Kort besök på bilträffen i Lödde

Fin kväll och massor av folk - 2013-08-20

Efter hemkomsten från mötet med Sven i Röstånga, var klockan omkring 1600. Det var tisdag och därmed också den normala tisdagsträffen för bilar och MC i Vikingabyn i Hög. Det är varken var eller varannan tisdag jag åker till träffen, eftersom jag har sett de flesta bilarna som brukar komma dit. Men nu var Morganen redan ute ur garaget så det fick bli en tripp dit.

I fint sällskap vid en V8-bestyckad TVR.

Ett annat skäl till att jag inte besöker träffen så ofta är att det kan vara svårt att komma därifrån när jag själv vill. Därför åkte jag upp redan klockan kvart i fem för att hitta en plats jag snabbt kunde lämna.

Det var alltså gott om plats när jag kom dit och jag parkerade närma utgången. Ägaren till den fina TVR, som jag parkerade bredvid, heter Ljungman och har också tidigare varit medlem i TR-klubben när han hade en TR6:a. Nu är det främst Jaguar som gäller för honom, men TVR:en var det senaste tillskottet i hans bilsamling.

Trevligt ekipage från den tid det begav sig.

Jag går normalt några svängar på Europaparkeringen för att se om det kommit någon annan Morgan eller andra bilar och ägare som jag känner eller fordon som jag inte sett tidigare. Så såg jag plötsligt en kille, som jag kände igen direkt. Det var en gammal lumparkompis som jag inte sett på 45 år. Och, han kände även igen mig. Minns att han redan på P6, brukade komma på söndagskvällarna körande på en Royal Enfield MC, så motorintresset hade han redan då. Nu var det mest Jaguar som gällde och till träffen hade han kommit i en Jaguar E-type. Tyvärr glömde jag ta bilder både på honom och hans bil, men vi utbytte telefonnummer så att vi kan träffas och snacka vidare.

Det blev snabbt fullt på parkeringen så det var tur att jag anlände tidigt.

Har svårt att se mig mätt på instrumentpaneler som i denna Jaguar XK 140 (kan vara 120).

Som vanligt fanns det många fina bilar uppställda på de stora gräsytorna, men när det finns så mycket att titta på så ser man ibland "inte skogen för bara träd".

Ständigt några som kollade Moggen.

Blev lite besviken när jag kunde konstatera att jag var den enda som representerade Morganmärket, men å andra sidan så tilldrog sig min  Roadster ett stort intresse från besökarna, som ständigt kretsade kring och kommenterade bilen.

De behöver ingen längre start- och landningsbana. bara en gräsplätt, som här i Hög.

Den här behöver ännu mindre plats.

Det var något som tilldrog sig mitt intresse på andra sidan den omfattande MC-parkeringen. Där fanns nämligen två av de besökande flygplanen plus en liten tvåsitsig gyrokopter (tror jag det heter). Med den här lille maskinen fanns det tydligen möjlighet att få åka med en sväng, då jag såg den starta och landa flera gånger.

Oräkneliga MC!

När jag var bort vid flygplanen så såg jag också mängden av MC som var på plats. Det måste handla om flera tusen som kommer till Vikingabyn varje tisdag.

Eftersom jag kom så tidigt till träffen så hade jag fått möjlighet att se nästan alla fordon passera revy när de körde in på sina respektive områden. Klockan var sju på kvällen och jag tyckte det var lagom att åka hem och stalla in vår Morgan.

En fin dag hade vi haft BRUM och jag!

Trevlig efterrmiddag med Sven

Lunchmöte på Röstånga Gästis - 2013-08-20
Sven och jag har känt varandra drygt 30 år. Båda är vi intresserade av sportvagnar och även om vi träffas ganska sällan håller vi kontakt via mail och telefon. Vid vår träff i våras, även då på Röstånga Gästis, bestämde vi att försöka luncha tillsamman lite mer regelbundet.
Sven kom i sin BMW Z3:a och jag i min Morgan eftersom vädret var som gjort för öppetåkande.
Jag hade försökt hitta deras lunchmeny på nätet, men inte lyckats. Om det nu, mot förmodan, skulle vara någon dagens rätt som inte föll mig på läppen, så fanns det i så fall ett säkert kort för mig nämligen deras hemlagade köttbullar, som alltid finns på menyn.

Sven tar för sig vid salladsbordet.

Extra positivt överraskad blev jag när vi kom in i restaurangen och det visade sig att dagens lunch bjöd på kålpudding, min favoriträtt.

