Morgan South:s höstmöte 2019.

Tre dagar med sol och värme - 2019-08-23/25
För, nästan exakt på dagen, tre månader sedan deltog vi på Morganklubbens årsmöte på Öland och nu var det redan dags för klubbens medlemmar i Morgan South att träffas på höstmötet. Även om det känns som om vi ännu är mitt i sommaren så är dock höstmötet något som markerar att årets säsong är på väg att gå mot sitt slut.

"Ni är på väg till fel bil!"

Precis som i samband med flera tidigare Morganmöten så gjorde vi sällskap till mötet med Anita och Ola från Bjärred. Platsen för mötet var Åhus Seaside utanför Kristianstad och tiden angivet till 1500 på fredagen, varför vi lämnade Löddeköpinge först vid tvåtiden på eftermiddagen.

Betydligt trevligare än att köra på motorväg!

På vår väg österut passerade vi Svenstorps gods.

Som brukligt är, när vi är ute i våra Morgans, så försöker vi i möjligaste mån undvika de större vägarna. Visst, det tar lite längre tid att komma fram till målet, men i en Morgan är det just själva resan som är målet.

Anita och Ola i täten på vackra vägar.

Första etappen gick till Sjöbo Golfklubb. Här gjorde vi ett kort stopp för intagande av en enklare måltid i form av kaffe och bulle. En tvårätters middag väntade ju på kvällen i Åhus.
Under den forsatta färden fick Anita och Ola ta täten. De skulle nämligen avvika lite längre fram för att tillbringa kvällen och natten hos kompisar i Ravlunda.

Egen parkeringsplats ingick.

Eva och jag vinkade av våra kompisar i ett vägskäl och fortsatte i ensamt majestät mot Åhus.
Vanligtvis, när vi anländer till hotellen vi ska bo på under mötena, brukar vi se att hav av bilar på parkeringsplatsen. Så var det inte här. När vi checkat in och fått oss tilldelat rum 125 så fanns det i närheten av rummet en markerad parkeringsplats som vi, bara vi, skulle använda under vår vistelse. Nästan på samma sätt som på de första motellen för länge sedan.

Oftast glada miner när Morganfolk träffas.

Till mötet var det anmält 35 Morgans. Alla kom dock inte på fredagen utan anlände först på morgonen på lördagen. Därmed missade de också första kvällens tvårättersmiddag i hotellets restaurang.

Den är verkligen riktigt lång.

Eva var fast besluten att känna på vattnet mitt i natten.

Med tanke på medelåldern i Morganklubben är det ytterst sällan det blir några nattmanglingar om pros and cons beträffande olika modeller, utan de flesta går till sängs vid hyfsad tid. Möjligen lite salongsberusade, men absolut inte mer.
However, Eva vill alltid gå en promenad innan sängdags så vi knallade ut i mörkret på den långa Åhus Brygga. Och, när vi kom längst ut så var ju förstås Eva tvungen att känna på vattnet, varför hon klättrade ner på en stege i kolmörkret utan minsta tillstymmelse till tvekan.

Kaxig bakdel!

På lördagen skulle vi köra en s k Scenic Run, vilket innebär att vi kör på vackra vägar, utan några inslag av manöverprov och frågor, som annars är vanligt förekommande de vid dylika arrangemang.
För att inte orsaka köbildning på vägarna delades vi in i grupper om sex till sju bilar. Det dröjde dock inte många mil, av den totalt tretton mil långa rundan, innan alla var samlade igen. I vår grupp tog Björn och Tina Roxlin täten i sin Morgan Aero.

Våra klenoder parkerade vid GP-museet i Råbelöv.

Mycket att titta på. Värt ett besök.

De kulturella inslagen under rundan bestod i passerandet av ett antal slott, som till exempel Trolle Ljungby, Bäckaskog och Ovesholm. Det lite mer motorhistoriska inslaget var ett besök på GP-museet i Råbelöv. Här kunde man bl a bese dokumentation över de Grand Prixlopp som kördes här på 50-talet.

Trångt om saligheten, men alla fick plats till slut.

Fina druvor fanns det gott om på buskarna.

