Nercabbat

Vad är syftet med en öppen bil? - 2011-05-05
Jag kör nercabbat. Det gör jag alltid! Har jag nu förmånen att äga ett fordon som är utrustad med ett nerfällbart tak, så ska jag också köra öppet.
Inget snack om den saken.

Med brooklandsrutor är det ännu häftigare!

Om det regnar då? Jag kör öppet då också. Det är bara att trampa lite extra på gaspedalen, så håller jag mig torr. Vindrutan fungerar nämligen som någon sorts spoiler, som gör att regnet håller sig utanför sittbrunnen. Men vad du än gör, så stanna inte. Då blir du våt! Om du måste stanna så se till att ha ett paraply till hands, till exempel vid stoppljus, eller vid trafikstockningar. Det funkar!

Jag har förmånen att vara gift med en kvinna
som gillar att åka och köra sportvagnar.

Det är klart, att råkar jag ut för ett skyfall så får jag väl medge att elementen inte lämnar mig helt oberörd. Å andra sidan, att stanna under ett pågående störtregn, för att fälla upp suffletten, gör inte saken bättre.
Både du och bilen blir dränkta. Och, regn är ju faktiskt bara vatten.
Nej, suffletten ska bara fällas upp en gång om året. Under vintern, när bilen är uppställd i garaget. Då sätter du upp "lasataket" så att suffletten är utsträckt och inte ligger i skuffen och spricker i vikningarna. Eller som min kompis Gunnar brukar säga. "När du tar fram din sufflett för luftning och rengöring så ska det damma. Döda mal och andra smådjur, som dött av undernäring, ska falla till marken.
Då först är du en äkta entusiast."

Tänk dig en klubbträff på sommaren. Det är varmt. Solen skiner. På planen framför klubbhuset står tio sportvagnar. Alla är nercabbade. Så helt plötsligt hörs ett dovt muller, som ökar i styrka. Ytterligare en medlem dyker upp. Bilen han kör är en svart MGB. Den är inte speciellt putsad eller nyrenoverad.
Det är en bil som används. En entusiast. Men...suffletten är uppfälld!
Det är i sådana situationer som Gunnar anser att det finns all anledning att ställa frågan: "Do you expect rain?" Det var också precis vad han gjorde, den gode Gunnar, min kompis, han med malen i sufletten.
Och, han förväntade sig ett generat svar typ: "Jag har haft långt att köra" eller "Det var meningen att min fru skulle följa med." Detta är ursäkter som Gunnar vanligtvis viftar bort med en fnysning. Men den här gången var det Gunnar som blev lite röd om öronen. Det visade sig nämligen att den aktuelle medlemmen, som ägt och kört sin MG i nitton år, nyligen blivit opererad i öronen och av den anleningen, med stor uppoffring, känt sig manad att åka till mötet i en täckt bil. Ett skäl så gott som något för att köra uppcabbat. Till och med för Gunnar.

Gunnar och hans Catarina lever som de lär i sin MGTD.

Av skadan blir man vis, heter det. Dock inte Gunnar. Han fortsätter med sina påhopp, så snart möjligheten finns. (Hur stor är egentligen risken att träffa på ytterligare personer, som genomgått en öronoperation?) Och jag är lite böjd att hålla med honom. Naturligtvis har var och en rätt att göra som han eller hon vill.
Och som du förstår så är det här tråkandet mest på skämt, även om det finns lite allvar bakom.
Vad är egentligen syftet med en öppen bil? Att köra öppet så klart!


Bara för att visa att jag är mänsklig får du här se
en historisk bild där suffletten på min TR2:a är uppe.
Men..., jag hade faktiskt min hustru med.



Renoverad startmotor på hyllan

Morganen återställd - 2011-04-12
Som jag skrev om i min tidigare blog -Morganen hos English Car Care - så visade det sig att startmotorn på min Morgan var riktigt risig, där bland annat en bussning i bakändan bara försvunnit. Inte konstigt att den var svårstartad! Nu hade jag ju visserligen en renoverad startmotor på "mitt lager" i garaget, men jag ville ha den trasige renoverad för framtida bruk. Som jag skrev så fick jag rådet av Steve Pike på English Car Care att lämna in den för renovering hos Auto Mekano i Landskrona. Nu för tiden har man ju ingen aning om vad sådant kostar, så jag var lite bekymrad när jag skulle hämta ut den.

