Flygplan, bilar och en del annat.

Fly n Ride i Ljungbyhed - 2019-08-31
Kanske var det en av de sista dagarna med afrikavärme denna sommar, så den var vi tvungna att utnyttja. Att spela golf i sådant väder är inget jag längtar utan det bästa stället är då att befinna sig
i en öppen bil, till exempel en Morgan.

Man ska alltid ha koll på bilen bakom.

Anita och Ola hade annat för sig, men i Bjärred finns det mer än en Morganägare. Denna gången fick vi sällskap av Louise och Gert Lövgren, som hängde på oss i sin mörkblå +8.
Färden gick, i vanlig ordning, på asfalterade, mindre trafikerade vägar mot Eslöv och Röstånga, förbi Skäralid och Nackarpsdalen på vår väg mot Ljungbyhed. Men redan när vi skulle passera Maieholm, så stötte vi på flera hundra motorcyklar, som tydligen väntade på att köra någonstans tillsammans.
Vi undrade om även dessa skulle besöka Fly n Ride, men fick i tidningen dagen efter reda på att det gällde en s k chatity run för prostata- och bröstcancer.

Vi skapade vår egen lilla Morganparkering.

När vi kom fram till den före detta flygflottiljen F5, så var vägen in till själva utställningsområdet full av besökares parkerade bilar. Dessa fick inte komma in på utställningsområdet, som var reserverat för fordon typ våra Morgans.
Väl inkomna på utställningsområdet hördes en speakerröst i högtalarna, som berättade om vad som hände och vad som skulle ske under eftermiddagen.

En fin MGA....

...och inte bara det utan en Twin Cam.

Vi började vårt flanerande med att gå runt bland alla bilar som fanns där. Våra Morgans, som konstigt nog var de enda Morgans som var där, tilldrogs sig, av naturliga skäl, en hel del uppmärksamhet och intresse. Jag upptäckte emellertid snabbt en röd MGA, en modell jag kände väl till, då det var den första engelska sportbil jag köpte som 19-åring. Detta var dock en twin cam, vilket innebär att den har två överliggande kamaxlar till skillnad från min 62:a. Den känns lätt igen på att den har stålfälgar på splines och vingmuttrar. Detta är en ganska ovanlig bil, som också har lite tveksamt rykte, då många ägare hade svårt att få den att gå ordentligt i motorn.

Ganska hårig sak!

Vid sidan av MG:n hittade vi en AC Cobra, en häftig bil som finns att köpa både i byggsats och från olika tillverkare, som säljer färdigmonterade bilar. Min sons våta dröm är en sådan här bil, som han i så fall skulle konvertera till biogasdrift.
En känd ägare till en äkta AC Cobra är vår nuvarande kung, som också har ett stort bilintresse. En bil, som på bilden kan man nog få tag i för 300000 till 600000 kronor, medan den äkta varan kan kosta MÅNGA miljoner kronor.

Verkar vara rysk. Kan det stå Aeroflot på sidan?

En dubbeldäckare, som förmodligen används för konstflygning.

En Blackwing, som tillverkas vid en anläggning i Eslöv.

Vi fortsatte vår vandring i riktning mot startbanorna, där plan startade och landade med jämna mellanrum. Tyvärr så varken såg eller hörde vi i år någon Mustang eller Spitfire, som brukat vara med vi tidigare års Fly n Ride. 
Här fanns en hel del flygplanstyper att studera och vid de tidigare besök jag gjort, så fanns också möjlighet att följa med på en flygtur. Mot en kostnad givetvis.

Både denna och Anglian kallades i folkmun för fyra ståplatser.

Inget att klaga på där inte.

Det räckte gott och väl med en sådan spec på dåtidens vägar.

När jag växte upp i Åstorp, i början av 50-talet, var jag redan då mycket intresserad av bilar. På gatan utanför vårt hyreshus parkerade de grannar, som hade bil på den tiden, sina bilar. Den finaste i mina ögon var en  gul och vit Studebaker Hawk Cupé. Vår granne mitt emot oss på tredje våningen hade en Opel Kapitän från sent 40-tal, även den lite "finare" än de fordon som dåtidens medelsvensson hade råd med. Resten av bilflottan på gatan bestod nämligen av en Minor (inte Morris), en Ford Anglia, en DKW och en Ford Prefekt. Och, visst blev både jag och Gert nostalgiska när vi upptäckte just en Prefekt, i ett enastående skick, på en gräsmatta på området.