Efter mycket prat och diskussioner, både inne i och utanför museet var det dags för förflyttning till nästa depåstopp. Inte långt från museet ligger nämligen Cehlin Vingård i Torsebro. Här blev vi undfägnade, dock inte med vin, men med vinbladssoppa och köttbullar, där köttet kom från väldigt speciella kor.

Maltesholm, vackert, men många rum att städa!

Wittskövle slott med cirka 100 rum, svårstädat det också.

Under återfärden till Åhus gällde fri körning. Vissa körde direkt till hotellet. En del äldre människor tyckte kanske det räckte för idag, medan andra körde sina egna rutter, ibland guidade av de som kände till trakten. Själv körde vi med paret Salomonson från Kristianstad, på fina vägar till Maltesholms slott, där vi stannade till en stund.
Under den sista sträckan till hotellet kom vi också förbi Wittskövle slott, som uppfördes av Jens Brahe redan 1553.

Ola, paret Martin från Skillinge och min Eva myser i soffan.

Tillbaka i Åhus var det bara att duscha, byta om till lite mer civiliserade kläder och stjälpa i sig en drink innan det var dags för mingel inför lördagens trerättersmiddag. I det underbara vädret kunde fördrink och minglandet tilldra sig på hotellets uteservering.

Verkar pågå en animerad diskussion, som dock inte verkar bekymra en lugnt leende hustru.

Här satt folk en lång stund och socialiserade innan det var dags att stiga in i restaurangen vid halv niotiden. Förrätten var ganska god, trots att den tydligen bestod av fritterad getost, som jag fick veta senare och som jag egentligen inte tycker om.
Kvällen under middagen, var trevlig, som den alltid verkar vara vid våra klubbträffar. Nu skulle vi skiljas igen och en hel del av deltagarna lär vi inte träffa igen förrän vid nästa års- eller höstmöte, De lokal förmågorna lär vi dock inte slippa, utan kommer att stöta på dem på de lokala evenemang, som det finns gott om i närområdet långt in i september.

Avskedets stund vid Öveds Kloster.

På söndagmorgonen, vid pass halv elva, drog en liten karavan, bestående av tre bilar iväg mot sydligare nejder. I täten körde paret Skude från Malmö. De bor dock under somrarna i Vomb och kände till de flesta små, fina asfaltvägar på vår väg mot sista stoppet som var Öveds Kloster.
Härifrån körde Skudes vidare mot Vomb medan Anita, Ola, Eva och jag vände kosan mot Löddeköpinge och Bjärred.

Shorts och kortärmat alla dagarna!

En sommarkväll i Morgan.

Liten spontanträff med likasinnade - 2019-07-23
I tisdags var det en av de där magiskt fina sommardagarna vilket innebar att det skulle samlas massor av bilar och motorcyklar på den veckovisa fordonsträffen i Vikingabyn utanför Löddeköpinge. Det var nämligen här vi skulle samlas, alla de fjorton Morganbilar som hörsammat Thomas Svenssons inbjudan till en liten Morganträff.

Några av oss som fick plats på prestigehyllan.

När Eva och jag anlände i vår Roadster var det redan hur mycket bilar som helst, både på Europaparkeringen och USA-diton. Det visade sig att våra Morgans hade fått parkera på hedersplatsen, längst upp vid infartsvägen. Här brukar annars muskelbilar som Ferraris, Lambourghinis och andra exotiska fortskaffningsmedel ofta exponeras.

Ytterligare några Morgans som tyvärr inte fick plats bland oss andra.

När jag talade med Thomas och frågade hur många Morgans som skulle komma blev svaret fjorton stycken. Han berättade då bl a om ett par, som besökt Classic & Sportcars i Vetlanda som är generlagent för Morgans i Sverige, för att titta på Morganbilar. När de gick omkring i hallen och dreglade över alla fina bilar pekade plötsligt frun på en bil och meddelade sin make att en sådan tyckte hon att hon ville ha. Hennes man svarade då "ja, ta du den, så tar jag den här" och pekade på en annan Morgan som fanns i hallen. Det föll sig alltså inte bättre än att man och hustru åkte ifrån Vetlanda i var sin Morgan. Så kan det gå när man gör impulsköp! Och, båda bilarna dök också upp i Vikingabyn denna underbara kväll.