Nyrenoverad startmotor för att användas
när diton går sönder på min TR2:a.

Jag får väl säga att jag blev lite positivt överraskad när jag  hämtade ut en nyrenoverad och målad tingest och påbjöds att betala 825:-.

Provtur med Moggen - 2011-04-12
Efter besöket i Landskrona promenerade jag ner till Steve och grabbarna på English Car Care (www.englishcarcare.com) för att hämta min Morgan.

                                                             Morgan +8 - vill jag ha!!!!

Det är alltid kul att komma dit, för det finns ständigt en massa intressanta bilar att beskåda. Men även deras egna servicebilar är lite udda.

                                                                      Jagga pick-up

Hur många gånger har du till exempel sett en Jaguar XJ6 pick-up? Ingen dålig bil att köra och hämta motorer och växellådor med, eller hur.

                                                                  Snygg reklampelare!

Deras Morris van går heller inte av för hackor, tycker jag.  Inne i hallen finns också en hel drös med fina Rolls-Royce och Bentleys som man kan gå och lukta i om man vill.
Det är kul att gå och snacka med grabbarna i verkstaden och se när de jobbar, men att stanna för länge ville jag inte då jag är rädd att jag stör dem i arbetet.

Jag tog därför plats i min +4 och drog en repa på en fem-sex mil och insöp vårens färger och dofter. Det finns inte mycket som slår att köra en runda with the top down en fin vårdag med strålande sol och hyfsad temperatur. Tycker jag i alla fall!

Köpte klubbor till Max på Ättekulla Golf

Ny golfträning - 2011-04-26
Tisdag igen och dags för ett nytt träningspass för mitt barnbarn Max på Höganäs GK. På vägen till Viken, där jag skulle hämta Max klockan 16:00, tog jag emellertid och besökte Ättekulla Golf (http://www.attekullagolf.se/) för att titta på golfklubbor till Max. Jodå, det fanns juniorset i olika storlekar, så det var bara att hitta en längd på klubborna, som passade Max.



Kompeltt set för en fin liten kille.

Lars visade tre olika golfset bestående av golfbag, en träklubba (metall naturligtvis) en kombinerad järnfem/järnsex, en kombinerad järnsju/järnåtta, en wedge och en putter. Ett av seten verkade vara perfekt, så det blev ytterligare ett köp hos min hovleverantör, när det gäller golfutrustning.


En nöjd Lars, som gillar när det är full rulle i butiken.

Det var kul att träffa Lars och Agneta igen och samtidigt upptäcka att det var fullt med folk i butiken. Det känns säkert skönt för dem efter flera månaders stiltje på grund av den ihärdiga vintern.

Agneta fullt upptagen med att montera
en fjärrstyrd elvagn till en kund.

När jag stod och väntade på att få betala, så var både Lars och Agneta väldigt upptagna med kunder, så Lars tyckte att jag kunde komma in och betala vid ett annat tillfälle.
Så det var bara att åka vidare. Det var lunchdags och jag skulle ha ett lunchmöte med min kollega Bo-Ingvar Svensson, som driver Landsbygdens Hus AB (http://www.landsbygdenshus.se/). Han hade tagit fram ett nytt huskoncept och ville diskutera text och bilder till en powerpointpresentation, som han ska använda vid möten med kommuner samt vid föredrag på Rotary och i motsvarande situationer. Efter intagande av bruna bönor med fläsk på Vasatorps Golfklubb körde vi ett idépass med kaffe på restaurangens uteservering.

Snart var det dags att hämta Max i Viken. Han hade till förra träningen visserligen fått tre nya klubbor av sin pappa Olof, men vid hans träning upptäckte jag snabbt att de var lite för långa för Max. Något som inte gör det lättare för en liten kille, som säkert växer ikapp dem med tiden. Max tog med sig sina tre klubbor i bilen när vi körde iväg. Vid framkomsten öppnade jag bagageluckan där både min och Max bag låg och han frågade varför det var två bagar i bilen. Jag berättade då att jag ville överraska honom med en lite för tidig födelsedagspresent (han fyller år i juli) och plockade fram hans bag till honom. Han öppnade dragkedjan och såg då de fem inplastade nya klubborna och ögonen tindrade på honom.



En stolt, liten blivande golfare.