Riktig kålpudding.

När jag är hemma är det inte alltid jag äter varm mat till lunch eftersom jag dels är lat och dels inte är särskilt hungrig vid lunchtid. Men idag skulle jag bli mätt! Oftast, när kålpudding serveras på andra ställen jag brukar frekventera, så består den av ett tjockt och ganska hårt lager av köttfärs, där det ovanpå finns ett tunt lager av kål. Så har jag inte lärt mig att riktig kålpudding ska tillagas. Istället ska kål och köttfärs blandas, för att få en saftigare konsistens, men naturligtvis även förses med ett lager av kål ovanpå.
Precis så var kålpuddingen tillagad på Röstånga Gästis.

När vi sitter och äter vi ett fönsterbord ut mot gatan kommer det helt plötsligt en röd öppen Ferrari och parkerar framför restaurangen. Föraren och en känd person, nämligen Jonas Pölda från British Sport Car Center utanför Teckomatorp, stiger ur bilen. Innan de går in så trycker ägaren på några knappar och helt plötsligt har Ferrarin blivit en coupé. De kommer dock inte in i lunchrestaurangen så vi fick ingen möjlighet att hälsa på Jonas.

Det fanns ingen modellbeteckning bak på bilen, men på handskfacket stod det California.

Sven och jag satt säkert en timme och pratade om allt från bilar till miljöpolitik. Men efter att ha vräkt i oss av lunchen så var vi ganska dästa båda två. Vi bestämde oss därför att ta en promenad i de vackra omgivningarna intill gästgivaregården.

Underbar natur.

Här finns flera utmärkta promenadstråk, men vi valde att gå bakom gästis ner till Nackarpsdalen, dit det gick en gångväg genom den vackra och lugna skogen.

Ett ställe för kontemplation!

Efter en kilometers promenerande kom vi fram till en liten sjö, som heter Odensjön. Den lär enligt Sven vara väldigt djup, uppemot 100 meter. Undrar om det stämmer. Runt sjön fanns flera ställen avsedda för pick-nick och vandrare med ryggsäckar och trangiakök höll på att laga mat.

På vägen tillbaka upp till Gästis passade vi på att besöka Turistbyån. Här fanns massor av kartor, både för enskilda samhällen/städer och över Skåne, Blekinge och andra närliggande landskap. Vi försåg oss med ett antal, som kan vara bra att ha i Morganen när vi är ute på lite mer okända vägar.

Kaffe och bakelse ingår som regel vid våra möten.

Nu hade vi gjort av med åtminstone några kalorier och eftersom vi inte försåg oss med kaffe efter lunchen stegade vi därför in på caféet som ligger mittemot gästis. Efter en fika och fortsatt dividerande om bilar och annat upptäckte vi att klockan var tre på eftermiddagen. För att inte hamna i en massa pendlarköer beslöt vi oss för att avsluta dagens trevliga träff och åka hem var och en till sitt.

Men en ny lunch är planerad i september!

En golfrunda på Kävlinge GK

Bättre än dåligt men sämre än bra - 2013-08-15
Peter, en av mina golfkompisar, undrade om jag ville följa med och spela en runda på Kävlinge GK. Det var ganska längesedan jag spelade där och eftersom klubben har något som heter "Happy Thursday", med en greenfee av endast 200:-, så tyckte jag det var en bra idé.
Banan var i bra skick och greenerna snabba, men min timing var inte densamma som förra veckan då jag fick ihop 36 poäng på Vasatorps Classic Course.
Men vi hade trevligt, vi fyra som spelade. En av killarna fick dock hoppa av efter 12 hål, då han hade problem med sitt ben. Konstigt nog så gick vi tre som var kvar på exakt samma antal slag, 103 stycken.
Nej, inte något att skriva hem om, men trots hög score så fick jag ihop 28 poäng. Ganska bra tycker jag, när inte spelet fungerar som det ska.

Från altanen, på baksidan, har man fin utsikt över 18:e hålet.

En fika med kaffe och kaka efter rundan tycker jag nästan är obligatoriskt. Att gå direkt till bilarna efter ronden tycker jag är trist. Man måste sitta och snacka lite, det sociala är faktiskt en viktig del av golfspelet.
Tycker jag i alla fall!