Fjorton Morgans i karavan väcker i regel stor uppmärksamhet.

Efter att ha sparkat däck och gått runt och tittat på alla andra vackra och ovanliga fordon, som fanns på plats, så var det dags för nästa punkt på programmet. Den inleddes med en scenic run längs med havet och Barsebäcks golfbana och vidare på små, glest trafikerade vägar.

Färggrann samling.

Efter cirka fem mils öppetkörande parkerade vi våra fordon vid Karaby kyrka. Här ligger också Karaby backar, en höjd som sträcker sig imponerande 58 meter över havet. Dit upp skulle vi nu, alla förare och co-drivers, för att inmundiga det som fanns i våra picnic-korgar.

Tur att vädret var som det var.

Vackert, eller hur?

Vi slog oss ner i gröngräset, som just här var fritt från hästskit, som det annars fanns gott om på övriga ställen på backarna. Kaffekorgarna kom fram med innehåll allt ifrån min äggamacka till de som hade varma korvar i en mattermos. Utsikten över det skånska landskapet var, som synes, fantastisk i alla väderstreck.

Plats för samtal och kontemplation.

För att få en bättre bild på den lilla församlingen, besteg jag också den allra högsta toppen på backarna.

Vi åkte hem och lät hästarna ha sina backar i fred.

Tiden går fort när man har trevligt, heter det ju. Och, plötsligt närmade sig klockan halv tio, varför många som hade lite längre hem än Eva och jag, tyckte det var dags att bryta upp. Oavsett var de andra nu bodde, så är jag övertygad om att alla fick en underbar kvällstur tillbaka.

Att minnas när hösten och vintern anländer!

Semesterdagar i liten stuga

Rofylld tillvaro med dotter och svärson - 2019-07-15/17
Vår svärson Olof har en kusin som är lycklig innehavare av en sommarstuga i Saxemara, som han hyr ut till sina släktingar, när möjlighet finns. Det ligger i Blekinge, alldeles nära Ronneby, där Olof bodde som barn. Här skulle de tillbringa en hel vecka och koppla av tillsammans med dottern Malva och samtidigt ge Olof tid till några nostalgipromenader i sina uppväxtkvarter.
Olof, Jessika och vårt barnbarn Malva tyckte det skulle vara trevligt att träffa Eva och mig och bjöd oss därför att komma och besöka dem några dagar i juli.

Vi gav oss iväg någon gång på måndagsförmiddagen, Eva och jag. Knappt halvvägs valde vi att ta en kortare paus för en fika på det välkända Ekerödsrasten. Att Blekinge är populärt under sommaren märktes tydligt med massor av husvagnar och husbilar på vägarna.

Eva fick ett kärt välkomnande av Malva.

"Undantaget", där Eva och jag fick bo.

På vägen upp hade vi telefonkontakt med Jessika, som vägledde oss de sista kilometrarna fram till stugan, som vi till slut kom fram till efter långsam färd på några smala grusvägar. Stugan var ganska stor plus att det också fanns en kombinerad gäststuga och förråd på tomten. För att finansiera löpande utbyggnad och underhåll har man vissa år hyrt ut stället till tyska turister, som betalar bra för en sjönära semestervistelse.

Här fanns det nästan bara träbåtar i den lilla hamnen.

Ett utmärkt ställe för ett litet gruppfoto, med det gamla varvet i bakgrunden.

Precis som Eva och jag är både Jessika och Olof glada för promenader. Så efter lite kaffe och prat så ville man visa oss lite av omgivningarna. Promenaden, på några kilometer, gick till Saxemara varv där man byggt blekingeekor under många år.
På kvällen visade Olof än en gång sin briljans när det gäller grillning och hanterade både korvar och kyckling på ett utmärkt sätt.

Hårdhudade kvinnor!