Nu hade även han, precis som alla de andra barnen i gruppen, ett eget golfset.
För Max del var det här det tredje träningstillfället, som idag skulle handla om bunkerslag. Slag från bunkrar är svårt för oss som spelat länge och hur skulle det då upplevas av dessa småttingar?



Max får instruktioner av tränaren.

Hur som helst så fick den lilla gruppen tillbringa närmare en timme med att försöka få upp bollarna ur "gruslådan". Att det inte var lätt kunde jag konstatera, där jag satt och betraktade dem i en stol på klubbens altan. Av 25 försök så lyckades Max få upp tre eller fyra bollar och jag var nästan övertygad om att det här nog inte var så roligt.
När träningen var slut så sade jag till Max att "nu går vi till ranchen och slår några riktiga slag, för det här med bunkern var väl inte så kul." Men han tyckte inte alls att det hade varit tråkigt och berättade stolt att han lyckats slå upp flera bollar till greenen, som låg framför bunkern. En tålmodig kille, verkar det som.
Vi gick i alla fall till bollautomaten och pyntade i två tior och ett 40-tall bollar hamnade i hinken. Max fick sedan prova alla sina nya klubbor, inte minst den nye metallspoonen.



Kolla vilken swing han har!

Jag satte upp bollarna på en peg och Max fick skicka iväg dem så långt han kunde. Det gick ganska bra och efter ytterligare tre kvart var det dags att åka tillbaka hem till Viken, då Max pratade om golf och sina nya klubbor hela vägen.
Jag har fått mig berättat att det är mor-och farföräldrarnas privilegium att skämma bort sina barnbarn!

Soppatorsk i Mörarp

Triumphutflykt med Vikendestination - 2011-04-21
Strålande sol, cirka 20 grader, Trajjan var nyvaxad och rundsmord och Eva var ledig.
Vi har använt våra bilar alldeles för lite de senaste åren, framförallt på grund av ett intensivt golfspelande. Så eftersom vi hade tre dagar golf inplanerade under påskhelgen kände vi att det idag var dags att lufta vår TR2 och kolla att allt fungerade som det skulle.
Vårt mål var Viken, där vi skulle hälsa på dottern och hennes familj samt störa några golfkompisar i deras trädgårdsarbete. När vi är ute med "di gamle" åker vi aldrig genom Helsingborg eller andra städer, utan föredrar småvägarna ute på landet. Där är trafiken lugnare och vi kan köra i vår egen takt. Visst är det kul att kört fort ibland, men när man kör öppet så är 70-80 km i timmen väldigt behagligt.
Vår TR2 gick perfekt och det dova ljudet från avgasröret var som skön musik i mina öron.
Som alla med gamla bilar känner till så växlar ofta bensinmätarens visare mellan full och tom tank. Så även på min TR2. Men på vår 54 års modell finns faktiskt också en trippmätare och den visade att vi kört cirka 30 mil sedan senaste tankningen. Eva tyckte emellertid att vi borde tanka, så att vi inte blev stående någonstan, men jag sade till henne att det var lugnt.
Efter några timmar i Viken, där barnbarnen badade i den 10-gradiga poolen samt besöket hos våra golfkompisar så var det dags att återvända hem.
Vi tog samma väg tillbaka via Döshult, Ödåkra, Fleninge och vidare söderut. Vädret var fortfarande perfekt, men det hade blivit lite kyligare då solen gått i moln.
Då händer det! Mitt i Mörarp, mitt emot den NEDLAGDA bensinstationen, så blev det bara stopp.
.

Tur det var fint väder!

"Vad var det jag sa", sa Eva. Jag kunde snabbt konstatera att vi kört soppatorsk. "Det är ingen fara", sa jag, "det finns säkert folk som stannar, när de ser att vi står här vid kanten, eller så får jag gå runt och fråga lokalbefolkningen om de har en reservdunk i sina bilar". Ingen stannade och ingen i den tysta lilla byn hade någon resrvdunk i sina bilar.
Vid en förfrågan i korvkiosken, intill den nedlagda macken, fick jag reda på att närmaste bensinstation fanns i Bjuv. Lite långt att gå
Vad göra? Det fanns inget annat alternativ än att ringa och be någon om hjälp. Den person som bodde närmast var min dotters svärfar, som huserar i Vallåkra. Han kör bensingräsklippare och brukar ha en dunk bensin till hands för detta ändamål. Men där var det ingen som svarade på telefon. Ja, då får vi ringa vår som Jonas. Han råkar just nu vara gräsänkling efterson hans hustru Anne är hemma i Frankrike och besöker sina föräldrar. Men, är någon gräsänkling är de oftast inte kontaktbara. Vår sista chans var att ringa Evas syster Åsa och hennes man Mats, som bor i Helsingborg. Där fick vi svar. Mats hade tagit två påsksnapsar, men Åsa var talbar. Och hon är aldrig den utan lovade att komma så fort de fyllt upp en femlitersdunk med bensin.
Släktingar är bra att ha i närheten!



