaka hem. För att vi skulle vara säkra på att de lyckades med detta gjorde både Eva och jag samt Ola, också helt om och följde med som eskort tills den blå Morgan närmade sig hemtrakterna.

Vi parkerade vid dösarna på andra sidan vägen.

Det var ledigt på favoritdösen.

Nu var vi bara två bilar i vår lilla kortege. Men med pick-nickkorgar i bagaget fortsatte våra två Morgans mot ett av våra favoritställe för pick-nick och kontemplation, nämligen Rönneberga backar.
Två hårdkokta ägg och Kalles kaviar, sex kalla köttbullar, en rejäl macka, kaffe och två negerbollar, gjorde mig faktiskt riktig mätt. Och, vi som utlovats grillad korv på träffen!
Här satt vi i alla fall och kunde se hur dimman försvann allt mer och den vackra utsikten över fälten och mot Landskrona och havet blev allt tydligare. Nästan en lite trolsk upplevelse om jag nu tillåts vara lite lyrisk.

Förväntansfull kö till korvgrillarna.

Med tomma pick-nickkorgar och en kvart kvar till att träffen skulle ta sin början, embarkerade vi åter våra fordon och körde i saktmod den relativt korta, återstående vägen ner till Asmundtorp och vidare bort till Råga Hörstad. Här var det redan väldigt många bilar på den stora gräsmattan utanför det Puurska residenset.

Klubbflaggan är förstås hissad.

Kalle Puur är en välkänd profil i bilkretsar, inte minst inom TVR-klubben. Han är väl den person som sålt eller förmedlat de flesta TVR-bilarna i landet. Från början var dessa träffar därför endast till för TVR-ägare, eftersom man vid träffen också avverkar klubbens årsmöte. Men, sedan något år tillbaka är även övriga engelska sportvagnsklubbar inbjudna, vilket naturligtvis uppskattas högeligen av oss icke TVR-ägare.

MG-klubben.

Det är också lite trevligare med en blandning av märken, då vår bil, på klubbträffar, oftast är en av kanske upp till 150 likadana bilar. Och framförallt när det gäller Morgan så ser dessa bilar i stort sett likadana ut allihop. Så är till exempel MG-klubben, som är en av landets största märkesklubbar, alltid rikligt förekommande på de flesta större träffarna.

Eva och paret Pobiega från Staffanstorp.
De har en +8, men även en öppen Jaguar, som de anlände i idag.

Eva och jag har själva varit med i MG-klubben, då Eva haft två stycken MGBGT genom åren. Det innebär att vi känner många, inte bara i den klubben utan också i flera av de andra engelska klubbarna, då vi också tidigare även hade en Triumph TR2. Det blir därför mycket snack med gamla och även nya vänner på de här mötena. Och, det är ju egentligen därför vi åker dit.

Puurs verkar också ha en faiblesse för märket Rover.

Calle, himself, framför en lite trött TVR, som säkert ser piggare ut när han är klar med den.

Det blev ingen korv för mig idag. Inte nog med att jag forfarande var mätt, korvarna som var nästan 30 cm långa, hade nog var att ta mig vatten över huvudet. Däremot gick jag in i det enorma garaget, som även inhyser kontor, som finns på Puurs stora gård. Här serverades de kaffe och kakor, som jag till min egen förvåning avstod ifrån för att istället fokusera på alla de bilar som fanns här.

Mingel med Morganfolk.

Efter min rundvandring och mycket snack med de som också gick omkring i garaget, så gick jag ut och letade upp Eva. Jag tyckte att vi kunde dra oss mot hemmet, så att jag hann se det sista på den stora golftävlingen i England på TV. Jag fann henne, ivrigt samtalande med Sina Steen och Olli och Lars från Eslöv. De ventilerade sina upplevelser från vår klubbträff i Åhus, som vi alla deltog i.

Ola var ensam idag och ville hem till Anita.

Ola, som hade lite obligations senare på dagen, drog iväg en liten stund före oss. Det tar ju sin tid att säga hej då till alla vi känner, och på en sådan här träff är det ganska många.
Vi hann hem i god tid så jag kunde se den enormt spännande avslutning på Wenthworth. Vid hemkomsten fick jag också ett samtal från Lövgrens, som berättade att de kommit hem och klarat den sista biten utan eskort utan missöden. Skönt att höra!

Innan det blir dags nästa träff med bilar, ska vi hinna spela golf i Portugal!