Senare på kvällen så blev det bad. Eva har, till motsats mot mig, alltid varit ett riktigt vattendjur, en egenskap som tydligen gått i arv till Jessika, som badar både morgon och kväll, oavsett vattentemperatur. Med en till stugan tillhörande brygga, bara tio meter från huset, så underlättade detta också badbesluten, även om det bara var 17 C i vattnet.

Vackra gamla hus precis som i Ramlösas brunnspark i Helsingborg.

Dagen efter bar det in till närliggande Ronneby. Här inledde vi med ett besök i den vackra brunnsparken, som Eva och jag visserligen besökt tidigare i samband med Morganklubben årsmöte för några år sedan, men inte utforskat djupare.

Ett mycket intressant ställe.

Här fanns också ett stort hus, som kallades Naturum, där man kunde tillgodogöra sig mycket information om hur det varit i trakten förr i världen och vilka fiskar och djur som finns eller funnits i området.
Efter rundvandring i parken och fika på det tydligen välkända caféet Mandeltårtan, så körde vi runt i Ronneby under Olofs guidning om var han bott, gått i skolan, spelat fotboll och mycket annat.

Flytande bastu som bara kunde nås med båt.

Till stugan i Saxemara ingick det också tillgång till en liten aluminiumbåt med aktersnurra. Och på onsdagmorgonen ville Olof ta mig med på en tur med båten runt i kring några av alla de öar och skär som finns i närheten. Vi åkte först tillbaka till Saxemara varv där Olof visade den flytande bastu, som han och Jessika och en drös av Olofs kusiner hade hyrt någon kväll i samband med att de firade midsommar tillsammans i stugan.

Hamnen på Stora Ekön.

Vi gjorde också ett strandhugg på Stora Ekön. Strandhugg är kanske fel uttryck då det faktiskt finns en pytteliten hamn vid den obebodda ön. Men även om ön är obebodd, så fanns det i alla fall besökare där när vi lade till vid bryggan. Vi hade tidigare på morgonen noterat några kanotister ute på vattnet och det visade sig att det var de som tydligen hade ett litet campingläger på ön.

Denna stuga tillhörde Blekinge navigationsförening.

Det fanns en hel del byggnader på den lilla ön, inte minst en hel rad bajamajor och även en länga med väldigt små rum, som förmodligen användes vid övernattning av scouter eller dylika organisationer.
Olof och jag travade omkring på ön och tittade på en hel del gamla hus, där några var låsta men en del faktiskt var öppna. Att det fanns kaniner och får i mängder framgick av all den spillning, som fanns överallt. Några djur såg vi dock inte till och det är möjligt att fåren bara var på ön under vissa tider på året.
Den här ön är också historiskt intressant. Det visar sig nämligen att den danske kungen Hans flaggksepp, Gribshunden, som var på väg till Kalmar, sjönk utanför ön 1495. Man hade ankrat utanför  ön när en brand bröt ut varefter fartyget sjönk snabbt och många följde med i djupet.
Det här fartygen byggdes under mitten av 1480-talet i Flandern eller Nederländerna. Skeppet var 35 meter långt och 12 meter brett och hade en besättning på omkring 150 personer.
Vraket upptäcktes 1970, men det tog flera årtionden innan det kunde identifieras som det danska flaggskeppet Gribshunden.

Efter vår sightseeing runt om i skärgården kom vi till slut oskadade och torrskodda tillbaka till hemmahamnen. Det var onsdag och Eva och jag skulle återvända till sydligare nejder. Vi tackade och tog avsked vid lunchtid och kom så småningom ut på E22:an söderut.

Detta är en mycket vacker å.

När vi hade kört ett antal mil så noterade jag skylten Mörrum. Där har jag varit ett antal gånger, tillsammans med svärfar och fiskat. Jag har visserligen aldrig fått något napp, men sett massor av laxar och öringar hoppa i forsarna på väg uppåt ån för att leka.
Kring ån är det alltid mycket folk, inte minst under semestertiden. Så, naturligtvis finns här också en restaurang, som Eva och jag passade på att besöka för ett skrovmål innan fortsatt färd.

Vi anlände till Löddeköpinge vid halvfemtiden på eftermiddagen och jag såg fram mot torsdagen då årets stora golfhändelse, åtminstone i mina ögon, The Open skulle spelas i Port Rush på Nordirland.