Cafébesök

På jakt efter fika - 2013-08-04
Klockan var ungefär två på eftermiddagen och istället för att bara softa i trädgården så tyckte Eva att vi skulle göra något. "Bestäm du, jag är öppen för allt" var min kommentar. Detta resulterade i att Eva bestämde att vi skulle ta Morganen och åka till Sireköpinge och ta en fika hos Flinkmans Cafe´.
En ypperlig idé. Det var väldigt varmt så vi hade hoppat över lunchen och nu började magen knorra. På Flinkmans finns nämligen väldig fina smörgåsar med diverse pålägg samt även bakelser. Det är kanske inte det billigaste stället att fika på men det man får är gott och rikligt. Man brukar ju få vad man betalar för, eller hur?

I kortärmat och utan någon form av huvudbonad, utom Eva som hade sin bredbrättade hatt, drog vi så iväg på småvägar i riktning mot Sireköpinge.
Det var skönt att bara köra och låta vinden svalka våra varma kroppar och efter en dryg halvtimmes i lugn takt så kom vi fram. Men, så besvikna vi blev när vi upptäckte det stora antalet bilar på parkeringen och den långa kön inne i caféet.
Det skulle säkert inte finnas något bord ledigt i trädgården och inne ville vi absolut inte sitta. Jaha, vad gör vi nu. Det måste ju finnas massor av mysiga caféer, men det stod helt stilla i huvudet. Men plötsligt hände det. Eva kom på att vi kunde åka till Vallåkra Stenkärlsfabrik där det finns en kombinerad restaurang och café.

Ottarps kyrka blev en find fond för Moggen.

I T-korsningen, vid vägen som går mellan Tågarp och Bjuv, svängde vi till höger och körde någon kilometer till vi hittade skylten "Ottarp". I byns kyrka konfirmerades vår son Jonas för sådär 29 år sedan. Tänk vad tiden går! Att det blev just i den här kyrkan berodde på att det var prästen i Ottarps församling som ledde konfirmationsundervisningen i Hastings i England, där Jonas var elev.

Efter en lite nostalgisk betraktelse utanför kyrkan så åkte vi vidare på en smal, asfalterad väg, där vi också artigt släppte fram ett gäng stora MC vid en korsväg, vars ryttare tackade artigt. De var förmodligen också ute och bara njöt av sin körning.

Pampig uppfart!

Efter någon kilometer eller så, kom vi fram till allén som leder fram till Bälteberga Herrgård och här var jag tvungen att ta en bild. Runtomkring Vallåkra finns många fina små vägar där trafiken är minimal.
När vi passerade genom den lilla byn mötte vi en knallgul Volvo PV i cabrioletutförande. Naturligtvis var den inte original, men det är ju här i Vallåkra det började med att modifiera framförallt Volvobilar, men senare även andra märken. Det var tack vare dessa entusiaster som den årliga Vallåkraträffen kom till.

En riktig oas.

När man parkerar på Stenkärlsfabriken parkering så ser man ingenting av varken fabriken eller kvarnen. Vägen ner till byggnaderna går ett hundratal meter genom lummig lövskog och strax dyker den gamla kvarnbyggnaden upp.

Mysigt ställe, värt en omväg.

Här var det också en del folk, men inte fler än att det fanns gott om plats till oss. Det visade sig att det här ofta arrangeras någon form av framträdande och underhållning på helgerna, som man kan ta del av i samband med sin måltid och en flaska vin.

Jo, det fanns något bakelseliknande och kaffet var gott.

Inne i restaurangen kunde vi välja mellan att äta en hel lunch eller kaffe och kaka. Några mackor verkade de inte ha. Eftersom vi skulle äta middag hemma på kvällen valde vi kaffe och kaka.
Eva tyckte att kaffemuggarna var väldigt goda att dricka ur. Ja, det var väl inget fel på dom tyckte jag.
När jag lästa företagsekonomi och marknadsföring så fick vi lära oss att skilja på needs and wants. Needs innebär att man verkligen behöver något medan wants innebär att man VILL ha, men kanske inte behöver. Eva VILLE ha två av dessa muggar. Vi BEHÖVER dem emellertid knappast och de lär heller inte få plats i det skåp där vi har muggar, om hon inte kastar bort några av de befintliga.

Här fanns det mycket intressanta saker, som vi inte BEHÖVDE.

Nåväl, hon vet väl bäst i sådana här sammanhang, så efter fikat gick vi in i den öppna fabriksbutiken. Muggarna kostade 155:- per styck, men de var så otroligt goda att dricka ur, så de var de nog värda.

Här kan man i så fall ha apelsiner, de matchar.