Kanske två nya stamkunder till Flinckmans Cafe?

När vi sett oss mätta på allt vad som fanns att se på utställningsområdet så började suget efter något att äta göra sig påmind. Vi hade visserligen inhandlat var sin "slang med halka", under vårt flanderande, men det var inte något vi blev mätta av.
Eva och jag hade tidigare berättat för paret Lövgren om ett av våra favoritställe, när det gäller en rejäl fika. Det heter Flinckmans Cafe och är beläget mellan Tågarp och Sireköpinge. Det ägdes av den kände drag-showartisten Lasse Flinckman, men övertogs efter hans död av två av hans kamrater. 
Det, med eternitplattor klädda huset, är väldigt oansenligt till skillnad från inredningen som är väldigt spektakulär.
Hit tog vi alltså med oss Louise och Gert, som för första gången fick avnjuta ställets fantastiskt goda smörgåsar.

Ytterligare en trevlig utflykt i våra Morgans!

Morgan South:s höstmöte 2019.

Tre dagar med sol och värme - 2019-08-23/25
För, nästan exakt på dagen, tre månader sedan deltog vi på Morganklubbens årsmöte på Öland och nu var det redan dags för klubbens medlemmar i Morgan South att träffas på höstmötet. Även om det känns som om vi ännu är mitt i sommaren så är dock höstmötet något som markerar att årets säsong är på väg att gå mot sitt slut.

"Ni är på väg till fel bil!"

Precis som i samband med flera tidigare Morganmöten så gjorde vi sällskap till mötet med Anita och Ola från Bjärred. Platsen för mötet var Åhus Seaside utanför Kristianstad och tiden angivet till 1500 på fredagen, varför vi lämnade Löddeköpinge först vid tvåtiden på eftermiddagen.

Betydligt trevligare än att köra på motorväg!

På vår väg österut passerade vi Svenstorps gods.

Som brukligt är, när vi är ute i våra Morgans, så försöker vi i möjligaste mån undvika de större vägarna. Visst, det tar lite längre tid att komma fram till målet, men i en Morgan är det just själva resan som är målet.

Anita och Ola i täten på vackra vägar.

Första etappen gick till Sjöbo Golfklubb. Här gjorde vi ett kort stopp för intagande av en enklare måltid i form av kaffe och bulle. En tvårätters middag väntade ju på kvällen i Åhus.
Under den forsatta färden fick Anita och Ola ta täten. De skulle nämligen avvika lite längre fram för att tillbringa kvällen och natten hos kompisar i Ravlunda.

Egen parkeringsplats ingick.

Eva och jag vinkade av våra kompisar i ett vägskäl och fortsatte i ensamt majestät mot Åhus.
Vanligtvis, när vi anländer till hotellen vi ska bo på under mötena, brukar vi se att hav av bilar på parkeringsplatsen. Så var det inte här. När vi checkat in och fått oss tilldelat rum 125 så fanns det i närheten av rummet en markerad parkeringsplats som vi, bara vi, skulle använda under vår vistelse. Nästan på samma sätt som på de första motellen för länge sedan.

Oftast glada miner när Morganfolk träffas.

Till mötet var det anmält 35 Morgans. Alla kom dock inte på fredagen utan anlände först på morgonen på lördagen. Därmed missade de också första kvällens tvårättersmiddag i hotellets restaurang.

Den är verkligen riktigt lång.

Eva var fast besluten att känna på vattnet mitt i natten.

Med tanke på medelåldern i Morganklubben är det ytterst sällan det blir några nattmanglingar om pros and cons beträffande olika modeller, utan de flesta går till sängs vid hyfsad tid. Möjligen lite salongsberusade, men absolut inte mer.
However, Eva vill alltid gå en promenad innan sängdags så vi knallade ut i mörkret på den långa Åhus Brygga. Och, när vi kom längst ut så var ju förstås Eva tvungen att känna på vattnet, varför hon klättrade ner på en stege i kolmörkret utan minsta tillstymmelse till tvekan.

Kaxig bakdel!

På lördagen skulle vi köra en s k Scenic Run, vilket innebär att vi kör på vackra vägar, utan några inslag av manöverprov och frågor, som annars är vanligt förekommande de vid dylika arrangemang.
För att inte orsaka köbildning på vägarna delades vi in i grupper om sex till sju bilar. Det dröjde dock inte många mil, av den totalt tretton mil långa rundan, innan alla var samlade igen. I vår grupp tog Björn och Tina Roxlin täten i sin Morgan Aero.