Borta bra men hemma bäst!

Några dagar i London

En stad med hög puls - 2019-06-05/08
Vår dotter och hennes familj tyckte att en lämplig födelsedagspresent till Eva kunde vara några dags besök i London. Vi har visserligen varit där några gånger tidigare, men då bara på genomresa eller, som i mitt fall, med anledning av mitt arbete. Den här gången skulle vi bara turista och försöka se så mycket av den enorma staden som möjligt.

Fart och fläkt!

Vi landade på Heathrow klockan 1930 engelsk tid. Novotel, hotellet vi skulle bo på under tre nätter, låg i centrum av London, dit vi tog oss med den slitna men väl fungerande tunnelbanan. När vi kom upp från underjorden vid Tower Bridge station, så hamnade vi mitt i folkvimlet. Efter tio minuters promenad var vi framme vid vårt hotell där vi snabbt checkade in.
Det var ganska sent, så vi åt bara något lätt nere i hotellets bar innan vi gick till sängs alla sex. Vi kunde också konstatera, redan på kvällen, att en frukost på hotellet skulle kosta drygt tvåhundra kronor. Och, det ansåg vi det inte vara värt för några skivor toast, youghurt och te eller kaffe.

Intensiv förmiddagstrafik.

På torsdagsmorgonen bestämde vi oss därför att börja vårt turistande till fots för att vid vår vandring hitta något frukost- eller fikaställe ute på stan. Vi gav oss ut i folkvimlet vid niotiden på morgonen, en tid då många var på väg till jobbet. Att utan mål, flanera omkring i city och betrakta alla dessa tusentals och åter tusentals människor av olika färg och form och som, med undantag för vårt lilla sällskap på sex personer, alla var på väg mot bestämda mål, var mycket intressant.

Soligt och varmt på torsdagen.

Under vår promenad passerade vi ett flertal ställen där vi möjligen hade kunnat få oss lite frukost till livs, men nästan alla var överfyllda av människor, som satt, stod eller var på väg med sin kaffemugg och ev en sandwich i händerna. Tills slut hittade vi ett ställe där det även fanns plats för oss, även om vi fick sitta utomhus.

Glömt namnet på denna skapelse.

Tate Modern Gallery.

Även om ingen direkt noterade oss, på vår färd genom Londons huvudgator, så såg vi nog ut som lantisar, när vi storögda förundrades över alla de fantastiska byggnader som finns lite överallt. Och, lantisar var nog ett relevant begrepp med tanke på var vi befann oss.

Här är det, säger Jessika.

Vi hade inga direkta mål under vår promenad, det fanns så mycket att se överallt, men det fanns dock några sevärdheter som vi hade planerat att titta på. Och när vi hade gått någon timme kom Olof och Jessika på att Covent Garden låg i närheten. Det är en stadsdel i centrala London där bland annat Royal Opera House och Covent Garden Market är belägna.

Undrar hur han gjort om det regnat.

Här fanns mycket att både titta och lyssna på. Inne på ett café i en stor sal stod nämligen en kvinnlig operasångerska och sjöng för cafégästerna. När hon var klar gick hon runt och samlade in pengar i en liten kopp. Vi tre killar, Olof, Max och jag, lämnade tjejerna för en stund så att de kunde titta på vad de ville. Olof visste nämligen att precis en liten bit därifrån så fanns det en pub, som han tyckte vi kunde slinka in på och ta var sin öl. Puben, som låg en trappa upp hade en balkong ut mot ett stort torg. Här framfördes olika uppträdanden i princip hela dagen. När vi satt med våra öl och tittade, så framträdde en person i kostym, som både verkade vara ståuppare och jonglör. När hans nummer var slut gick han runt bland åskådarna och samlade in pengar i sin hatt. Tror du han missade oss på balkongen? Icke, efter en stund så kom han upp med sin hatt och "krävde", på ett käckt och trevligt sätt, ett bidrag. Ja, det tyckte vi han var värd varför vi lade var sin fempundsedel i hatten, vilket han tackade artigt för.

London skyline, med St Pauls Cathedral till vänster.