När jag tyckte det dröjt väldigt länge för Eva att betala de där muggarna så gick jag tillbaka in i butiken.
Under sin vandring, bland alla nödvändiga grejer i butiken, hade Eva hittat ytterligare en sak som hon VILLE köpa, nämligen en, tror det heter, bunke, som skulle passa alldeles förträffligt på vårt köksbord.

Det kan bli dyrt att köra en liten fikarunda, i synnerhet när vi är i närheten av butik eller golfshop, för Eva går sällan eller aldrig tomhänt från sådana ställen.

Å andra sidan, på tisdag ska jag köpa en domkraft!

Cabbeträff på Råå...

...och på Örenäs Slott - 2013-08-03
Hittade ett kort i Morganen där det fanns berättat om Cabbeträffar i Råå. Hade aldrig tidigare hört talas om detta evenemang och då vädret var enormt fint så drog jag iväg i vår Morgan. (www.cabbe.se)
Till träffen, som avhålls en lördag i månaden, är alla typer av bilar välkomna, oavsett årsmodell eller märke. Enda kravet är att de ska vara cabrioleter.
Samlingen skedde i Råå Hamn. Här glömde jag att ta några bilder då jag träffade min tidigare kollega och projektassistent från min tid på Ted Bates, Eva och hennes Tore. Det blev mycket prat om tiden då det begav sig och om gamla kolleger.

Innan alla bilar drog sig mot Örenäs Slott så skulle de köras i kortege genom Råå, ett par vändor. Mycket folk fanns längs gatorna och beundrade lystet öppna bilar i alla former och flera önskade nog att de hade en dylik bil i det fina vädret som bjöd på temperaturer upp till 30C.

Morgan +4 2011.

Jag hade i hamnen noterat att det fanns ytterligare två Morgans bland deltagarna. Den ena tillhörde Björn Hedlund, men den andra hade jag aldrig sett tidigare. Det var faktiskt inte så konstigt då paret som ägde bilen (glömmer namnen så fort jag har hört dem) hade hämtat den i Vetlanda under onsdagen veckan före. De berättade att de bodde i Raus och att de också var ägare till en segelbåt, men nu hade lagt seglandet åt sidan till förmån för en Morgan. Inte alls något dumt beslut, tycker jag.

En liten söt "Frogeye", AH Sprite.

Fordon från tre världsdelar, Europa, Amerika och Asien.

Det fanns som sagt bilar av alla de slag på träffen, men mitt intresse var naturligtvis mest inriktad på brittiska eller lite äldre fordon.

Mitt eget val föll på det här charmiga ekipaget.

Vid ankomsten till parkeringen, tyvärr utanför Örenäs fina Park, så delades det ut en lapp till deltagarna där de skulle rösta på finaste, eller intressantaste fordon.

Fräckt avgas.

En bil som börjar bli allt mer populär bland anglofiler är Lotus Elise, som både har bra prestanda och ett någorlunda hyggligt pris.

Mycket krom att putsa!

Bland de deltagande bilarna fanns också en fin Mercedes 170 SA Cabriolet från 1951. Och det var en av bilarna som beordrades fram till slottet för att motta någon form av pris.

En av pristagarna.

Utöver, den lilla FIAT 500 med släp, som troligtvis vann Peoples Choise, så fick även ägarna till en otroligt fin Big Healey besked om att också köra upp till slottet.

BRUM och jag fick inget pris, men det var många av åskådarna som kom fram och pratade och ville veta mer om bilen. Alltid kul när folk är intresserade så att jag kan få delge dem lite om märkets 104-åriga historia.

Det började mulna till och allt fler deltagare började packa ihop för hemfärd. Så gjorde även jag och gasade på lite extra när jag valde att ta motorvägen hem.

Ytterligare en dag som jag haft förmånen att tillbringa med BRUM!

Bilar i Vikens Hamn

Mopeder, en buss och många bilar - 2013-07-24
Min dotter Jessika med familj hade besök av Per och Kerstin Mattsson från Dalarna. De hade kört ner i sin Morgan +4 på måndagen och skulle stanna i Viken hela veckan. Per lärde jag känna när han köpte lite reservdelar till sin Triumph Roadster, som jag haft på hyllorna efter min TR2 och inte behövde längre.
Eftersom vi haft ett antal kontakter både per telefon och via mail så var det självklart att Eva och jag skulle träffa dem när de var nere i Skåne. Att det också var den månatliga bilträffen i Vikens Hamn gjorde inte saken sämre.
I Dalarna finns det många bilentusister och, enligt Per, så har 99% av bilfoket där uppe USA-bilar. Han tyckte därför det var kul att komma till Skåne där det finns en mer jämn fördelning mellan USA-bilar och europeiska fordon. Efter lite "lärakännavarandrasnack" några timmar tog vi våra Morgans och åkte ner till hamnen. Det var precis fullt med fordon överallt så vi fick parkera på den smala vägen innanför grönytorna.