Våra klenoder parkerade vid GP-museet i Råbelöv.

Mycket att titta på. Värt ett besök.

De kulturella inslagen under rundan bestod i passerandet av ett antal slott, som till exempel Trolle Ljungby, Bäckaskog och Ovesholm. Det lite mer motorhistoriska inslaget var ett besök på GP-museet i Råbelöv. Här kunde man bl a bese dokumentation över de Grand Prixlopp som kördes här på 50-talet.

Trångt om saligheten, men alla fick plats till slut.

Fina druvor fanns det gott om på buskarna.

Efter mycket prat och diskussioner, både inne i och utanför museet var det dags för förflyttning till nästa depåstopp. Inte långt från museet ligger nämligen Cehlin Vingård i Torsebro. Här blev vi undfägnade, dock inte med vin, men med vinbladssoppa och köttbullar, där köttet kom från väldigt speciella kor.

Maltesholm, vackert, men många rum att städa!

Wittskövle slott med cirka 100 rum, svårstädat det också.

Under återfärden till Åhus gällde fri körning. Vissa körde direkt till hotellet. En del äldre människor tyckte kanske det räckte för idag, medan andra körde sina egna rutter, ibland guidade av de som kände till trakten. Själv körde vi med paret Salomonson från Kristianstad, på fina vägar till Maltesholms slott, där vi stannade till en stund.
Under den sista sträckan till hotellet kom vi också förbi Wittskövle slott, som uppfördes av Jens Brahe redan 1553.

Ola, paret Martin från Skillinge och min Eva myser i soffan.

Tillbaka i Åhus var det bara att duscha, byta om till lite mer civiliserade kläder och stjälpa i sig en drink innan det var dags för mingel inför lördagens trerättersmiddag. I det underbara vädret kunde fördrink och minglandet tilldra sig på hotellets uteservering.

Verkar pågå en animerad diskussion, som dock inte verkar bekymra en lugnt leende hustru.

Här satt folk en lång stund och socialiserade innan det var dags att stiga in i restaurangen vid halv niotiden. Förrätten var ganska god, trots att den tydligen bestod av fritterad getost, som jag fick veta senare och som jag egentligen inte tycker om.
Kvällen under middagen, var trevlig, som den alltid verkar vara vid våra klubbträffar. Nu skulle vi skiljas igen och en hel del av deltagarna lär vi inte träffa igen förrän vid nästa års- eller höstmöte, De lokal förmågorna lär vi dock inte slippa, utan kommer att stöta på dem på de lokala evenemang, som det finns gott om i närområdet långt in i september.

Avskedets stund vid Öveds Kloster.

På söndagmorgonen, vid pass halv elva, drog en liten karavan, bestående av tre bilar iväg mot sydligare nejder. I täten körde paret Skude från Malmö. De bor dock under somrarna i Vomb och kände till de flesta små, fina asfaltvägar på vår väg mot sista stoppet som var Öveds Kloster.
Härifrån körde Skudes vidare mot Vomb medan Anita, Ola, Eva och jag vände kosan mot Löddeköpinge och Bjärred.

Shorts och kortärmat alla dagarna!

En sommarkväll i Morgan.

Liten spontanträff med likasinnade - 2019-07-23
I tisdags var det en av de där magiskt fina sommardagarna vilket innebar att det skulle samlas massor av bilar och motorcyklar på den veckovisa fordonsträffen i Vikingabyn utanför Löddeköpinge. Det var nämligen här vi skulle samlas, alla de fjorton Morganbilar som hörsammat Thomas Svenssons inbjudan till en liten Morganträff.

Några av oss som fick plats på prestigehyllan.

När Eva och jag anlände i vår Roadster var det redan hur mycket bilar som helst, både på Europaparkeringen och USA-diton. Det visade sig att våra Morgans hade fått parkera på hedersplatsen, längst upp vid infartsvägen. Här brukar annars muskelbilar som Ferraris, Lambourghinis och andra exotiska fortskaffningsmedel ofta exponeras.

Ytterligare några Morgans som tyvärr inte fick plats bland oss andra.