Utöver själva Londonresan så hade Jessika och Olof ytterligare en överraskning i bagaget till Eva, ja även till mig eftersom jag var medbjuden. De hade inte avslöjat vad det var tidigare, men på väg tillbaka tillhotellet, sent på eftermiddagen, berättade de att vi skulle titta på musicalen Mama Mia på kvällen. Efter några timmars slappande på hotellrummet och ombyte av kläder gav vi oss av till fots till West End. 

Tydligen ett populärt ställe.

Vårt hotell låg i närheten av Themsen, som vi gick längs med hela vägen bort till Waterloo Bridge, som i sin tur ledde upp till West End och teaterkvarteren. Längs hela floden fanns det massor av stånd där man kunde köpa snabbmat från världens alla hörn, men också restauranger, som var fulla av folk. Utanför National Theater, ett enormt betongkomplex, fanns en restaurang som var full med folk, både på vägen till teatern och när vi gick tillbaka samma väg ett antal timmar senare.

Nästan som en julskyltningsöndag i Sverige.

I West End ligger det många teatrar och andra nöjesställen. Det märktes inte minst på den trängsel av både människor och bilar på trottoarer och gator, som verkligen blev påtaglig när vi närmade oss vår teater. De här teatrarna är i regel fullbokade långa tider i förväg, så Olof hade fixat biljetter så snart han fått klartecken av oss att följa med till London. När vi skulle gå in på teatern så fanns det vakter som gjorde säkerhetskontroller, inte riktigt som på en flygplats, men de tittade i alla väskor som de i publiken hade med sig. Om jag har rätt uppgift så har musicalen Mama Mia visats här under tjugo år, så ensemblen lär nog ha bytts ut ett antal gånger under åren. Själva musicalen var fantastisk att både se och höra och en fin upplevelse för oss allihop.

Tanken var att vi skulle ta en taxi tillbaka till hotellet, men när vi kom ut från teatern var det ännu mer folk och bilar i rörelse än när vi kom, så vi insåg att det var chanslöst att få tag i någon bil. Det var en varm kväll så vi tog samma väg tillbaka längs Themsen, där det promenerade lika mycket människor som tidigare på kvällen.

Det blev ganska sent innan vi kom i säng. Dagen efter skulle vi emellertid upp i hyfsad tid igen för att hinna uppleva ytterligare kända platser i London. 

Jeans, med slitna hål på "rätt" ställe.

En tröja, visserligen utan hål, men cirka 9000 SEK?

Max är väldigt intresserad av exklusiva märkeskläder, som skor, jackor, skärp etc. Han kan t ex köpa märkesskor, som kommit ut i en begränsad upplaga och sedan sälja dem med vinst till någon lika- sinnad. Av bland annat den anledningen ledde en av våra promenader till det kända varuhuset Selfridges. Här öppnades entrédörrarna av två välklädda personer hög hatt, medan personal på första våningen gick klädda i frack. Då får man en hint om att det nog kostar kulor att handla här.

Verkligen smaklöst, eller hur?

Det är väldigt intressant att gå runt och titta på de olika varorna och inte minst på kunderna. Själv gillar jag klockor och den dyraste jag hittade kostade 87000 pund. Det måste finnas många människor med gott om pengar, annars hade ju aldrig ett sådant här varuhus kunnat överleva.

Här fanns det många fordon av bl a märket Bentley parkerade utanför t ex Dior,

När jag ändå är inne på det här med exklusiva märkeskläder så hamnade vi, faktiskt, av en slump, lite senare på den berömda Bond Street. Här har alla de stora, världskända varumärkena sina butiker. Naturligtvis fanns det också en butik som sålde produkter från Valentino, ett av Max absoluta favoritmärken. Max och Olof gick in i butiken. Herrkläderna fanns på andra våningen och för att gå upp dit var man tvungen att ledsagas av en av de butiksanställda. De fick dock reda på att det skulle dröja en stund, då alla expediter var upptagna med att betjäna ett stort antal ryska besökare. Se valde därför att gå ut igen.

Här hade det krävts stort tålamod.