Kharmann Ghia i superskick.

Här fanns tyska, engelska, franska, svenska bilar i en salig blandning, vilket Per uppskattade.



Per studerar en TR6:a.

Det fanns en hel del sportvagnar, bland andra flera MGB:s, en MGA och ett antal Triumph:s både TR4 och TR6. Per har själv en Triumph i sitt bilstall men även MG och Jaguar, så det fanns mycket för honom att titta på samt prata lite med ägarna till bilarna.



Måste väl vara en 30-talare?

Väldigt imponerad blev han av en väldigt fint renoverad buss, som ägdes av någon förening. Jag kommer inte ihåg nu hur många tusen timmar man lagt ner för att få denna klenod i nyskick, men det var många.



Inregistrerad för bruk i trafiken.

En annan raritet var en väldigt gammal, Opel tror jag, som jag aldrig sett tidigare. Kanske ingen långfärdsvagn precis, utan mer ett föremål för ett museum.


Med rätt reg.nummer till och med.

Förutom vår och Pers Morgan hittade vi bara ytterligare en av detta ädla märke. Det var Jans, från Lerberget, 1973 års +8. Ytterligare en medlem från Morganklubben var dock där, Ronny, som idag valt att lämna sin Mogge hemma till förmång för sin Jaguar XK8. Jan var snyggt svidad i en skjorta med bild på sin Morgan på bröstet. Han berättade att han beställt den någonstans, har glömt var, och att den kostade 300-400 kronor.



"Flakor" betingar höga priser idag.

För en gångs skull så hade vi med oss våra uppfällbara stolar och parkerade oss i dessa vid hamnkanten. När vi satt där och åt våra medhavda mackor så kom det en hel drös med flakmopeder, som det verkar finnas många av i Viken. Alla var helt nyrenoverade och var av märket Puch eller Crescent.

När vi satt där på kajkanten och småsnackade så tyckte Per att vi väl kunde komma upp till Dalarna nästa år i samband med Sälens Grand Prix. Han är en av huvudarrangörerna och skulle gärna vilja att ett antal  europeiska bilar kom upp till detta evenemang, som helt och hållet är arrangerat för europabilar. Det vore väldigt kul, men det handlar om 70 mil, enkel resa, men man kan ju turista några dagar på vägen upp och tillbaka.

Skulle vara kul att få ihop ett gäng skåningar som körde upp tillsammans. Kanske blir det så.
Om Gud vill!



Morgantur på Österlen

Trettio mil i sol - 2013-07-13
Vi stack iväg vid tiotiden denna lördag och hade bestämt att vi skulle åka med vår Morgan till Österlen.

På landet, i öppen bil, det är toppen.

Precis som vi brukar göra så valde vi små, slingrande asfalterade vägar, för att slippa trafik och kunna köra i vår egen takt. Visst är det kul att köra fort med denna vår Roadster eftersom resurserna finns, men det är mycket behagligare att glida fram i 70 - 80 kilometers hastighet.
Förra året körde vi i stort sett samma runda, som det skulle bli denna gången, men då i Evas Mini med hårt tak. Då, när vi kom fram till Kåseberga, blev vi stoppade mitt i byn för en ev. parkering på en idrottsplats, vilket gjorde att vi åkte till Borrby istället. Men i år provade vi att köra ända ner i hamnen, där det till vår förvåning fanns flera parkeringsplatser lediga, visserligen avgiftsbelagde, men ändå.



En sådan här fin dag innebar långa köer överallt.

Uppmuntrade av detta stegade vi förbi och granskade utbudet hos de olika restaurangerna och caféerna. Jag var hungrig och sugen på stekt sill och vi fick vackert ställa oss i den långa kön till stektältet innn vi kunde göra vår beställning.



Simpla bestick men gott käk!

Eva beställde något med lax och vi tog trappan upp till en platå ett antal meter ovanför hamnplanen.



Härligt!

Här uppifrån hade vi fin utsikt över hamnen, där det även stod parkerat en MGF av nyare modell, och över vattnet och de vackra vyerna. Efter att ha intagit vår lunch och studerat folklivet nedanför oss så tyckte jag att vi kunna åka vidare och se om vi kunde hitta något mysigt café som förhoppningsvis hade någon bakelse i sitt sortiment.