Eva verkade, av någon anledning, vara ganska uttråkad.

Nu var det bara att vänta. Det var alldeles tyst i den lilla byn, det vara bara en och annan som stannade vid korvkiosken för en korv med bröd. Polisen kom förbi, men stannade inte. De flesta som passerade vår bil bara tittade på oss och bilen och log.
Fem minuter efter att vi kontaktat Åsa och Mats ringer Ingemar i Vallåkra upp och berättar att han har en bensindunk i garaget. Typiskt! Nu var ju redan Åsa och Mats på väg. Han kunde för fan ringt tidigare!
Efter cirka 30 minuter så anlände Åsa, med Mats i släptåg, och kunde ta oss ur vårt lilla dilemma.
På macken i Bjuv, dit vi körde för att tanka, gick det i 54 liter bensin. Det blev drygt 750 spänn som Eva fick betala med sitt kort. Själv hade jag, lämpligt nog glömt plånboken hemma!
Men, Trajjan kan väl inte dra två liter milen!

Med barnbarnet på golfträning

Max börjar på golfkurs -2011-04-12
Mitt äldsta barnbarn, Max, är nio år, men fyller tio i sommar. Det är en perfekt ålder att börja bekanta sig med golfspelet. Eftersom jag hade tagit med Max till Ättekullagolf (http://www.attekullagolf.com/) för någon månad sedan och han då visade ett visst intresse, så anmälde jag honom till en golfkurs för juniorer på Höganäs GK. Det ligger ju närmast Viken, där han bor.
Första träningstillfället, eller egentligen det andra då kursen började redan veckan innan, var tisdagen den 12:e april. Vädret var uruselt, det regnade och blåste och temperaturen var bara 6C. Efter harvande på drivingranchen en timme, så tänkte jag i mitt stilla sinne, att det här var nog inget han tyckte var kul.
Men ack vad jag bedrog  mig. Med vintermössa på huvudet, blåfrusen och med röda händer, så tyckte han att det här var jätteroligt. Ett ämne för golf, tänkte jag, eftersom det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder, som det heter för oss golfare.



Kolla vilken genomgång han har! Tänk om jag hade det.

Även om Max missade många bollar, så fick han också iväg en hel del. Det som förvånade mig var att han så snabbt fick klart för sig hur man ska swinga. Tänk om jag var nio år igen, vilken framtid inom golfen jag skulle ha då.

Chipp- och putträning - 2011-04-19
Ny tisdag och jag hämtade Max på fritis. Pappa Olof hade fixat tre splitternya klubbor till honom, en putter, en sandwedge och en järnsjua. Max var eld och lågor när, vi åkte iväg till Höganäs GK, där Hampus, sonen till klubbens pro Peter, skulle lära ungarna chippa och putta. Innan träningen började träffade jag Peter och undrade om han möjligtvis hade en golfhandske, som kunde passa Max. Och, jodå han trollade fram en liten handske och Max blev stolt när han tog den på sig. De andra kidsen har ju inte bara handske utan också bagar och i vissa fall en liten vagn. Det har jag tänkt att skaffa också till Max, men vill först kolla om han tycker det här med golf är något han vill fortsätta med.



Detta var kul men, som alla ungar, ville Max försöka slå lååångt.

Så ställde då Hampus upp alla barnen framför en övningsgreen och förklarade skillnaden mellan chip och pitch, hur slag med olika vinklade klubbor betedde sig och visade några slag varefter ungarna fick en massa bollar och började chippa mot de olika flaggorna på övningsgreenen.



Här är det puttningstävling som gäller.

