Radioamatörer gillar inte stormar

Berits syster var nog en storasyster - 2011-11-28
Det var sent i lördags kväll som jag beslutade mig för att veva ner min antennmast en bit. Först hade jag inte tänkt göra det, men när jag hörde att det utfärdats en klass 2-varning, som sedermera ändrades till klass 3, så ändrade jag mig.



Det räcker ofta att veva ner drygt halva längden.

Även om det är drygt tio år sedan en annan storm, vid juletid, gjorde skrot av både min gamla rörmast och antenner, så minns jag hur mycket arbete och inte minst pengar det kostade för att åter komma i luften. Anledningen till att jag drar mig för att veva ner min mast är att det ofta är jobbigt när jag vevar upp den igen. Inte för själva vevandets skull utan för att alla trådantenner, staglinor och hisslinor i regel har nästlat sig in i grenarna i omgivande träd.
Nu hade jag tur den här gången, antenner och mast verkar fortfarande vara intakta. Däremot flög det av en huv som sitter på vår skorsten samt en ventilationskåpa, som nu verkar vara skrot.



Ingen vacker syn att möta morgonen efter stormen.

Nu hade tyvärr inte alla samma tur som jag. Göran, SM7DLK, som bor ganska nära vattnet berättade idag att hans Quad nu var "plocke-pin". Nu hade antennen inte blåst sönder i vinden utan det var en gran som brutits av fyra meter från toppen, som i sin tur föll rakt in i quaden. Däremot hade hans höga 160-meters vertikal klarat sig.
Nu har han en del jobb framför sig, men bambupinnar, som han använt till sin atenn, finns tydligen på lager. Göran brukar vara väl försedd med det mesta.
Så fort det mojnar är han igång med arbetet, om jag känner honom rätt.