Ett populärt ställe för turister.

Eva talade redan dagen före om att vi skulle åka till Olof Viktors, ett ställe som hon är mycket förtjust i. Här skulle det inhandlas diverse bröd, skorpor, musli och annat som tillhör livets nödtorft.
Och, så fick det bli!



Sämre ställe finns det att fika på.

Under tiden Eva gick runt i butiken och letade bland allt som fanns där, så gick jag in på gården, där uteserveringen finns. Det fanns lediga bord varför jag gick vidare in till cafedisken för att kolla om det fanns bakverk som möjligen skulle kunna falla mig på läppen. Jodå, det fanns grejer jag skulle kunna tänka mig. Eva däremot tyckte att vi ju nyss ha käkat i Kåseberga och att vi därför, enligt henne, kunde vänta ett tag med kaffet. För egen del hade jag nog kunnat pressa i mig kaffe och bakelse mer än en gång, men höll min uppfattning för mig själv. Vi körde alltså vidare.

I skillinge bor det en relativt ny bekantskap inom bileriet, som flera gånger sagt till oss att titta in om vi var i krokarna. Att han, utöver flera fina engelska bilar, även är ägare till en Morgan, var ju en tillräcklig anledning till att förära honom med ett besök.



Pittoreskt!

Jag hade hans adress, men ingen aning om hur vi skulle hitta dit. Vi parkerade därför Moggen i hamnen och började promenera genom byn. I Skillinge har vi väl varit några gånger, men aldrig tagit oss tid att utforska byn närmare. Här är det faktiskt väldigt mysigt, precis som det ska vara i en liten f d fiskeby.



Här skulle man kunna ha ett litet sommarhus, om man haft råd.

Vi gick genom flera kullerstensbelagda smala gator med underbara små hus, som förmodligen idag ägs av välbärgade individer från Stockholmsområdet. Efter att ha knallat runt på smågatorna kom vi så småningom fram till lite mer ordinära villaområden. Här stötte vi på ett par som höll på med att ansa rabatter runt sitt hus. Vi frågade om de visste var den gata vi letade efter fanns. Nej, det hade de ingen aning om, men de hade bara bott i byn 35 år så då kan man ju inte känna till allt. Men då gatunamnet innehöll ordet "mölla" så borde gatan ligga i närheten av den gamla kvarnen, som det här paret visste var den låg. Så vi gick vidare och efter en tjugo minuter hittade vi adressen. Att det var rätt ställe fanns det ingen tvekan om. Utanför huset stod två Jaguarer parkerade och mitt emellan dem fanns ett litet bord med en kaffekopp och ett uppslaget exemplar av senaste numret av MOG Magazine. Vi ringde på dörren, men det enda liv som verkade finnas innanför dörren, var från en liten hund som skällde. Nå, vädret var fint och varför skulle de sitta hemma en sådan dag? De har ju också en Morgan.
Det visade sig sedan att deras dag hade tillbringats på någon golfbana. Ett av de få alternativ till Morgankörning jag skulle kunna acceptera en sådan här fin dag.

Äntligen fika och bakelse.

Vi gick åter ner mot hamnen och vår bil. Men, nu var jag riktigt kaffe- och kaksugen och tyckte mig ha sett skymten av ett café under vår rundvanding i byn. Mycket riktigt passerade vi det på vår väg till hamnen och nu var inte Eva svår att övertala.
Vi beställde och satte oss vid ett ledigt bord. Två andra personer kommer sedan ut från caféet och hittar ingenstans att sitta, varför vi naturligtvis erbjuder dem att sitta vid vårt. Vid kaffet utspann sig sedan ett intressant samtal med detta par från Halmstad. De var på en tredagars minisemester på Österlen för att på dagarna cykla omkring och utforska området. De bodde på små pensionat och B&B och berättade att de haft några underbara dagar, men att de skulle åka hem som nu på kvällen. Kul med spontana möten!
När vi kom ner till vår bil i hamnen var de också och hämtade sin bil. När de såg oss igen så kom de snabbt fram och beundrade vår Morgan. Fullt förståeligt naturligtvis samtidigt som jag fick möjlöighet att delge dem lite om märkets historia.

När vi mullrade iväg stod mannen ifråga och såg väldigt längtande ut. Så, vem vet, kanske har vi frälst ytterligare någon som kanske drömt om en Morgan sedan barnsben.

Hemfärden gjordes med kvällssolen i ögonen, i kortärmat och utan mössa. Vilken dag!