Några andra sevärdheter vi bestämt oss för att titta på den här fredagen, som var sista dagen innan hemfärden, var Churchills War Museum samt Buckingham Palace. Båda ställen ligger ganska nära varandra, men när vi närmade oss Churchills museum upptäckte vi en väldigt lång kö av människor, som var på väg in. Vi fick veta att väntetiden uppgick till cirka fyra timmar, vilket ingen av oss upplevde att det var värt att vänta.

Det ligger inte precis rofyllt!

Istället valde vi att fortsätta vår vandring till Drottning Elisabeths enkla boning för att kanske bli inbjuden på en kopp te. Vi kom faktiskt ända från Sverige, vilket borde uppskattas tyckte vi.
Det är konstigt att allting ofta ser helt annorlunda ut i verkligheten än när man ser bilder från olika kända ställen. Själv har jag aldrig varit här tidigare, men ofta sett bilder på slottet på TV. Att trafiken brusar tät runt omkring slottet hade jag faktiskt ingen aning om.

Det började bli sen eftermiddag, men innan vi kunde ta oss tillbaka till hotellet hade vi ett viktigt ärende att göra. Ett av våra barnbarn, Elias, har vid snart nio års ålder snöat in på fossiler. Jo, det är sant! Bakgrunden är att han läst och tittat i böcker som handlar om dinosaurier och fått sig berättat att det vid arkeologiska utgrävningar gjorts många fynd av bl a tänder från dessa urtida varelser. Något han tycker är oerhört spännande och intressant. Elias mamma Anne, vår svärdotter, hade uppmärksammat oss på att det fanns en butik i London som helt specialiserat sig på fossiler och kristaller. Den var vi naturligtvis tvungna att besöka för att inhandla presenter till Elias förestående nioårsdag. Den heter London Fossils and Crystals och ägs av ett trevligt par i 60-årsåldern. Här fanns stenar och fossiler från några pund upp till flera tusen pund.

Inte lätt att gissa diametern på hjulet.

Våra inköp, presenter till Elias köpte både vi och Olof, så Elias samling kommer att växa en hel del. Nu hade vi ganska långt tillbaka till hotellet och jag föreslog att vi skulle åka buss. Inte för att jag var trött utan då det skulle vara kul att ha åkt buss i London. Busstation fanns precis utanför butiken, men när vi talade med en busschaufför så skulle "vår" buss inte komma förrän om tjugo minuter. Vi valde därför apostlahästarna, precis som vi gjort hela dagen innan. På vägen tillbaka till hotellet tog vi åter en tur längs Themsen där vi också fick en bra bild över London Eye, det enorma pariserhjulet som finns vid stranden på Themsen. När man tittar på det så ser det ut som om det står stilla, men i verkligheten rör det sig så sakta att hjulet inte behöver stanna när besökarna kliver på eller av korgarna. Vi diskuterade hur stor diametern kunde tänkas vara och alla hade vi olika förslag. När vi hade kontrollerat på nätet fick vi veta att den var 135 meter. Häftigt! Nej, vi åkte inte med London Eye heller då köerna sades vara nästan lika långa som till Churchills museum.

Några trötta resenärer inför hemresan.

Vårt turistande var slut för den här gången och det som stod på agendan nu var att äta middag och sedan försöka komma i säng så fort som möjligt. Flyget hem skulle avgå klockan 0630 på lördagen. Vi hade beställt en taxi som skulle hämta oss 0415, vilket fungerade bra. Färden till Heathrow tog cirka tre kvart och kostade runt 90 pund, lite mer än dubbelt jämfört med tunnelbanan.
Eftersom Olof flyger mycket kunde han fixa in fyra av oss till Lufthansas lounge efter incheckningen. Här kunde vi, Eva, Jessika, Max och jag vräka i oss ägg, bacon, toast, juice och kaffe, så mycket vi orkade. Olof och Malva valde ädelt nog låta oss få denna förmån och fick själva äta sin frukost i en restaurang ute i terminalen.

Under den tvåtimmar korta flygresan, var det nästan helt tyst i kabinen. Nästan alla tog en tupplur!

London var fint. Åker gärna dit igen!