När jag talade med Thomas och frågade hur många Morgans som skulle komma blev svaret fjorton stycken. Han berättade då bl a om ett par, som besökt Classic & Sportcars i Vetlanda som är generlagent för Morgans i Sverige, för att titta på Morganbilar. När de gick omkring i hallen och dreglade över alla fina bilar pekade plötsligt frun på en bil och meddelade sin make att en sådan tyckte hon att hon ville ha. Hennes man svarade då "ja, ta du den, så tar jag den här" och pekade på en annan Morgan som fanns i hallen. Det föll sig alltså inte bättre än att man och hustru åkte ifrån Vetlanda i var sin Morgan. Så kan det gå när man gör impulsköp! Och, båda bilarna dök också upp i Vikingabyn denna underbara kväll.

Fjorton Morgans i karavan väcker i regel stor uppmärksamhet.

Efter att ha sparkat däck och gått runt och tittat på alla andra vackra och ovanliga fordon, som fanns på plats, så var det dags för nästa punkt på programmet. Den inleddes med en scenic run längs med havet och Barsebäcks golfbana och vidare på små, glest trafikerade vägar.

Färggrann samling.

Efter cirka fem mils öppetkörande parkerade vi våra fordon vid Karaby kyrka. Här ligger också Karaby backar, en höjd som sträcker sig imponerande 58 meter över havet. Dit upp skulle vi nu, alla förare och co-drivers, för att inmundiga det som fanns i våra picnic-korgar.

Tur att vädret var som det var.

Vackert, eller hur?

Vi slog oss ner i gröngräset, som just här var fritt från hästskit, som det annars fanns gott om på övriga ställen på backarna. Kaffekorgarna kom fram med innehåll allt ifrån min äggamacka till de som hade varma korvar i en mattermos. Utsikten över det skånska landskapet var, som synes, fantastisk i alla väderstreck.

Plats för samtal och kontemplation.

För att få en bättre bild på den lilla församlingen, besteg jag också den allra högsta toppen på backarna.

Vi åkte hem och lät hästarna ha sina backar i fred.

Tiden går fort när man har trevligt, heter det ju. Och, plötsligt närmade sig klockan halv tio, varför många som hade lite längre hem än Eva och jag, tyckte det var dags att bryta upp. Oavsett var de andra nu bodde, så är jag övertygad om att alla fick en underbar kvällstur tillbaka.

Att minnas när hösten och vintern anländer!

Semesterdagar i liten stuga

Rofylld tillvaro med dotter och svärson - 2019-07-15/17
Vår svärson Olof har en kusin som är lycklig innehavare av en sommarstuga i Saxemara, som han hyr ut till sina släktingar, när möjlighet finns. Det ligger i Blekinge, alldeles nära Ronneby, där Olof bodde som barn. Här skulle de tillbringa en hel vecka och koppla av tillsammans med dottern Malva och samtidigt ge Olof tid till några nostalgipromenader i sina uppväxtkvarter.
Olof, Jessika och vårt barnbarn Malva tyckte det skulle vara trevligt att träffa Eva och mig och bjöd oss därför att komma och besöka dem några dagar i juli.

Vi gav oss iväg någon gång på måndagsförmiddagen, Eva och jag. Knappt halvvägs valde vi att ta en kortare paus för en fika på det välkända Ekerödsrasten. Att Blekinge är populärt under sommaren märktes tydligt med massor av husvagnar och husbilar på vägarna.

Eva fick ett kärt välkomnande av Malva.

"Undantaget", där Eva och jag fick bo.

På vägen upp hade vi telefonkontakt med Jessika, som vägledde oss de sista kilometrarna fram till stugan, som vi till slut kom fram till efter långsam färd på några smala grusvägar. Stugan var ganska stor plus att det också fanns en kombinerad gäststuga och förråd på tomten. För att finansiera löpande utbyggnad och underhåll har man vissa år hyrt ut stället till tyska turister, som betalar bra för en sjönära semestervistelse.

Här fanns det nästan bara träbåtar i den lilla hamnen.

Ett utmärkt ställe för ett litet gruppfoto, med det gamla varvet i bakgrunden.

Precis som Eva och jag är både Jessika och Olof glada för promenader. Så efter lite kaffe och prat så ville man visa oss lite av omgivningarna. Promenaden, på några kilometer, gick till Saxemara varv där man byggt blekingeekor under många år.
På kvällen visade Olof än en gång sin briljans när det gäller grillning och hanterade både korvar och kyckling på ett utmärkt sätt.

Hårdhudade kvinnor!