När de hade provat på detta någon halvtimme fick alla kidsen gå in på green och samla ihop alla bollarna. Nästa delavsnitt handlade om puttning och Hampus visade hur det skulle gå till. Han delade sedan in gruppen i "tvåbollar", där varje par fick tävla puttning mot varandra. Den som låg längst från hål skulle alltid slå först och den som hade minst antal slag i hålet vann. När passet var slut klockan 1720 så frågade Max mig om vi inte kunde spela tillsamman. Jag förklarade då att det nog var lite tidigt att gå ut på den riktiga banan, men att vi kunde ha en chip- och puttävling på övningsgreenen. Deta tyckte han var OK. Så vi stod där och chippade och puttade och efter en halvtimme frågade jag om han ville åka hem. Så var emellertid inte fallet vilket resulterade i att vi var kvar ytterligare en och en halv timme innan det blev hemfärd. Han ville aldrig gå därifrån!
Det tolkar jag som positivt!

Morganen hos English Car Care

Redo för bilprovningen - 2011-04-07



Nyvaxad och fin för att blidka bilprovaren.

Ja, det trodde jag i alla fall. Visserligen har min Morgan, under ganska lång tid,varit lite seg att starta, men sprungit igång efter lite krusande. Men när jag var hemma och "besiktigade" Peters vedskjul, med min Morgan, så fick jag inte igång den igen. Den är visserligen väldigt lätt att få igång med en liten knuff, men Peter ansåg att vi skulle använda startkablar för att försöka utröna om det var batteriet det var fel på. Med hjälp av batteriet i hans Merca så fick vi med svårighet igång Moggen. Peter, som är ingenjör, menade då att det kanske var något fel på laddningen.



Min hovleverantör när jag har problem.

Efter mitt resonemang med Peter åkte jag direkt ner till Steve Pike och hans medarbetare på English Car Care, här i Löddeköpinge. Jag lät motorn vara igång när jag gick in, för att inte behöva starthjälp när jag körde därifrån. Bo Hansson, en av delägarna, följde med mig ut med ett instrument. Han kopplade detta till batteriet och bad mig varva upp till 3000 varv. Med hjälp av intrumentet kunde han konstatera att, trots högre varvtal, så laddades inte batteriet.
Vi gick tillbaka in i verkstaden för att se när de hade tid att kolla vad som var fel. Min tid hos bilprovningen var imorgon, den 8:e, men de kunde inte titta på min Morgan förrän tidigast på tisdagen, veckan efter.
Nu var goda råd dyra. Hur skulle jag göra. Skulle jag chansa att få igång Moggen morgonen därpå, jag skulle vara i Landskron på SBP klockan 0740, eller skulle jag köra dit med min Triumph TR2 istället. Trajjan hade jag ju inte rört sedan i höstas.



Snart är det vår tur.

Efter lite eftertanke på kvällen beslöt jag mig för att åka med min Triumph. Klockan 0700 knallade jag ut i garaget, vred på tändningsnyckeln, tryckte på START och mina kära gamla Trajja startade direkt.



Hon tyckte nog det var kul med en sådan här gammal bil.

Det är nog första gången det varit en tjej som skulle testa min bil. Stackarn var ju inte ens född den dag Triumphen tillverkades, och hon var inte van att behöva starta med en speciell startknapp. Men, hon verkade mycket intresserad av den här typen av fordon och frågade lite av varje under tiden som de olika kontrollerna gjordes.



Bromsar och lyse verkade vara OK.

Hon kommenterade inte de olika resultaten, men såg riktigt allvarlig ut, så jag undrade ju lite oroligt hur allting stod till med min bil.



Jag gillar close ups.

Även hjul och lager verkade också vara OK, så det mesta verkade ganska lugnt.



Hon tog en lång runda.

Efter alla kontroller så kör ju alltid bilprovaren en runda för att kolla tuta och bromsar och det gjorde också den här tjejen. Och, den här rundan verkade vara lite längre än den brukar vara, så hon gillade nog det hon gjorde.



Blankt papper!

När hon kom tillbaka så frågade hon om hon fick ta en bild på bilen. De brukade göra det när de fick besök av lite ovanligare fordon. Det nekade jag naturligtvis inte henne att göra. Tvärtom!
När jag startade hemfärden började det naturligtvis att regna. Det blåsta ganska bra, så att sätta upp sufletten var det inte tal om. Så länge jag kunde gasa på så var det ingen risk att jag skulle bli våt. Så jag gasade på!



Det för med sig en del jobb med att byta olja.

Väl hemma i garaget igen och positiv till sinnet eftersom jag hade fått blankt papper, så satte jag genast igång



Naturligtvis bytte jag kopparpackning även till tråget på Trajjan.

med att, först tvätta bilen, och sedan att tömma ut oljan, för att därefter fortsätta med det kleggiga jobbet med rundsmörjningen.


Man får ta lite i taget.

Nu är vaxningen, efter två dagars jobb (man ska inte stressa med sådant) klar och min Triumph är redo för vårens och sommarens utflykter.

Till Steve Pike med Moggen - 2011-04-12
Så blev det då tisdag och jag körde ner min Morgan till Steve och grabbarna. Redan samma dag ringde han och berättade att generatorn nog inte var riktigt frisk. Trist naturligtvis, men i et välutrustat garage, som mitt, finns alltid en nyrenoverad dito, ifall sådana här saker skulle uppstå. Jag körde stolt ner och lämnade den och Steve sade att han skulle återkomma, när det bytt generator. Ett sådant här jobb skulle jag faktiskt kunna klara av själv, men ibland blir det bara too much, med bilarna.



Min Morgan känner sig hemma bland alla sina engelska släktingar.

Dagen efter ringer Steve igen och kommer med ytterligare en tråkig nyhet. Det verkade också vara fel på startmotorn. Stön! Men i mitt välutrustade garage fanns det även en nyrenoverad startmotor på hyllan.
Det visade sig att anledningen till att Morganen varit svårstartad berodde på att en bussning, längst bak på startmotorn, försvunnit. Och, då gick det upp ett ljus för mig. Förra sommaren hittade jag nämligen en mässingsbussning på garageuppfarten och förstod att den tillhörde någon av mina bilar, men till vilken och var hade den suttit? Det är inte lätt att härleda var den kommit ifrån och samtidigt tycker jag det är konstig att det inte finns en spärr som ser till att den inte kan ramla ur.



Här vet de vad Lucas är för något.

Jag åkte ner med en nyrenoverad startmotor till English Car Care och frågade samtidigt vem som skulle kunna renovera den gamle. Jag fick rådet att åka till Automekano i Landskrona, vilket jag gjorde.
Jag lämnade startmotorn i onsdags och idag rinde de, när jag var på golfbanan, och berättade att den var klar. Snabb service,eller hur? De har bytt bendixdrev, gått igenom hela motorn samt blästrat och målat den.
Jag undrar vad det kostar!

Evas Mini som ny igen

Uppdatering av Ditecbehandling - 2011-03-30
Dagen efter hemkomsten från Portugal, så skulle min frus Mini Cooper köras in till P&B Bilvårdcenter i Lund, för att få ytterligare en lackbehandling. Detta bör, enligt de lärde, göras en gång var artonde månad för att skyddet ska bibehållas. Något bekymrad var jag, när bilen skulle lämnas, eftersom Eva, i något sammanhang, ställt bilen under ett träd, från vilket det droppat kåda ner på biltaket. Mina egna tveksamma försök att få bort någon droppe visade sig nämligen vara resultatlösa. När jag berättade för personalen om detta så sa de att det inte var några problem för dem att ta bort.


Kul med rena bilar.

Att hämta ut bilen på kvällen var en riktig höjdare då bilen såg ut som ny igen. Den var ganska smutsig när jag lämnade den då vädret har varit så kallt och ruggigt att någon tvätt utanför garaget inte gjorts på länge.
Jag är av den uppfattningen att det är värt pengarna, cirka 1800 för en uppdatering, för smutsen verkar inte ha så lätt för att fastna, vilket gör tvättningen av bilen mycket lättare.
Det finns en massa options som går att köpa till i samband med lackbehandlingen, som till exempel något som heter Glastec, en behandling av rutorna som gör att du inte behöver använda vindrutetorkarna i hastigheter över 50 km i timmen, när det regnar.



Rent och snyggt och det luktar gott.

I vårt fall kostade vi på oss en grundlig rengöring av inredningen till en kostnad av 400 kronor. Detta är visserligen något som man kan klara av själv, ganska lätt. Om man inte är lat!