Senare på kvällen så blev det bad. Eva har, till motsats mot mig, alltid varit ett riktigt vattendjur, en egenskap som tydligen gått i arv till Jessika, som badar både morgon och kväll, oavsett vattentemperatur. Med en till stugan tillhörande brygga, bara tio meter från huset, så underlättade detta också badbesluten, även om det bara var 17 C i vattnet.

Vackra gamla hus precis som i Ramlösas brunnspark i Helsingborg.

Dagen efter bar det in till närliggande Ronneby. Här inledde vi med ett besök i den vackra brunnsparken, som Eva och jag visserligen besökt tidigare i samband med Morganklubben årsmöte för några år sedan, men inte utforskat djupare.

Ett mycket intressant ställe.

Här fanns också ett stort hus, som kallades Naturum, där man kunde tillgodogöra sig mycket information om hur det varit i trakten förr i världen och vilka fiskar och djur som finns eller funnits i området.
Efter rundvandring i parken och fika på det tydligen välkända caféet Mandeltårtan, så körde vi runt i Ronneby under Olofs guidning om var han bott, gått i skolan, spelat fotboll och mycket annat.

Flytande bastu som bara kunde nås med båt.

Till stugan i Saxemara ingick det också tillgång till en liten aluminiumbåt med aktersnurra. Och på onsdagmorgonen ville Olof ta mig med på en tur med båten runt i kring några av alla de öar och skär som finns i närheten. Vi åkte först tillbaka till Saxemara varv där Olof visade den flytande bastu, som han och Jessika och en drös av Olofs kusiner hade hyrt någon kväll i samband med att de firade midsommar tillsammans i stugan.

Hamnen på Stora Ekön.

Vi gjorde också ett strandhugg på Stora Ekön. Strandhugg är kanske fel uttryck då det faktiskt finns en pytteliten hamn vid den obebodda ön. Men även om ön är obebodd, så fanns det i alla fall besökare där när vi lade till vid bryggan. Vi hade tidigare på morgonen noterat några kanotister ute på vattnet och det visade sig att det var de som tydligen hade ett litet campingläger på ön.

Denna stuga tillhörde Blekinge navigationsförening.

Det fanns en hel del byggnader på den lilla ön, inte minst en hel rad bajamajor och även en länga med väldigt små rum, som förmodligen användes vid övernattning av scouter eller dylika organisationer.
Olof och jag travade omkring på ön och tittade på en hel del gamla hus, där några var låsta men en del faktiskt var öppna. Att det fanns kaniner och får i mängder framgick av all den spillning, som fanns överallt. Några djur såg vi dock inte till och det är möjligt att fåren bara var på ön under vissa tider på året.
Den här ön är också historiskt intressant. Det visar sig nämligen att den danske kungen Hans flaggksepp, Gribshunden, som var på väg till Kalmar, sjönk utanför ön 1495. Man hade ankrat utanför  ön när en brand bröt ut varefter fartyget sjönk snabbt och många följde med i djupet.
Det här fartygen byggdes under mitten av 1480-talet i Flandern eller Nederländerna. Skeppet var 35 meter långt och 12 meter brett och hade en besättning på omkring 150 personer.
Vraket upptäcktes 1970, men det tog flera årtionden innan det kunde identifieras som det danska flaggskeppet Gribshunden.

Efter vår sightseeing runt om i skärgården kom vi till slut oskadade och torrskodda tillbaka till hemmahamnen. Det var onsdag och Eva och jag skulle återvända till sydligare nejder. Vi tackade och tog avsked vid lunchtid och kom så småningom ut på E22:an söderut.

Detta är en mycket vacker å.

När vi hade kört ett antal mil så noterade jag skylten Mörrum. Där har jag varit ett antal gånger, tillsammans med svärfar och fiskat. Jag har visserligen aldrig fått något napp, men sett massor av laxar och öringar hoppa i forsarna på väg uppåt ån för att leka.
Kring ån är det alltid mycket folk, inte minst under semestertiden. Så, naturligtvis finns här också en restaurang, som Eva och jag passade på att besöka för ett skrovmål innan fortsatt färd.

Vi anlände till Löddeköpinge vid halvfemtiden på eftermiddagen och jag såg fram mot torsdagen då årets stora golfhändelse, åtminstone i mina ögon, The Open skulle spelas i Port Rush på Nordirland.

Borta bra men hemma bäst!